En ofrivillig Stilleben!

Jag försöker övertyga min sambo om att om man dumpar av tillräckligt många loppisfynd och (annat junk som man ej orkar städa undan) i samma hörn blir det en STILEBEN och det är väldigt inne och trendy!

Kolla tex in vad fint det bidde i köksfönstret där det nu i två månader stått en trippelkakburk som jag ställde där när jag kom hem med den från kvartersloppis och sedan inte orkat flytta på. Nu har den sedan någon vecka tillbaka fått sällskap av en omogen pumpa som min sambo råkat gräva av och som lillsonen kånkat in och placerad där eftersom det enligt honom var "en rubarbur som  jag ska linda i deg och sedan ska man äta det mosiga innuti". Detta högst underilga bakande har som tur var inte blivit av. Blomman har blivit sådär blomstrande och fin efter vår semestervecka på västkusten då vi glömde be blomvakten att vattna den,   och ljusstaken i bakgrunden..ja den har stått där sedan jul.

Nu har vi hur fint som helst i köksfnstret, vem har sagt att det inte lönar sig att vara en latmask? Min tvätthögs-stileben i sängkammarhörnet gör sig av någon underlig anledning inte lika bra på bild...hur det nu kan komma sig?

Hemma hos oss: KÖK!

Jag fortsätter ta er med på en virituell runtur i vårt hus. Förra gången fick ni se utsidan, och nu börjar vi invändigt med köket. För enkelhetens skulle plockar jag bilderna direkt från Styleroom är jag lade upp ett par album i samband med vår köksrenovering.

Huset är en tvåvånings parstuga i liggtimmer. Det innebär att huset har sin bestämda planlösning och att inneväggar inte kan/bör flyttas.En traditionell parstuga har ofta två ungefär lika stora rum men i vårt fall är gäststugan betydligt mindre än vardagsstugan (som rummen i denna hustyp traditionellt kallas).

För att få ett större kök har tidigare ägare flyttat in själva "arbetsköket" från kammaren till gäststugan och breddat dörröppningen ut mot köket som förvandlats till matrumsdel. Det innebär lite lustgt att vi har den gamla köksspisen i matrummet, men den passar å andra sidan bra som värmekälla där.

I köket finns tyvärr inga gamla ytskikt bevarade, alla väggar är strippade ner till timmret och sedan uppreglade, och ett betonggolv gjutet i grunden. De invändiga ytskikten på väggarna är avskalade i samband med ett syllbyte så det är väl bara att tacka för, även om en fin gammal pärlspont inte hade varit fel.

När vi flyttade in satt istället en nyare pärlspontspanel målad i illblå färg med matchande blå tapeteter, på govlet en gulbun korkmatta som luckrat upp sig i skarvarna och så ett arbetskök med moderna stommar men egenhändigt tillverkade luckor av blårollad spånskiva, som trillade ner bara man tittade på dem. Kolla särskilt in lådfronterna...eller kanske snarare avsaknaden av dem. Den fett/dammsamlande hyllan ovanpå köksskåpen är en annan trevlig detalj.

Å andra sidan får man väl vara glad att det verkligen var skabbigt och slitet. Hade det varit fräscht men omodernt hade det nog tagit emot att byta det. Jag vet att det är hemskt trendigt att riva ut allt omodernt och ersätta det med nytt bara för att  "det inte var min stil", - även om det innebär ett maxat huslån. Men att köpa saker man inte behöver för pengar man inte har är ganska långt från "min stil" så det som fungerade bra i köket fick vara kvar. Det innebar bla. merparten av stommarna, den rostfria diskbänken och kyl/frys/spis.

Här kommer några bilder på hur köket ser ut nu:

Det vi förändrat i köket är att riva ut ett stort golvskåp (stod där kaninpallen står) som gjode köket trångt, istället satte vi upp två skåp runt fönstet så att köket käns mer L-format än korridors-smalt. Vi har satt in utdragslådor i underskåpen och bytt luckor, lådfronter och handtag. Köket har fått ny fläkt, ny diskmaskin och nytt golv. Vi har bytt kakel och satt upp pärlspontsskiva bakom fläkten och på skåpens sidor, gipan ovanför skåpen har vi också täckt.. Kylen och frysten har lackats om för att få samma färg som pärlspontspanelen på fläktväggen och vi har köpt en ny fläkt, diskmaskin och microvågsugn, ett nytt köksbord och en del mindre inredningsdetaljer.

Om ni är sugna på att se fler bilder finns det här: http://www.styleroom.se/album/15002

Renoveringskostnaden för vårt kök ligger på runt 20 000 kr. Det som går har vi köpt begagnat och i övrigt har vi jagat erbjudanden och lockpriser på saker vi tänkt köpa. Köket är inte snickarperfekt och visst hade jag föredragit ett platsbyggt kök med gedigna trädetaljer om jag haft några hundra tusen på banken (å andra sidan är den krassa verkligheten att de nog snarare hade behövt användas till att byta tak på ladan i sådana fall..). Men det är "good enough" och duger aldeles tillräckligt bra åt oss. För det mesta lagar vi ju mat där, inte fotograferar;)

(och nej, det är GIVETVIS inte sådär städat hela tiden)

Män Med Verkstyg vs. En Kvinnas List

Idag har gubbarna fortsatt med växthusbygget, men inte så mycket har hunnit bli gjort då arbetet snabbt större på patrull.

Skårorna i den uppmonterade trästommen visade sig vara MINDRE än plastskivorna som skulle träs däri. Hur var detta tänkt? I bruksanvisningen stod intet noterat om att detta skulle kunna vara ett problem. "Trä ner skivorna" sto det bara. Inget mer. Jag ska inte börja skälla om rackig tillverkning, för jag vet faktiskt inte om det äg glasbackenkillen som spårat för snålt eller om mitt måleri orsakat problemet. Men oavsett vilket, att trä ner skivorna visade sig omöjligt.

Karlarna tog itu med problemet på karlars vis. De bankade ner de stackars skivorna med en kraft och ihärdighet värdig Fred Flinta. Det gick väl sådär. De flesta skivorna kom till slut på plats. men några villa bara inte i. hur mycket det än bankades av två starka karlar. Jag försökte föreslå lite finlir som att köpa ett bättre smörjmedel eller kanske sandpappra lite... men det gick inte hem. Karlarna slog sina huvuden ihop och rynkade ögonbrynen. Jag hörde hur det talades om Stora Elverktyg. Det var handöverfräsen, det var vinkelslipen, det var cirkelsågen... (notera att ingen av dessa två herrar är ens i närheten av hantverkare, de har båda administrativa arbeten inom IT vilket kanske på något bakvänt sätt förklarar den barnsliga kärleken till spännande verktyg).  Någonstans där fick frun i huset nog.

Den Lilla Gumman vinkade adjö till sin Lilla Lilla katt (jo jag har faktiskt en) och for till den inte-så-lilla affären där hon köpte sig en Liten Liten rasp och en Liiiten Liten fil. Husbonden hånlog överseende åt den mycket lilla och inte-ens-elektriska filen, men så fort han lämnat huset gick gumman ut och filade försiktigt av en halv milimeter i varje spår, smorde spåren ordentligt med teflonolja och lät plastskivorna lugnt och försiktigt glida på plats.

Anka på ägg!!

Nu har Anki börjat ruva ordentligt på sina ägg. Hon har legat stadigt i kanske 5 dagar och hon har boat så fint med massor av dun. Tidigare i våras låg Anna Anka på ägg men det blev tyvärr inget av dem trots att hon ruvade troget tiden ut. Kansle var äggen inte befruktade, kanske hade de blivit nedkylda då det var riktigt kallt precis när hon lade dem.

Jag ska ringa Lantmännen idag och se om de har någon ägglampa inne i butik. Med en sådan kan man nämligen genomlysa äggen för att se om de är befruktade. Det vore ju trist om Anki också ska behöva ligga en månad till ingen nytta.

Egentligen vill jag ha fler djur, en get eller ett par får (Bu och Bä!) men vi har inte nog med betesmark för det och kanske inte nog med tid heller. Just möjligheten att äga mark är det jag saknar med att inte bo på riktiga landet. Att kunna ha djur, och odla sin egen mat är riktigt lantliv för mig (dvs. det har ganska lite med att göra vilken färg man målar möblerna i;) I vår populära villaförstad är det tyvärr inte riktigt läge att köpa sig en extra hektar mark bara så där... det skulle kosta miljioner! Samtigt är det skönt att inte bo avsides när man har barn som ska till kompisar och skolor och det ena med det tredje... att bo inom stadsbussnätet har sin poäng när ungarna kan börja ta sig runt själva. Livet är fullt med kompromisser, som vanligt

Växthusbygget fortskrider

Här kommer en uppdatering med bilder från dagens växthusbygge. Byggare Bob Senior och Junior full gång. Jag har blurrat ansiktet lite på herrarna eftersom de faktiskt inte vet att de figurerar här.

Växthuset ligger ganska nära gatan som skiljer vårt hus från villaområdet mittemot. Det innebär att det faktiskt hamnar mycket närmare grannarnas hus än vårat. Vi har valt att använda just den här delen av trädgården till vårt växthus eftersom det är ett hörn av tomten som tidigare inte använts till något alls, och här finns mycket utrymme för köksträgården att utvidgas med åren. Jag som är en social varelse tycker också att det kan bli kul med lite mer grannkontakt, vi har ju större delen av vår tomt på baksidan av huset och vår infart där så vi ser inte mycket av grannarna (åt andra sidan är det ju bara åker så långt ögat  når)

Så mycket insyn in i sjäva växthuset blir det dock inte, eftersom rutorna är av isolerplast som inte är helt genomskinlig. Fördelarna med isolerplast jämfört med glas är att det isolerar bättre och ger en jämnare temperatur växthuset, och att det silar bort lite av de starkaste solstrålarna. I ett växthus av glas måste man ha en skuggardin eller måla med skuggfärg på sommaren för att växterna inte ska brännas. En uppenbar fördel med isolerplast är också hållbarheten, dels med tanke på barnen som har sin fotbollsplan mitt över, men även snömängder och sättningar i ramen kan göra att glasen spricker. Den uppenbara nackdelen med isolerplast är att det inte är lika snyggt. Och ska man använda sitt växthus som uterum är det inte särskilt länpligt. Isolerplasten kan också gulna något med åren, vilket är en av anledningarna tll att vi valde att måla växthuset rött istället för vitt (valet stod mellan dessa). Ev. missfärgningar skulle synas mycket mer mot en vit träram. Muren kommer däremot antagligen bli vit.

Här ser man växthuset med vårt hus i bakgrunden, som synes är det en bit upp tll huset. Vi kan knappt se växthuset från huset eftersom det är stora träd och en sten ivägen. Så här ser det ut om man står på verandran och fotograferar. Växthuset ligger bakom stenen som skymtar till höger. Som  tur är har vi INTE jordgubbslanden nere vid växthuset, det skulle onekligen vara lite svårt att försvara sig mot pallare.

Som vanligt gick inte precis allt som på räls. Vi upptäckt att vi tänkt fel och gjort muren 4,5 cm för låg. Sambon fick åka iväg och köpa ett gäng träreglar så att vi kunde höja huset. Men jag tror att det kan bli en fin detalj när det väl blir målat, det blir som en liten "trapp" upp från den breda syllen mot rutorna.

Så mycket längre än så här hann vi inte idag. Imorgon har vi en del annat inplanertat men ska försöka hinna lite småfix, sedan blir det byggdag på onsdag igen

.

Växthusbygge Pågår!

Idag kommer jag att kunna visa lite uppdateringar av växthusbygget i bloggen. Svärfar är här just nu och hjälper sambon attkomma igång.

Inte det att JAG inte kan bygga, men själva monteringsstarten kryddat med lite halvtaskig bruksanvisning kändes som en massiv grälpotential.

VILKEN FÄRG PÅ SKÅPET??? (+auktionsfynd)

Nu har jag tagit kort på det lilla skåpet jag köpte. Jag är så sjukt nd med det, det har en perfekt storlek till barngarderob, den sista möbeln som saknas i Mellankillens nya rum i utbyggnaden!

Men tyvärr kan jag inte lyfta in det riktigt än. Det behöver oundvikligen målas om. Jag gillar slitna möbler där man ser flera färglager och tycker den gröna färgen som skåpet har idag är underbar. Så hade det varit en schysst yta hade det nog fått vara. Men tyvärr är det målat med någon slags dålig plastfärg som ramlar av i stora flagor bara man TITTAR på färghelvetet (det här är vad man får i payback när man målar med moderna färgtyper, de går visserligen att stryka på i bara ett lager och torkar på tio minuter...men med tiden är de lika benägna att ramla av i ett lager och sedan tar det ungefär arton miljarder minuter att skrapa bort färgresterna med värmepistol så att man kan måla igen - ANVÄND  LINOLJEFÄRG FÖR 17 LATMASKAR!!!)

Skåpet är fint som det är men jag fnular ändå på om jag skulle limma på en av träprydnaderna jag fick med i en tidigare auktions fyndlåda innan jag målar, mest för att det vore kul att prova.

Mellankillens rum innehåller ganska mycket färg till att börja med. Golvet är vitoljat, väggarna ljust lindblomsgröna med en fondvägg med jaktmotiv och en röd järnsäng. En träfärgad skolbänk och ett träfärgat räknestaffli finns i rummet. Bananlådan som visas längre bak i bloggen ska också få bo där. Här ser man lite av färgerna:

Frågan är alltå: 1. Vilken färg ska jag måla skåpet i? 2: prydnad eller ingen prydnad? Ni kloka godsmakliga människor kan väl hjälpa mig med detta (men säg nu inte "vitt" för då får jag någon slags utslag)

Vinbärstid

Hemma från landet nu!  Sitter och ångar saft (!!!) av alla hurtbulligt möjliga grejjer!  Det är inte så avancerat som det låter, jag har en saftmaja så saften kokar sig själv medans jag hänger på Internet. Mina vinbär blev ju uppkäkade av ett par fula ankor, så jag  fick råna mammas buskar. De är dessutom ungefär tio år äldre än mina och lika många gånger större. Jag är egentligen dödstrött efter att ha sovit i samma säng som Mister Bister på landet, men jag är rädd att bären blir äckliga om  de får stå en natt till (plockade dem igårkväll) så jag tog mig ork till att safta dem nu. Så här ser det ut när jag riggat saftmajan, den är köpt på blocket för runt 70 spänn, de brukar vara enkla att hittta begagnat.

Tvättfatet som bären ligger i köpte jag på en vägloppis på väg upp till landet, så därför plockade jag bären i den. Hade nyligen nån tanke på att kanske rangera ut mitt gulgröna kockums eftersom jag har det blåvita framme i köket - men nu har jag kommit på att det gulgröna ska få bo i väthuset istället! Jag har sett att weibulls gör en matchande vattenkanna i den gulgröna färgen och jag har redan en kockumshink som jag använder flitigt. En skopa står nu också på önskelistan, säg till om ni ser en billigt!

Här ser ni min hink, den är köpt på bordsloppisen vid Vivalla (golfhallen) Betalade ca 50 lappen för hinken respektive fatet, det brukar vara hyffsade priser på den gulgröna serien. Givetvis ställde jag stövlarna brevid BARA för att stila! De är mina darlingar, blommiga Hunter som jag köpte i London i våras. De kostade nästan femhundraspänn men det är ändå lite per användning, jag fullkompligen lever i gummistövlar.

Ser ni att jag fått både blomkål och broccoli i landen nu? Broccolin  är god men blomkålen smakar Sura Pesten. Ingen aning om vad jag gjort för fel.

Bildkavalkad från sommarstugan!

En blogg utan bilder blir tråkig, och här sitter jag utan kamera. Men i datorns arkiv lyckas kjag hitta lite bilder som mamma tagit på "sommarstugan". Gammal lantlig charm på rikrigt, vackert, välbevarat men givetvis inte vitt. Håll till godo.

ett av uthusen

den vackra entrén på huvudbyggnaden

en av flera vackra kakelugnar

målad taklist

ett väggfast hörnskåp med originalmålning, över det hänger nycklarna till alla gårdens bodar och uthus

Lantliv, tidningen jag älskar att hata!

Nu har jag och Mister Bister åkt ut till "Mormors sommarstuga" över helgen. "Stugan" är egentligen en bergsmansgård på ungefär 250 kvadrat och loftgångsuthus värdiga Wadköping (reservat för gamla hus) men barnen kallar det i alla fall så. Jag önskar att jag kommit ihåg att ta med mig kameran men jag glömmer den varje gång. Det finns så vackra detaljer här, så mycket gammalt och välbevarat - inte alls som hos oss.

Vi hade tänkt stanna till lördagen men åker nog hem först på söndag, det är auktioner här både lördag och söndag nämligen. Dessutom är det lite skönt när lillemannen hänger med momor. Jag har legat på soffan och läst Lantliv medans de var nere och rodde båt i sjön.

Lantliv, läser ni den? Den tidningen är helt bisarr tycker jag, inte minst namnet! "Lantliv"!!!???, redan genom namnet har man liksom anlagt ett storstadperspektiv. Detta "landet" där de liv som beskrivs i tidningen utspelar sig är knappast någon lantbruksbygd med skitiga kor, inte heller något avfolkat Norrlands inland med berättelser om åldrade bybor som kämpar för byggdens överlevnad. Nej "landet", gott folk, det avser i detta fall den del av Sverige som inte utgörs av Stockholms Innerstad. Dock inte så långt ut i bushen att man inte hunnit snappa upp de senaste trenderna (hur skulle det se ut?).

 Den klassiska medverkaren i Lantlivs hemma-hos-reportage bor oftast i någon sekelskiftesvilla lite sådär halvcentralt i Falun, till exempel. Den stan ligger ju som välbekant på landet (??). Den klassiska medverkaren i Lantlivs hemma-hos-reportage som ska representera "den vanliga människan" visar sig alltid sådär på slutet vara ägare till någon heminredningsbutik för lantliga ting, stylist, textildesigner eller nån slags lite för överbetald företagsledare som "gått in i väggen" och flyttat ut till skärgården för att startat ett getostmejeri som det inte spelar någon som helst roll om det bär sig ekonomiskt eller ej. Kanske inte alltid människor med samma förutsättningar som vi andra, alltså - i övrigt inget ont om dem sagt.

När jag läser Lantliv blir halva jag inspirerad och halva jag irriterad. Irriterad dels över de helt uppenbara sakerna, som alla dessa modellreportage med kvinnor som krattar dynghögen i svindyra märkeskläder och vita gummistövlar...som sedan är lika vita när hon trippar in med dem på sina vitlutade trägolv på nästa bild. Dels på att texterna är så fruktansvärt tillrättalagda och bara handlar om lyckliga medelklasskvinnor som går omkring och gör små stileben och har det superdupermysigt heeela tiden.

Alla tidningar överdriver och underdriver efter behag, men Lantliv måste väl ändå ta något pris som Världens Mest Problembefriade Tidning. I andra månadsmagasin av olika art kan man åtminstone emellanåt läsa om kraschade förhållanden, dåliga hårdagar, hur-du-får-pengarna-att-räcka-hela-månaden, fem knep mot trädgårdens trassligaste ogräs och hur man motar bort bilringarna eller döljer dem (eller skaffar fler genom att baka kakor). I Lantliv behövs inga sådana problemlösare, Lantliv är de problemlösas tidning. Där är det gigantiska vattenläckan som sköljde bort hela mellanbjälklaget i 1800-talskåken bara ett "unik möjlighet" som skapade en "charmigt öppen planlösning på höjden" åt Familjen Superlycklig. Fast för det mesta undviker man i Lantliv att tala om pågående renovering, det är ju så meckigt. Det fina resultatet kan man visa men processen nämns bara i förbifarten, helst som något avlägset överståndet.

Och det är väl någonstans här den sista droppen rinner över för mig, så att jag inte ens med min vildaste fantasi och med min djupaste önskan om att få dagdrömma lyckas hålla illussionen vid liv. Alla bor de i gamla hus, men det är inte en jävel som renoverar! Icke icke är de ute och murar och kör grus och har sig om dagarna, de sitter i besån och dricker hemmagjord flädersaft hela bunden, är det inte märkligt? Jag trodde banne mig att det krävdes en nyckelfärdig Modulentvilla för att få leva så.

I min favorittidning "Gård & Torp" visar man upp de mest fabulösa hem, men också rätt fallfärdiga kåkar med fuktfläckar på tapeten som beskrivs som "livsprojektet som aldrig tar slut". Det sistnämnda rimmar väl lite mer min känsla av att bo i en gammal kåk som man vill både renovera och inreda, en trädgård som växer igen i ena hörnet medans man påtar i den andra och djur som käkar upp vinbären bakom ryggen på en medans man skottar upp deras bajs från biltaket. Lantliv för mig är att ha 15 grader inomhus på vintern och vara tvungen att stänga av varmvattenberedaren för att kunna köra diskmaskinen och att inte kunna gå på toa när septitanken är full. Att stapla ved och ved och ved i oändlighet och sedan skotta snö och snö och snö när det skiftar säsong och sedan är det slut på ved igen. Mest kul men mycket jobb och väääldigt lite tid att dricka flädersaft i bersån och fnula på små stileben. Och då bor ju jag ändå inte ens på landet.

Gryt - Mellangården. Da Tour!

Jag tänkte tar er på en rundtur hemma hos oss. Är själv en riktig "fönstertittare" som älskar att se hur folk bor.

Detta inlägg dedikeras utsidan (jag MÅSTE sätta mig ner och fnula lite på det tekniska så  att jag kan tagga inläggen "inredning", "trädgård" etc. Skulle också vilja ha en "bloggar jag läser" lista, nån som vet hur man gör det?).

I alla fall, tillbaka till huset:

Här kommer en till sådan där rolig översiktsbid från "eniro utsikt". De blir ju inte så tydliga men ger en bra vy så att man fattar hus saker hänger ihop. Vår tomt är långsmal (knappa 4000 kvm) och sträcker sig mellan en väg (t.h.) och en åker. Vägen representerar gränsen för stadsplanerat område så vi brukar säga att vi bor på pseudolandet.

Mitt över vägen ligger ett litet villa/parhusområde med små skokartongsliknande tomtehus. Tror det är 8 hus som delar på en markplätt motsvarande vår tomt. Lättskött och bra, antar jag.Vår är mer svårtskött och bra.

Vår utsikt på baksidan: Här bor det ingen, men barnen leker gärna på "piratön" som är en holme i den närmaste åkern. Man kan också vandra bort till en spång över en liten å, där det går att fiska.

Men tillbaka till framsidan igen: Så här ser huset ut från vägen. Det är som ni ser i modell "klassiska svenska stugan 1A". Den äldsta delen är bygd 1696 men huset fick sin slutgiltiga form vid sekelskiftet. Här i Närke byggde man ofta på husen uppåt först (sk. närkestuga) och sedan utåt. Då får man en parstuga med två hela våningar. På många andra platser är det vanligare med hus som byggts ut på längden först och sedan på höjden: då har övervåningen ofta inte full takhöjd och små  fliggande fönster.

 Just det här kortet är ett par år gammalt så grusgången och den nya klätterställningen finns inte med. Vi bygger saker hela tiden, som ni kankse märkt... Tyvärr var de tidigare ägarna lika snickarglada och gjorde (i mina ögon) en del mindre lyckade saker med det stackars huset.

Om ni liksom bortser från den feta ungen i förgrunden (Mannen med den gula hatten som baby?) så är nog detta det kort av dem jag hittade som tydligt visar "problemområdena". Tilläggsisolering med ful rak villapanel och spröjslösa fönser...Även verandan med sin snickarglädje är "för överarbetad för hustypen" enligt byggnadsvårdsexperten, men den gillar jag. Det får gärna finnas årsringar för min del, bara de är fina.

Även om det finns en del saker jag vill göra med huset på framsidan (ny panel, spröjs in fönstren och ev. en pardörr ut mot verandran) så tycker jag att huset är ganska fint från det hållet. Det har en bevarad symetri. På baksidan är det värre, där hade tidigare ägare helt sonika satt igen två fönster, ett uppe till vänter och ett nere till höger, och panelat för dessa då de tilägsisolerade (gluggarna sitter kvar under, komplett med karmar och allt). I ett fall kan jag förstå behovet då man byggt en garderob innanför. Men ett blindfönster hade ju i så fall varit en snyggare lösning (dessutom vanligt förr).

På den här sidan hade man också byggt ut huset med ett litet utstickande mittparti för att få in toalett och dusch i huset. När vi behövde bygga ut valde vi att göra det här, det gav huset ett riktigt lyft på baksidan. För att slippa byta panel senare satte vi här den panel som senare ska sitta på hela huset.

Utbyggnaden är målad med Falu Ljusröd. Knutarna är linoljefärgsmålade med 5% grön umbra, vi valde en ljus nyans för att det inte ska sticka ut för mycket från resten av huset som fortfarande har vita knutar. Fönsterbågarna ska med tiden bli ockragula.

Här ser man utbyggnaden från sidan. Den nybyggda delen börjar strax innan altandörren. Cykelskjulstaket som sitter på den gamla delen ska bort och med tiden vill vi (jag) bygga en glasveranda i vinkeln. Med tanke på alla våra projekt blir det väl först om 10 år men man ska väl ha något att göra då med. Under fönstret till höger, på den gamla byggnaden, har det alltså suttit ett till fönster och därmed finns det en öppning i timmerstommen där. Rummet innanför är vardagsrum och min ursprungliga tanke har varit att sätta in ett fönste rdär. Men kanske är det smartare att sätta en altandörr även där för att få dubbla utgångar till glasverandan...

Tills vidare får vi klara oss med vår lilla verandra på framsidan, och det trädäck som omger "bykhuset". Det är det lite större uthus med plåttak som syns på översiktsbilden. Också det gammalt men delvis illa renoverat. Här inne finns tvättstuga, bastu och en "relax" med duschrum och tv-hörna. Utanför står mina tomatplantor och väntar på att växthuset ska bli klart.  

Här ser man trädäcket från sidan, men min jordgubbsplantering i förgrunden. Trädäcket har stått klart i över TVÅ ÅR och har fortfarande inget ordentligt staket (ska ha snedstag eller kryss, och vara vitmålat såklart). Sambon tänker bara på det praktiska och tycker det duger som det är. Jag stör mig på det enorm men är för ohändig för att snedsåga. Men så fort växthuset är klart ska jag ge mig på det i alla fall.

Nu blev det plötsligt vinter, för jag hittade ingen anna bra bild med carporten och ladan, och just nu ligger det en gigantisk grushög här. Detta är hur det ser ut när man kommer ut genom gula ytterdörren på baksidan. Carporten direkt till höger (den finns inte med på eniros kartbild som ni ser, den är gjord efter det) och ladan lite längre ner.

Och längre ner till vänster, det lilla hönshuset som nu är omgärdat av en rastgård på ena sidan. Dock utan hönor än så länge, det behövs lite mer jobb inuti.

Slänger väl in en vinterbild på framsidan också när jag ändå är i farten...

Som sagt...lite pyssel är det minst sagt med det är huset. Men som mäklarna säger: location, location, location... och DET blir inte mycket bättre än så här.

Tea Dress vs. Pardörr!

Det blev visst ett till inlägg här snabbt på rad. Det känns som jag fått mycket emr energi nu när vädret är svalare. Idag har jag dessutom haft eftermiddagen för mig själv då sambon varit på äventyr med Mister Bistet.

Tog en sväng förbli Plantagen och köpte lite nya ruccola- och spenatfrön. Det slank med några plantor också och en pall, oops! Men jag känner mig ändå rik idag efter att ha hittat fiiinaste klänningen på Myrorna! Jag beställde en Odd Molly "tea dress" att ha på ett bröllop på sensommaren. Men till min besvikelse mailade de tillbaka senare och skrev att den var slut på lager:( Jag hittade den till slut på en annan webbshop men de hade lite sämre priser och dyrare frakt. Det skulle bli nästan 3000 totalt, lite mycket för en klänning som bara används en gång. Dessutom märkt kemtvätt (alla som känner mig inser hur orimligt det skulle funka, möjligen med hakklapp då?). Efter misen med den första webbshopen kändes det inte lika roligt längre...jag tappade lusten för den klänningen helt enkelt. VILA klänningen från myrora känns tillräckligt fin för ett bröllop och pengarna kan gå till något annat istället.Typ en pardörr, jag bara måste ha en!!!!

klistrar in en klänningbild senare nä sambon kommer hem med kameran.

Nu ska jag ut till saltgruvan igen och göra ett sista ryck för dagen. En lastbil kom med tio ton kross (sådant man har under plattor) och sambon har räknat ut att ungefär 35 skottkärrelass av dem måste köras bort till växthuset. Resten ska användas till att fylla igen och jämna ut gårdsplanen runt vår utbyggnad (ett annat av våra välkända halvfärdighetsprojekt).

utbyggnaden och dess gräsliga grusliga omgivning.

Hallontid

Idag har jag stjyva hallon på granntomten, har en hel hink full och det blir nog sylt av dem med. Tjyva är inte så allvarligt som det låter. Det bor ingen på år granntomt men hallonbuskar har de. Jag ska nog ge mig ut med paden och flytta över ngra av dem till oss när bären blommat över. De förkar sig som kaniner, hallonbuskarna.

Själva har vi bara en stackars vildhallonranka som på något mycket märkligt sät nästlat sig in i stenröset på gaveln av vår jordkällare. Den är kanske pitoresk, men så värst mycket hallon ger den inte.

Jag i alla fall kan rapportera att gårdagens körsbärssylt blev riktigt BRA! Receptet finns här: http://www.tasteline.com/Recept/Choklad-_och_romsylt_med_korsbar  Jag hade kanske önskat lite starkare romsmak men det går nog att justera i efterhand. Jag gjorde den ganska lös, lite som en sås, då jag tänkt ha den i förta hand till glass.

Ett litet tips bara om ni provar att göra denna sylt: Läs igenom receptet och arbetsbeskrivningen och GÖR det som står där, i RÄTT ordning. Det är till exempel inte så smart att komma på att man glömt kärna ur körsbären, när man redan kokat ihop dem med syltsockret till en het klibbig massa....

Med hallosylt ska det väl i alla fall inte vara så mycket att kärna ur, och det är tur för mig det!

Körsbärstid

Nu börjar det bli verkliga skördetider här! Jag har hunnit skörda rabarber, jrdgubbar, smultron, krusbär, dill, spenat, broccoli, blomkål, gurka, tomat, squash och en omgång färskpotatis, + diverse kryddväxter. Igår vad det dags att ta ner körsbären. Man når bara 10% på vårt träd, resten blir mat åt fåglarna. Men det blir en del det med.

Tyvärr gillar jag i princip bara körsbär färska (eller som fyllning i chokladtårta...fast jag skulle väl iofs kunna tänka mig att äta BARK om det var som fyllning i chokladtårta) och det begränsar användningen lite.

Men i år tänkte jag prova att göra en choklad- och romsylt med körsbär. Det _låter_ åtminstone piffigt så om det inte blir gott kan jag alltid ge bort det i present (visst är jag omtänksam?).

Imorse klippte jag ner resterna av den här vackra rosen, som tyvärr dog bort i den kalla vintern tillsammans med i princip alla våra klätterväxter (bild från förra året). Jag är ingen rosgumma men jag saknar den nu när den inte blommar mer. Som tur är har den börjat ta sig ordentligt från roten och skjutit långa skott, så har vi tur är den tillbaka till nästa år igen. Jag ska passa på att måla fasaden bakom det ställe där den klättrar, omöjligt att komma åt i vanliga fall.

Allt om mitt växthus!

Nu har jag rastat Mister Bister. Vi har åkt lilleputtetåg, hoppat hobborg, åkt karusell och kört elbilar på Stora Holmen. Storebrorsorna är hos sina andra föräldrar den här veckan så vi får passa på att göra 3-åringsgrejjer.

Nu ska jag som utlovat berätta om mitt växthus.

glasbackens visningsväxthus

Växthuset är en modell i trä på mur, köpt som byggsats från Glasbacken i skåne. Vi ville  ha ett träväxthus för att det bättre skulle smälta in i miljön, vår gård räknas som en "kulturhistoriskt intressant 1800-talsmiljö" eller något sådant - även om mangårdsbyggnaden tyvärr blivit sönderrenoverad exteriört. Att vi valde just Glasbackens växthus förstår man lätt om man tittar på prislappen. Det näst dyraste träväxthuset på marknaden kostar ungefär det tredubbla.

I många fall gäller att man får vad man betalar för, men så kändes det faktiskt inte i det här fallet. Vi hämtade växthuset direkt hos snickaren som tillverkar dessa växthus direkt hemma på gården - utan onödiga mellanhänder. Vi fick ett väldigt bra inryck av killen som driver företaget,  och hur han beskrev sin tillverkning och kvalitetstänk. Bland annat specialbeställer han tryckimpregnering av sitt virke eftersom det virke som tryckimpregneras annars brukar vara det av sämst kvalitet. Många saker som man får betala extra för hos andra tillverkare ingår dessutom i priset här - exempelvis kanalplast itället för glas.

Kanalplast ja, för vårt växthus är nämligen tänkt att vara ett växthus för växter. Ett sådant man odlar i. Det är inte aldeles självklart idag då alla "bondromantiska" inredningsreportage gjort att många drömmer om ett charmigt växthus fyllt av lite sådär med-avsikt-rostiga utemöbler, betongmadonnor och på sin höjd en planta i hörnet. Ett helt OK användningssätt för ett växthus om man råkar ha ett ståendes - men i annat fall ett extremt komplicerat och dyrt sätt att bygga ett uterum på. Växter och människor har helt olika krav på sin tillvaro och därför måste man bestämma sig i förväg, Vårt växthus är tänkt för växter och vi människor får fortsätta drömma om vår glasverandra (med gamla spröjsade fönster...i vinkeln vid nya utbyggnaden, jag har en rätt klar bild i huvudet men det kanske tar några år att få med sig sambon på noterna),

Jättefint...men vart är växterna???

Drömmen om ett eget växthus hade växt fram under flera år... Eller nja... rättare sagt: Det här med ett växthus var en i raden av aldrig sinande impulsiva oigenomtänkta idéer från min sida. Jag fick idén tidigt i våras när jag försökte driva upp tomatplantor på fönsterbrädet med mycket tveksamt resultat. Jag lyckades lura med mig mannen på det hela genom att säga att jag önskade mig växthuset i födelsedagspresent.Det kunde han ju inte neka till. Dessutom skulle det bara ta två dagar att sätta upp. Typ!

Två dagar, för själva monteringen ja. Då hade jag inte riktigt räknat med vilken tid det tog att resa från Örebro till Kristianstad med släpkärra för att hämta växthuset. Det tog en hel helg (med mycket trevliga herrgårdsövernattningar och outletbesök på vägen - så jag ska inte klaga). Att måla växthuset tog ungefär hela våren. Jag kan fortfaradne inte förstå hur det kan vara så många delar i ett växthus. Säkert tusen pinnar! 

Jag målade med linoljefärg i nyansen "egelskt röd". Striden stod mellan vitt eller rött, men ett vitt hus skulle vara snyggare på teglad mur och det är aldeles för svårt att klara om man murar på egen hand. Således fick det bli ett rött växthus på vitputsad mur med svarta smidesventiler (med tiden hoppas jag hitta en gammal pardörr att ersätta växthusdörrarna med och den ska i så fall bli kromoxidgrön).

För att gräva upp grunden till växthuset + vattenledningar hyrde sambon en minigrävare. Det har han drömt om hela livet och han grävde både här och var. Bland annat grävde han av telefonledningen på ett väldigt kompetent sätt. Grävandet tog tre dagar och återställandet av tomten tog...ja vi är inte klara med det än kan jag väl säga.

Sedan har vi (läs sambon, jag gjöt trampstenar och bordsskivor och andra roliga saker under tiden) gjutit betongplint för muren och sedan murat med lecablock. Och nu har vi till slut lyckats putsa den också. Det har tagit ansenliga delar av semestern och vi har inte ens KOMMIT till de där två dagarna ännu.

Jag känner kanske inte heller att jag varit helt ärlig mot mig själv och min respektive gällande budgeten. Växthuset kostade visserligen bara 16000, men sedan har det ju tillkommit kostnaden för hämtning, linoljefärgen, ventilerna, lecablock, cement/puts, hyran för minigrävare, kostnaden för allt sambon körde sönder med hjälp av minigrävare....och så vidare.

De senaste åren har vi haft stora projekt på gång varenda sommar. Byggt veranda, carport, anlagt grusgångar, parkeringar och utebelysning, byggt ut huset (dock med hjälp från hanterkare för en gångs skull, men inte med allt) osv... Detta skulle bli sommaren som vi gjorde klart alla smådetaljer, fixade iordning och slutförde saker. Och tog det lugnt. Vi skulle bara sätta upp det där lilla växthuset först. Det där som bara tog 2 dagar.

SKADEDJUR i vinbärslandet!

Förra våren planterade vi några vinbärsbuskar som nhar tagit sig bra. I år skulle vi för första gången kunna skörda våra egna vinbär. Buskarna har klarat sig bra mot ohyra hitills. Men idag hittade jag det här feta SKADEDJURET som stod och fulkomligt MOFFADE i sig av vinbären.

(bild från i våras)

Djuret på bilden 'är en mykanka. Dem skaffade vi för att vi hade hört att de skulle äta mördarsniglar. Det skulle de möjligen göra, om de inte var så fullt upptagna med att äta exempelvis korvbröd, pioner och lätt begagnade päronsplitt. Nu har de uppenbarligen utökat sin meny med vinbär dessutom Man kan väl bli tokig!

Skral fyndraport från veckan som gick.

Auktionen idag var under förväntan :( Jag tycker om "bonnauktioner" där varorna inte visas på bild i förhand. Det minskar risken för att antikhandlare budar upp allt av värde. Men samtidig för det med sig att man råkar ut för floppar som den här, hade jag sett utbudet i förväg hade jag stannat hemma. Tur i alla fall att vi inte släpade med kärran.

Som tur är hittade jag i alla fall EN sak som jag verkligen var på jakt efter, - ett kammarlås till gammal dörr (finns nyproducerade men de kostar runt 800kr). Den låg i en fyndlåda tillsammans med en del andra fina lås och beslag som kan komma til nytta.  125 kr betalade jag för lådan.

Mitt andra aukionsfynd var en stor trälår från "ab jamaica bananer" som jag tror kan bli en passande leksakslåda i mellankillens nya rum. Precis sådan där härlig sliten stil som jag gillar. 50 kr gav jag för den. Utöver detta köpte vi lite verktyg, och that's it. Väääldigt lite för att vara oss.

På vägloppisarna under Linköpingsfärden handlade vi inte heller mycket. Ett par caringskidor i barnstorlek (50 kr), en swimpy-float simdyna (10 kr)
 och en glasflaska från mjölkcentralen (10 kr). glasburken på bild köpte jag på en annan vägloppis tidigare under vår västkustsemester.

Den här brödburken hittade jag här hemma på kyrkloppisen, men kanske får den inte stanna. Jag har en nästan identisk redan.

Veckans bästa fynd var dock en röd 3-växlad cresent som vi köpte på Blocket till storkillen igår. Han har dragit iväg något enormt på längden och såg ut som en cirkusapa på sin lilla barncykel när vi tog fram den för säsongen. Har faktiskt köpt butiksnya cyklar de senaste gångerna pga att alla tre ska kunna ärva dem. Men 26-tummaren räknar jag med att storkillen kan ha så länge att närmsta lillebror hinner behöva en egen innan den kan ärvas. Då duger en fräsch begagnad bra (600 kr).

Efter denna dåliga auktionsomgång är "revanschlustan" stor, så tipsa om allt ni hör om i Örebrotrakten!