Sidor

fredagen den 25:e november 2011

Kejsarens nya kläder. - en krönika om konsumtion



Visst har ni hört berättelsen om Kejsarens nya kläder? Sagan om den sluge skräddaren som sydde en dräkt av luft, och fick ett helt folk att tro på illussionen?

 Skräddaren lyckades skapa en känsla av samförstånd mellan alla de som höll med. Han fick de som tvivlade att tro att det var dem det var fel på, som inte kunde förstå vad det var som alla andra såg.
Kejsarens skräddare måste väl kunna sägas ha varit den första riktigt stora varumärkesbyggaren och idag skulle han bi headhuntad direkt av vilket multinationellt företag som helst! Men mer om det senare:

Först vill jag berätta om tre "insikter" om konsumtion jag fått de senaste åren, och återknyta till tre konsumtionsteman som jag tidigare bloggat om.



Den första: Lantlivet.

Några år efter att vi köpt vårt gamla hus i lantligt läge, började jag söka i tidningar och bloggar efter inspiration från andra som levde som vi. Jag ville läsa om människor som hade höns till husbehov och odlade lite grönsaker, och om renovering och inredning som passar i gamla hus.

Snabbt kom jag att inse att begreppet "lantliv" kan betyda väldigt många olika saker. Jag hittade till slut vad jag sökte men passerade på vägen mängder av tidningar, bloggar och sidor som alla ville sälja in budskapet att lantlivet är någonting som kretsar kring "rätt prylar".  Att leva lantliv är att inreda med en viss färg, att bära en viss typ av svindyra tunikor, att ha rätt sorts logga på gummistövlarna och -oavsett man använder den eller ej - kunna stoltsera med en viss typ av pastellfärgad bakmaskin.

Det gav mig min första "insikt": den om konsumtionen som identitetsskapare! Visst har jag förstått det innan...men här fick jag ett så glasklart exempel! De flesta saker vi människor köper har inte som syfte att fylla något reellt praktiskt behov. Vi shoppar för att skapa mening och identitet, för att få status, för att känna samhörighet, för att känna oss som en viss typ av människor. Det innebär också att vår konsumtion är omättbar. Vi kommer aldrig att sluta handla bara för att vi redan har de saker vi behöver. Samtidigt riskerar just all denna konsumtion att ta oss mycket längre från de livsdrömmar vi faktiskt vill uppnå eftersom de dränerar oss på tid, energi och resurser.

Jag har skrivit med om lantliv och konsumtion här

...och om konsumtion och samhörighet/bekräftelse här




Det andra: Barnen

När jag blev förälder överöstes jag med reklam. Det finns ingen gång i livet jag känt mig så mycket som en utpekad mågrupp för reklam och prylar. Det var den ena vansinniga grejjen efter den andra...(en maskin som portionsförpackade varje använd blöja i ett lager av väldoftande plast...ska man skratta eller gråta?), och de mesta var dyrt. Men det var inte bara reklamen som överöste mig som förälder, utan även omgivningarnas förväntningar på min konsumtion. Inget annat område i livet har fört med sig så mycket diskussioner kring prylar som just föräldraskapet.


Den devis som företagen vill pracka på oss, och som vi sedan så gärna delar med varandra, är att "bara det bästa är gott nog åt mitt barn". Det är en känslobaserad argumentation som är oerhört svår att värja sig mot. Det ska mycket till för en förälder att ställa sig upp och säga: "Nej, inte bara det bästa är gott nog åt mitt barn, mitt barn får gärna ha en omodern barnvagn med nallemönster bara den är funktionell".

Ändå är priset för att vi hela tiden ska köpa oss till det perfekta föräldraskapet faktiskt den sorgliga konsekvensen att vi lämnar efter oss en planet full med skit till våra barn. Är det verkligen att ge dem de allra bästa?

Min insikt: Konsumtion innefattar ett socialt tryck och djupt känslomässiga föreställningar som vi delar med varandra. Det är en mycket större och svårare fråga än individens fria val att köpa eller inte köpa.

Jag har bloggat  mer om barn och konsumtion här!




Det tredje: Miljörörelsen

Jag tänker mycket på det här med miljön och framtiden. Det har förståss blivit ännu mer påtagligt sedan jag själv blev förälder. Det känns ibland som att det arv vi lämnar efter oss är som ett bankkonto vi redan har länsat själva. Som att vi hade en summa att lämna i arv, men på vägen har vi hela tiden nallat på de pengarna, investerat dem i kortsiktiga affärer och lånat ut dem till suspekta typer så att våra barn kommer att få kämpa med näbbar och klor för att det ska finnas något kvar.

Eftersom jag tänker på miljön vill jag också gärna läsa om miljöfrågor...och jag hade nog på något sätt utgått från att miljöprofilierade medier skulle vara mer befriade från det ständigt hetsande köpbudskapet. Men jag har förstått att så inte alltid är fallet. Även i många tidningar och på bloggar som profilierar sig som ekologiska ägnas mycket stort utrymme åt exponering åt varor utan någon vidare reflektion. Produkter som visserligen är miljömärkta och producerade med en något mindre klimatpåverkan - men som ändå lockar oss till köp vi hellre kunnat avstå. Det huvudsakliga problemet med vårt utarmande av naturresurser är ju inte VAD vi konsumerar, utan ATT vi konsumerar -även när vi inte behöver.

Det leder mig till min tredje insikt: Att vi måste lära oss krypa innan vi kan gå. För ett långsiktitg miljötänk krävs att vi först lyfter konsumtionsfrågan som en företeelse i sig och reflekterar över den.

Jag har boggat mer om miljö och konsumtion här!

Om vi vill utmana konsumtionssamhället måste vi våga prata om det. Vi måste våga diskutera och utmana varandras föreställningar om konsumtion. Vi måste helt enkelt, som det lilla barnet våga öppna käften och ropa att "Kejsaren är naken".

För -liksom i Kejsarens nya kläder- kan de falska ilussioner som föder vårt konsumtionssamhälle och utarmar vår planet: illussionen att vi kan shoppa oss till en viss typ av liv, illussionen att vi kan shoppa oss till att bli en viss typ av människa, illussionen om att vi kan shoppa oss till att bli bättre föräldrar, illussionen att vi kan shoppa oss till en bättre miljö, bara fortleva så länge vi är beredda att bära dem emellan oss. Dessa illussioner kan inte existera utan vårt samförstånd, för de är  -liksom kejsarens nya kläder - byggda av ingenting annat än luft.

19 kommentarer:

  1. Du är fenomenal skribent, Tove! Du klär mångas tankar i ord och vågar skriva ner ord som få! Det här inlägget skulle jag ha velat haft modet att göra själv, så jag tar av hatten för dej, applåderar och länkar hit på min blogg!
    Eija

    SvaraRadera
  2. Liksom folket som såg kejsarens nya kläder är det lätt att bli både förblindad och fördummad av konsumtionens mantra...

    Tack för ett mycket tänkvärt inlägg och jag håller fullständigt med Eija, du är en fenomenal skribent!

    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  3. Tycker som föregående talare, att detta inlägg är helt fenomenalt. Får en att tänka på både det ena och andra. Media är ju den som prackar på oss det mesta, och vi köper hela kitet med hull och hår.
    Har senaste tiden börjar ifrågasätta mina egna behov och krav, när det gäller konsumtion.
    Lite svårare att lära oss gamla hundar att sitta. Men jag jobbar på det...
    ha en bra helg
    elsamarianne

    SvaraRadera
  4. Vad ska man säga? Du har sagt allt och lite till så man kan bara hålla med och önska att fler kunde få insikt och mod.

    Annika

    SvaraRadera
  5. Tack för kloka ord. Vi lever i överflöd och behöver nog inte more of the same.

    annika

    SvaraRadera
  6. Så sant det du skriver! Och så lätt det är att låta sig dras med när vi sitter och läser inredningsbloggar eller tex Lantliv och blir så sugen på att ha det lika fint som hemmen i reportagen. Utmaningen tycker jag är ju att inte rusa iväg och handla allt som man ser och vill ha. En hel del av den lantliga stämningen går ju tex att få till alldeles gratis genom material man hittar i naturen. Då blir det ju också "landet på riktigt". Loppisar och Blocket är en annan variant, att försöka återbruka istället för att köpa nytt. Tex grannens gamla trästege som låg slängd bakom ladan, blir en fantastisk inredningsdetalj utan att den kostade mig en krona. Vi borde alla över lag se över våra köpmönster, men visst är det svårt att vara stark och stå emot ibland. Jag brukar räkan om priset på en pryl jag vill ha till hur många lediga timmar från jobbet det kan ge mig om jag låter bli att köpa den. Tiden med familjen är ju värt så mycket mer!
    Du har skrivet ett fantastiskt bra inlägg och jag hoppas verkligen att det blir en liten väckarklocka för många!
    Ha en riktigt fin adventshelg!
    Bästa hälsningar Susanne

    SvaraRadera
  7. Att shoppa sig till gott samvete..

    Jag blir så ledsen när jag ser hur alla spenderar mer tid hemma än någonsin, men samtidigt ser varandra allt mindre. Alla sitter vid sin dator, och många föräldrar känner sina barn så dåligt att de lämnar över all uppfostran till institutioner. Det är generationen som ska ta hand om oss när vi inte orkar själva.

    Ditt inlägg är lite för långt för att kommentera allt, men jag hoppas folk får en eftertanke i alla fall, särskilt när vi träder in i advent nu. Att det väcks en tanke över vad den stundande högtiden egentligen innebär. det är bra att folk tänker efter.

    En annan passande saga i advent kan vara killen som engagerade ett helt bostadsområde och av "ingenting" ordnade en gårdsfest. Han som bara hade en magisk spik att koka soppa på alltså;)

    Önskar dig och din familj en fin första advent.

    SvaraRadera
  8. Btw. Har du läst http://36organicm2.blogspot.com/

    Känns som nåt du skulle kunna tycka var intressant =)

    SvaraRadera
  9. Vilket fantastiskt bra blogginlägg! Det träffade mig mitt i prick.
    Som mamma, intresserad av lantlivet och försök till miljömedveten, känner jag att jag hela tiden går på konsumtionshetsen. En gång köpte jag ekologiskt vaniljpulver, jag visste inte vad vaniljpulver var, vad man skulle ha det till eller om jag nåsonsin skulle ha nytta av det. Men det var ju ekologiskt...
    Jag tror att det är viktigt att vi påminns om de verkliga värdena - oftare! TACK

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Jag håller med dig totalt och jag har också tänkt på det!
    Landet vet jag inget om och några barn har jag inte men jag har tänkt på miljö och konsumtion. Hur kommer det sig att alla dessa "miljömänniskor" som lobbar rensning och mindre konsumtion samtidigt förbrukar 5 schampoflaskor under samma tid som jag bara hinner göra slut på EN flaska schampo? Och hur miljövänligt är det egentligen att testa ALLA paraben-fria lotions på marknaden? Det känns som världens dubbelmoral. Men hey, jag vill verkligen inte döma för att i vissa kategorier gör jag ju likadant. Men det är underligt hur svårt det ibland kan vara att öppna båda ögonen på samma gång. Vi har alla så lätt att blunda.

    SvaraRadera
  11. Mitt-i-prick!!!!!!
    Superbra skrivet, visst har jag en snygg KA, visst har jag en del andra prylar. Men jag har valt dem för att de förenklar mitt liv på just landet. Jag valde att lämna storstadslivet för över tjugo år sedan, jag ville inte ha några barn alls i en storstad. I dag har jag två flygfärdiga änglar, uppvuxna på en liten ort nästan på landet.
    Jag odlar, bakar mitt surdegsbröd, köper närproducerat och "är så himla duktig". Men jag gör det för jag tror att varje litet, litet strå till stacken gör nytta.
    Ha de gott. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  12. Skit bra inlägg kort och gott!

    SvaraRadera
  13. Ett inlägg som känns långt in bakom muren av alla inbillade behov och påtvingade shoppingpsykoser, gör ont som f-n när jag sitter och läser. Ett fruktansvärt (i dubbel bemärkelse)bra inlägg. Så avslöjande och otäckt, men tack för din förmåga att kunna sätta ord på det som bara rullar på...det är bara att titta ut genom fönsterrutan (om det är möjligt bakom alla nyinköpta elljusstakar, julgardiner,tomtar,ljusslingor, blinkande änglar,adventsstjärnor mm mm) så ser vi konsekvenserna av evigt ökad tillväxt dvs ångestdämpande shopping. Vi har till slut lyckats med att ändra årstiderna, snart är "riktiga" vintrar ett minne blott.
    Vill inte framhäva mig som Bror Duktig, jag går själv ständigt i köpfällan...tror vi måste vända blicken inåt och fundera över varför vi är så olyckliga så att vi håller på att bryta ner hela vår existens...
    Kram Annika

    SvaraRadera
  14. Det är så tänkvärt och bra att du sätter en pinne i ekorrhjulet så att vi stannar upp och tänker efter, var och en för sig, hur vill jag leva?!
    Tack för ett tänkvärt inlägg.
    /Cia

    SvaraRadera
  15. Mycket bra och tankeväckande, speciellt stycket om Barnen tog tag i mig. Det finns alltför ofta dåligt samvete med i bilden för att man jobbar mycket istället för att ta tid för dem och då finns risken att köpa sig fri, allt medan vi förstör deras jord...

    Mvh K@rin

    SvaraRadera
  16. BRA DÄR! Riktigt riktigt bra!
    Tack!

    SvaraRadera
  17. Fantastiskt klokt och tänkvärt inlägg!

    SvaraRadera
  18. Väldigt bra, precis så är mina tankar också. Och nu i jultider när man blir överöst av all reklam "Köp, köp"!! Lycka inbillar sig många att det är. Jag mår illa av all konsumtionshets.
    Tack så jättemycket för ett bra inlägg!!

    SvaraRadera
  19. Det där med lantliv håller jag verkligen med om!

    SvaraRadera