Förra vintern renoverade vi vårat kök... till ungefär 90% färdigt. Sedan kom livet emellan,som det för det mesta gör när jag får virvla runt. Att avsluta är nog min svaga punkt. Så nu har jag gett mig själv bakläxa och håller på och fixar med det sista i köket. Det är lite spackel häroch lite lister där... justeringar av gångjärn och lite uppdateringar av lösningar som inte funkat tipptopp.
Det är ett ganska bra projekt att fixa med nu när jag är själv hemma, eftersom man kan grejja med det en liten stund i taget mellan hjälpa-barn-med-det-ena-och-andra stunderna. Mitt andra pågående projekt (tvätta limfärg från barnrumstaket) kräver totalt klädombyte och ostördhet så det får vänta tills helgen.
En av de saker jag pysslar med är att justera de små skruvarna som gör att lådfronterna flyttas i höjd/sidledså att de ska ligga helt i linje med varandra. Det krävs lite extra meck med det hos oss eftersom lådfronterna är från Marbodal, utdragslådorna från IKEA och stommarna från Ballingslöv...vilket inneburit att jag fått borra om alla hål när jag monterade lådorna.
Givetvis var det en sjukt dålig idé. Jag borde ha köpt utdragslådorna från antingen Marbodal eller Ballingslöv så hade det passat åt ena hållet åtminstone. Men av ren envishet ville jag inte betala mer för en utdragslåda från Marboal när den lik förbannat är tillverkad av samma leverantör som ikea-lådan.
Det andra stora misstaget var att vi inte kostade på oss ett dyrt golv. Vi diskuterade massor av alternativ..trä, klinker,golvvärme,integolvvärme..och när vi inte kunde bestämma oss la vi ett billigt laminatgolv "tills vidare" och det vet vi ju alla hur det är med såana där "tills vidare" lösningar. Det lär väl ligga kvar tills vi blir pensionärer. Laminatgolvet är kallt som bara helvete. Man får typ köldskador av gå på det och det var riktigt jävligt att lägga också. I efterhand har jag kommit fram till att ett linolueumgolv är vad jag vill ha. Rutigt.
Mest NÖJD är jag fortfarande med luckorna och lådfronterna, cremevita ur serien "Form" från marbodal som vi köpte nya på Blocket för 1500 för ett helt kök. Omlackningen av kylskåpsdörrarna som en bilfirma gjorde för 500 kronor är jag också väldigt nöjd med. Den jordgröna färgen är väldigt svår att fånga på bild, men jag älskar den.
Den smala vinhyllan från IKEA:s fyndhörna är jag också förtjust i, eftersom den löste problemet med ett smalt utrymme som "blivit över" mellan frys och vägg.
Men det jag är allra mest nöjd med är egentligen inte vad vi bytte och köpte, utan med vad vi INTE bytte och köpte. Till exempel en rostfria diskbänken och skåpstommarna som vi inte var missnöja med och som därför fick vara kvar. Att vi inte bytte spis, kyl och frys som vi köpt nya för bara några år sedan kändes självklart... men vad jag förstått är det långt ifrån givet att man tänker så. "Vi rev ut allt" är en mening som man läser återkommande i köksreportage. Varför i all världen då, undrar jag? Rimligvis kan väl inte ALLT i ett kök ha lika lång/kort livslängd? ALLT kan väl inte ha brakat ihop precis samtidigt?
Jag ser inte det jätteroliga i att låna pengar till att köpa saker man inte behöver.
Men det är väl så det är meningen vi ska leva nu förtiden. Det sägs att köket har blivit en status-symbol där det inreds allt mer och allt dyrare, men lagas allt mindre mat.
Mitt kök är framförallt en "verkstad" och inte en uppvisningsplats. Men jag tillstår att jag gärna visar upp just köket - just för att inspirera andra till att det GÅR att fixa till en hyffsad inredning UTAN att gräva ner alla sin pengar i projektet.
Vårt kök kostade ungefär 20 000 att rusta inkl. nya luckor och beslag, fläkt, diskmaskin, golv, några nya stommar, utdragslådor till alla underskåp, omlackering av kyl/frys, kakel, byte av träbänkskiva, panelskivor, spackel och färg samt en del möbler och inredningsdetaljer.
Jag skulle hellre ha ett snickarbyggt handmålat lantkök,men det jag har är good enough - och framförallt är det mitt. Inte mitt som i bankens, utan mitt som i mitt.
