Jag fick följande anonyma kommentar i mitt kommentarsfält i det förra inlägget som förtjänar ett eget svar. Jag tror att denna person hittat hit från Familjeliv där jag har min bloggadress i sidfoten, och där uppgifterna som nämns förekommit i en tråd om bosadslån. Annars brukar jag inte direkt flagga med våra inkosmter och annat. Men en uppriktig fråga kräver ett uppriktigt svar.
"hej jag måste bara fråga.läste i tråden att ni har 45.000kr ut netto efter skatt och "bara" ett lån på 1,3mille..
så varför köper du begagnat?"
För det första tycker jag inte att det är så "bara" at vara skyldig banken över en miljon, det är absurt mycket pengar. Men tyvärr är det svårt att komma ifrån om man bor i en större stad.Och dubbelt värre om man köper hus idag skulle jag tro.
Att vi har en ganska OK inkomst trots att jag arbetar deltid (som pedagog dessutom...ni kan ju gissa hur fett betalt det är) beror framför allt på herr'n i huset: Dels är lönerna i IT-branchen typ ett hån mot oss hederliga slavarbetare i kommunal sektor och dels envisas karln ifråga med att jobba heltid. Ur mitt drömperspektiv vore det utlimata att vi båda arbetade deltid, men med den tjänst han har idag känner han att det skulle innebära samma arbetsuppgifter på mindre tid och då är det inte värt det.
Fast vem vet, en dag kanske det går att vi båda jobbar deltid. Eller också får han en livskris och vill bli jympalärare eller illertämjare eller något annat livsbejakande men illa betalt. Eller får kicken. Eller går in i väggen och blir sjukskriven och vill starta ett getostmejeri på Österlen. Men det förutsätter förståss att vi inte drar på oss fasta utgifter som gör oss beroende av den där lönen, för då stryker vi direkt en mängd möjliga livsval från den listan, eller hur? Många med höga inkomster gör just så, målar in sig i ett hörn med sommarhus och segelbåt och fasta kostander upp över öronen och ett liv som bara kan tillåtas rulla på i ett enda spår. (Fördelen med att vara en illa betald pedagog är däremot att man kan få vilken jävla livskris som helst, det finns inte en chans att man kommer kunna hitta något som ger pissigare betalt ändå Inget ont som inte för något gott med sig.) --allmän parentes
Så till frågan: Varför handlar vi begagnat?
För det första, är det en fråga om miljö. Jag har barn, och tycker därför att det kunde vara trevligt om vi lämnade en liten gnutta av världens 'ändliga naturresurser till kommande generationer och inte bara en massa sopor.
För det andra, är det en fråga om ekonomi. Vi är inte fattiga, men inte rika heller - och för alla som inte är helt ekonomiskt oberoende gäller att ju mer pengar man väljer att lägga på något, desto mindre har man över till annat. Få människor är så rika att de inte behöver göra ekonomiska prioriteringar, och vi hör definitivt inte till dem. Det är ju inte så att man får sämre saker eller kläder för att man köper begagnat. Man får precis samma saker fast någon annan har använt dem innan. I de flesta fall kan man till och med få bättre saker än vad man hade haft råd med om man hade köpt nytt. Man kan också hitta unikare saker som ine alkla andra har. Inredningsmässigt vill vi helst ha antika saker och de är ju onekligen väldigt svåra att hitta nytt;)
De flesta i vår umgämgeskrets handlar också mycket begagnat och alla bytardagar och loppisar blir också ett socialt event. De flesta är liksom vi helt vanliga medelinkomsttagare.
Även när vi köper nya saker är vi petiga med att leta priser, vi beställer ofta från utlandet om något är billigare där. När vi hittar rikigt bra fynd så köper vi ofta fler saker än det vi själva behöver och säljer de andra vidare för att finansiera det vi själva behövde. Vi tar i princip aldrig in hjälp med tex. renoveringar utan gör allt själva för att det ska bli billigare. Vi använder saker tills de verkligen är slutkörda och lagar hellre än köper nytt. Vi tar tillvara på saker som andra vill kasta ut och återanvänder dem. Vi är inte snåla, men vill ha ut så mycket som möjligt av våra pengar. Min käre sambo, han med den feta lönen, säljer till och med colaburkar för dubbla inköpspriset i fikarummet på sitt jobb som han tjänar 20 spänn extra om da'n på.(OK, vi kanske är lite snåla ibland).
Efter denna snålkvavalkad skulle man gissningsvis kunna tro att vi får massor av pengar över varje månad. Det får vi tyvärr inte. Visst, vi sparar en del, och amorterar en del, vi lägger en del på härliga resor och upplevelser med familjen men framför allt så renoverar vi arslet av oss. När vi köpte huset var trädgården ett 4000 kvadratmeter slysnår. Innuti var det miserabelt med köksluckor som föll ner och golv av korkoplast som liksom svartnat och krullat upp sig i kanterna och fastnade under fötterna när man gick på det.
På de 6-7 år som vi båda bott här så har vi bland annat anlagt trädgårdsbelysning, rabatter, grusgång, staket, stenläggning och köksträdgård. Vi har byggt en altan, en dubbel carport, en klätterställning met rutchkana, ett stort växthus i trä på mur med indraget vatten och el, gjort en utbyggnad av huset, förvandlat ett mögligt uthus till en "spa" med helkaklat badrum med bastu, utvändigt renoverat de gamla uthusen och inrett hönshus. Inomhus har vi förnyat alla ytskikt, renoverat köket, tagit fram gamla originaldetaljer, installerat värmepump och bytt några fönster. Även om vi letar byggmaterial begagnat, köper virke rabatterat genom kontakter, försöker göra prisvärda materialval och inte lyxar till det så kostar det pengar. En helvetes massa pengar rent ut sagt.
Men det gör inget för vi älskar huset och vi gillar att snickra, och det mestsa vi gör är snarare frivilligt än nödvändigt. Skulle våra ekonomiska förutsättningar ändras, ja då får vi ligga lågt med snickrandet helt enkelt. Den moderna svenska klassikern att låna på huset för att bekosta renoveringar är däremot inget för oss. Då är vi ju tillbaka i det där med att låsa in sig i höga utgifter som man inte kan välja bort. Dessutom råkar vi vara trista och Lutherska och anse att lån är till för att betalas tillbaka.
Således: Vi köper begagnat för att skona miljön, för att få mer för pengarna, för att kunna jobba mindre och för att kunna använda de pengar som blir över till att göra vårt hem till en underbar plats att bo och växa upp på. Det tror vi är viktigare än ny soffa eller svindyr märkeströja.
Det blev så tråkigt utan bilder så jag plockade in lite random-hus-o-barnbilder för att gestalta det hela.
