Sidor

fredagen den 30:e december 2011

Downshifting i grönsakslandet!



Ni får ursäkta min frånvaro i bloggen... mitt liv är just nu som en ständigt pågpående magsjuka.
Vi har förhoppningsvis ett spännande projekt inplanerat under 2012 men ett tidskrävande sådant.

På grund av ovanstående blir det ett "basår" i grönsakslandet den här säsongen. Det viktigaste prioriteras och alla roliga-men-konstiga grödor får stå tillbaka. Dem får vi prova någon annan gång.

Listan över 2012 års sådder ser just nu ut som följer:

Potatis
Morötter
Palsternacka
Rotpersilja
Rödbeta/gulbeta (fåtal)
Fänkål
Rotselleri
Stjälkselleri
Kålrabbi
Kålrot
Vitkål
Broccoli
ev. blomkål
ev.kinesisk broccoli
Jordärtskocka
Kronärtskocka
Sparris
Squash (zebra, gul, vit tefat & butternut)
Halloweenpumpa
Sallader (fåtal sorter)
Spenat
Sockerärt
Vanliga ärter
Kokbönor (borlotti)
Majs
Lök/rödlök/scharlottenlök
Vitlök
Purjo
Dill
Persilja
Tagetes
ev. asisatiska bladgrönsaker höst
max 1 sorts friandsgurka

Växthus
Paprika (2-3 sorter)
Tomat (endast 7-8 sorter i år)
ev. chili (endast enstaka)
Basilika (mer men endast genovese)
Aubergine (max 2 sorter men mycket)
Gurka
Melon (endast 1 sort)
Vindruvor
Fikon
Pepino (om den överlever vintern)
Citron
Stevia
ev. bladgrönsaker under lågsäsong

Jordgubbslandet ska flyttas och ny hallonhäck sättas. Annars blir det få nya projekt i år.
Jag hoppas kunna sälja tomatplantor som tidigare men vi får väl se.

Börjar jag nu framemot mars dilla om tomatillo eller andra helt onödiga sådder så ge mig en spark därbak så jag håller mig på mattan!

lördagen den 17:e december 2011

Jullov!

Nu tar jag jullov från bloggandet ett litet tag. Det är så mycket annat som ska hinnas med!

söndagen den 11:e december 2011

Tack för tipset!


Idag var jag med lilleman på julmarknaden i Wadköping som någon tipsade mig om i kommentarsfältet.

Det var en hit! Vi började med barnteater på utomhusscenen, sedan pyssel hos tomtemor. Det fanns många försäljare men jag saknade någon som sålde mat. Kålsoppa med frikadeller eller stekt strömming på knäcke till exempel som de brukar ha på stormarknaderna i stan. Det blev korv och bröd och festis istället från en lucka i väggen. Festisen förvarade jag i min ficka då det ej fanns bord.

Sedan köptes lite delikatesser till jul från några små lokala producenter och bröd från bageriet. Vi tog en avstickare till en lekplats och sedan hem. Lagom vid bilen började jag se ut som om jag hade kissat på mig litegrann på ena sidan av benet. En lyckad dag med ett mindre värdigt avslut!

Två lärdomar av dagen som jag härmed vill förmedla vidare:

1. Gå gärna på julmarknad i Wadköping (missa inte barnteatern!).
2. Förvara ej öpnad festis med sugrör i fickan (särskilt inte om du tänkt klättra i lekpark).

Tack för mig!

Ibland är det bästa redan sagt!


Man vill bli älskad,

i brist därpå beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.


Man vill inge människorna någon slags känsla,

själen ryser inför tomrummet

och vill kontakt till vad pris som helst.
 
 
(=Hjalmar Söderberg diktar om Katrin Zytomierska)

fredagen den 9:e december 2011

Dyrare mat NU! ....eller kanske ändå inte?



Jag gjorde ett snabbt stopp på Willys för att köpa Yoghurt, och blev vardagsprovocerad på kuppen.

Lägg mindre pengar på mat! Skrek reklambladen ut.

Jag fick lust att ställa mig och skrika tilbaka: Nej, lägg MER pengar på mat!



Varför är det alltid ett sådant tjat om att maten ska vara billig? Som om det vore det viktigaste krav vi kunde komma på att ställa på de varor som berör vårt liv och vår hälsa allra mest.

Jag vill inte att de livsmedel jag köper ska vara billigare. Jag vill att de ska vara bättre. Producerade av bättre kvalitet, med bättre etik, med mindre gift, och med lägre miljöpåverkan som ger mina barn en bättre framtid.



Vi lägger allt mindre av vår disponibla inkomst på mat, och inte fan har vi väl blivit lyckligare för det? 1971 använde hushållen 27% av sin inkomst på mat - nu är det ca 17%. Om det samtidigt har skett någon markant ökning av genomsnittsvenskens upplevda livskvalitet på grund av detta så har den i alla fall gått mig obemärkt förbi. Jag tycker att folk verkar lika stressade som vanligt.

Inte har de mer pengar över heller för den delen. Det som sparas in på maten läggs i regel på annan onödig konsumtion. Svenskarna lägger nu nästan lika mycket pengar på heminredning som på mat. Man skulle ju kunna tro att svensken flyttar hemifrån en gång i månaden? Vad alla dessa engångsprylar...förlåt inredningsprylar menar jag, ska få plats någonstans kan jag inte riktigt föreställa mig. Jag antar att det ingår i spelet att de blir omoderna och ska kastas ut lika snabbt igen när vi får cravings efter nya? Och där snurrar vi vidare i ekorrhjulet....



Vad de positiva effekterna av billigare mat skulle vara har jag alltså lite svårt att få ihop. De negativa är däremot många. Både hälsomässigt, etisk och miljömässigt. De som inte känner sig upplysta nog kan läsa mer exempelvis här, här och här. Många vet nog men väljer att blunda, eller orkar inte riktitg ta i den här frågan. Eller också tror man faktiskt trots allt att man inte har råd. Men undantag för familjer i ekonomisk knipa, skulle jag säga att det i de flesta fall är fel.

Jag strävar själv ständigt efter att sänka mina kostnader för att kunna arbeta mindre och leva ett rikare liv. Då kanske det framstår som tvetydigt att skrika efter dyrare mat?

Men det är inte maten som helhet som måste bli dyrare. Det är den summa som vi faktiskt betalar för själva livsmedlen som måste vara tillräckligt hög för att det ska räcka till en etisk, miljövänlig och högkvalitativ produktion.



Den totala matkostnaden är något annat. Den påverkas av så många andra saker än livmedlens pris och är möjlig att hålla inom vettiga gränser även med förbättrade val. Vi i vår familj köper själva minst 80% av all mat ekologiskt och väljer inte produkt efter prislappen. Ändå har vi inte en högre matkostnad än vad konsumentverket beräknar som "normalt" för vår familjs storlek.

För dig som vill köpa dyrare mat utan att tömma plånboken vill jag ge några handfasta spartips:

*Laga mat från grunden (varför betala extra för att någon blandat vaniljsocker i din fil?)
*Handla efter säsong. Anpassa menyn efter vad som är billigt just nu.
*Ät mindre kött (köttfärssås kan lika gärna innehålla hälften morötter, squash eller röda linser)
*Bunkra basvaror när det är bra erbjudanden
*Blanda dyra och billiga rätter på menyn
*Ta vara på överskott från naturen (eller vännernas trädgårdar)
*Odla själv!

Har ni fler förslag så fyll GÄRNA på med mer tips!

torsdagen den 8:e december 2011

Ankor i Bolibompastudion!



I sommras var Anki i lokalpressen med sina ankebäbisar. Nu är det Yanko och mister Biankos tur att leka kändisar!

Imorgon fredag, ca 07.44 visar Bolibompa en bild på våra ankor, som min son Julius skickat in.

På ett ankliv räknatr borde det väl räcka med 15 seconds of fame, eller hur?

tisdagen den 6:e december 2011

Odla mat!



Det finns en slags urkraft i att odla sin egen mat (eller dra upp den ur sjön, jaga den eller hämta den i skogen om du så vill). En genomgripande känsla av oberoende och makt över sitt eget liv. Kalla det överlevnadskompetens om du så vill. Jag VET att det låter flummigt för dig som inte vandrat i hemmaodlarens mossiga mockasiner. Men släpp det, du får tro mig helt enkelt!



I vårt moderna samhälle är det väl visserligen i realiteten andra saker som utgör framgångsfaktorer. Att kunna lura av andra pengar till exempel. Men försök säga det till mina gener. Dem går inte att resonera med, de blir lika grottmänniskostolta varje gång jag drar upp en fet palsternacka och dänger den i grytan i alla fall.



Det finns något demokratiskt i odlandet också. Som du sår får du skörda (om det inte kommer något jävla rådjur och käkar opp alltihop...låt mig lägga in en reservation för det). Många saker kan man köpa sig till, den med fetast plånbok vinner. Men hemodlat är hemodlat. Att servera gästerna en middag som du inte bara tillrett utan odlat ända från frö är ett hantverk som inte kan köpas för pengar.

Man behöver inte bo på landet för att odla, det går lika bra i villa eller på någon odlingslott man ockuperat någonstans. Man behöver inga särskilda pengar och ingen särskild kunskap heller, annat än den som kan hittas på biblioteket. Tro mig. Jag är uppvuxen inne i centrum och har aldrig lyckats hålla liv i en krukväxt i hela mitt liv. Ändå har jag på tre år bivit halvårsförsörjande på grönsaker. Till skillnad från grottmänniskan har du heller inget att förlora. Skiter det sig finns det morötter på ICA. Fast inte lika goda.



Är du genuint intresserad av mat? Jag då MÅSTE du fanimej odla! En sötmajskolv tappar i smak från sekunden den skördas. Den ska bäras direkt från landet till kokande kastrull. Inga råvaror blir så bra som de verkligt färska, det är oslagbart hundra gånger om.



Är du däremot genuint ointresserad av mat kommer du snabbt att inse att det inte är något hinder för din spirande odlarmani att du faktiskt vare sig hört talats om eller ätit hälften av de saker du stoppar i landet. Stenåldershjärnan följer inte alls någon sådan logik. Jag har lärt mig äta både kålrabbi och tomatillo genom att först odla dem och sedan upptäcka hur det smakar. Den vägen går den med. Man blir liksom lite rikare på kuppen.

Vill du odla i vår är det läge att börja planera nu. Samla pallkragar, gör en skiss, kolla vart du kan få tag på billig jord. Har du planen färdig sätter du upp en köksträdgård på en helg eller två. Jag lovar dig att det är värt det!


Nougatkakor med saffran



Jag gillar att fixa och trixa lite med recept. Idag har jag bakat nougatkakor med sonen, fast i en lite juligare tappning. Originalreceptet har piffats till med saffran och en ökad mängd sirap så att konsistensen blev lite knäckig. De blev himmelskt goda men man ska nog vara en riktigt sockergris för att gilla dem. Väldigt söta blev de!

Här kommer receptet i jultappning:

250 gram smör
1 g (2 paket) saffran.
1 dl sirap
1,5 dl socker
4 msk vetemjöl
3 tsk bakpulver


1. Smält smöret till nästan rinnande, rör i saffranet.

2. Rör ihop alla ingredienser


3. Bred ut massan i smord och bröad långpanna.

4. Grädda 175 grader ca 15 min.

5. Hyvla 2 hg nougat och bred ut medan kakan är varm. Kyl och skär i bitar.



söndagen den 4:e december 2011

"Sweatshop-Free" hjälp mig lyfta och lista!



På engelska är "Sweatshop-free" ett etablerat begrepp när tittar på, åtminstone ekologiska, kläder på nätet.

I Sverige tycks inte ekotrenden ännu ha följts av samma etiska medvetenhet. Låt oss ändra på det.

Visst får kläder gärna vara ekologiska. Fast ännu hellre begagnade. Och i alla avseenden INTE producerade av människor som lever som om de vore dansk burgris.

Så vart kan man hitta kläder som INTE är sydda under ursusla vilkor i diktatoriska låglöneländer?
Vet du något märke att tipsa om? Eller ännu hellre, känner DU någon privatperson eller småföretagare som syr upp egna kläder själv eller i liten skala? Passa på att länka i bloggen och få gratisreklam på köpet.

(Om materialet är ekologiskt eller inte ser jag faktiskt som underordnat i sammanhanget även om det är en bonus såklart)

lördagen den 3:e december 2011

Jul på Liseberg

(mobilfotat + mobilbloggat)
Skriver det här från en tidig frukostbuffe i regnruskiga Göteborg. Vi har precis klarat av en dag på Liseberg med jazzande kaniner och snurriga karuseller. Regnet höll upp och barnen höll sams. Kan det bli bättre? Själv gillar jag den lilla julmarknaden med alla småproducenter.

Vi åker alltid hit, lite som ett sätt att försöka knyta julen till upplevelser snarare än bara prylar. Att vi har släkt i Göteborg gör det mer väl värt. Idag ska vi fira bästa lillkusinen på hennes första födelsedag!

fredagen den 2:e december 2011

Vem tillverkar dina kläder?


Det sitter en kvinna böjd bakom den stora symaskinen. Hon jobbar snabbt och effektiv. Vågar inte titta upp. Hon vet att minsta felsteg kan innebära avdrag på lönen, eller värre - att hon utan omsvep förlorar sitt jobb.


Hon har suttit här sedan kvart över åtta och arbetar till kvart över fem. Det låter inte så konstigt. Men redan halv sju kommer hon att vara tillbaka vid sin symaskin igen. Då börjar kvällspasset. Först vid halv elva är det dags att gå "hem" för dagen.
Hem...till den enkla barack och det rum som hon delar med ett tiotal andra kvinnor. De är sk "migrant workers". Fattiga arbetare från den kinesiska landsbygden som på särskilt vilkorat visum arbetar i storstäderna i sitt eget land. Många har familjer kvar därhemma att försörja, eller obetalda skulder som jagar dem. Men den futtiga lönen på några kronor i timman räcker inte mycket till. Inte nog för att spara undan och starta ett nytt bättre liv.

Varannan söndag får hon fyra timmar ledigt. Det är hennes helg. Träffa familjen hinner hon bara en gång per år, på årets enda semester ett par veckor kring det kinesiska nyåret. Då hinner hon kanske, om pengarna räcker till, resa hem och träffa de barn som finns kvar där hemma. Hon drömmer om en bättre framtid för dem. Att de pengar hon skickar hem kanske kan ge dem en bättre start i livet. För sin egen del har hon inga drömmar kvar. Hon är en maskin som arbetar, äter, arbetar, sover, arbetar...


Den här historien är löst baserad på ett nyhetsreportage om kinesisk konfektionsindrustri som jag såg för en tid sedan, och bilden bekräftas av många olika källor. Visst är den inte lika illa som de värsta historier vi hört... den uppmärksammade dokumentären China Blue (finns i sin helhet på youtube) från 2005 till exempel. Men ska de människor som tillverkar våra kläder behöva ha det såhär?

Vad kvinnan i min berättelse tillverkar är oklart. Det skulle kunna vara en billig topp från HM, eller en dyr piketskjortas från Burberry. Kanske är det en ursvensk trikåtröja med sametryck från Polarn och Pyret eller en ekologisk toppluva från Villervalla?


Det finns nämligen ingen som hest ekonomkisk logik i vilka som använder slavarbetskraften. Hur mycket du som kund än betalar är det aldrig en garant för att den som tillverkat kläderna fått ens ett öre mer.

Jag frågade svenska Polarn och Pyret varför de lägger sin tillverkning i huvudsakligen Kina trots de dåliga arbetsvilkoren, och hur det går ihop med deras miljöprofil att frakta kläder tvärs över jorden för en i huvudsak nordisk marknad.

Något vettigt svar fick jag förståss inte. Bara några fina ord om att de deltog i ett företagssamarbete för förbättrade arbetsvilkor i Kina (men att namnge vilka fabriker de använder sig av så att någon svensk journalist kan åka dit och kolla vill de absolut inte göra) . Och så den väldigt märklga motiveringen att Kina gör bra kläder, och är experter på exempelvis ytterplagg.

Jaha...? Vad jag hört är småbarn experter på att handknyta äkta mattor. Sedan när blev det ett argument som överskuggade etiken?


Och förresten, låt oss granska detta märkliga påstående, att man måste lägga tillverkningen i Kina för att få riktigt bra ytterkläder. Ska jag alltså fås att tro att en fattig outbildad kines från landsbygden är just det som krävs för att sy en riktigt bra overall? Att inte en svensk, eller låt säga en åtminstone jämförelsevis välmående portugisisk fabriksarbetare, kan göra samma arbete? De låter ju närmast som rasbiologi...finns det något åtråvärt i just de Kinesiska generna?  Eller i ärlighetens namn, är det inte helt enkelt så att den som helt saknar arbetstrygghet tvingas jobba extra snabbt och effektivt för att inte få kicken?

För det andra: Det låter ju oerhört behjärtansvärt att Polarn och Pyret bryr sig så mycket om etiska frårgor. Att de kämpar för att de stackars kineserna ska få bättre arbetsvilkor och inte behöva jobba längre än 11 timmar om dagen 6 dagar i veckan som lagen egentligen kräver och att man åtminstone inte ska anställa barn. Så godhjärtat av dem.
Eller..vänta nu... Vi glömde visst en liten detalj här. Vi talar ju om ett företag som flyttat produktionen från länder som redan hade  precis de goda arbetsvilkor man så innerligt säger sig eftersträva. Det är inte ett kinesiskt klädmärke vi talar om här. Om man nu visste att Kinas konfektionsindustri helt bygger på ett slavliknande utnyttjande av en fattig lansbygdsbefolkning utan grundläggande mänskliga rättigheter, varför la man då produktionen där från början?

Det finns för övrigt massor av länder med stor konfektionsindrustri inom europas gränser som är betydligt bättre både när det kommer till arbetsvilkor och miljölagstiftning så vad är problemet? Tycker ni att läget är kasst så flytta på er!



Problemet är förståss pengar. Det är billigt att producera i Kina. Men det som gör det billigt är ju just de absolut undermåliga arbetsvilkoren och de minimala lönenivåerna. Kan man pressa ut 15 timmars arbetstid per dygn ur en enda människa utan ett öre i övertidsersättning och med några få futtiga kronor i lön...tacka fan att det blir billigt!

Och hur mycket våra företag än säger att de värnar om förbättrade arbetsvilkor kan ni vara fullt säkra på en sak: Den dag de kinesiska arbetarna faktiskt får en lön att räkna med, en lön som gör att de kan arbeta normala arbetstider och ha en fritid och ett dagligt umgänge med sin familj utanför jobbet. Den dagen kommer du inte längre hitta Polarn och Pyret, Villervalla eller Odd Molly på fabrikernas kundlista. Då har de flyttat sin produktion till något annat land med usla arbetsvilkor och obefintlig miljölagstiftning. Något billigare land.


Vad ska man då göra, som konsument? Om man inte gillar läget menar jag?
Ja som vanligt: att hålla käften löser då i alla fall ingenting.

En tyst bojkott tror jag inte heller är svaret. Men kanske att vi börjar säga vad vi tycker, väljer aktivt och låter tillverkningsland spela med som en av de aspekter vi efterfrågar och värderar innan vi gör vårt köp. Särskilt när det gäller de saker och märken vi betalar lite extra för, och som gärna framställer sig som extra bra. Då ska våra krav också vara extra höga! Det har vi faktiskt betalat för!

Livstid


Igår tog jag med storkillarna och några av deras kompisar på Bowling efter jobbet. Vi bowlade en och en halv timma, sedan följde några av kamraterna med hem och lekte kurragömma i mörkret utomhus på vår stora går. Därefter utbröt ett vilt Cowboykrig på ovanvåningen medan jag lagade mat, länge och med många tillbehör. Middagen var klar klockan sex.

Jag uppskattar verkligen den livskvalitet som min deltistjänst ger. Efter nyår kommer jag antagligen att behöva jobba heltid i sex månader på grund av våra lite mer långsiktiga livsplaner. Jag har lätt ångest över det, särskilt för femåringens skull. Men också för min egen. Livet är så mycket mer än att bara vara på jobbet.