Topp Tre: tidernas onödigaste hel/halvfabrikat!

Ja...vilka skulle ni vilja sätta på den listan?

Jag har några givna favoriter..men den här gången handlar det inte om tillsatser utan själva behovet. Ni vet, sådana där saker som man bara tänker...men hallå...vad är det egentligen man betalar för här?

Min topp-tre lista blir:

1. Fruktyoghurt/smaksatt fil
Alltså...jag förstår om man inte orkar ställa sig och göra själva yoghurten själv (även om det är ganska enkelt faktiskt). Men sedan när blev det en oöverstiglig arbetsinsats för den genomsnittlige svensken att blanda ner en tesked vaniljsocker i frukostyoghurten? Till och med min femåring är fullt kompetent i den svåra uppgiften att blanda sylt i fil. Det enda problemet är väl att man då påminns om att slutreslutatet faktiskt innehåller socker.

2. Stekfärdiga hamburgare i kyldisken.
Man blir ju glad när man läser innehållsföteckningen: 100% nötkött. Det betyder fritt från tillsatser. Det betyder även att det du betalar 50 kronor extra per kilo för, helt enkelt är att en annan person format färsen till fyra rundlar. Alla är inte husmödrar men vad f*n...forma köttfärsen? Hur fel kan det bli?

4.Våffelsmet.
Det här måste ha något med svensk mattradition att göra, för jag vet inte en enda människa som köper sin pannkakssmet i pulverform. När det kommer till våffelsmet finns det däremot en hel hyllsektion. Samam smet...fast med lite extra vatten och bakpulver. Logik, någon?

Det är ganska skojjigt att kolla in den här typen av halv/helfabrikat i butiken - många av dem är ju väldigt populära. Jag tror de spelar på någon slags osäkerhet inom oss eller så...för någon direkt tidsvinst handlar det ju inte om.

Och när man ser hur mycket det säljs av dem..samtidigt som många hävdar att de inte har råd att äta ekologiskt/småskaligt/närproducerat...då blir man ju lite konfunderad. Jag har råd att äta ekologiskt, men jag har inte råd att betala för att någon ska rulla min köttfärs eller blanda sylt i min fil. I varje fall inte om jag ska ha pengar över att handla ekologiskt för.

Så...vad är era nomineringar till listan?

Men ska det va' så jävla svårt att få ha sina grejjer IFRED!

Det bor en liten mus i mitt cornflakespaket = hösten är definitivt här!

*morr*

Tjejkväll med snabbmakaroner!

Nähä...jag lagar faktiskt inte ALL mat från grunden. Ibland vill till och med jag att det ska gå snabbt. Bakar gör jag till exempel inte alls ofta. Vi har ett småskaligt ekologiskt bageri i kvarteret som sköter den saken. Lite längre bort finns dessutom en vansinnigt billig choklad-outlet där man kan bulla upp med handgjorda chokladpraliner och annat skojjsigt för en spottstyver. Som dessa tjusiga makaroner till exempel...

Eller macarooooons menar jag ju! Dem hade jag med mig på tjejkväll till en väninna igår tillsammans med helt underbara choklad-dippers som man kan stoppa i kaffet.

Sen tryckte vi in oss i varsin trendig vintageklänning och dansade gatorna fram, liksom i sepiafärger fast med knallröda läppar, och kedjeröjkte heeela tiden....

Eller nä..ursäkta, nu drogs jag visst med lite. Vi satt i  soffan med varsitt par matchande pyjamasbyxor från Ullared (det är visst det nya svarta i Paris har jag hört...jag lovar!). Och vi enades om att makaronerna var den mest överskattade småkakan nånsin, eller också fick just vi en rätt kass variant.

Istället bakade vi parmesankex och gjorde parmachips med chevredipp. Sen drack vi rödvin och skrattade hela kvällen i våra sorgligt otrendiga mysbyxor.

På det hela taget en storartad kväll!

Frågor och Svar!

Först lite snabbuppdatering för er som kanske inte alls har koll på vad jag är för ett troll:

Namn: Tove

Ålder: 31

Familj: En stycken man i vilken jag är vansinnigt förälskad. Tre underbara pojkar på 11, 8 och 5 år.

En hittekatt, 4 ankor, 4 hönor och en tupp.

Bor:

I ett rätt vanligt villaområde norr om Örebro
(huset i mitten längst upp på  bild är vårt paradis)

Jobbar med: Autism (pedagog)

Intressen: Loppis, matlagning, odling, teckenspråk... och att blogga, uppenbarligen.

Laster i livet: Allt med socker.

Och här kommer läsarnas frågor med svar:

Ida sa...

Hej! Jag undrar vad era grannar säger om att ni har ankor? Är lite sugen själv (som du vet) men tänker att det kanske inte funkar när man bor som vi, fast jag vet ju att det funkar för er.

Tove svarar:  Jag tror de flesta tycker det är rätt mysigt, närmasta grannen har vi frågat och de är positiva. De är de enda som fåglarna skrotar över till regelbundet, annars håller de sig inom tomten. Jag tror inte man behöver ha så stort som vi för att det ska funka, de verkar inte ha behov av så jättestort revir. En vanlig villatomt...1500 kvadrat eller så borde väl funka. Risken om man har för litet är kanske att man störs av bajs på gräsmattan eller så, vi märker inte av det då det blir så utspritt.

elsamarianne sa...

Hur mår Irusen? Sköter den sig?
Hälsningar från en trist höstlandskap och en fortfarande morgontrött...

Tove svarar: Irusen vi köpte av dig har sktt sig prima, startar varje gång. EN underbar monstertraktor som bland annat hjälpte oss frakta bort ett nedfallet träd i sommras. Men jag tror att vi kommer ha ännu större nytta av den när vinter kommer. Jag lovar att filma "Irus in action" och lägga upp på bloggen!

Josephine sa...

Skulle man kunna få receptet på din vitlöksphiladephia :)?

Tove svarar: Apselut! Jag gör den superenkla varianten där man värmer fil till ca kroppstemperatur och sedan häller den i ett kaffefilter. När all vätska runnit av blandar jag det som är kvar med vitlök och hackad persilja - eller något annat jag har hemma. Pepparrot är också gott. !

Osten blir tjockare och grynigare i konsistensen ju högre temp man värmt den till innan silningen, och olika sorters fil ger olika smak. Den enklaste är att testa sig fram, det är ju billiga ingredienser att experimentera med.

MrsUniversum sa...

Hur mycket tid i veckan ägnar du åt inköp av mat?
Av kläder?
Brukar du förbereda dig före inköpen genom att skriva listor?

Alltså - tycker du det tar tid att hålla sig uppdaterad var du kan få fatt i billiga produkter av bra kvalitet?

Tove svarar: Bra fråga! Men jag vet faktiskt inte själv. Kläder handlar vi framför allt under en omgång på våren och en omgång på hösten då det är "bytardagssäsong". Då brukar jag göra listor över vad barnen behöver, framför allt gällande ytterkläder och skor. Sedan finns det ett par butiker här i stan som jag har koll på när de har sin slutrea (dvs halva reapriset eller så).

Under bytardagssäsongen blir det kanske 4-5 timmar i veckan på loppisar/bytardagar minst. Då köper vi även sportartiklar (skidor/skridskor osv) böcker och en del leksaker. Men vi springer inte run i köpcentrum varenda heög resten av året, så det jämnar väl ut sig.

När det gäller mat så har vi ju ha krav på att det ska vara närodlat/ekologiskt osv. och det är viktigare än priset. Men vi handlar på ett par olika butiker för att det ska bli billigare och för att vi ska hitta så många varor som möjligt ekologiskt till så bra pris som möjligt. Vi har flera olika butikskedjor nära hemmet + nära jobbet så det handlar inte om långa sträckor.

Det vi lägger mest tid på för att få ner matkostnaderna är att laga mycket från grunden. Jag brukar laga middag en timma om dan ungefär + göra inläggningar/såser/baka/torka och annat på kvällarna några gånger i veckan. Ihop med odlingen är det ju ännu mer tid det handlar om... flera timmar om dagen.

Å andra sidan tittar genomsnittsvensken 3, 5 timmar om dagen på TV och det gör ju inte jag.

Periodvis går jag ganska mycket i affärer på arbetstid också, både mataffärer och annat. Då blir det lättare att ha koll på erbjudanden och att veta prisnivåerna i olika affärer trots att jag sällan är på stan eller på köpcentrum på fritiden.

Anonym sa...

Är du hemmafru/hemmamamma, eller vill vara det?

Tove svarar: Nej jag jobbar deltid, slutar oftast kvart över två ungefär och barnens skola slutar två så jag känner inget stort behov att jobba ännu mindre för deras skull. Men får jag fler barn kan jag tänka mig vara hemma ett par år med dem eller så.  Jag gillar mitt jobb men min identitet är inte upphängd på min yrkesroll om man säger då. Det skulle, ur det perspektivet, räcka med några timmars jobb om dagen för att få tillräcklig stimulans.

Undrar ni nåt mer så får ni väl fråga på!

Made in Sweden

Vi har blivit med ny servis! Eller...ny och ny, ni vet ju hur jag är. Den här gången är det dock inte ett loppisfynd, utan arvegods.

Jag är en sucker för svenskt porslin så vi har redan ett antal olika serviser: Grön Anna och Marianne till vardags och Mårbacka till fint. Men man kan väl aldrig ha för mycket porslin;)

Den nya servisen kommer från Karlskrona porslin, de har gjort många serviser med liknande stil och de är inte vare sig särskilt dyra eller svåra att få tag på, men den här får ju ett extra värde för mig eftersom den kommer från min älskade mormor.

Dessutom börjar Svenskt porlsin bli något ganska unikt. Vad jag vet är det numera endast Gustavsberg som tillverkar svenskt porslin. Välkända Rörstrand flyttade för några år sedan sin tillverkning till låglöneländer med usla arbetsvilkor, men har av något för mig totalt obegriplig anledning lyckats behålla sin status och popularitet, tillsammans med de höga priserna.

Jag är inte naiv, visst ver jag att de flesta saker nu för tiden tillverkas i låglöneländer som Indien och Kina. Inte bara alla billiga plastprylar vi överumplas med så fort vi går in i en affär, utan ungefär allt annat därtill. Kanske inget fel i det så länge arbetsförhållandena är bra, Kineser måste ju också leva, och när lågprisprodukter tillverkas utomlands för att kunna vara billiga så fyller det ju ett syfte för mig som konsument = varan blir billigare. (sen finns det ju en miljöaspekt att ta hänsyn till, men jag försöker liksom presentera någon slags köparens logik här)

Men när det gäller de här lite lyxigare premiumprodukterna, där vi som konsumenter faktiskt betalar ganska många gånger mer... där kan jag inte låta bli att tycka att det känns som lurendrejeri.

Om killen som tillverkar röstrandsporslinet tjänar 16 kronor per dag... vart går då alla de där pengarna som vi konsumenter betalar för en enda sketen liten tallrik? Det har ju inte blivit billigare sedan de flyttade, och inte bättre heller mig veterligen.

Jag kan inte riktigt se behovet av att pressa lönekostnaderna om konsumenterna änså är beredda att punga ut? Jag menar, köper jag en vinteroverall på Polarn o Pyret för 1500 spänn, nog 17 borde det räcka till att finansiera en vanlig svennebananlön? Jag kan ju få skräddaren nere på hörnet att sy mig en overall för det priset. Skräddaren betalar dessutom hälften av sin intänkt från mig i skatt vilket återinvesteras i den skola och omsorg jag och min familj drar nytta. Nu är det istället en låglönearbetare i Kina som syr Polarn o Pyrets overall för några futtiga kronor stycket samtidigt som nån mellanhand skrattar hela vägen till banken. Ursäkta, men vilket mervärde ger det mig som konsument?

Jag har inget emot att betala extra för lyx. Men att mitt dyra "svenska" porslin ska tillverkas av en kille som bor i en hydda och äter direkt på golvet...jag liksom så himla svårt att frammana den lyxiga känslan i det?

Vill du ha en gratis bulle med E471, E481, E20, E415 E500, E450 palmolja, modifierad stärkelse och syntetisk arom INSIDE!

Den här "mumsiga" bullen figurerar just nu i bloggvärlden som nån slags gratis giveaway (eller ett billigt reklamtrick, beroende på hur man ser det). Gratis är ju gott...och i det här fallet är det dessutom ganska mycket man får gratis! En 50-60 ingredienser eller så!

Alltså...alla är ju inte lika petiga som jag med tillsatser... men nån jävla måtta får det väl ändå va´? Konstiga innehållsförteckningar har jag sett i mina dar, men här skulle man ju kunna tro att Lantmännen unibake har tagit sig ann projektet att skriva en roman. Den liksom bara pågår och pågår...

Hur många av sakerna på den här listan brukar DU behöva när du slänger ihop ett kaffebröd?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vetemjöl, vatten, sirap, dragérad mandelkrokant (socker, vegetabiliskt fett, kakaosmör,
kakaomassa, smör, smörfett, vasslepulver, skummjölkspulver, mandel, vassleprodukt, sockrad kondenserad
skummjölk, salt, emulgeringsmedel (sojalecitin), ytbehandlingsmedel (gummi arabicum, maltodextrin), arom),
vegetabilisk olja från raps, bakpulver (E500,E450), vetestärkelse, emulgeringsmedel E 471 och E 481,
mjölbehandlingsmedel, askorbinsyra, jäst, vetegluten, salt, Kardemumma Fyllning: Socker, vatten,
vegetabiliskt fett, modifierad vetestärkelse (E1414), mjölk (kondenserad och sötad mjölk, vasslepulver,
skummjölkspulver, smör), glukossirap, mandel, mjöl, salt, majsstärkelse, kakaosmör, kakaomassa,
konserveringsmedel (E202), förtjockningsmedel (E415 ), arom, lecitin (soja), vanilin. Topping: Pärlsockar
(socker, fullhärdad rapsolja), mandelkrokant (Socker, vegetabiliskt fett, smör, mandel, sockrad kondenserad
skummjölk, salt, kakaosmör, kakaomassa*, smörfett, vasslepulver, skummjölkspulver, vassleprodukt,
emulgeringsmedel (sojalecitin), arom).
-------------------------------------------------------------

För den oinsatte så brukar "vegetabiliskt fett" utan närmare specifikation för övrigt betyda palmolja. "Modifierad stärkelse" är en hälsomässigt tveksam tillsats vars funktion är att göra produkten fastare så att man kan pumpa in mer vatten utan att den tappar formen (=blir lönsammare) och "arom" utan vidare specifikation innebär helt enkelt att produkten pga sin låga kvalitet inte smakar tillräckligt mycket utan själva smaken tillsätts istället på konstgjord väg. Jag kan också tillägga att en arom dessutom inte behöver vara en kopia av en enskild smak så som man kanske tänker sig (tex "vaniljarom"). Det kan lika gärna vara den labratorieframställda essensen "kolgrillat", eller i det här fallet antagligen "nygräddat bröd".

Alltså...jag har inget emot att köpa färdigt fikabröd, eller färdiga produkter över huvud taget. Bara de innehåller ungefär samma saker som jag själv skulle haft i. Men vem i hela fridens namn behöver 50 ingredienser för att baka en bulle?

Att dessa tillsatser månne inte är farliga räcker inte för mig. Det är inte farligt att äta vaxkritor heller. Men vad säger det om kvaliten på den här varan? Är det sådan här mat vi vill ha?

Jag tycker det är jättensnällt av sveriges samlade bloggare att plötsligt vilja bjuda på fikabröd. Men en liten reflektion kring innehållet vore kanske på sin plats åtminstone när man ger den här produkten gratis reklamutrymme i en seriös matblogg?

Vardagsmat!

Vi äter så präktigt bra mat just nu... Hösten är den perfekta matlagningstiden, då skörden är bärgad, vädret börjar bli för ruggigt för uteprojekt och man har all tid i världen att röra i grytorna.

Annat är det på våren, då kan det bli lite ihopraffsat vad-som-helst till middag bara för att man ska få tid över att peta fröna i jorden och allt annat man pysslar med.

Idag har jag lagat till en kopia av en helt fantastisk potatissallad som jag åt när vi var i Sicilien. I originalvarianten var det inte fetaost, det har jag lagt till för att det skulle bli mer matigt eftersom vi åt den utan tillbehör.

Salladen innehåller:

Kokt potatis i stora bitar

(jag använde sparrispotatis och rödskalig "little gypsy"...bara för att jag kan)

Tomater

Fänkål

Blekselleri

Rödlök

Oliver

Fetaost om man så vill

...och så olivolja, balsamvinäger och vad man vill ha för kryddor.

Muuums gott!

Men, jag har faktiskt inte odlat alltihopa själv, vår fänkål har vi redan ätit opp så den fick jag köpa. Tur att det finns mataffärer ändå!

Som nattamat tänker jag nu trycka i mig den här:

Veckans tidigare meny har varit

Måndag:

Torsk panerad i ströbröd och mandelmjöl

Potatismos med parmesan och persilja

Mjölksyrade grönsaker

Riven morot/äppelsallad

Alla potäter och grönsaker och örtkryddor är våra egna förståss.

Barnen vägrar dock äta de mjölksyrade grönsakerna och mannen likaså, det piggade INTE upp att förklara att de jäst i gammal fil!

Tisdag:

Hemgjord pasta med hemgjord pesto

Rostade grönsaker (paprika, aubergine, lök, squash, vitlök, oregano)

Japps, basilikan i peston + grönsakerna hemodlade...och äggen i pastan hemvärpta...hur präktigt kan det bli?

Onsdag:

Ja det var ju idag det... och idag har vi ätit två mål hemma för lillkillen är sjuk.

Till lunch blev det riskgrynsgröt (INTE hemgjord faktiskt, änglamarks på tub) med hemlagad äppelsylt

+dinelknäcke med leverpastej och pressgurka (DEN var hemgjord däremot).

Imorgon har jag tänkt göra kålsoppa med frikadeller.

Har gjort säkert hundra köttbullar nu ikväll.

Sen måste det bli något mer med paprika...vi har hinkavis.

Jag gillar att fylla dem med chevre-röra men vi får se vad det blir.

Skrytstö!vlarna

När jag var i London förra våren köpte jag ett par blommönstrade gummistövlar av märket Hunter. Jag föll pladask för det vacka växtmönstret, och tycker fortfarande att det är de finaste tyck jag sett på ett par stövlar. De kostade runt femhundringen och att bra på foten, så det blev ett tillslag, eller vad det heter.

Visst hade jag hört talas om Hunter, helt tappad bakom vagnen är jag inte. Men att jag skulle få så många kommentarer om dessa stövlar hade jag inte räknat med. Både glatt retsamma av vänner som tycker att jag trednat till mig, helt vanliga "har du sånadär" eller kommentarer om det fina mönstret. Men också den där sorten lite internt menande blickar från helt främmande Hunter-bärare, som man kan få om man möter någon som råkat klä sig i precis likadana kläder. Lite bekräftande liksom, som om vi vore del av nån slags tyst gemenskap.

Jag kan inte låta bli att fundera lite över det. Alltså... inte över att man nickar lite åt någon som råkat komma till nyårsfesten i en likadan långklänning - det är ju en noterbar lustighet och en påtaglig  manifestation av likartad smak. Men när den upplevda gemenskapen sker över en logotype... på vilket sätt är det kopplat till någon som helst logik?

Vad är det över huvud taget som gör att vi i så mycket större utsträckning är beredda att betala för, och kommentera om, exempelvis ett par helt vanliga svarta massproducerade-i-kina gummistävlar som det står "hunter" på, än ett par helt vanliga svarta massproducerade-i-kina gummistövlar som det inte står "hunter" på?

Och vad är det som logiskt skulle föranleda någon som helst mer samstämmiga blickar mellan en människa i omnämnda svarta hunter-stövlar och en annan lite mer ruffsig varelse i en blommig variant? Borde jag i enlighet med största-gemensamma-nämnares lag inte ha mer gemensamt med någon i blommönstrade stövlar från Rusta?

Varför har just varumärket en så oerhört stor betydelse för oss? Att vi liksom köper den här idén att vilka gummistävlar vi bär skulle säga något som helst om vem vi är som person. Det är intressant att reflektera över tycker jag.

Det vackra mönstret på mina Hunterstövlar kan jag tyvärr inte njuta av längre, det är till stora delar bortnött nu. Dessutom har de fått en spricka någonstans vid tån så att vattnet sipprar in. 1,5 år höll dessa stortartade kina-stövlar. De var nog mer till för att gå på café med tror jag

Jag ska beställa ett nytt par stövlar imorgon. Det blir nog inte Hunter.

Höst hemma hos oss!

Orkar inte skriva nåt idag. Ses imorgon!

Frågestund!

Finns det något du alltid undrat om mig? Eller om mina djur? Eller om livet i allmänhet?

Fråga på!

När snåla mamman köper nytt.

Tro't eller ej...jag handlar faktiskt inte BARA på loppis. Något nytt plagg här och där brukar det bli emellanåt.

Den här reimaoverallen hittade jag på rea på höstkanten i en butik som sålde Reima tec och Reima tec + overaller för 495 kronor (ord. pris bortåt 1500). Min köpstrategi när jag hittar fynd som ligger ganska långt under vad man brukar betala är att köpa på mig några extra, så att det jag behåller själv blir "gratis". Jag köpter alltså inte en overall, utan tre. Två sålde jag för 800 kronor styck på Blocket och en behöll jag själv. Overallrean kan jag inte tipsa om, för den är redan slut. Men köpstrategin får ni gärna låna.

Vinterjacka Didriksons 60 kr (borsloppis) lurvfleece från Gneis 20 kr (bytardag)

I år fick ni tyvärr inte se så mycket av alla mina loppisfynd, eftersom min bloggpaus inföll mitt i värsta loppsäsongen. Men jag passar på att visa några av lillkillens vinterplagg här. Jag har varit på sex bytardagar/barnloppisar och fyra kvartersloppisar plus en del andra blandade loppisar så det är väl inte såå konstigt att vi lyckats hitta alla vinterkläder så billigt.

Extraoverall från Everest 40 kr (kvartersloppis). En snäll arbetskamrat hjälpte mig att hitta denna. I utmärkt skick, den rackiga bilden till trots.

Superfit goretex-stövlar i nysckick 55 kr (bytardag)

Chokladbiskvier med pistagebotten

Jag har inget bildredigeringsprogram i den här datorn så ni får vrida på nacken jättemycket!

Jag och lillfis hittade på ett eget recept igår (eller...jag hittade på, han åt smet). Vi gjorde helt vanliga chokladbiskvier fast med större delen riven pistage i botten istället för mandel.

Till fyllningen använde vi det här receptet, fast med lite mindre smält choklad (fyllningen ska vara ljusbrun och rätt svag tycker jag, annars blir det för mastigt om man har riktig mörk choklad uppepå).  Akta er för recept där det ska vara marsansåspulver i smörkrämen! Marsanpulver hör hemma i soptunnan!

Bottnar brukar jag göra av mandelmjöl, florsocker och äggvita men nu hade jag pistagemjöl istället (finriven pistage, det köpte jag på sicilien så det blir nog till att ta fram mandelkvarnen). Jag hade nog ungeföär 2/3 pistage och 1/3 mandel.

Pistagemandelmassan blev för övrigt supersmarrig så jag ska nog göra någon slags julgodis med det i år. I chokladbiskvierna gav det en diskret men tydlig pistagesmak som inte tog över för mycket. Tycker det blev riktigt bra tycker jag *rekommenderas*.

Äventyr i träslöjdssalen!

En gång hade jag ett rent och prylfritt kök... då tog jag kort på det. Det har jag levat på ever since!

Igår har jag storstädat köket. Det tog inte en kvart kan jag säga...fy fabian alltså! Ni vet det finns en anledning till att jag inte hostar upp mysiga köksbilder på vårt softade köksbordshäng var eviga dag (eller typ aldrig). Vårt kök är lite som en träslöjdssal kan man säga. En verkstad där det alltid ligger lite sågspån i hörnen även när det är nystädat.

Min kompis Jenny, den lyllosen, har TVÅ kök. Det skulle jag också behöva. Ett för att äta frukost och värma gröt och sånt - och ett för att kunna släpa in och slakta en knotig rotselleri med blast och allt utan att jorden pudrar sig över hela den frukostätande befolkningen. Två kaffebryggare skulle jag också ha... en för kaffe och en till att göra ost och mjölksyrevassle utan att sambon får kaffebristbaserade morgonhumörsutbrott för att kaffebryggaren befolkas av filmjölk.

Men åh andra sidan, då skulle jag få två kök att städa och vem orkar det?

Idag ska jag i alla fall göra pesto, och fiskbuljong (jag gjorde grönsaksbuljong igår, den blev skitbra), och lite torkade äppelringar tror jag. Då lär det väl bli lika rörigt igen men låt gå. Jag bor hellre i skräp än äter det.

Vad kostar en Italienresa?

En vecka på Sicilien för 5 personer (resan + boendet) kostar lika mycket som man sparar in på att köpa barnens vinterkläder på loppis, bytardagar och utförsäljning istället för nytt och dyrt.

Inte för att alla gillar att resa...men visst är det ett bra exempel på vilken skillnad det kan vara i hur mycket eller lite som kan rymmas i samma peng.

Jag förstår att man vill betala för kvalitet, eller för miljö. Men är det verkligen värt att betala så mycket för ynnesten att få vara den som äger något först?

Kolla in mina fasta meloner!

Ja det trodde ni inte om en gammal sliten trebarnsmamma va? Ett piffigt utvik såhär till onsdagsfrukosten - kan det bli mycket hetare?

Jo...min vitlökphiadelphia är nog hetare. Jag äter världens godaste macka just nu, surdegsbröd med krukost gjord av avrunnen filmjölk, vitlök och förvuxen persilja från växthuset. Mums!

Lagen som blev över ska jag använda till mjölksyrning av grönsaker.

Men åter till melonerna.. det blev bara de här två att skörda men jag är rackarns nöjd ändå. Skörda egna meloner, i Sverge, i oktober! Det här med växthus är verkligen fantastiskt. Jag har skördat en hel hink full med paprikor häromdagen också, och en gurka som jag tror blir säsongens sista (nu kom jag på en annan rolig bild jag hade kunnat göra med gurkan och melonerna ihop..men jag har redan käkat opp ena melonen nu så det går inte).

Första gurkan tog vi i början på juni och nu är det slutet på oktober. Det innebär 5 månaders självförörjande! Kanske behöver man inte äta gurka längre period än så? Kanske ska vi skola om oss till att äta gurka i inlagd form resten av året?. Min plan är att vi ska bli i stort sett självförsörjande på grönsaker året om såsmåningom men det kräver en viss säsongsvana som vi moderna människor inte riktigt har. Och en mindre renovering av jordkällaren!

Umami-receptet: "Taste no Femåenhalv!"

Nu har jag provat att göra egen "umami-paste", ett plagiat på den hypade "Taste no 5". Jag tror det blev rätt bra faktiskt. Inte för att jag har något att jämföra med, då jag är för snål för att köpa originalet.

Jag kokade helt enkelt ihop de angivna ingrediensrna: tomatpuré, vitlök, ansjovis, svarta oliver, balsamvinäger, Karl-Johansvamp, parmesan, olivolja, vinäger, socker och salt. Dessutom la jag till soja libbsticka, oregano, muskotnöt, och kanel som kryddning bara för att det passade in. Några torkade tomater fick slinka med också.

Hur mcket det ska vara av varje sak är ju omöjlitg att veta, så jag smakade mig fram. Det blev ungefär lika delar tomatpuré, svamp, ansjovis och oliver, och lite mindre av parmesan, olja och vinäger. Först stekte jag svampen med salt, peppar, olja, socker och vitlök tills det geggade ihop. Sedan tillsatte jag de övriga ingredienserna och körde med en stavmixer. Sist av allt smetade jag runt geggan i pannan på svag värme så att den ångade av och blev riktigt tjock.

Sen fick den svalna och mosas ner i en glasburk.

Det blev verkligen en kraftig "umami-smak" även om den tubiserade varianten säkert är ännu mer koncentrerad. Jag åt lite av röran på en brödbit och det smakade väldigt bra, men nu känne rjag mig som en vandrande umami hela jag. Summa sumarum: det blev för kraftfullt i smaken för att äta som typ tapenade, men säkert en suverän smakhöäjare i liten dos.

Eller stor om man vill...det blev ju billigt!

Umami -Den femte smaken

Det senaste året har jag läst flera tidningsklipp och bloggkommentarer om den fantastiska nya uppfinningen umami-på-tub.

Umami sägs ju vara den femte smaken, men är också uppmärksammad genom att den i konventionell matlagning ofta lyfts fram med hjälp av natriumglutamat som misstänkt vara cancerframkallande.

Smaksättingspastan "Taste no 5" innehåller däremot bara naturliga ingredienser. Den är helt enkelt ett vätskereducerat ihopkok på råvaror med naturligt hög halt av glutamat. Genom att klicka i en skvätt Taste no 5 kan man lyfta fram umamismaken på ett naturligt sätt, är tanken.

Jag var lite tudelad i början när jag hörde talas om den här lilla tuben. Å ena sidan är jag en umami-junkie av stora mått, å andra sidan tycker jag om tanken att låta bra råvaror komma till sin rätt utan att gömmas bakom smakförstärkare, hur naturliga de än må vara.

När jag till slut bestämde mig för att testa satte istället snålheten käpparna i hjulet. Kilopriset på denna om än möjligen så eminenta produkt är nämligen glada 2000 kronor (50 kr för 25 g). I koncentrerad form visserligen...men så jävla svårt kan det väl inte vara att göra själv? Om dessa "naturliga ingredienser" visar sig vara typ enzym utvunnet ur konjure så är jag väl körd på DIY-fronten. Men vad jag förstår är det helt vanliga grejjer som går att köpa i mataffären, fast typ ihopmixat. Låter värt att prova, eller hur?

Köttbullarna förjänar ett eget inlägg!

Jag vill ju inte bli orsak till att någon slutar göra egna köttbullar för att ha tid att baka pastan!
För bövelen, köp då hellre pasta säger jag!

Bara du sedan inte använder dina köttbullebedrifter till att sitta på Fejjan eller Familjeliv och slå dig på bröstet för att du minsann inte köper några halvfabrikat...det är liksom same same ur den synvinkeln. Ost är för övrigt ett helfabrikat, mig stör det inte så länge ingen mucklat den full med konstigheter.

I alla fall..full med konstigheter...då snackar vi köpeköttbullar. Det är ungefär lika svårt att hitta stekta köttbullar i mataffären som det är att hitta rökt skinka.

Jag kan inte säga mig ha överdrivna krav på mina köttbullar. De ska helst vara gjorda av kött. Men vill de mala ner några potäter är jag inte den som är den. Senor, skrapet från insidan av skallbenet på en ko och andra rätt suspekta delar som ryktesvis brukar finnas däri... inget problem säger jag. Det är väl bättre att det bli mat än att vi slänger bort det? Jag vet att folk helst bara vill äta fläskfilén men det finns likosm lite fler delar på en gris, hur man än vrider och vänder på det. Jag är inte naiv i det avseendet.

Men... mina låga krav till trots så har jag nån slags idé om att den där halvrackiga massan som blir i alla fall ska stekas. Så att det liksom smakar stekt. Köttbullar som man köper färdiga är i de flesta fal inte stekta. De är friterade. Endera i kotalg eller i den miljöfarliga palmoljan som jag skrivit om tidigare. Denna fritering är orsaken till hur de kan vara så runda. Man kan för övrigt fuska fram samma form själv genom att snabbkoka sin hemgjorda köttbullar innan man fryser dem. Att få dem att studsa mot en vägg ungefär som en studsboll är lite svårare att fixa själv. Jag tror det är oljefriteringen som fixar fram den effekten också, inte undra på att de är populära hos barn. Mat och leksak i ett!

Så ja... min pastaiver till trots, så vill jag inte lägga den i händerna på köttbulleindustrin. Det fina med hemgjord äggpasta är ändå att den känns och smakar mer som en komplett rätt även om man äter den med bara en enkel tomatsås eller lite avvocadoröra till exempel (pastan blir till skillnad mot den vanligaste köpepastan väldigt proteinrik och mättande i sig själv). Så orkar du inte rulla köttbullarna? Skippa dem!

och därmed pasta!

Pasta är lite som gurka. Jag har gått ganska stora delar av mitt liv i illusionen att det är liksom är meningen att detta livsmedel inte har någon som helst antydan till egen smak.  Att det bara är till för att fylla ut.

Sedan lärde jag mig odla gurka, och göra pasta själv.

Pasta måste vara bland det enklast man kan göra själv, ändå är det de hemrullade köttbullarna man oftast förknippar med att "skippa halvfabrikaten". Som om pastan vore en råvara direkt från pastaträdet...

Jag tror det beror på att vi inte har någon lång pastatradition i Sverige. De flesta av oss har fortfarande smaken av mormors köttbullar att referera till och inser att de kotalgsfriterade mammascanbullarna inte riktigt lever upp till The Real Thing. Men mormor kavlade aldrig pasta.

Det är den mjöliga näringsfattiga industrivarianten som fått fylla pastaluckan i vårt smakminne och vi reflekterar kanske inte ens över pasta som ett halvfabrikat?  Men även om den torkade varianten är praktisk att ta till när tiden är knapp så är verkligen pasta en produkt som tjänar välditg mycket på att göras själv. Våga prova, tycker jag! Det är förjävligt att kavla men har du tur kanske du som jag kan loppfynda en liten pastakavlare. Då går den hemlagade varianten faktiskt snabbare att göra än koktiden på köpespaghettin.

Höstens tema: Mat på riktigt!

Förutom de helt absurda trafikvanorna är det en sak som verkligen fastnade i mitt sinne efter Sicilienresan: Maten!

Jag har nog aldrig ätit så bra mat som när jag varit i Italien. Riktigt mat, -utan inblandning av halvfabrikat, onödiga tillsatser eller onödigt tillkrånglade överkryddade krumbukter. Och den finns överallt!

På resande fot är det ofta svårt och dyrt att äta vettigt. Man degraderar snabbt sina krav när man fort ska få i sig något på väg mellan två destinationer med tre griniga ungar i hasorna. Man hoppar in på första bästa ställe och tänker att vad som helst blir bra bara det går att tugga, och då kan det ibland verkligen bli lite vad som helst...som man helst inte skulle äta.

Men, inte i Italien.  Där har jag ätit den bästa fiskgryta jag någonsin smakat på ett järnvägsrestaurang med plaststolar och vaxduk mitt ute i bushen. Jag har ätit vällagad kyckling med potatis i örtsky för 40 kronor på ett arbetarhak på en lortig bakgata i storstad vars namn jag glömt, och den var stor nog att dela på två. En vid första blicken avskräckande turistig hamnrestaurang levererade den godaste pizza jag ätit, med krispig stenugnsbakad botten och efter gräddningen toppad med ett tjockt lager lufttorkad skinka och grovriven parmesanost. En annan fantastisk pizzeria gömde sig innanför den mest anskrämliga svartvita skylt jag sett i ett söndervittrat betonghus dit jag aldrig skulle gått in om vi inte varit vilsekörda och halvt desperata.

Till och med på bensinmacken längst med motorvägen kunde man få en fullständigt fantatisk grillad macka med mozarella, marinerad aubergine och färsk basilika om hungern satte in. Bra mat fanns överallt.

Jag är nu inspirerad. Inte till att genast fara tillbaka till Italien, men till att göra det här till en riktigt bra mathöst. Jag tänker att det egentligen är vi i vårt klimat som verkligen borde häcka över spisen när det sköna utomhusvädret försvinner!

Ciao på er...nu ska jag göra pasta!

"Please attend to your own mask first"

Nu är jag hemma från en varm vecka på Sicilien. Redan på flyget sammanfattades alla funderingar om jobbet och framtiden i en enda koncis mening:

"Passengers travelling with children, please attend to your own mask first". Man måste se till att vara hyffsat syresatt själv om man ska kunna vara till hjälp för andra, annars håller det inte i längden.

Ja det var i sanning en inspirationsrik resa, jag ska nog försöka bli lite mer som en Italienare överlag...de verkar inte fundera så mycket över saker och ting...Kiosken hålls öppen från att ägaren känner för att öppna tills han anser att det räcker för dagen, varken mer eller mindre. Tycker man det blir lite trångt i rusningstrafiken så gör man femfiligt över de tre streckade vägbanorna eller också tar man ambulansfilen. Whatever floats your boat...eller vad det nu heter på italienska. Fast ambulansfilen låter jag nog bli. Nån jävla måtta får det ändå vara.

Det Stressiga Livet

Nej jag har inte slutat blogga. Jag har bara inte så mycket att tillföra just nu.

Det har inte varit så mycket "det goda livet" på sistone, mer "det stressiga livet" eller i alla fall "det stressiga jobbet". Massor av sjukskrivningar, folk som ska sluta, folk som borde sluta...ja det har varit full snurr helt enkelt och jag har plötslitg funnit mig ta alla möjliga roller utöver min vanliga. Det spelar ingen roll att jag har korta dagar om energin i alla fall är slut när jag kommer hem...och när jag inte kan låta bli att ta med mig jobbet hem mentalt.

Jag brukar säga att jag har världens mest stressfria jobb, att jag alltid känner att jag räcker till och klarar av att göra det jag vill göra ...att jag aldrig tänker en sekund på jobb efter det att jag lämnar arbetsplatsen. Det är en förutsättning för att leva så som jag gör, att ha massor av olika engagemang och projekt igång med loppisliv, försäljning, djur, odlingar och självhushållning. Att ha ett liv som inte handlar om att bränna ut all energi på heltidsjobb för att sedan gå hem och titta tv, sova och så är det nästa dag igen...

När jobbet inte funkar som det ska funkar inte de andra bitarna så bra heller. Det finns dåligt med energi över till pressgurka, linoljefärg och andra viktigheter, och när jag gör färre andra saker på dagarna känns det som om jobbet fyller en ännu större del av det mentala landskapet eftersom det inte finns så mycket annat att konkurera med...och så går det runt. Jag vet att många människor är fullt nöjda med ekorrhjulet eller i alla fall finner sig i det, men nu hör ju inte jag dit.

Nu stundar en veckas semester och efter det ska det förhoppningsvid bli lite mindre jobb och lite med av Det Goda Livet.