Sidor

tisdagen den 6:e december 2011

Odla mat!



Det finns en slags urkraft i att odla sin egen mat (eller dra upp den ur sjön, jaga den eller hämta den i skogen om du så vill). En genomgripande känsla av oberoende och makt över sitt eget liv. Kalla det överlevnadskompetens om du så vill. Jag VET att det låter flummigt för dig som inte vandrat i hemmaodlarens mossiga mockasiner. Men släpp det, du får tro mig helt enkelt!



I vårt moderna samhälle är det väl visserligen i realiteten andra saker som utgör framgångsfaktorer. Att kunna lura av andra pengar till exempel. Men försök säga det till mina gener. Dem går inte att resonera med, de blir lika grottmänniskostolta varje gång jag drar upp en fet palsternacka och dänger den i grytan i alla fall.



Det finns något demokratiskt i odlandet också. Som du sår får du skörda (om det inte kommer något jävla rådjur och käkar opp alltihop...låt mig lägga in en reservation för det). Många saker kan man köpa sig till, den med fetast plånbok vinner. Men hemodlat är hemodlat. Att servera gästerna en middag som du inte bara tillrett utan odlat ända från frö är ett hantverk som inte kan köpas för pengar.

Man behöver inte bo på landet för att odla, det går lika bra i villa eller på någon odlingslott man ockuperat någonstans. Man behöver inga särskilda pengar och ingen särskild kunskap heller, annat än den som kan hittas på biblioteket. Tro mig. Jag är uppvuxen inne i centrum och har aldrig lyckats hålla liv i en krukväxt i hela mitt liv. Ändå har jag på tre år bivit halvårsförsörjande på grönsaker. Till skillnad från grottmänniskan har du heller inget att förlora. Skiter det sig finns det morötter på ICA. Fast inte lika goda.



Är du genuint intresserad av mat? Jag då MÅSTE du fanimej odla! En sötmajskolv tappar i smak från sekunden den skördas. Den ska bäras direkt från landet till kokande kastrull. Inga råvaror blir så bra som de verkligt färska, det är oslagbart hundra gånger om.



Är du däremot genuint ointresserad av mat kommer du snabbt att inse att det inte är något hinder för din spirande odlarmani att du faktiskt vare sig hört talats om eller ätit hälften av de saker du stoppar i landet. Stenåldershjärnan följer inte alls någon sådan logik. Jag har lärt mig äta både kålrabbi och tomatillo genom att först odla dem och sedan upptäcka hur det smakar. Den vägen går den med. Man blir liksom lite rikare på kuppen.

Vill du odla i vår är det läge att börja planera nu. Samla pallkragar, gör en skiss, kolla vart du kan få tag på billig jord. Har du planen färdig sätter du upp en köksträdgård på en helg eller två. Jag lovar dig att det är värt det!


4 kommentarer:

  1. Vi har äntligen köpt en lägenhet med egen trädgård till. Förra året tog jag över pojkvännens föräldrars växthus och fick blodad tand. Den här gången tänkte jag mest på pallkragar, får se vad jag hinner fixa till i renoveringen. Men jag tänker lite på vad ska man egentligen odla? Som man lätt kan bevara, är gott och rätt enkelt för en nybörjare. Odlade allt i växthus förra säsongen, nu blir det nog helt utan, så jag vettesjutton vad jag ska odla. Morötter? Sockerärtor?

    SvaraRadera
  2. Så sant så sant Tove!
    Jag har också blivit en jävel på att odla! Men samtidigt lyckas jag ta kål på kaktusen inomhus...det är jag i ett nötskal!
    Hurra för oberoendet!

    SvaraRadera
  3. du är fin du! men den billigaste jorden behöver du inte köpa, odla den jord som finns på plats, och det går att klara sig utan pallkragarna också. (det behöver inte vara ett hinder alltså, att man inte kan få tag på billiga (gratis) pallkragar och jord. Men gödsel (jordförbättring)behövs men den kan ju också vara gratis förstås. Det bästa för att bli av med svårjobbat ogräs är att ta bort grässvålen. men det är inget måste. om man lägger på ett lager tidningar, eller bara massa annat jox och fyller på med grenris, kompostmaterial och gödsel och toppar med vanlig jord kan man odla lite grova grejer i den redan första året, typ sqasch och annat får man snart till en fin odlingsbädd. och rådjuren. om det inte blir fler rovdjur i sverige som behöver dem så tycker jag gott rådjurstammmen kan hållas nere på låga nivåer. det efterfrågas ju bra kött och det passar fint i hop med de hemmaodlade grönsakerna. tänk på början av 1900talet var rådjuren näst intill utrotade! inte behövde man hägna in sina odlingar för dem då. så långt behöver det inte gå förstås!

    SvaraRadera
  4. Odlingsglädjen är den enda sanna glädjen! :-)

    SvaraRadera