Sidor

fredagen den 22:e april 2011

Trädgårdsmirakel!



Jag är inte troende. Men om odling var en religion, skulle jag vara frälst direkt. Jag möts av dagliga mirakel i min trädgård just nu. Titta bara på denna lilla sparrisknopp som brutit sig upp ur marken, ur något som nyss såg ut som en vissen tuva. Helt på egen hand utan el eller bensin eller någonting. Jag tycker fanimej det är häpnandsväckande!

Trädgården ger lön för hårt slit. Man jobbar och sliter och får en famn full med nyskördade primörer som tack. Jämför tex. städning:- där man jobbar och sliter och får ett par leriga stövelspår tvärs över det nystädade golvet som tack. Städning tar hur mycket energi som helst men det är i slutänden alltid ett nollsummespel. Hur mycket jag än städar ser det tids nog ut precis som när jag började. Så är det inte i trädgården, där finns en sista orubblig oas av kosmisk rättvisa: den som sår får också skörda! (edit: Om den som sår skaffar sig en stor jävla kanin som tuggar i sig tulpanerna så får den som sår skylla sig själv).


Sovande vitsippor

Men min trädgård ger inte bara lön för möda, den bjuder frikostigt på gåvor som jag inte alls förtjänat. Min trädgård har till exempel valt att själv förbarma sig över den stackars bortglömde sumpiga plätten nere mot staketet som vi  aldrig sköter om, och anlägga en liten vispippeäng där. Den första sippan dök upp för ett par år sedan och de blir fler för varje år.

Min trädgård har medkänsla med min sorg över de av harar nertuggade hallonplantorna jag satte i höstas (snodda från granntomten så det kanske var dålig karma på dem) och har skjutit massor av fina skott från en äldre flyttad hallonhäck som jag trodde var sedan länge utdöd.

Trädgården hade också överseende med den impulsiva snålhet som fick mig att kasta mig över ett par vinrankor på Plantagens slurea i höstas, banka ner dem i det iskalla gruset i vårt nyanlagda växthus och sedan lämna dem över hela vintern utan värme, bevattning eller minsta tillsyn.När de började grönska fick jag allt en liten tår i ögonvrån, det förtjänade jag verkligen inte.

Jag  hoppas ni också har en helg full av trädgårdsmirakel!


Vanskött vinranka


6 kommentarer:

  1. Härligt inlägg! Jag sitter här och gråter en skvätt tillsammans med dig ;). Visst är det underbart! Haha, skit att vi bor så långt från varandra. Tänk vilka trädgårdsnördsträffar vi kunde ha! Haha... (och sorry nu att du föll under samma benämning som mig själv ;)). Inget illa menat, tvärtom!
    Jag ska också gå ut och fälla några lyckotårar i trädgården idag :) Även fast det inte är lika långt hunnet här så spirar det lite här och där.

    Glad påsk!
    /Susanna

    SvaraRadera
  2. Miraklen är ännu större här, med tanke på att jag knappt ens försöker...
    Två lass hästskit och våra tynande rabarber har fått nytändning. Tänk om jag engagerat mig ännu mer?
    Har precis skördat tomater i köksfönstren, och det är gott nog...helt oförtjänt ska jag säga. Dom var röda redan på ICA.
    Ha en bra fortsättning på Påska

    SvaraRadera
  3. Amen!

    Tack för din tid och dina ansträngningar att skriva så vackert! Jag blir så glad i själen av att läsa din prosa om trädgården! Tack rara du!

    SvaraRadera
  4. Det är ett mirakel att vi fick skörda någonting trots att vi snålade in på gödslingen och bara jordförbättrade vår sandjord (perfekt för sandlådan!) med hästdynga som var färdigbrunnen för trettio år sedan (har ju ett helt göningsrum full av den...). :) Morötterna, rädisorna och potatisen trivdes finfint i alla fall...

    SvaraRadera
  5. häftig är det att naturen bestämmer så mycket själv, fast vi kommer och försöker styra den!
    Vad gott med sparrisen! Det kallar jag lyx!
    Ha en fortsatt skön helg!
    Ullis

    SvaraRadera
  6. Wow vilka mirakel! Det är verklgien fantatsikt.
    Det fick mig att tänka på en gammal zinkbalja jag hade bakom balkongdörren. När något var halvdött eller uppätet slängde jag ner det i baljan utan ny jord eller nåt. Där supertrivdes det mesta!

    SvaraRadera