När jag var i London förra våren köpte jag ett par blommönstrade gummistövlar av märket Hunter. Jag föll pladask för det vacka växtmönstret, och tycker fortfarande att det är de finaste tyck jag sett på ett par stövlar. De kostade runt femhundringen och att bra på foten, så det blev ett tillslag, eller vad det heter.
Visst hade jag hört talas om Hunter, helt tappad bakom vagnen är jag inte. Men att jag skulle få så många kommentarer om dessa stövlar hade jag inte räknat med. Både glatt retsamma av vänner som tycker att jag trednat till mig, helt vanliga "har du sånadär" eller kommentarer om det fina mönstret. Men också den där sorten lite internt menande blickar från helt främmande Hunter-bärare, som man kan få om man möter någon som råkat klä sig i precis likadana kläder. Lite bekräftande liksom, som om vi vore del av nån slags tyst gemenskap.
Jag kan inte låta bli att fundera lite över det. Alltså... inte över att man nickar lite åt någon som råkat komma till nyårsfesten i en likadan långklänning - det är ju en noterbar lustighet och en påtaglig manifestation av likartad smak. Men när den upplevda gemenskapen sker över en logotype... på vilket sätt är det kopplat till någon som helst logik?
Vad är det över huvud taget som gör att vi i så mycket större utsträckning är beredda att betala för, och kommentera om, exempelvis ett par helt vanliga svarta massproducerade-i-kina gummistävlar som det står "hunter" på, än ett par helt vanliga svarta massproducerade-i-kina gummistövlar som det inte står "hunter" på?
Och vad är det som logiskt skulle föranleda någon som helst mer samstämmiga blickar mellan en människa i omnämnda svarta hunter-stövlar och en annan lite mer ruffsig varelse i en blommig variant? Borde jag i enlighet med största-gemensamma-nämnares lag inte ha mer gemensamt med någon i blommönstrade stövlar från Rusta?
Varför har just varumärket en så oerhört stor betydelse för oss? Att vi liksom köper den här idén att vilka gummistävlar vi bär skulle säga något som helst om vem vi är som person. Det är intressant att reflektera över tycker jag.
Det vackra mönstret på mina Hunterstövlar kan jag tyvärr inte njuta av längre, det är till stora delar bortnött nu. Dessutom har de fått en spricka någonstans vid tån så att vattnet sipprar in. 1,5 år höll dessa stortartade kina-stövlar. De var nog mer till för att gå på café med tror jag
Jag ska beställa ett nytt par stövlar imorgon. Det blir nog inte Hunter.
Med varumärken idag så bygger företagen upp en "livstil" runt sin produkt. Den som använder deras produkter ska känna att de lever den livstilen, drömmen... och vi går alla på den : )
SvaraRaderaMin dröm är reportagen från lantliga hus i tidningen "lantliv". Hemma kan jag också koka mos en dag och sleva upp den i reportage riktiga gameldagsburkar med gummiring och känna mig lika lantlig som i de fina reportagen för en stund. Eller i alla fall när jag fyller en burk. För fler har jag oftast inte. Resten hamnar i vanliga urkokade glasburkar av varierande storlek och sort som samlats under åren.
Håller man på med en viss hundsport så gäller vissa märken mer än andra och de förmedlar framgång. Likaså inom ridsporten : )
Man kanske inte rider lika bra som Lussan (dressyr) men man kan bära samma märke på ridbyxor och ridstövlar. De dyra kläderna döljer den obefintliga talangen ; )
Jag, en wonna bee...
Tror det kanske handlar lite om en önskan om gemenskap/samhörighet? Har tänkt på det där när jag kör min veteranbil på somrarna, då hejjar man alltid på dom som kör samma märke och ofta på andra bilister som kör äldre bilar. Det känns som man har nåt gemensamt = "Vi är kompisar fast vi inte känner varandra. / Stina
SvaraRaderaHej, va kul att du kikade in hos mig. Humle ja... Jag har inte heller gjort något med min förut, men jag har ideer. Har hört att man kan blanda den med lavendel och lägga i en liten kudde, sedan ha den i sängen om man har svårt att sova..... Humle är nämligen rogivande. Av samma skäl kan man också göra te av den. Men som sagt, jag har inte provat det själv. Lycka till.... Kram Sofia
SvaraRaderaFör attans, köp inga Tretorn!
SvaraRaderaHar haft mina i ett år nu, och det är sprickor överallt. Jag har visserligen haft dom nästan 24/7 och ofta barfota i sommartid, men ändå... nåt ska dom väl tåla. Nu har jag inköpt ett par barnstövlar, största storleken, med vinterfoder för under två hundra, okänt märke, och nu ska vi se hur dom fixar hårda livet hos oss. Det är inte lika surt att få sprickor i dom som dom dyra Tretorn som ändå var en classic modell...
Var också inne på Hunter, men med de priserna...nä nä, och jag ville ha såna som tål jord... men jag var liiiite sugen att köpa dom. Insåg att jag bara skulle ha dom hemma, så det skulle vara typ överkurs med Hunter, dvs ingen skulle se dom förutom jag, kossorna och hästarna.
Det är väl kul att tillhöra den priviligerad klick som har råd att köpa dyrt? Varför har man märken på kläder och skor så att dom syns framifrån. Annars skulle de sitta så man såg dom själv...dvs uppåt. Det handlar i siste änden om bekräftelse och tillhörighet. Välkommen till klubben!
Mja, svaret är ju egentligen enkelt. Att bära vissa/många märken är ett statement om vad man "är" och folk älskar att få "vara" någon eller något speciellt.
SvaraRaderaDet är liksom skitviktigt för folk att veta om dom är, rockiga, sportiga, strikta, friluftare eller skejtiga. Om inte märket på deras kläder skulle tala om det för dom? Hur skulle pöbeln då veta?
Jag köpte en väska av ett visst märke en gång, jag gillade den! Men sa till en bekant som var i närheten att jag faktiskt hade lust att sprätta bort det synliga märket varav han svarade med "men vafan att göra det är ju bara töntigt"
Och ja, kanske är det värre att INTE vilja göra ett statement av det, för det blir ju också något typ av just statement..