Sidor

fredagen den 14:e januari 2011

Leva mer och Jobba mindre!

Om ni undrar vart jag har tagit vägen så ägnar jagf mig åt att Johha Heltid. I något svagt ölgonblick lät jag mig övertalas att jobba heltid i januari trots att jag tjatat i över ett år om att få jobba MINDRE. Hur dum får man bli egentligen?

Jag har ju tjattrat tidigare om  "lyckoforskning" och kan jag inte låta bli att filosofera över det här med arbete...

Lyckoforskningen är lite motstridig på den punkten nämligen.

Å ena sidan tycks det påverka folks välmående lätt positivt att ha en sysselsättning, enligt diverse undersökningar. Å andra sidan tycks folk som arbetar må som bäst under de tider/dagar på veckan då de INTE arbetar. Lite paradoxalt kan tyckas.

Men jag kan faktiskt  känna igen mig. Jag  kan känna mig otillfredställd de perioder då jag inte arbetar alls (tex. långa lov). Att arbeta ger mg  någon känsla av sammanhang, av att bidra med specifik kompetens, att göra någonting viktigt för andra. Dessutom ger det rutiner, komma upp och komma igång vilket jag annars kan ha svårt med (kan iofs tänka mig att allt detta skulle kunna ersättas av någon vettig sysselsättning hemmavid typ ha getter,  men yrkesarbete är ju en lätvindig lösning i alla fall)

Men med det sagt, så känner jag mig knappast MER tillfredställd ju mer jag jobbar. Tvärtom. Efter en heldag på jobbet känner jag mig som en urvriden trasa. Jag skulle nöja mig utmärkt bra med att dyka upp på arbetsplatsen varje morgon och känna mig viktig några timmar. Sen kan jag gå hem, och syssla med andra livsnödvändiga saker.

Gå på loppis. Koka saft. Måla om huset. Ha ett får. Småsyssla med lönsam svarthandel av begagnat, antikviteter och diverse. Lära mig sticka kanske?

Jag vill inte ha ett liv där man lämnar ungar, går till jobbet, går hem, hämtar ungar lagar mat, lägger ungar, kollar tv, sover och så  är det nästa dag igen... 

Jag menar, vem har hört talas om någon som legat på sin dödsbädd och grämt sig över att de inte jobbade lite mer?

Den här månaden jobbar jag för första gången  i  mitt liv heltid,  och nej...det kommer definitivt inte hamna i "stanna" högen. Vill inte bli en trött människa vars"glamour i vardagen" består i att shoppa poppiga kläder som jag aldrig hinner ha på mig för övertidspengarna.

2011 får bli Året Av Noppiga Loppbyxor och Pressade Kostnader

"Kvinnors rätt till heltid", -my ass! Jag vill jobba deltid.


Hur tänker du?

13 kommentarer:

  1. Och jag vill vara hemmafru.

    Kierkegaard sa såhär 1843; "Vad är över huvud taget meningen med detta vårt liv? Indelar man människor i två klasser, kan man säga att den ena arbetar för att leva, medan den andra inte behöver det. Men att man arbetar för att leva KAN inte vara livets mening."

    Jag är nog en blandning. Jag är ju inte anställd, annat än av mig själv. Jag jobbar hårt men tjänar inga pengar (än), det gör min man så det räcker åt familjen. På mitt jobb finns det tid att njuta.

    Så har jag det. Ha en fin helg.

    SvaraRadera
  2. Här slår du spiken i huvudet;-) Jag jobbar för tillfället mer än heltid och undrar "har jag inget liv?" Neej inte just nu, men kanske sen...fast med facit i handen...jag har blivit sjuk av mitt jobb tidigare, är på god väg igen, trots att jag trodde att jag lärt mig av misstaget förra gången...ja det är som det är och det blir som det blir...vad jag skulle önska var att arbeta tex. 4 hela dagar och vara ledig 3 hela dagar. Har provat att arbeta schemalagt, men det passar inte mig. Börja olika tider och sluta olika tider varje dag i veckan, nej det blir varken hackat eller malet och då får jag ingen kvalitet på min lediga tid. Det som behövs är tillräckligt med tid för återhämtning emellan varven...nog om detta.

    Jag läste ditt inlägg innan och funderade på om det är du som kommer att vara kursledare på "Fynda på loppis"...jag menar sängen, 150 kr, det är sanslöst!

    Ha en kalashelg!
    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  3. Visst är det så, man vill jobba men inte arslet av sej.... Skulle oxå vilja jobba nån timme om dagen och sen göra allt det andra, pyssla hemma, mata höns och ränna på loppis. Tyvärr tillåter inte mitt jobb mej att göra det. När jag väl är där så ska jag vara tillgänglig minst 10 tim om dagen.. *bläää* (även om jag gillar mitt jobb..)
    Men det är ju frågan om yrkesval och i mitt fall att få in pengar till amorteringar på huset..

    SvaraRadera
  4. Jag tänker att min dräng får lov att tjäna två löner, eller i alla fall en och en halv.

    Jag är hemma, bakar bullar, matar getter,gräver i jord och bär hö till hästarna. När han kommer hem har jag lagat mat och tvätten hänger på tork..

    Nåt sånt ;)

    SvaraRadera
  5. Jag vill ha någon form av meningsfull sysselsättning utanför hemmet, som gärna inbringar lite pengar. För mig är det ett socialt nät också, mina arbetskamrater. Men jag vill inte att jobbet blir hela mitt liv. När jag slutar för dagen då stänger jag av.

    Och jag hoppas att jag aldrig behöver jobba heltid, det har jag gjort och mer än så i många år och till det vill jag inte tillbaks.

    Drömmen är väl att ha något hemma som ger en liten slant och komplettera detta med några timmars jobbande utanför hemmet. Lite beroendes på hur mycket inkomst det man gör hemma genererar... Vem vet man kanske blir sin egen och tja, då får man väl anmäla sig till alla de där kvällskurserna för att få ett socialt liv ; )

    SvaraRadera
  6. Jag har trappat ner på lönearbetet nu och även klättrat ner på kärriärsstegen, och mår så mycket bättre. Skulle gärna bli hemmafru på heltid men tyvärr räcker inte slantarna till detta gigantiska projekt med gård, djur och en massa barn. Men brist på meningsfull sysselsättning har jag absolut inte, tvärtom, nu består livet hemmavid av det mest meningsfulla jag någonsin gjort och haft. Om det bara kunde inbringa lite inkomst så småningom så skulle jag klippa av sysselsättningen utanför hemmet helt!

    SvaraRadera
  7. Bättre kvalitet än kvantitet
    gäller det mesta
    ha en bra helg

    SvaraRadera
  8. Ja, ja, ja! Tänker jag :)
    Synd att jag inte kan vara hemmafru än (ingen partner, inga barn, inga getter)

    SvaraRadera
  9. Jag håller med dig! Jag stormtrivs på mitt jobb som Iva-sjuksköterska natt men jag skulle inte orka att jobba heltid. Förra året sa jag upp min heltidstjänst och bytte till en deltid - det känns helrätt för min del!

    SvaraRadera
  10. Jag är hemmafru på heltid och borde väl inte klaga. Jag lever det liv de flesta vill ha. Vara hemma när ungarna kommer, ha tid att baka och göra läxor, osv.
    Men samtidigt känner man sig utesluten. Man har ingen egen inkomst, är beroende av andra (maken) och försöker överleva med en lön. Ej heller känns det som om man gör "något vettigt" förutom att uppfostra ungarna.
    Jag skulle gärna vilja jobba ett par timmar i veckan, för att ha egna pengar och se vuxna människor. Men heltid, nej. Det skulle jag inte hinna eller orka i längden. Särskilt inte här i Tyskland där barnomsorgen är katastrofalt efter.
    Jag skulle inte kunna jobba heltid även om jag ville.

    Kram Elle

    SvaraRadera
  11. Jag känner på pricken igen mig i det du skriver!
    Det är också något som jag om min man diskuterar mycket för tillfället.
    Att ha sysselsättningen behöver ju nödvändigtvis inte vara ett jobb. Och jag tror att sysselsättningen måste vara något som ger en mening -som är meningsfullt för en själv. Enligt min man är det definitivt inte hans jobb. För mig kan det vara det. Ibland. Men inte på heltid!
    Och just nu jobbar jag ju heltid men har "hemma-man" eftersom han är förälraledig och samtidigt tar jättestort ansvar för mat, tvätt, städning etc. Jag är livrädd för hur det blir när vi båda ska jobba igen! Rädd för det du skriver om "lämna, jobb, hämta, äta, tv, sova".

    SvaraRadera
  12. Helt rätt tänkt!!

    Jag träffar regelbundet i mit yrke patienter som har dödsdiagnoser och kort tid kvar i livet... INGEN ångrar att de inte jobbat mer... INGEN nämner sitt jobb... man pratar om kvalitetstid, tid med barn, man, hus, fritid! Ja den tid som förgyllt deras liv!

    Mitt liv ska inte bestå av minnen från jobbet... Mitt liv är MITT och ingen tackar mig för att jag jobbar...

    Mina barn är inte stora än och oavsett deras val i livet kommer jag stötta dem... men jag kommer alltid finnas där och säga... jobba så lite som möjligt för så mycket som möjligt.

    Både jag och anders har nu gått ner till 75%... och vilken livsglädje det ger! Det är nåt som speglar av sig även i jobbet, man får mer energi att jobba, gör ett bättre arbete, om man jobbar mindre... helt klart!

    Mitt mål i livet är att en dag sluta jobba helt... den dagen kommer men inte än... dock kommer jag alltid värdesätta min egentid, min familjetid MITT liv mer än jobbet, hur kul det än kan vara :-) för det är inte jobbet jag kommer sakna när jag ligger på min dödsbädd....

    SvaraRadera
  13. Hej, jag är hemmamamma på heltid och jag tänker att det finns en tid för allt. Och barnens tid är NU, det är nu de är små och det är nu jag bara vill vara med dom. Så småningom kommer det att komma andra tider, då barnen är större och då tiden kanske är mogen att göra något annat. Problemet är väl kanske att vi kvinnor på 2000-talet försöker göra allt samtidigt och med ganska kort tidsperspektiv. på 10 år ska allt hända, barn, jobb, karriär, huskarriär, renoveringar etc.
    Jag vet bara att jag tappade bort mig själv där nånstans och tillbaka till 60-70timmarsveckor hos någon annan arbetsgivare än mina barn vill jag inte. Vad är det vi tror att vi behöver när båda ska jobba heltid? Massor av pengar för att konsumera ännu mer?

    Men bara för att man inte jobbar
    behöver man inte vara sysslolös!

    ja detta var bara några små osorterade tankar från mig, men jag vill bara säga lycka till med dina planer på deltid!
    allt gott, mvh Ann

    SvaraRadera