Dörrar till växthuset

Dörrar till växthuset har jag köpt idag. Jag har tittat på Blocket varje vecka sedan i höstas, men antingen är de för höga, för dyra eller för långt borta. Dessa fick jag för en tusenlapp. Det blir lite jobb med att skrapa och måla, och att anpassa dörrkarmen. Men något sommarprojekt ska man väl ha (=förtränger nu att jag har 7 grythyttanstolar att renovera också).

Om ni undrar varför jag är så trälig och inte kommenterar något på era bloggar så beror det på att Blogger/blogspot är dumma i huvudet och loggar ut mig så fort jag försöker.

Lysande loppshopping

Idag har jag stått på loppis och sålt plantor och lite ärvda barnkläder. Så  nu är jag några kronor rikare än imorse. Men också några loppfynd rikare förståss, man kan ju inte bara sälja.

Lampan på bilden ovan ska få hänga i vårt vardagsrum där jag tror att den kommer passa perfekt. För mig är inredning en process och jag är inte så noga att snabbt nå ett "färdigt resultat". När jag formar ett rum mot nen viss stil eller idé får  omatachande eller praktisk-men-fula saker stå kvar tills jag hittar något som det verkligen "klickar" med (och helst ska det dyka upp snorbilligt på loppis eller auktion förståss). Därför har vi till exempel i två års tid haft en lampa över matbordet i v-rummet som designmässigt hörde till vårt förra matsalsbord, och som efter krock med en viss klantskalle också saknar en av sina takkupor. Jag har inte hittat någon bra ersättare och vill inte springa till IKEA och köpa något halvhjärtat bara-för-att. Men det känns skönt att äntligen hitta en lampa som kändes rätt.

Men inget ont sagt om IKEA, de gör en hel de bra saker de med. Den här taklampan har jag sett tidigare och tänkt att den skulle passa till sonens nyrenoverade  "puttenuttiga" lekrum. Nu hittade jag en på loppisen och slog till på den med. Lite knepig vinkel på detta foto så jag klistrar in en katalogbild också:

Jag hittade också en emaljhållare i den blåvita serien som jag har över köksbänken. Kanske inte lika "Nödnvändig" som lamporna men ändå en sak jag velat ha och tittat runt efter en tid. Min akilleshäl är att spontanköpa onödiga saker på loppis bara för att det är billigt, så jag är väldigt nöjd med dagens inköp som kändes vettiare än vanligt. Utöver detta köpte jag en stokke tripp trapp stol för en 50-lapp som jag ska lägga ut på blocket. Tänkte ta 300 för den och det är mer än vad jag betalade för alla mina inköpt tillsammans...Det där med loppis är banne mgi en lönsam grej.

Det där med djur.

Det härliga med att ha djur är att man aldrig behöver vara ensam i trädgården.

Det tålamodsfrestande med att ha djur är att man aldrig FÅR vara ensam i trädgården.

Jag gör numera allt tillsammans med ett entourage bestående av höns, ankor och katt. Vi rensar ogräs ihop, solar ihop och målar om möbler ihop. Det sistnämnda med tveksamt resultat. Katten har gått med grönrandig svans och vita tassar hela våren, och jag får måla med färgburken inklämd under armhålan för att ingen ska gå och näbba i den.

Att fotografera något som helst annat än närbilder på nyfikna djur är också stört omöjligt. Häromdagen skulle jag försöka föreviga mina nya trädgårdsskor till bloggen, innan de blev insvärtade av divere jord och annan gojja.

Det slutade som vanligt med matstund för världens tiggigaste anka istället.

En ny dator och en gammaldags elektronikmoral.

Jag har fått en ny laptop! Hurra vad jag är glad! Eller tja..."ny" är den ju inte riktigt i ordets verkliga bemärkelse. Det är liksom alla hushållets datorer en utrangerad sak från sambons jobb. Men då företagsdatorer nuförtiden anses för gamla redan efter 2-3 år är den definitivt ny för att vara en sak i min ägo. Dessutom ser den ut att ha varit använd av en pedant. Datorer använda av mig slits hårt som löparskorna på en maratonlöpare så jag kan tyvärr intyga att nuvarande nyskick inte kommer vara länge till

Det finns många fantastiska finesser med min  nya dator som min gamla inte hade. Bland annat kan man köra den utan sladd! Fantastiskt! Min gamla laptop hade en batteritid som i början av dess liv hos mig varade ca 3 timmar och i slutet mindre än 30 sekunder.Ville man byta rum utan att stänga av datorn fick man rycka ur sladden och rusa!

Den nya datorn har också ett fantastiskt tangentbord med en fullständig uppsättning tangenter! Min gamla älskling saknade (självförvållat) bokstaven o, e samt mellanslagstangent - men det fungerade ändå om man tryckte riktigt hårt på exakt rätt ställe på själva kretskortet. Tittar man noga i gamla blogginlägg kan man se spår av detta genom att orden ibland sitter ihop. Tangentbordet på den här datorn är inte heller fullt med sand,  kaksmulor och diverse andra spår av livets nödtorft.

Men, det jag gillar bäst med min nya dator är att den inte plötsligt utan nåogn som helst förvaring stänger av sig själv med ca 10-20 minuters mellanrum. Detta nyckfulla beteende, mot slutet allt mer tilltagande, var det som slutligen fick mig att ge upp min gamla pärla och kräva en "ny" begagnad dator.

Gudarna ska veta att jag har ett omfattande tålamod med, och en ytterst flexibel uppfattning om vad man kan begära av elektronikprylar innan de kan betraktas som förbrukade. I gemene mans ögon räcker det ju uppenbarligen med att tv:n är för tjock eller mobilen för omodern för att man inte bara ska vilja utan "BEHÖVA" en ny, (märkligt nog helt oavsett man har råd eller inte). I mina snåla och konsumtionskritiska ögon blir ett sådant synsätt förståss en ren styggelse. När vi slängde ut vår tjock-tv var det inte in någon omotiverad bantningsiver utan för att tv:ns timslånga spontana vilopauser mitt i spännande filmer och ibland obefintliga ljud till slut gick oss allt för mycket på nerverna. Vår 20-år gamla microvågsugn slängde vi ut när den började skicka blå blixtar omkring sig och dammsugaren i samma ålderskategori fick leva kvar tills den började ge elstötar. Den hade jag då i flera år innerligt önskat i döden eftersom jag ville ha en med en speciell design som skulle passa i vårt kök, men att slänga ut den gamla bara för att få en snyggare kändes inte rimligt.

Just nu drömmer jag om en Moccamaster kaffebryggare som kan göra kaffe som faktiskt blir mer än fisljummet även om man som jag gillar att ha i mycket mjölk.Våg nuvarande kaffebrygggare har det senaste året läckt svart gojjs från bakänden och måste nu ha en matkniv instucken bakom startknappen för att gå igång,  så om ni håller tummarna för mig ricktigt hårt kanske den säckar ihop totalt innan året är slut så att jag får lov att byta ut den med gott samvete!

Lite inredning

Våra inomhusprojekt har stannat av lite, som de alltid gör under sommarsäsongen. Men den regniga veckan som gick gav lite tid för innepyssel, så nu har vi röjt ut de mesta bygg-grejjerna ur nya "kontoret" i utbyggnaden på nedre plan och  börjat lyfta  in de möbler som  ska stå där. Än finns lite spackling av lister kvar att göra men något ska vi väl ha för oss i vinter också.

Färdigmöblerat är det INTE men jag har i all fall fått upp den underbara stringhyllan som är ett fynd från en väns garage. Jag bytte den till mig mot lite tv-spelsgrejjer. Att snoka hos släkt och vänner är bästa inredningsmetoden. Det lilla bordet som står inklämt i hörnet (ska eg. stå på andra sidan rummet) kommer från min pappas vind. Pinnstolen kostade en 20-lapp på Myrorna. Det mest påkostade i hela möblemanget är därmed de tre vita hurtsarna som ska hålla upp den långa skrivbordsskivan, de kommer från IKEA-rea för 150 kr/st

"Den Skitbilliga Köksträdgården" går på plus!

Jag har som vanligt väldigt svårt att vara lagom. Till exempel att köpa lagom mycket frön. Som någon så riktigt påpekade räknade jag inte med den kostanden när jag summerade min budget för projektet  "skitbillig köksträdgård" och frökostnaderna har nog upgått till minst 1500 kronor i år (både växthus och filandsgrönsaker). Då här jag ändå köpt så mycket av basfröna jag kan på Bauhaus frörea för 2 kr påsen men det drar ändå iväg när mn vill prova många nya roliga sorter.

Men...jag kan å andra sidan inte dra upp lagom mångaplantor heller, och är värdelö på att gallra och slänga. Summan av kardemumman stod jag till slut med runt 150 stycken tomatplantor i växthuset, utöver allt annat som växer och frodas där. 

En blocketannons och en skylt ut mott gatan rådde bot på problemet och återskapade balansen både utrymmesmässigt och ekonomiskt. Jag har dragit in snart en tusenlapp på att sälja av tomat- och grönsaksplantor. 25 kronor har jag tagit för tomaterna.

Lite chili, paprika broccoli, gurplantor och kronärtskockor har jag också sålt

Västhuset är fortfarande proppfullt men snart ska jag vräka de förkultiverade grönsaksplantorna och då blir det kanske plats nog att vända sig därinne i all fall.

Ni som dröm´t om ett växthus att fika i, glöm det. Glöm det säger jag! Var lyckliga om ni lyckas hålla odlingsmanin i schack nog att få plats med en pinnstol därinne.

Castor Odlar!

Det är full  ös i trädgårdslanden just nu! I helgen  har vi satt potatis och bondbönor. Bönor var populärast hos lillfisen som är frälst i boken "Castor odlar". Vi odlade både  kruka och i ett litet runt land som vi gjorde av en bit plastsargoch några bambupinnar..

Bakom bönorna håller jag på att gräva ned mina "trampstenar" som ska blir en genväg till  växthuset.

Jag älskar mina hönS!

Jag kan inte ens förmå mig att linda in det i något coolt och humoristiskt. Jag är fullkompligt betuttad i mina höns, det bara är så! ´

Vi har haft dem i ett par månader nu och jag börjar redan undra hur vi kunde leva utan dem. De är helt enkelt så fruktansvärt trevliga djur och sådana stora personligheter! Trots att de alla till de yttre är snarlika kan jag lätt skilja dem åt på deras vanor och egenheter. Britt-Marie vill helst gå med tuppen och dra. Åsa och Ammi hänger jämt ihop. Seyran är minst och gapigast. Hon är kvällströttst också, långt före skymningen vill hon gå och knyta sig, tar man upp henne i famnen somnar hon nästan där. För att få de andra hönsen att fatta att det är dags att knata in och hoppa upp på pinnen struttar hon runt och tjuter som en siren, om och om igen tills hon blir aldeles hes. De andra bryr sig inte nämnvärt, de tycker gott man kan vara ute en stund till, men till slut brukar vi människor bli så trötta på tutandet att schasar in dem i hönshuset allihopa, till Seyrans stora belåtenhet.

Tuppen Emil är tamast av dem alla, nästan lika tam som ankan nu. Han följer mig nyfiket hack i häl runt gåden och ska hjälpa till med det mesta. När lillpojken gräver sitter han glatt brevid och käkar geggamojja. Han tycks befinna sig någonstans i gränslandet mellan att vara en egocentrisk liten tupptonåring och en riktig beskyddande tuppakarl och det verksar sannerligen inte så lätt. Han verkar förstå att han förväntas se efter de dä tjejjerna litegrann men det är fortfrande med ett halvhjärtat engagemang.När han struttat runt på gården med mig ett tag brukar han lägga sig och halvsomna på någon skuggig plätt, efter en stund spritter han plötsligt upp helt hysteriskt kacklande och rusar tjutandes bort mot hönshuset för att se om hönorna är kvar. Det är de alltid, tack och lov. Det är nog inte lätt att vara tupp.

Rasen heter Brahma, färgen är guld/svartblandad

Valborg i bilder!

Traditionsenligt firas Valborg alltid hemma hos oss...av den simpla anledning att vi är de enda i närmaste familjekretsen som hämningslöst får elda i vår trädgård.

Vi bjöd  på paj och  jordärtskockssoppa, gästerna tog med sig tillbehören. Alla blev hänförda över den fantastiska jordärtskockssoppan och undrade vad det var i. Svaret är: jorärtskockor. De smakar så gott, utan något särskilt trolleri.

Annars var det typ som vanligt:

Elden tändes

Minikusinen kastar sitt livs första valborgspinne med hjälp av Morfader.

Minikusinen, som sportar kort frisyr, jämföres med ett ägg. Viss likhet anses funnen.

Familjens äldste son eldar upp sin trädgårdstol.

Medan de vuxna vaktar elden länsar småbarnen chipspåsarna.

Valborg as usual (men vi sket i de japanska ljuslyktorna i år...föförra valborg styrde jag in den rakt i en elledning och förra året skapade jag ett brinnande träd..."säkrare än fyrverkerier"-my ass!)

Uhuuuääk!

För att göra en rolig situation roligare har jag ägnat dagen utslagen av magsjuka.

Där fick man för att man klagar.

Vart äääär hon???

Ni kanske undrar vart jag har tagit vägen?

Eller tja...det kanske ni inte alls undrar. Ni sitter säkert hemma och käkar oliver och kollar på Arga Snickaren och har det helgött utan mig. Men lite självförhärligande kan man väl få tillåta sig så nu bestämmer vi oss för illussionen att ni sitter där hemma och saknar mig helt tokmycket!

I alla fall, jag är förkyld, min mormor har dött och vädret har varit bedrövligt. Det är väl tillräckligt för att man ska få dra täcket över sig i självömkan en vecka?

Nu är jag på benen igen och ligger tokmycket efter i trädgården (titta på fliken "sådder 2011 så inser ni vilken galen människa jag är). Så det blri jobbarhelg här hemma. Har en spännande plusnyhet från "skitbilliga köksträdgården" att avslöja men vi tar det imorgon. Idag ska jag resa hela vägen till Göteborg för systerbarnsdop och tänker passa på  att slinka in en sväng på Lisebergs trädgårdsdagar förståss.

Sedan ska jag blogga runt lite och nyfikna mig på vad NI ska göra i helgen...?