Det sitter en kvinna böjd bakom den stora symaskinen. Hon jobbar snabbt och effektiv. Vågar inte titta upp. Hon vet att minsta felsteg kan innebära avdrag på lönen, eller värre - att hon utan omsvep förlorar sitt jobb.
Hon har suttit här sedan kvart över åtta och arbetar till kvart över fem. Det låter inte så konstigt. Men redan halv sju kommer hon att vara tillbaka vid sin symaskin igen. Då börjar kvällspasset. Först vid halv elva är det dags att gå "hem" för dagen.
Hem...till den enkla barack och det rum som hon delar med ett tiotal andra kvinnor. De är sk "migrant workers". Fattiga arbetare från den kinesiska landsbygden som på särskilt vilkorat visum arbetar i storstäderna i sitt eget land. Många har familjer kvar därhemma att försörja, eller obetalda skulder som jagar dem. Men den futtiga lönen på några kronor i timman räcker inte mycket till. Inte nog för att spara undan och starta ett nytt bättre liv.
Varannan söndag får hon fyra timmar ledigt. Det är hennes helg. Träffa familjen hinner hon bara en gång per år, på årets enda semester ett par veckor kring det kinesiska nyåret. Då hinner hon kanske, om pengarna räcker till, resa hem och träffa de barn som finns kvar där hemma. Hon drömmer om en bättre framtid för dem. Att de pengar hon skickar hem kanske kan ge dem en bättre start i livet. För sin egen del har hon inga drömmar kvar. Hon är en maskin som arbetar, äter, arbetar, sover, arbetar...
Den här historien är löst baserad på ett nyhetsreportage om kinesisk konfektionsindrustri som jag såg för en tid sedan, och bilden bekräftas av
många olika
källor. Visst är den inte lika illa som de värsta historier vi hört... den uppmärksammade dokumentären
China Blue (finns i sin helhet på youtube) från 2005 till exempel. Men ska de människor som tillverkar våra kläder behöva ha det såhär?
Vad kvinnan i min berättelse tillverkar är oklart. Det skulle kunna vara en billig topp från HM, eller en dyr piketskjortas från Burberry. Kanske är det en ursvensk trikåtröja med sametryck från Polarn och Pyret eller en ekologisk toppluva från Villervalla?
Det finns nämligen ingen som hest ekonomkisk logik i vilka som använder slavarbetskraften. Hur mycket du som kund än betalar är det aldrig en garant för att den som tillverkat kläderna fått ens ett öre mer.
Jag frågade svenska Polarn och Pyret varför de lägger sin tillverkning i huvudsakligen Kina trots de dåliga arbetsvilkoren, och hur det går ihop med deras miljöprofil att frakta kläder tvärs över jorden för en i huvudsak nordisk marknad.
Något vettigt svar fick jag förståss inte. Bara några fina ord om att de deltog i ett företagssamarbete för förbättrade arbetsvilkor i Kina (men att namnge vilka fabriker de använder sig av så att någon svensk journalist kan åka dit och kolla vill de absolut inte göra) . Och så den väldigt märklga motiveringen att Kina gör
bra kläder, och är experter på exempelvis ytterplagg.
Jaha...? Vad jag hört är småbarn experter på att handknyta äkta mattor. Sedan när blev det ett argument som överskuggade etiken?
Och förresten, låt oss granska detta märkliga påstående, att man måste lägga tillverkningen i Kina för att få riktigt bra ytterkläder. Ska jag alltså fås att tro att en
fattig outbildad kines från landsbygden är just det som krävs för att sy en riktigt bra overall? Att inte en svensk, eller låt säga en åtminstone jämförelsevis välmående portugisisk fabriksarbetare, kan göra samma arbete? De låter ju närmast som rasbiologi...finns det något åtråvärt i just de Kinesiska generna? Eller i ärlighetens namn, är det inte helt enkelt så att den som helt saknar arbetstrygghet tvingas jobba extra snabbt och effektivt för att inte få kicken?
För det andra: Det låter ju oerhört behjärtansvärt att Polarn och Pyret bryr sig så mycket om etiska frårgor. Att de kämpar för att de stackars kineserna ska få bättre arbetsvilkor och inte behöva jobba längre än 11 timmar om dagen 6 dagar i veckan som lagen egentligen kräver och att man åtminstone inte ska anställa barn. Så godhjärtat av dem.
Eller..vänta nu... Vi glömde visst en liten detalj här. Vi talar ju om ett företag som
flyttat produktionen från länder som redan
hade precis de goda arbetsvilkor man så innerligt säger sig eftersträva. Det är inte ett kinesiskt klädmärke vi talar om här. Om man nu visste att Kinas konfektionsindustri helt bygger på ett slavliknande utnyttjande av en fattig lansbygdsbefolkning utan grundläggande mänskliga rättigheter, varför la man då produktionen där från början?
Det finns för övrigt massor av länder med stor konfektionsindrustri inom europas gränser som är betydligt bättre både när det kommer till arbetsvilkor och miljölagstiftning så vad är problemet? Tycker ni att läget är kasst så flytta på er!
Problemet är förståss pengar. Det är billigt att producera i Kina. Men det som gör det billigt är ju just de absolut undermåliga arbetsvilkoren och de minimala lönenivåerna. Kan man pressa ut 15 timmars arbetstid per dygn ur en enda människa utan ett öre i övertidsersättning och med några få futtiga kronor i lön...tacka fan att det blir billigt!
Och hur mycket våra företag än säger att de värnar om förbättrade arbetsvilkor kan ni vara fullt säkra på en sak: Den dag de kinesiska arbetarna faktiskt får en lön att räkna med, en lön som gör att de kan arbeta normala arbetstider och ha en fritid och ett dagligt umgänge med sin familj utanför jobbet. Den dagen kommer du inte längre hitta Polarn och Pyret, Villervalla eller Odd Molly på fabrikernas kundlista. Då har de flyttat sin produktion till något annat land med usla arbetsvilkor och obefintlig miljölagstiftning. Något billigare land.
Vad ska man då göra, som konsument? Om man inte gillar läget menar jag?
Ja som vanligt: att hålla käften löser då i alla fall ingenting.
En tyst bojkott tror jag inte heller är svaret. Men kanske att vi börjar säga vad vi tycker, väljer aktivt och låter tillverkningsland spela med som en av de aspekter vi efterfrågar och värderar innan vi gör vårt köp. Särskilt när det gäller de saker och märken vi betalar lite extra för, och som gärna framställer sig som extra bra. Då ska våra krav också vara extra höga! Det har vi faktiskt betalat för!
