Jag har som ni vet ett lite tudelat förhållande till heminredning. Jag älskar heminredning som skapandeprocess och arena för estetiska ställningstaganden i vardagen, men avskyr den statusjakt och köphets som följer med på köpet.
En sak jag har riktigt svårt för är de konstlade världar av ständig perfektionism som målas upp i inredningsmagasin och heminredningsbloggar. Att klaga på detta är inte helt okontroversiellt har jag märkt, VAD kan vara fel med att sprida vackra bilder, inspiration och puttenuttegull till varandra?
I Fredrik Lindström har jag i alla fall en vän, tycks det som. Den beryktade krogshowen
"Ljust och fräscht" som han och Henrik Schyffert ska sätta upp i vår är en given "must see" för mig. Särskilt efter att jag hört dem tala kring sin show hos Skavlan.
¨
"Att bara visa upp sådana här människor, perfekta människor som håller på och dekorerar cupcakes med barn i rufsiga frisyrer och allt är underbart, ...det hetsar ju folk att vara missnöjda med sina liv"
Henrik Schyffert är också något intressantpå spåret när han säger:
"Misstaget är ju att folk tror att de ska bli bättre människor... De tänker så här: Jag vill ha ett liv där jag går långa promenader med min fru, jag spelar spel med barnen och vi pratar om finländsk arkitektur och sånt där och det är så mysigt. Hur ska jag få det? Jo, genom att KAKLA OM!"
Det är lätt att reagera med att slå ifrån sig: "men jaag tänker aaaldrig så" (endel människor reagerar intressant nog alltid med att slå ifrån sig oavsett vad man säger, låt gå - de är nog oomvändbara) men i ärlighetens namn, nog finns det en kärna av sanning i detta. Det är samma psykologiska process som all livsstilsreklam bygger på, och Fredrik Lindström drar ett träffande exempel med mäklare som lägger fyra flaskor champagne i kylen innan en lägenhetsvisning. Då tänker de potentiella köparna i sitt undermedvetna "Wow, om jag bodde här - då skulle jag ha CHAMPAGNE i kylen". Så funkar den mänskliga hjärnan.
Vi fylls genom inredningstrenden med föreställningar om att ifall vi har en viss stil, inreder på ett visst sätt, då kommer vi att få ett sådant liv som vi föreställer oss hör till den stilen. Givetvis är det upplagt för ett ständigt misslyckande!
Kanske är jag präglad av mina egna livsdrömmar men jag kan inte heller låta bli att tolka ganska många nutida trender; romantiska kläder, lantlig heminredning, stickning och surdegsbak etc. som uttryck för en längtan hos många människor att leva ett lugnare liv. Ett liv närmare naturen, ett liv där man har plats för att låta saker ta tid och där man inte ständigt förminskas till en passiv konsument utan skapar sina egna värden och producerar saker som går att använda.
Problemet som jag ser det är att samma trender hetsar oss att konsumera ännu mer, eftersom vi undermedvetet tänker oss att vi kommer få det där livet bara vi köper oss de rätta attributen: den pastelfärgade Kitchen Aid:en till vårt surdegsbak, det platsbyggda lantköket och de svindyra designade gummistövlarna som de lyckligt avslappnade modellen i senaste Lantliv hade. Haken är för de flesta av oss, att ju mer vi köper desto mer måste vi arbeta, och ju mer vi arbetar desto mindre tid får vi att leva det där "enkla livet" som vi drömmer om.
Mitt förhållande till vår relax/bastu som jag
skrev om nyss är ju ett utmärkt exempel på det Schyffert beskriver. Jag är inte en person som ägnar tid åt att lägga ansiktsmasker i skenet av levande ljus.Jag tänker ibland att jag skulle vilja vara en sådan person, men jag är inte det. Och framför alltså BLIR jag ju inte plötsligt det bara för att jag bygger ett fräsch badrum - även om jag inbillade mig det innan den var klar.
Jag har inte börjat städa mer sedan jag köpte den där snygga dammsugare heller, och ser jag ut som ett surt troll på morgonen och sätter på mig en snygg Odd Molly-jacka, då ser jag, suprise suprise, ändå INTE ut som Helena Christensen sedan, utan som ett surt, dessutom ganska tjock och stripigt troll i en Odd Molly-jacka.
Det Goda Livet kan inte köpas med prylar.
