Den perfekta julskinkan!

Jag har lyckats kamma hem den mest perfekta julskinkan i år! Bara två kilo och precis sådär lagom avlång och jämntjock rakt över. Perfekt skinkmackestorlek!

Jag avskyr stora bollformade skinkor som blir aldeles omöjliga att skära när man kommer till mitten...och jag avskyr när man är för sent ute i butiken och det bara finns de där gigantiska femkilosklumparna kvar och man liksom inser att det kommer bli senapsfadd pytipanna och skinklåda på matsedeln hela januari ut.

En sorglig nyhet jag läste på Äkta Varas site tidigare i år är att det kan bli brist på svenska julskinkor eftersom många grisbönder lagt ner. Folk är inte beredda att betala för det svenska köttet (ens från den konventionella produktionen där grisarna ändå har det i bästa fall måttligt ok). Istället köper svenskarna allt mer av det billiga importerade köttet (från länder där grisarnas livsvilkor är långt ifrån acceptabla). Till jul vill de flesta ha svenskt men sedan när plånboken tryter i januari efter alla överdådiga paketinköp börjar nog den danska fläskfilén slinka ner i shoppingkassarna igen?

Dansk burgris - snart i en stekpanna nära dig!

När sopor får bestämma!

Jag tycker att Linköping är en rätt så trevlig stad, men jag åker inte dit särskilt ofta. Det är liksom lite för långt att åka, i alla fall med bil.

Men nästa gång jag vill dit kan jag kanske gömma mig i soptunnan? Från årsskiftet kommer nämligen alla Örebros hushållssopor fraktas till Linköping för förbränning. De gav ett bättre bud än den lokala sopanläggningen och vann kommunens upphandling. Att det kommer att innebära 100 mil extra lastbilstransporter varje dag spelar liksom ingen roll. Klimatfrågan är ju ändå död (ja alltså...vi är lika mycket på väg åt helvete som vanligt men det har liksom blivit lite omodernt att prata om).

Någonstans här önskar jag att jag kunde skriva att det hela bara var ett ovanligt sjukt aprilskämt...men tyvärr verkar det inte så. Vilka sopor till beslutsfattare är det som bestämmer något sånt här? Är ni helt och hållet från vettet eller vad är det frågan om?

Säg mig vem som beslutat detta så jag vet vart jag hädanefter ska posta mina sopor!

Nu kan vi bli grannar!

http://w4.objektdata.se/pregen/329/OBJ11337_1146106329/wp.htm?SID=4hftspisvgep4j55u0tgwc55

Visst har ni alltid drömt om att bo i svindyrt ruckel? 

Förlåt mig, huset har faktiskt potential. Men 1,8 miljoner..??? Tillåt mig asgarva!

Det måste vara närheten till de OERHÖRT trevliga grannarna som drar upp priset!

Mordet i garderoben!

Frivilligt husdjur

Det är så mysigt och charmigt att bo såhär lantligt,...på sommaren!

Vi bor granne med en åker och invaderas vid den här tiden alltid av diverse inkräktare till smådjur som kommer springandes och prompt ska flytta in. Jag anser mig vara invandringsvänlig men någon måtta får det väl ändå vara! Bygg er ett eget hus säger jag!

 Natten mot lördagen vaknade jag klockan fem på natten av en råtta som satt och gnagde på ett kexpaket. Att det var just en råtta som gnagde på ett kexpaket viste jag förståss inte just då...men något jäkla djur som hade ljud för sig fattade jag i mitt sömndruckna tillstånd att det var.

I alla fall...jag vimsade halvvaken ut i hallen och skrek åt råttan att hålla käft. Det fungerade ungefär en kvart, sedan var den igång igen (vad har hänt med respekten för vuxna människor nu för tiden???) Jag försökte lokalisera vart råtthelvetet höll hus någonstans men varje gång jag började gå runt så var han förståss tyst. Ställde ut några fällor och försökte somna om.

Vid sextiden var den förpestade gnagaren igång igen och det var bara att pallra sig upp. Vi ägnade sedan förmiddagen åt att leta efter hans gömställe. I garderobsutrymmet under trappen upp till ovanvångingen har vi haft in möss förr, så där började vi riva ut allt junk som olämpligtvis förvaras där. Under alltihop hittade vi tydliga spår av råttan (vi insåg nu på lortstorleken att det inte var en liten skpogsmus vi hade att göra med) samt ett halvätet paket kex. Det måste ha legat där sedan i sommras då jag handlade en hel kasse kex på en kexoutlet inför barnens fördelsedagskalas som gömdes undan där några dar.

Ofrivilligt husdjur

När min käre, men lite mesige, sambo skulle fortsätta rensa ut det sista insåg han att han inte var ensam där inne under trappen. Han hade gott sällskap av Herr Råtta som helt tycktes sakna känsla för att fly brottsplatsen. Sambon flydde däremot fältet illa kvickt kan jag säga!

Vad göra? Råttfällan tycktes orimligt liten inför den skådade besten. De två så kallat vuxna människorna tycktes orimligt mesiga. Vi kapitulerade och hämtade hjälp från tredje part: Katten!

Katten kånkades motvilligt in (skygg hittekatt som föredrar att vara ute) och slängdes in i garderoben. Ett första förbyllat jamande byttes sedan mot ljud av vilda strider, ett dödstjut från gnagardjuret och sedan ett förnöjt tuggande. Familjens enda kompetenta råttjägare hade gjort sitt jobb.

Ja ni hör...hur charmigt och mysigt vi har det här i vårt lantliga hem. Är det någon som är intresserad av ett halvårsbyte så kan jag tänka mig en central lägenhet med jacuzzi och snöskottande vaktmästare över vintern! I utbyte finnes ett stycken dragigt torp med rykande vedspis, iskallt köksgolv och garderob med blodfläck efter död råtta. Halvätet kexpaket kan medfölja som bonus!

Matkassen dag 4: Fiskgryta med Saffranscreme.

Sista receptet från matkassen var en fiskgryta med färsk lax. Massor av färsk lax! Däremot ganska lite grönsaker som vanligt. Det här receptet är nog det som mest liknar den mat som jag vanligtvis brukar göra. Fiskgryta är en av mina personliga favoriter men resten av familjen är väl inte lika förtjust.

Jag gillar att ha i flera olika sorters fisk/skaljdur. Någon näve räkor så att man kan använda skalen till att fräsa upp en snabb buljong...ett nät blåmusslor och så någon bit fisk och massor av grönt. Nu kan man ju se det här som en enkel vardagsvariant...men det blir ändå ett väldigt dyrt vardagsalternativ då ekologisk färsk lax brukar ligga på runt 200 kronor kilot och upp.

Jag kunde som vanligt inte hejda mig utan slängde i både en rotselleri och en knubbig fänkål...och en purjo...och ´några sugarsnaps. däremot lite mindre potatis. I övrigt följde jag faktiskt receptet!

FISKGRYTA MED SAFFRANSCREME



4 Portioner
•  1 msk olivolja
•  500 g potatis, tunt skivad
•  200 g morot, tunt skivad
•  1 st gul lök, hackad
•  1 förp krossade tomater
med örter
•  2 dl vitt matlagningsvin
•  2 dl vatten
•  1 tsk salt
•  1 tsk svartpeppar
•  500 g laxfilé
•  2 dl crème fraiche
•  0,5 påse saffran
•  1 st vitlöksklyfta, pressad
•  4 st baguetter

Hetta upp olivolja i en rymlig kastrull och bryn potatis,
morot och lök 5 minuter. Slå på krossade tomater, vitt
vin och vatten. Salta och peppra. Koka tills potatisen
mjuknat, cirka 20 minuter. Lägg i fisken och koka
upp. Stäng av värmen, lägg på ett lock och låt stå
ytterligare 5 minuter. Värm bröden enligt anvisningen
på förpackningen. Blanda crème fraiche med saffran
och vitlök. Servera en klick till grytan.

Våra betyg blev som följer:

Herr'n i huset: 6 poäng, gott men ingen favorit

Frun i huset: 9 poäng. Fiskgryta är min favorit och saffran är min drog!

5-åringen: NOLL poäng (mer humöret än laxen tror jag)

...storpojkarna var inte hemma.

På all brocolli som blev över gjorde jag en god trattkantarellpaj med brocolli och stark ost som vi hade till lunch idag ihop med överbiven supersallad från gårdagen. Yummie!

Matkassen dag 3: Bönsalladen som blev en Wok!

Det bidde ingen bönsallad, trots att matkassen så påbjöd. Resten av familjen verkade -milt sagt- mycket skeptiska och själv är jag inte heller någon stor salladsfanatiker vintertid. I ett dragigt torp som vårt behöver man all varm mat man kan få.

Bönsalladen skulle ha varit såhär:

4 Portioner
•  380 g kidneybönor
•  400 g sojabönor
•  160 g broccoli, små
buketter
•  100 g haricots verts
•  100 g sugar snaps
•  10 cm purjolök, strimlad
•  1 st paprika, finskuren
•  150 g fetaost, tärnad
•  0,5 dl olivolja
•  2 msk vit balsamvinäger
•  2 st vitlöksklyftor, pressade
•  0,5 tsk salt
•  0,5 tsk svartpeppar
•  1 tsk olivolja
•  4 st chorizo

Skölj bönorna i kallt vatten och låt dem rinna av.
Koka broccoli, haricots verts och sugar snaps i saltat
vatten, ca 1 min. Blanda grönsaker, bönor och fetaost
i en bunke. Tillsätt olja, balsamvinäger, vitlök och
smaka av med salt och peppar. Blanda ordentligt.
Snitta korvarna och stek dem i olja i en panna cirka 5
minuter.

Men "bönsalladen" blev istället till en wok med paprika, sugarsnaps, haricot vert, morötter och sojabönor. Broccolin fick vara med på två sätt: dels som små buketter och dels som "falska bambuskott" som jag skar ut ur brocollistammen. Jag hade också i den kyckling som blivit över från det senare matkassereceptet men den hade fungerat jättebra som vegetarisk wok annars. Att ha sojabönor i woken var riktigt gott och blir en idé som kommer att återanvändas.

Jag stekte upp alla grönsaker lite snabbt i en het panna, stjälpte över en burk panaeng curry (går utmärkt med kokosmjölk + currybas eller någon egen kryddning annars).

Vi kokade riset som vi också fått från matkassen och hade mycket över av, så förutom grytbasen blev det en nästan helt "matkassebaserad" wok. Vi åt detta i fredags men bloggen släpar efter lite.

Lördagsmat på rester från kassen...grädde till rödvinssåsen, råstekt potatis och en supersallad.

Fetaosten har jag istället använt i en sallad som vi ätit nu i helgen som tillbehör både lördag och söndag. Vi hade över av både crispsallad, sugarsnaps och selleri...och dessutom ett helt paket körsbärstomater som jag trodde skulle vara i bönsalladen men som verkar ha varit ett felskick? Vi gjorde en supersallad med allt detta + avocado och granatäpple. Mumsmums!

Ett paket chorizo och en burk kidneybönor har vi fortfarande kvar.

Bagarskolan: Saftiga Saffransbröd!

Idag bakar vi lussekatter här hemma. Några "katter" blir det dock inte då ingen orkar rulla dem. Särskilt inte jag. Dessutom är bullformade lussekatter med mandelmassefyllning och vit choklad mycket godare. Så då gör vi det.

Jag har under åren samlat på mig massor av knep för att få perfekt jäsning och bullar som håller sig saftiga länge. Många sådana tips kan man hitta här och där på nätet. Men här har jag sammanställt de jag brukar använda i en superenkel steg-för-steg lista. Bara att skriva ut och följa!

Saffranssnäckor med mandelmassa och vit choklad.

DU BEHÖVER:

Ett par msk vodka eller annan alkohol
1 sockerbit
3 paket safftan (1,5g)

125 g smör -absolut INTE margarin!!!!
5 dl gammeldags mjölk
1 burk kesella
några nypor stött kardemumma

50 g jäst
1 tsk bakpulver
2 dl vit sirap
1/2 tsk salt
ca 15-17 dl vetemjöl special
uppblötta russin (MÅSTE vara ekologiska!)

Till jäsning:50 g smält smör, måste vara nysmält så att det är varmt.

-------------------------------------
MANDELFYLLNING:
1 dl mandelmjöl
1dl socker
en äggvita
Ca 75 g smält smör (jag höftar lite..känn efter att det blir bra konsistens att kunna bre ut)
+ev. lite vaniljsocker
-----------------------------------------

Till pensling: Äggulan som blev över efter mandelsmeten, + ev ett ägg till

Till garnering: pärlsocker eller vit choklad.


GÖR SÅ HÄR:

(Steg 1+2 kan du göra redan på morgonen eller kvällen innan du bakar.)

1. Häll saffranet i en liten skål och gnugga runt med en sockerbit så att det finfördelas ytterligare. Häll på en sup vodka (sägs hjäpa till att lösa ut de gula färgämnena i saffranet + ev smak beroende på vem du frågar).  Låt stå

2. Lägg russinen i blöt. De torkade russinen kommer annars att suga ut degvätska ur bullen när de gräddas.

3.Smält smör på spisen, häv i saffransvodkan...låt det koka upp så alkoholen försvinner (du kanske har barn som ska äta av degen). Häll sedan i mjölken, kesellan och ev. kardemumma och låt det värmas till 37 grader.

4. Smula jästen i en bunke. Häll på 1 tsk bakpuver så jäser degen bättre.

5. Häll över degspadet och rör runt. Tillsätt den vita sirapen och saltet.

6. Häll i mjölet lite i taget. Mängden mjöl i receptet är bara en uppskattning. Arbeta med degmaskin eller degkrokar på elvispen. Så fort degen börjar släppa i kanterna så sluta ha i mjöl. Degen ska vara MYCKET lösare än du tror. Så lös som det bara går att få den om den ska vara hanterbar. För mycket mjöl är vanligaste orsaken till torra bullar.

7. Smält 50 g smör och ös över degen. Det ger jäsningen en skjuts. Lägg över en bakduk och låt jäsa.

8. Jäs i ca 40 minuter under bakduk.

9. Medans degen jäser gör du mandelmassesmeten. Har du färdig mandelmassa så kan du riva den och blanda med smör, det är samma sak. Men det är smidigare att ha mandelmjöl hemma för att kunna göra precis den mängd mandelmassa man behöver till ett recept. City Gross brukar ha det. även vissa Lidl. Annars kan man köra med mandelkvarn.

10. Sätt nu på ugnen! 200-225 grader ska det vara, beroende på din ugn. Jag kör varmluftsläget, 200 grader.

11. Ta fram degen och arbeta eventuellt i lite mer mjöl för hand om den fortfarande är för lös. Du ska kunna ta i den försiktigt utan att den smetar fast i händerna men annars vara så lös som det går. Använd helst en bakduk i silicon för att kunna baka med kletig deg utan att det klibbar fast i underlaget.

12. Dela degen i två delar. Kavla ut degen en del i taget, bre ut mandelmassesmeten med en slickepott eller låt någon glad bagare i förskoleåldern göra det.

13. Rulla ihop den en korv och skär i lika stora bitar. Låt den glade bagaren äta snuttarna (eller ät dem själv vet ja')

14. Använd BAKFORMAR till bullarna. Är du miljövänlig tar du återanvändningsbara i silicon. Något jag själv önskar mig i julklapp. Engångsformar är inte miljövänligt men det är inte massor av torra bullar som slängs heller, så här gör vi ett undantag. Saftiga bullar kräver formar!

15. Ställ dina bullar på en plåt och låt jäsa i tio minuter. Jag brukar låta en plåt stå ovanpå spisen och en på en stol framför spisen, då mår de gott i värmen.

16. STÄLL IN EN BUNKE MED VATTEN UNDERST I UGNEN (om du inte är en lyxlirare som har ångugn). Ångan ger saftigare bullar.

17. Grädda bullarna i 8-10 minuter. Jag kör halva tiden med varmluftsöläget och slår sedan av det, annars blir de för mörka ovantill tycker jag. Det beror säkert på min ugn...men ett tips är att du skriver av den här instruktionen och uppdaterar med exakta tider och nycker för din egen ugn!

18. Ta ut bullarna och låt dem svalna.

19. Smält vit choklad i micron, i en såssnipa eller gräddkanna. Den måste bli ganska varm för att få rinnig konsistens. Ringla över bullarna, putta på med en liten sked om det behövs. Sedan kan du välja att ha snygga "kickar", ringlade serpentiner eller låta en liten bagare i förskoleåldern bre ut chokladen med kniv.


20. ÄT!

Kejsarens nya kläder. - en krönika om konsumtion

Visst har ni hört berättelsen om Kejsarens nya kläder? Sagan om den sluge skräddaren som sydde en dräkt av luft, och fick ett helt folk att tro på illussionen?

 Skräddaren lyckades skapa en känsla av samförstånd mellan alla de som höll med. Han fick de som tvivlade att tro att det var dem det var fel på, som inte kunde förstå vad det var som alla andra såg.
Kejsarens skräddare måste väl kunna sägas ha varit den första riktigt stora varumärkesbyggaren och idag skulle han bi headhuntad direkt av vilket multinationellt företag som helst! Men mer om det senare:

Först vill jag berätta om tre "insikter" om konsumtion jag fått de senaste åren, och återknyta till tre konsumtionsteman som jag tidigare bloggat om.

Den första: Lantlivet.

Några år efter att vi köpt vårt gamla hus i lantligt läge, började jag söka i tidningar och bloggar efter inspiration från andra som levde som vi. Jag ville läsa om människor som hade höns till husbehov och odlade lite grönsaker, och om renovering och inredning som passar i gamla hus.

Snabbt kom jag att inse att begreppet "lantliv" kan betyda väldigt många olika saker. Jag hittade till slut vad jag sökte men passerade på vägen mängder av tidningar, bloggar och sidor som alla ville sälja in budskapet att lantlivet är någonting som kretsar kring "rätt prylar".  Att leva lantliv är att inreda med en viss färg, att bära en viss typ av svindyra tunikor, att ha rätt sorts logga på gummistövlarna och -oavsett man använder den eller ej - kunna stoltsera med en viss typ av pastellfärgad bakmaskin.

Det gav mig min första "insikt": den om konsumtionen som identitetsskapare! Visst har jag förstått det innan...men här fick jag ett så glasklart exempel! De flesta saker vi människor köper har inte som syfte att fylla något reellt praktiskt behov. Vi shoppar för att skapa mening och identitet, för att få status, för att känna samhörighet, för att känna oss som en viss typ av människor. Det innebär också att vår konsumtion är omättbar. Vi kommer aldrig att sluta handla bara för att vi redan har de saker vi behöver. Samtidigt riskerar just all denna konsumtion att ta oss mycket längre från de livsdrömmar vi faktiskt vill uppnå eftersom de dränerar oss på tid, energi och resurser.

Jag har skrivit med om lantliv och konsumtion här

...och om konsumtion och samhörighet/bekräftelse här

Det andra: Barnen

När jag blev förälder överöstes jag med reklam. Det finns ingen gång i livet jag känt mig så mycket som en utpekad mågrupp för reklam och prylar. Det var den ena vansinniga grejjen efter den andra...(en maskin som portionsförpackade varje använd blöja i ett lager av väldoftande plast...ska man skratta eller gråta?), och de mesta var dyrt. Men det var inte bara reklamen som överöste mig som förälder, utan även omgivningarnas förväntningar på min konsumtion. Inget annat område i livet har fört med sig så mycket diskussioner kring prylar som just föräldraskapet.


Den devis som företagen vill pracka på oss, och som vi sedan så gärna delar med varandra, är att "bara det bästa är gott nog åt mitt barn". Det är en känslobaserad argumentation som är oerhört svår att värja sig mot. Det ska mycket till för en förälder att ställa sig upp och säga: "Nej, inte bara det bästa är gott nog åt mitt barn, mitt barn får gärna ha en omodern barnvagn med nallemönster bara den är funktionell".

Ändå är priset för att vi hela tiden ska köpa oss till det perfekta föräldraskapet faktiskt den sorgliga konsekvensen att vi lämnar efter oss en planet full med skit till våra barn. Är det verkligen att ge dem de allra bästa?

Min insikt: Konsumtion innefattar ett socialt tryck och djupt känslomässiga föreställningar som vi delar med varandra. Det är en mycket större och svårare fråga än individens fria val att köpa eller inte köpa.

Jag har bloggat  mer om barn och konsumtion här!

Det tredje: Miljörörelsen

Jag tänker mycket på det här med miljön och framtiden. Det har förståss blivit ännu mer påtagligt sedan jag själv blev förälder. Det känns ibland som att det arv vi lämnar efter oss är som ett bankkonto vi redan har länsat själva. Som att vi hade en summa att lämna i arv, men på vägen har vi hela tiden nallat på de pengarna, investerat dem i kortsiktiga affärer och lånat ut dem till suspekta typer så att våra barn kommer att få kämpa med näbbar och klor för att det ska finnas något kvar.

Eftersom jag tänker på miljön vill jag också gärna läsa om miljöfrågor...och jag hade nog på något sätt utgått från att miljöprofilierade medier skulle vara mer befriade från det ständigt hetsande köpbudskapet. Men jag har förstått att så inte alltid är fallet. Även i många tidningar och på bloggar som profilierar sig som ekologiska ägnas mycket stort utrymme åt exponering åt varor utan någon vidare reflektion. Produkter som visserligen är miljömärkta och producerade med en något mindre klimatpåverkan - men som ändå lockar oss till köp vi hellre kunnat avstå. Det huvudsakliga problemet med vårt utarmande av naturresurser är ju inte VAD vi konsumerar, utan ATT vi konsumerar -även när vi inte behöver.

Det leder mig till min tredje insikt: Att vi måste lära oss krypa innan vi kan gå. För ett långsiktitg miljötänk krävs att vi först lyfter konsumtionsfrågan som en företeelse i sig och reflekterar över den.

Jag har boggat mer om miljö och konsumtion här!

Om vi vill utmana konsumtionssamhället måste vi våga prata om det. Vi måste våga diskutera och utmana varandras föreställningar om konsumtion. Vi måste helt enkelt, som det lilla barnet våga öppna käften och ropa att "Kejsaren är naken".

För -liksom i Kejsarens nya kläder- kan de falska ilussioner som föder vårt konsumtionssamhälle och utarmar vår planet: illussionen att vi kan shoppa oss till en viss typ av liv, illussionen att vi kan shoppa oss till att bli en viss typ av människa, illussionen om att vi kan shoppa oss till att bli bättre föräldrar, illussionen att vi kan shoppa oss till en bättre miljö, bara fortleva så länge vi är beredda att bära dem emellan oss. Dessa illussioner kan inte existera utan vårt samförstånd, för de är  -liksom kejsarens nya kläder - byggda av ingenting annat än luft.

Välkommen till Dårhuset!

Om man vill ha sig ett riktigt asgarv på någon annans bekostnad (varsågod jag bjuder på det), kan man ta sig en kvällspromenad i den idylliska villaförorten Lillån, strax norr om Örebro.

Tittar man då riktitg noga in i dunklet på de lummiga bakgårdarna kan man då få beskåda något högst besynnerligt:

En ruffsig tant i morgonrock och gumistövar som liksom gungar och skumpar upp och ner med hela kroppen medans hon viftar ivrigt med en plastbytta och med uppslupen röst ropar: Anki-Yanko-Mister Bianco...koooomsikomsikom ...i ungefär stadiga tjugo minuter!

Det är förståss ankorna som bestämt sig för att sova på hönshustaket IGEN!

Myskankor är ett husdjur jag varmt rekommenderar till alla som är beredda att ge upp den sista droppen av mänsklig värdighet.

Vi testar matkasse. Dag2: Grillad apa!

Den här gången får ni hålla tillgodo med taskiga mobilbilder. Livet tar sin tid.

Igår testade vi den andra rätten i Coops ekologiska matkasse "Vår Middag". Nämligen "chicken a la King Kong".Ursäkta, för det första, men vilken Göteborgare är det som kommit på det knäppa namnet? Det låter ninte direkt delikat i mina öron, det får mig att tänka på grillad apa! 

Smakade som grillad apa gjorde det i alla fall inte, men vi upplevde det inte heller som någon större smaksucce. Det smakade milt av morot och seleri, med en lite starkare eftermak av chili. Men det fanns liksom inget som bröt av eller skapade en riktigt mustig bas. Det var absolut inte otäckt men ganska slätstruket helt enkelt.

Chicken a la King Kong

4 Portioner

•  4 dl ris

•  4 st blekselleristjälkar

•  1 st morot

•  1 st röd paprika

•  2 dl vatten

•  1 dl grädde

•  1 msk vit balsamvinäger

•  2 st vitlöksklyftor,

pressade

•  1 st röd chilifrukt

•  1 st hönsbuljongtärning

•  0,5 tsk salt

•  0,5 tsk svartpeppar

•  900 g kyckling

drumsticks

Ugnstemperatur 200 º. Koka riset enligt anvisningen på
förpackningen. Skär blekselleri och morot i stavar. Dela paprikan i
mindre bitar.
Koka upp vatten, grädde, vinäger, vitlök, chili och buljongtärning i
en kastrull. Salta och peppra. Fördela kycklingen och grönsakerna i
en ugnsfast form. Slå på den kokande buljongen och sätt in i ugnen
cirka 40 minuter.

På tal om apa har vi förresten insett att det här är en matkasse för köttälskare som vill behöva äta ganska lite grönt. Eller äter folk såhär lite grönsaker? EN morot var det beräknat till fyra portioner och så en paprika och några selleristjälkar på det. Jag hävde i massor av motor och extra paprika + lite av det stora broccolihuvudet. Men jag hade ändå önskat en sallad eller något mer grönt vid sidan om.  Dietisterna på Vår Middag har nog inte hört talas om den helt exotiska wild-and-crazy Tallriksmodellen!

Såhär såg min ugnsform ut när jag stoppade in den. Ändå blev det för lite grönt.

Våra betyg:

Herr'n i huset: 6 poäng . "gott men smakade inte så mycket"

Frun i huset: 5 poäng (om det ahde varit med ekologisk kyckling...annars DISVKVALIFICERAD!)

5-åringen: Hundra poäng (han är inte så nyanserad av sig den mannen)'

De andra två gossarna var inte hemma då jag tänkt fel på tiden med deras friidrottsträning. Så nu har vi massor av kycklin över. Den tänker jag göra "snabbmat" på genom attsteka upp med wokgrönsaker och Panaeng Curry (en tillsatsfri thaigrytbas som man brukar hitta på samma hylla som kokosmjölken i mataffären)

Begagnat i julklapp?

Den knallrosa dockvagnen i plysch ska bli årets julklapp till systerdottern (men lugn alla genusivrare, hon ska få en låda bilar med).

Brukar ni ge (eller få) loppisfynd i julklapp?

Jag vet att det i vissas ögon anses lite fult att ge bort begagnade saker. Den spärren har vi inte i vår familj. Jag ger gärna bort begagnat och tycker själv att loppisfynd är bland de absolut bästa presenterna att få. Saker som bara är att gå och köpa i affären...ja, de kan jag ju liksom själv bara gå och köpa i affären. 

Jag uppskattar väldigt mycket att få hemgjorda saker med, en god sylt eller ett hembakt bröd eller något. Men de är inte så pyssliga med sådant i min familj.

Annars skulle jag gärna önska mig en massage eller klippning om jag hade någon i släkten som behärskade det. Prylar behöver jag definitivt inte fler av, men för ett schysst loppisfynd gör jag gärna ett undantag.

Vasen med blomranka är ett litet loppfynd från en blandad auktionslåda som också blev en present (Annalisa Thomson, Upsala Ekeby, 40-tal)

Smörig

Ni tycker kanske att jag är lite smörig mot Coop som ger så mycket tips från just den butiken. Men det är en naturlig konsekvens av att det är min närmaste affär och det är där jag handlar (de har störst ekosortiment av butikerna i närområdet). Alltså är det deras rabatter jag oftast ser och kan tipsa om.

 Men skriv gärna en rad om ni ser rabatter på ekologiska vardagsvaror i någon annan butik så lyfter jag det med.

Den här veckan vill jag tipsa om extrapris på ekologiskt smör (jag tror att det gäller på alla coop forum /coop extra men inte helt säker). Läge att bunkra upp inför julbaket alltså!
Att bunkra basvaror när det är erbjudanden är en av de strategier jag använder för att hålla nere matkostnaden trots att vi äter ekologiskt. Smör håller länge och går dessutom att frysa, så det är bara att bunkra upp.

Bregottmamman simmar igen!

Om devisen "du är vad du äter" vore sann så skulle jag vara ett Bregott. Fet men naturlig, liksom. Eller ja...lite tjock i alla fall om jag får säga vad jag tycker. Det tyckte jag å andra sidan precis lika mycket när jag vägde 20 kilo mindre än nu. Det verkar liksom ingå för oss kvinnor att man ska vara missnöjd med sin kropp. Är det inte sorgligt?

Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka vara nöjd med den jag är, och att inte låta eventuella föreställningar om vad andra kan tycka begränsa mitt livsutrymme.

Igår var det terminsavslutning på simskolan där min 5-åring går. I god tid innan hade vi alla fått veta att på avslutningen skulle vi göra något riktigt roligt. Då skulle föräldrarna också få följa med ner i vattnet så att barnen fick visa vad de kunde och titta om föräldrarna också kunde samma sak. Det skulle bli vattenlekar och sammarbetsövningar mellan föräldrar och barn. Superkul tyckte barnen. Min son har pratat inlevelsefullt om detta i flera veckor.

Jag badar ju en del på jobbet och är van att springa omrking i simhall - med eller utan baddräkt - för att jaga rätt på autistiska elever som flippat ur vid åsynen av en brandvarnare eller liknande. Så jag är väl kanske lite härdad. Men visst kan jag tillstå att det kanske inte är det mest bekväma momentet i livet att visa upp sig i badkläder. Att avstå skulle däremot inte falla mig in, det skulle klännas som att förstöra det roliga för barnen, och min son skulle bli jättebesviken. Det skulle dessutom, för min egen självkänsla, innebära att jag diskvalificerade mig själv till ett objekt med syfte att visas eller gömas för andras ögon. Alltså åkte badkläderna på.

Den allmänna obekvämheten blev väl kanske inte direkt bättre av att de andra sju mammorna i omklädningsrummet inte visade några som helst tendenser till att byta om. Hade jag missuppfattat alltihop och skulle knalla ut där som den vrickade nudistmorsan? Men nej, det var föräldrabad. Och till bassängkanten kom alla tre medföljande pappor, i badbyxor. Alla sju medföljande mammor...i heltäckande kläder...och så jag - som ensam badande kvinna -i rosa baddräkt med prickar. Den unga duktiga simlärarinnan som hittat på och ordnat med denna specialdag sa ingenting. Men hennes ögon sa något och det gjorde barnens också. Som tur var räckte det i alla fall till så att det kunde vara en vuxen i varje lag till hinderbanan.

"-Vad faaaen är det med er, tror ni att vi bor i Saudiarabien - vad är det för bild ni förmedlar ungarna nu". ...sa jag INTE eftesom jag är en belevad människa i det riktiga livet åtminstone.
Dessutom inser jag att problemet inte ligger på individnivå. Det är väl inte dessa kvinnors fel att de känner sig så obekväma med sina kroppar att de inte kan visa sig på bassängkanten...medans papporna med ölmagar och hår på ryggen och hela baletten glatt hoppar i. Men kanske vi kunde anstränga oss en liiiiten gnutta för att inte överföra dessa föreställningar - att bara en kvinna med perfekt kropp har rätt att visa sig avklädd - till våra barn?

Vi testar matkasse! Dag1: Potatisomeletten

Igår lagade vi det första receptet från Coops ekologiska matkasse. Det var en omelett med stekt potatis i, serverad med tomatsallad.

POTATISOMELETT

4 Portioner
•  300 g potatis, i stavar
•  1 msk olivolja
•  6 st ägg
•  1 dl vatten
•  150 g lagrad ost, riven
•  0,5 tsk salt
•  0,5 tsk svartpeppar
•  2 tsk torkad oregano
•  1,5 msk olivolja

Ugnstemperatur 200 º. Bryn potatisen 3 minuter i olivolja.
Vispa ihop ägg, vatten, ost, salt och peppar. Slå blandningen
över potatisen i stekpannan. Använd en stekpanna som tål
ugnsvärme, gärna med hög kant. Häll alternativt över hela
omelettsmeten i en ugnsfast form. Ställ in stekpannan eller
formen i ugnen tills omeletten stannat och fått fin färg, cirka
15 minuter. Strössla med oregano vid servering.

Jag har inget emot vegetariskt men då får det gärna vara något annat som sticker ut i smaken lite..en starkare ost eller oliver eller vad som helst (trattkantareller hade funkat bra...vad 17 ska man göra med alla dessa trattkantareller?). Vi fuskade därför och hade i ett av de två paket ekologisk chorizo som kommit i matkassen. Dem skulle man visst ha till en bönsallad senare i veckan, men den kommer vi servera med varma mackor som en eftergift för barnen.

Det blev alltså en bondomelett med chorizo...och tomatsallad. Fast vi fuskade lite med de med...hade i en del av våra egna tomater så att det blev fler roliga nyanser i salladen. Och så gjorde jag en barnsallad med morot, vitkå och äpple. Eller en vintersallad kanske jag ska säga...vi vuxna kommer inte heller att käka tomater till vardags när säsongen är slut.

Omeletten blev riktigt bra. Vi brukar inte äta omelett till middag då jag fått för mig att det inte är tilräckligt mättande. Men med potatis blev det en helt annan rätt. Att göra klart omeletten i ugnen var också ett smart drag, i stekpannan blir den lätt lite rå ovantill men för hårt gräddad i botten. Jag behöver definitivt inget recept för att laga en omelett...men jag behöver visst att någon annan kommer med idén. Det är ju egentligen en perfekt rätt för oss som stora delar av året har jättestort äggöverskott. Det var precis det här nytänket jag var ute efter med att prova matkasse.

Testpanelen gav föjande betyg på en skala från 1-10

Herr'n i huset: 8 poäng! En klar vardagsfavorit!

Frun i huset: 7,5 kanske... den kommer helt klart bli lagad fler gånger.

11-åringen: 7 poäng, men det borde ha varit ännu mer korv!

8-åringen: 6 poäng, det var gott. Men inte utan korv.

5-åringen: HUNDRA poäng (vägrade acceptera poängskalan, vägrade även äta upp sin potatis, ska inom kort annonseras ut på Blocket till billig penning!)

Tycker ni att det blev allt för positivt så återkom när vi provar bönsaladen. Jag får onda ögat här hemma bara jag nämner den!

Skåpet!

Nu har vi fått upp det gamla skåpet som fyndades för 40 kronor på en laduloppis i sommras. Luckorna målades med en överbliven färgskvätt. De fick bli nån slags grön. Under ska vi sätta ankarkrokar som ungarna kan hänga saker på.

De ursprungliga skåpägarna måste ha haft betyyyydligt högre takhöjd än vi, vilket ju i och för sig inte är så svårt.

Att låta det bästa bli det godas fiende

Bara för att vara tydlig:
Jag tycker det är bättre att driva en ekologisk shoppingblogg än en vanlig shoppingblogg.

Jag tycker det är bättre att sälja (och köpa) ekologiska matkassar med en del dåliga produkter än en vanlig matkasse med bara dåligheter.

Jag tycker det är bättre att handla "frigående ägg" som inte är krav, än burhönsägg...OCH SÅ VIDARE

Man ska inte låta det bästa bli det godas fiende. Ett litet steg är alltid bättre än inget alls.

Jag kan bli rätt förbannad över folk som säger "Jag hörde en gång talas om en ekobonde som fuskade med djurhållningen...så nu har jag slutat köpa Krav". Som om alternativet att köpa dansk fläskfilé då plötsligt vore rättfärdigat...

Men att något är "bättre än inget"det friskriver ju inte de här produkterna, siterna, tjänsterna från en kritisk granskning. Och tyvärr: ibland kan nog det där lila steget -om än omedvetet - riskera att bli en ursäkt för att inte ta det stora. Det är viktigt att våga fundera och problematisera kring det. Att våga tänka i helheter.

Jag vet ju att jag själv många gånger stått med en burk ekologisk honung från Nya Zeeland eller något annat galet i näven, och varit så nära att stoppa på mig den med den lilla Krav-etiketten som någon slags dålig ursäkt. Jag vet att jag alltid har dåligt samvete över att jag kör för mycket bil...Men de gånger jag lånar min mammas biogasbil sitter jag av en helt ogrundad anledning tycker att jag sysslar med något riktigt bra, istället för att reflektera över att jag kanske borde ha tagit cykeln.

Min grundinställning brukar vara att man ska vara nöjd med det man gör istället för att ha dåligt samvete över det man inte gör. Men man ska aldrig låta det man gör, hindra en från att tänka efter.

Familjen Goda-Livet testar ekologisk matkasse "Vår Middag"

Den här veckan testar vi den ekologiska middagskassen från Coop: "Vår middag".

Jag har alltså INTE blivit sponsrad av Coop att göra detta. Vi bestämde oss för att testa alla ekologiska matkassar för att få nya matidéer, och för att det är kul att blogga om. Tyvärr visade det sig bara finnas en enda ekokasse här i Örebro och det var Coops. Så, nu testar vi den,

Bilden ovanför visar vad vi fick i kasssen. På högra sidan strecket ser ni de varor som var ekologiska i kassen, till vänster ligger de icke-ekologiska.

Jag kommer att skriva om de olika maträtterna under veckan men till att börja med ska jag berätta lite mer övergripande om vårt första intryck av kassen:

Mängden:
Den ekologiska matkassen innehåller mat och recept för fyra middagar. Vi valde mellanstorleken som ska räcka till fyra personer (vi är 3-5 beroende på vecka). Min uppskattning är att maten i kassen räcker som bas till minst ett par middagar till. Vi fick bland annat ett broccolihuvud på 700 gram till ett recept med 160 gram broccoli, 5 dl grädde fast det bara är 1 dl i veckans recept och ett kilo ris som förståss inte går åt till en middag. Jag har redan planer för en paj med broccoli och trattkantareller!

Priset:
Här ligger den verkliga styrkan, åtminstone om den här veckan är representativ för totalen. Mellanstorleken (4 personer) som vi tog till vår familj på två vuxna och tre barn kostar 699 kronor (599 med prova-på-rabatt). Det är bara 100 kronor mer än den icke-ekologiska varianten, och så liten är inte prisskillnaden mellan vanligt och ekologisk mat . Min gissning är att Coop subventionerar den ekologiska kassen något eftersom det är bra för deras varumärke att erbjuda en ekologisk variant.
Om man skulle handla exakt samma varor på Coops webb-butik skulle man få betala 697 kronor för detta. Coop Forums priser ligger kanske något lägre men inte jättemycket skillnad, låt säga 10%?
Kostnaden för själva tjänsten, att få receport och mat ihopplockad, är (åtminstone vår provvecka) i det närmaste obefintlig.

Inte för att jag tror Coop är ute efter att idka välgörenhet, de tjänar nog bra på att folk väljer att handla just på Coop i samband med att de hämtar ut sin kasse. Men deras vinstmarginalen är nog större på den konventionela kassen.

Kyckling som aldrig sett sol, gröna bönor och sugarsnaps som åkt jetplan och en slags industri-snabb-bakat grunk som påstår sig vara ett bröd. Allt i min ekologiska matkasse.

Ekotänket:
Mnjaaaa...här har vi den svaga punkten för denna kasse. Coop har som ambition att erbjuda exakt samma recept i den vanliga och den ekologiska kassen. Det är förståss inte en särskilt strategi. Att äta klimatsmart mat är, liksom att handla miljövänliga prylar, mer än en fråga om att välja varan med rätt klistermärke. När man äter ekologiskt planerar man ju sina recept efter vad som finns att tillgå.  Ekologiska grönsaker finns i huvudsak bara när det är säsong för dem eftersom det krävs extremt miljöförstörane tekniker och mycket besprutning för att driva upp frukt och grönt under ogynnsamma förhållanden. Så tänker inte Coop, och planerar in recept med sparris i november - eller som i vår kasse: sugarsnaps från Peru och haricot verts från Kenya (!!!). Det skulle förstås inte hamnat i min vanliga matkasse, även om de varit ekologiska vilket de nu heller inte är.

Kycklingen är ett kapitel för sig, vilket jag klagat på redan i förhand till Coop. Man anser inte att ekologisk kyckling finns i rätt storlek och tillräcklig mängd (vilket är mycket möjligt) och friskriver sig från ekokyckling redan i det finstilta. Men skippa kycklingrecepten finns inte på kartan. Man SKA visst äta kyckling varje vecka helt oavsett om det är möjligt att driva upp så mycket kyckling under etiskt rimliga förhållanden eller ej. Herregud släng då hellre med en påse Quorn eller något...de må kanske inte vara ekologiskt men det har i alla fall inte suttit på någon som sopats upp levande med sopmaskin.

Ett annat extremt exempel på ekokassens inflexibla lillebrorskomplex är att man stoppat med en burk vanliga krossade tomater, med basilikasmak. I originalkassens recept är det nämligen just krossade tomater med basilikasmak och då kan man ju inte, gud förbjude, ta en okryddad burk i ekokassen. Så det blir en konventionell tomatburk, trots att det finns säkert tre olika märken av krossade ekotomater i coops varulager.

Slutligen är det ju bara att inse att jag är en adeles för självförsörjande  människa för den här typen av kasse. På bilden ovan ser ni allt i kassen som vi inte hade behövt köpa.

Skojjigast var väl att den kom med en liten röd chili...jag har typ 50 stycken redan som jag omöjigen vet vad jag ska göra av!

Förutom då att vi har en frys med säkert hundra kilo helt icke-kenyanska haricot verts.

Kan man shoppa sig till en bättre miljö?

Miljövänlig mössa since 1970

Jag har tidigare listat tre saker jag nästan alltid köper ekogiskt. Nu ska jag lista tre saker som jag nästan aldrig (eller i alla fall ganska sällan) köper ekologiskt:

1. Barnkläder

2. Möbler och heminredning

3. Leksaker och sportartiklar.

Jag köper dem nämligen nästan alltid på det mest miljövänliga sättet: Begagnat.

Självklart är jag inte emot ekologisk produktion av kläder och varor. Tvärtom tycker jag att allt det vi behöver köpa nytt borde vara så miljövändligt som möjligt. Men om vi inte är beredda att omvärdera våra konsumtionmönster är vi fortfarande inte miljövänliga. Att handla ekologiskt kommer inte lösa problemet med vår massiva överkonsumtion, och jag är ibland rädd att vi låter ekomärkningen blir den samvetströst som hindrar oss från att avstå ett onödigt köp.

Miljövänliga möbler, använda sedan... typ 50-talet..?

I våras började jag prenumerera på den ekologiska hemtidningen Kloka Hem, för att få boken "Stefans Lilla Gröna" som kostnadsfri bonus. Boken var verkligen skitbra, men tidningen är ett riktigt bottennapp. Den handlar huvudsakligen om välbärgade par i 50-årsåldern som förverkligar sin livsdröm om att bygga ett energisnålt lerhus på Österlen. Jag hade trott att det skulle vara ett mycket större fokus på att handla begagnat, bygga med återbruk och göra om saker för att de ska få nytt liv. Hyresgäster som startar ett återbruksrum eller odlar grönsaker brevid sandlådan... de är liksom helt perifera i det här sammanhanget. Exponering av svindyra miljövänligt producerade designprylar är det däremot gott om. Jag får tyvärr ingen ekokänsla alls av den här tidningen.

Likadant är det med en"ekoblogg", som inte finns på min läslista men som jag dyker in på lite sporadiskt ibland. Jag tänker inte namnge den här, för jag ser det ändå som bättre att driva en ekologisk shoppingblogg än vilken annan shoppingblogg som helt. Men det centrala temat i bloggen är ändå orefekterad konsumtion och exponering av ekologiska produkter. Är det verkligen vad en ekologisk livsstil handlar om?

Jag förstår att det i båda dessa fall är fråga om att säkra reklamintäkter. Ingen betalar en för att säga åt folk att sluta shoppa så jävla mycket! Men det är ju just det vi behöver göra.

Jag är ledsen. Jag önskar att det vore så enkelt att vi kunde lösa klimatfrågan, miljöproblemen och säkra planetens framtida fortlevnad åt våra barn genom att helt enkelt leta efter rätt etikett på det vi köper. Men sanningen är att vi svenskar skulle behöva tre jordklot för att det skulle täcka vår konsumtion av naturresurser och även om ekologisk produktion skulle kunna pruta ner det ett jordklot så är det fortfarande en hel planet för mycket. Ska vi minska vårt ekologiska fotavtryck och leva hållbart så måste vi minska vår konsumtion och försöka använda de saker som redan finns så många gånger det bara är möjligt.

Miljövänlig påskhare

Jag skule vilja vidga begreppet "att handla ekologiskt" en aning: Visst är det miljövänligt att köpa en ekologisk vinteroverall. Men det är ännu mer miljövänligt att köpa en begagnad -även om den tillverkats på vanligt sätt. Produkters hållbarhet, såväl praktiskt som designmässsigt, är en annan miljöaspekt man ofta glömmer bort att räkna med. Är det egentligen så mycket mer miljövänligt med ekologisk "playmais" som slängs efter användning än en legobyggsats från 80-talet som säkert kan användas minst 30 år till utan att kännas det minsta daterad?  Inte så att jag vill få er maisälskare att sluta köpa dem...men jag tycker inte svaret är helt givet.

Jag vet att jag själv handlar aldeles för mycket, men jag vill ändå ha det sagt:

Det allra mest ekologiska köpbeslut du kan fatta är att avstå.

Om man vill tänka ekologiskt (och ekonomiskt) när man handlar är det här en tankekedja att följa:

*Behöver jag verkigen det här?
*Kan jag göra det själv?
*Kan jag låna det av någon?
*Kan jag byta till mig det?
*Kan jag köpa det begagnat

...om inte: vart kan jag hitta en produkt som producerats på ett etiskt och miljömässigt hållbart sätt?

Vad fasen är så nyttigt med modifierad stärkelse?

Jag försökte se en film igår, men höll på att få psykbryt av en fånig reklam som rullade minst en gång vaje avbrott. Den handlade Danonino, om en barnyoghurt med natuuuuurliga ingredienser och så nyttig att man skulle kunna tro att det var nässelsoppa!

Eller ja,..en yoghurt är det ju inte, utan kvarg. Dvs detsamma som även säljs rent under namnet Kesella. Kvarg är, låt mig citera: "en typ av färskost som ofta används i matlagning på kontinenten.Den görs av skummjölk som ystas med mjölksyrakultur och löpe till en slät ostmassa som smaksätts med grädde". En riktig kvarg innehåller alltså mjölk, grädde, syrningskultur och löpe. Inget annat.

Danonino marknadsför sig som fruktkvarg och det borde man kunna utgå från att det är frukt blandat med kvarg, eller hur? Varför skulle det behöva vara något annat? I en produkt för barn vill vi ju inte ha fler tillsatser än nödvändigt - en rimlig gissning borde allts vara att Danoninos innehållsförteckning borde bestå av "mjölk, grädde, syrningskultur, löpe, fruktberedning (fruktmos och ev. socker)".

Och jo... det gör den. Men innehållsförteckningen slutar inte där: Kvarg (skummjölk, grädde, löpe, färska ostkulturer), socker, fruktpuré (6%) (jordgubb, banan, aprikos), modifierad stärkelse, surhetsreglerande medel (kalciumcitrat, citronsyra, natriumcitrat), koncentrerad rödbetssaft, aromer, förtjockningsmedel (guarkärnmjöl, karragenan), vitamin D.                                                                         

På vilken planet är det här nyttigt? För det första innehåller den lika mycket socker som godis, närmare bestämt 12,5%.  I en enda enda portionsbägare är det motsvarande 4 sockerbitar (sockermängden i en normalstor kanelbulle motsvarar 3 sockerbitar).

Därtill kommer  flera stabiliseringsmedel som inte alls ska behövas i en kvarg, inklusive modifierad stärkelse (dvs snabba kolhydrater med söt smak, inga näringsämnen och en för kroppen onaturlig sammansättning).

Trots det fina talet om naturlig smak kommer smaken uppenbarligen inte från fruktpurén eftersom man hittar aromer längre bak i innehållsförteckningen. Aromer är extremt koncentrerade smakämnen som tillsätts i produkter då de riktigta råvarorna inte smakar tillräckligt mycket eller inte finns i tillräckligt stor mängd. Aromerna kan visserligen vara utvunna ur naturliga råvaror och därmed få kallas naturliga aromer... men man behöver inte ha apelsinarom i apelsinjuice såvida det inte är för att man använt jäkligt äckliga apelsiner..om ni förstår hur jag menar. I Danoninos fall handlar det förståss om att det är billigare att snåla på frukten och tillsätta arom, men en arom innehäller ingen av de nyttiga ämnen som finns i mosad frukt.
                                          
Det är mycket möjligt att dessa aromer och förtjockningsmedel inte är farliga att äta. men det är å andra sidan inte farligt att äta vaxkritor heller. Jag äter det inte ändå och serverar det definitivt inte till min barn som mellanmål.

"Inte bevisat skadligt" är inte good enough när det gäller mina barns mat. Att det ingår ämnen i maten som inte fyller någon som helst funktion och inte behöver vara där, är ju inget som gagnar mig som konsument. Så varför skulle jag köpa skiten? Jag kan som så ofta inte heller se vad den här produkten ska fylla för funktion. Hur jättesvårt är det att blanda kesella med sylt, om man nu skulle vilja ge sina barn det?

Sedan kanske det inte är hela världen att äta lie godis...eller till och med en onyttig fruktyoghurt ibland. Men företagets approach: att marknadsföra sig som ett ovanligt nyttigt mellanmålsalterativ...den känns ärligt talat lite märklig?
Att framställa det här som en naturlig produkt i klass med nässelsoppa är så fånigt att det nästan, men bara nästan, blir kul.

Stora badardagen!

Idag har vi nog banne mig badat nästan hela familjen.

Vissa av oss föredrar att bada i vatten... andra föredrar att bada i sand. Barnen badar nog helst i gegamojja med kläderna på.

Barn!

Idag har trädgården varit invaderad av riddare, cowboys och pirater i en otidsenlig blandning. Till kreatur hade de höns.

Alla tre gossarna hade varsin kompis över och det gick oväntat bra trots den stora åldersspridningen. En av piraterna råkade i sitt överspelta sinnestillstånd bita en riddare i benet, annars var det fritt från missöden.

Nu har de före detta kämparna däckat i soffan själv ska jag ta ett varmt bad. Sitter och funderar över vilken halva jag ska prioritera. I detta hus har vid någon tidpunkt bott ett par badrumsrenoverande pygmeér.

Hoppas att ni också har det gott där ute i stugorna!

Tove Tipsar: Kycklingrea!

Bosarpskyckling 29 kr/kg Coop Forum, Lillån Örebro. Vilket klipp! Det är för sådana här tillfällen man har en frysbox.

Om ni bor någon annanstans får ni väl ringa och kolla om det finns på er butik med.

En hundring kilot brukar de ta i vanliga fall.

Fröer!

Jag har haft lite odlinströtthet ett tag efter den intensiva säsongen. Men nu börjar jag längta efter att planera nästa års frösådder. Jag köpte på mig flera stooora fröpåsar när vi var i Italien, bland annat min favorittomat "Roma VF". Det är en liten fast tomat som passar lika bra i pastasåser som i sallader.

I övrigt ska jag vara lite mer funktionell nästa år. I våras sådde jag allt jag såg. Inklusive massa konstigheter som jag aldrig brukar äta. Jag hade också aldeles för stor övervikt av små färgglada coctailtomater och för få stora rejäla tomater som ger mer substans till inläggningar och matlagning.

Jag köpte över huvud taget på mig så sjukt mycket frön förra året att jag borde ha köpstopp på frön. Däremot byter jag gärna, precis som förra året.

Lyx för mig!

*Att få äta frukost ifred! Jag brukar försöka smyga upp en stund före familjen för att få mumsa i lugn och ro! Oftast slutar det ändå med att nån liten yrvaken herre i femårsåldern sitter och tjyvknaprar på min macka, kräver service och berättar osamanhängande men inlevelsefulla haranger om hur man gör pappersmassa. Idag jobbar jag hemifrån med planering och kunde äta en andra frukost efter att ha lämnat på dagis. Vilken lyx!

*Space! I alla bemärkelser! Jag är en tidskrävande och utrymmeskrävande person...jag behöver mycket livsutrymme. Till exempel en jättestor trädgård där man kan hålla på med massor av olika projekt och aktiviteter utan att gå och nöta på varandra medans grannarna tjuvlyssnar över staketet. En trädgård där man kan få plats med ett tält och en tupp...och en tältande tupp... ? ...utan att det är ivägen.  Ibland känner jag att våra 4000 kvadrat är på gränsen till för litet...men oftast passar jag bara på att njuta av den lyx detta livsutrymme ger.

Ett arbetsrum vore höjden av lyx för mig. Ett eget rum för bara mig och mina grejjer. Den lyxen har vi tyvärr inte möjlighet att unna oss här och jag avundas alla som har den!  Njuuut alla ni som har ett eget vrå...och skaffa för fan inte hundra ungar för då blir ni av med det. Hälsar en som vet.

*Resa utan barn. Förlåt, barnen. Ni är det bästa jag har men ni är också min vardag och då kvalar ni per definition inte in som lyx...det är liksom så det funkar. Man längtar väl mest efter de sakerna som är svåra att få (är det därför företagen kan slinka igenom med att sätta jättehöga prislappar på skitbilliga kinaproducerade grejjer och sälja dem som lyxvaror, att de liksom blir mer svåråtkomliga när man nästan inte har råd?).

Jag är uppvuxen i en familj som reser mycket och har någonstans med mig i bakhuvudet att man ska resa med barn och låta ungarna uppleva främmande kulturer. Annars blir de underutvecklade varelser som bara vill åka till Thailand på charter hela sitt vuxenliv. Så vi reser. Och vi grälar. Och vi sliter ut oss med vulkanklättringar och det ena med det tredje. Inte fan kan vi bara boka in oss i nåt Bamseklubbenparadis heller för så gör man inte om man är en präktig akademiker med föräldrahybris.

Det kanske ÄR bra för barnen men va fanken... för mig är det i alla fall  långt från semester. Om jag vågar rådfråga mitt innre tror jag förresten ungarna hade precis lika kul när de tältade i trädgården med en tupp som försökte flytta in.

Resa utan barn däremot...uuuuunderbar lyx! Spelar ingen roll om det är att slappa på lyxhotell i Jordanien  eller åka pendeltåg genom Berlins förorter för att besöka den lokala nattloppmarknaden.

* Fil med hallon från trädgården i Oktober. Egenodlade tomater i i mitten på november. Hemodlat är alltid lyx för mig, men lyxigast blir det när man inte hade föräntat det...när man inte trodde det skulle bli något eller att det inte var möjligt.

Ja...det var något av min lyx. Ganska lite av detta går att köpa i affären. Tvärtom måste man snarare försöka handla lite mindre lyxprylar för att det ska vara möjligt.

Jag läste era kommentarer under rubriken "Vad är lyx" och det var bara idel klokheter där. Jag predikar väl för de redan frälsta eller hur man säger. Men det är inspirerande att läsa era tankar! 

Att sälja sig billigt!

Nu är den igång igen. Smygreklamen.

Jag har tidigare uppmärksammat bland annat Flora och Daimbulle som marknadsförs på liknande sätt. Nu är det plötsligt arlas Thaipanna som alla bloggar om.

Som vanligt handlar det om ett riktigt sunkigt livsmedel: Denna gång en grädde som man preparerat med stabiliseringsmedel, modifierad stärkelse och ospecificerade aromer för att få den att likna och smaka som kokosmjölk + en lika suspekt kryddblandning i locket.

Till halvfabrikatens fördel anförs ibland att de är en räddare i nöden för de som verkligen behöver. "Tänk på den stackars ensamstående mamman som stressar hem från jobbet...ska inte hon kunna få möjlighet att i ett kick laga en thaigryta till sina stackars utsvultna barn". Jo...det kan tyckas...men då finns det ju en uppfinning som heter just kokosmjölk och som -hör och häpna- smakar som kokosmjölk helt utan kemisk påverkan. Och därtill en hel mängd tillsatsfria thaikryddpastor att röra i. Vill man inte ens göra sig besväret att blanda två produkter (vilket ju är fallet även med arlapanan) så FINNS det redan färdiga thaigrytbaser helt UTAN tillsatser i de allra flesta vanliga mataffärer och har gjort det i flera år. Bland annat Mr Chengs Panaeng Curry och Thai Satay som båda är "äkta vara"-märkta.

Vad Arlas produkt skulle kunna fylla för behov på marknaden är höljt i dunkel för mig. Är den skapat för alla de som vill anstränga sig att äta MER tillsatser trots att de inte behöver? Finns det en sådan målgrupp? Ja uppenbarligen finns den i bloggosfären i alla fall.

 

"Var särskilt noggrann

och kritisk i samband med varurecensioner".

Givetvis är det inte en slump att alla bloggare plötsligt käkar Arla Thai Panna och fulkomligen ääääälskar det! De stora livsmedelsföretagen har upptäckt att här finns mycket att tjäna. Man ger bort smakprover, erbjuder färdiga banners och lockar med tävlingar eller möjliheten för bloggaren att få ge bort gratis saker. Och bloggarna sväljer betet, känner sig tacksamma över den gratis tjugokronorskupongen och svarar med att ge positiv exponering och reklamutrymme som i ett traditionellt medium skulle kostat tusentals kronor.  Ni kan ju gissa vilken av parterna som skrattar hela vägen till banken.

"Avvisa gåvor och andra förmåner."

Samtidigt kringår företagen de etiska regler som styr reklamen i vanlig press: Där måste man nämligen noggrant ange att reklamen är just reklam, och tydligt skilja den från den redaktionella texten. På nätet finns ingen sådan etik. Där säljer sig bloggerskorna billigt och surar sedan över att inte bli betraktade som "riktiga" journalister...? Jamen vad faan...UPPFÖR er som det då! I lilamarkerade citat här och där i det här inlägget har jag saxat in lite från "Etiska regler för press, radio och TV". De känns väldigt långt från den verklighet som råder i bloggosfären.

"Utforma materialet enbart enligt journalistiska och/eller programmässiga bedömningar, aldrig i avsikt

att ge varor och tjänster reklam. Publicera inte materialet

i form som kan förväxlas med reklam."

Några etiska regler för bloggar finns förståss inte. Det är upp till var och en att rådfråga sin egen moral...och fundera över hur man vill "slå vakt om förtroendet" för sin blogg. Vill man upplåta gratis reklamutrymme för produkter som är fulla av skit, utan att få ordentligt betalt för det, och låta storfötretagen göra pengar på ens bekostnad. Ja gör det då...men skriv åtminstone vad ni verkligen tycker om sakerna ni testar. Och låt läsarna veta vad som finns däri!

"Slå vakt om förtroendet för press, radio och TV och

värna om mediernas integritet.

Låt inga misstankar uppstå hos allmänheten att utomstående

otillbörligt kan påverka innehåll i program.

Publicera eller presentera därför inte material på

redaktionell plats om det inte är journalistiskt motiverat.

Det innebär att materialet inte ska kunna uppfattas

som reklambudskap, utan ha nyhets- eller informationsvärde

eller är motiverat ur underhållande eller

konstnärlig synpunkt."

...alla citat hämtade ur "etiska regler för press, radio och tv"