Lantliv, tidningen jag älskar att hata!

Nu har jag och Mister Bister åkt ut till "Mormors sommarstuga" över helgen. "Stugan" är egentligen en bergsmansgård på ungefär 250 kvadrat och loftgångsuthus värdiga Wadköping (reservat för gamla hus) men barnen kallar det i alla fall så. Jag önskar att jag kommit ihåg att ta med mig kameran men jag glömmer den varje gång. Det finns så vackra detaljer här, så mycket gammalt och välbevarat - inte alls som hos oss.

Vi hade tänkt stanna till lördagen men åker nog hem först på söndag, det är auktioner här både lördag och söndag nämligen. Dessutom är det lite skönt när lillemannen hänger med momor. Jag har legat på soffan och läst Lantliv medans de var nere och rodde båt i sjön.

Lantliv, läser ni den? Den tidningen är helt bisarr tycker jag, inte minst namnet! "Lantliv"!!!???, redan genom namnet har man liksom anlagt ett storstadperspektiv. Detta "landet" där de liv som beskrivs i tidningen utspelar sig är knappast någon lantbruksbygd med skitiga kor, inte heller något avfolkat Norrlands inland med berättelser om åldrade bybor som kämpar för byggdens överlevnad. Nej "landet", gott folk, det avser i detta fall den del av Sverige som inte utgörs av Stockholms Innerstad. Dock inte så långt ut i bushen att man inte hunnit snappa upp de senaste trenderna (hur skulle det se ut?).

 Den klassiska medverkaren i Lantlivs hemma-hos-reportage bor oftast i någon sekelskiftesvilla lite sådär halvcentralt i Falun, till exempel. Den stan ligger ju som välbekant på landet (??). Den klassiska medverkaren i Lantlivs hemma-hos-reportage som ska representera "den vanliga människan" visar sig alltid sådär på slutet vara ägare till någon heminredningsbutik för lantliga ting, stylist, textildesigner eller nån slags lite för överbetald företagsledare som "gått in i väggen" och flyttat ut till skärgården för att startat ett getostmejeri som det inte spelar någon som helst roll om det bär sig ekonomiskt eller ej. Kanske inte alltid människor med samma förutsättningar som vi andra, alltså - i övrigt inget ont om dem sagt.

När jag läser Lantliv blir halva jag inspirerad och halva jag irriterad. Irriterad dels över de helt uppenbara sakerna, som alla dessa modellreportage med kvinnor som krattar dynghögen i svindyra märkeskläder och vita gummistövlar...som sedan är lika vita när hon trippar in med dem på sina vitlutade trägolv på nästa bild. Dels på att texterna är så fruktansvärt tillrättalagda och bara handlar om lyckliga medelklasskvinnor som går omkring och gör små stileben och har det superdupermysigt heeela tiden.

Alla tidningar överdriver och underdriver efter behag, men Lantliv måste väl ändå ta något pris som Världens Mest Problembefriade Tidning. I andra månadsmagasin av olika art kan man åtminstone emellanåt läsa om kraschade förhållanden, dåliga hårdagar, hur-du-får-pengarna-att-räcka-hela-månaden, fem knep mot trädgårdens trassligaste ogräs och hur man motar bort bilringarna eller döljer dem (eller skaffar fler genom att baka kakor). I Lantliv behövs inga sådana problemlösare, Lantliv är de problemlösas tidning. Där är det gigantiska vattenläckan som sköljde bort hela mellanbjälklaget i 1800-talskåken bara ett "unik möjlighet" som skapade en "charmigt öppen planlösning på höjden" åt Familjen Superlycklig. Fast för det mesta undviker man i Lantliv att tala om pågående renovering, det är ju så meckigt. Det fina resultatet kan man visa men processen nämns bara i förbifarten, helst som något avlägset överståndet.

Och det är väl någonstans här den sista droppen rinner över för mig, så att jag inte ens med min vildaste fantasi och med min djupaste önskan om att få dagdrömma lyckas hålla illussionen vid liv. Alla bor de i gamla hus, men det är inte en jävel som renoverar! Icke icke är de ute och murar och kör grus och har sig om dagarna, de sitter i besån och dricker hemmagjord flädersaft hela bunden, är det inte märkligt? Jag trodde banne mig att det krävdes en nyckelfärdig Modulentvilla för att få leva så.

I min favorittidning "Gård & Torp" visar man upp de mest fabulösa hem, men också rätt fallfärdiga kåkar med fuktfläckar på tapeten som beskrivs som "livsprojektet som aldrig tar slut". Det sistnämnda rimmar väl lite mer min känsla av att bo i en gammal kåk som man vill både renovera och inreda, en trädgård som växer igen i ena hörnet medans man påtar i den andra och djur som käkar upp vinbären bakom ryggen på en medans man skottar upp deras bajs från biltaket. Lantliv för mig är att ha 15 grader inomhus på vintern och vara tvungen att stänga av varmvattenberedaren för att kunna köra diskmaskinen och att inte kunna gå på toa när septitanken är full. Att stapla ved och ved och ved i oändlighet och sedan skotta snö och snö och snö när det skiftar säsong och sedan är det slut på ved igen. Mest kul men mycket jobb och väääldigt lite tid att dricka flädersaft i bersån och fnula på små stileben. Och då bor ju jag ändå inte ens på landet.