Sidor

lördagen den 11:e februari 2012

Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.


tyvärr inte min bil

En av de största förberedelserna inför fjärde barnet är nu ordnad! Vi har köpt ny bil!
Eller ja...vi har köpt en snart tio år gammal bil men allt efter åttitalet är nytt för min del!

I mina ögon är det ett riktigt vrålåk i alla fall... med tanke på den genomsnittliga Tove-bilens status genom historien. Den har har nu är helt OK. I alla fall jämfört med den jag hade innan: den fick man starta med skiftnyckel och på vintern var man tvungen att spänna fast framdörren med en spännrem tvärs över framsätet så att den inte skulle åka upp. Men jag tycker de var bra den med! Man normaliseras ju in i det här med bilar, eller i det här med konsumtionsnivå över huvud taget.

En väninna skulle för en tid sedan låna min bil för att ta sig hem efter en gemensam resa. Hon undrade om det var något särskilt hon behövde veta med den. Konversationen gick ungefär dåhär: (mina repliker i fetstil):

"Nä då, det är inget särskilt att tänka på, den går som en klocka"
"....Tja alltså...du ser ju kanske att vindrutan är spräckt rätt över men det är ingen fara att köra med det, det har de sagt på verkstan"

-Ok, inget annat?, sa väninnan.

"Nää då det är bara att köra.............eller...förresten vi misstänker att det är lite pyspunka höger bak men om det skulle vara något ligger det en sådan där pumpflaska i bagaget".

-Eh...jaha..... men det ska jag väl fixa, men då kör jag nu då.

"Ja det är bara att köra. Fast du, om den inte startar, det händer ibland - eller ja, då och då liksom, då är det bara att öppna motorhuven och pilla lite på pluspolen på batteriet så startar den. Det är lite glapp där"

- "Hrmmm...ja det kan ju vara bra att veta".  ...vänninan går runt  bilen för att packa in något i bakluckan:

-"Men DU förresten...en sista grej jag kom på nu bara! Om du stänger bakluckan hårt nu så kommer baklyktan sluta funka, men då är det bara att öppna igen och stänga en gång till så lyser den! Den är lite pajj förstår du".

-"Jaha, är det den där, den med hålet?"

-"Näää...den andra, det där hålet är nån pinne jag backat på bara men det är ingen fara, man får ha det så".

-"OK inget mer då?"

"Nejdå, det är inget särskilt, den går som en klocka".

När hon körde iväg stod jag och min andra väninna kvar och garvade åt hela situationen. Det lät ju plötsligt som värsta rosthögen när man beskrev det så. Men jag tänker liksom inte på de där sakerna, jag är ju van vid dem. Och kärran är rymlig och krocksäker i övrigt så varför klaga? Den har en lätt inbackad bakdörr också och lite annat smått och gott. Men i valet mellan ett billån och en buckla tar jag bucklan alla gånger.

Men ni måste ju fatta vilket UNDER av lyx den här "nya" bilen är... den är inte ens bucklig någonstans. Den ser helt civilicerad ut! Men framför allt får vi plats i den och det är ju det viktigaste. Nytt behöver det inte vara för att passa mig. Jag skulle gärna ha en gammal folkabuss med dragdörrar
om det inte vore för soppan och krocksäkerheten.

Toyota avensis verso på väg till dagis

 

10 kommentarer:

  1. hahahaha,jag garvar läppen utav mig!
    tack för ett gott skratt,trevlig lördag!

    SvaraRadera
  2. Hahaha det låter som min nuvarande bil och mina bilar före denna. Skulle inte heller ha nåt emot den folkabussen, superfin.

    Tack och lov så kan jag snylta på sambons 4hjulsdrivna sak. Den är både nyare, modernare och hm helare än min.

    Annars är jag lite sån. Finns det 4 knappar och en slutar att fungera, tja då använder man bara inte den knappen. Det finns ju tre andra. Man märker liksom inte att man har en pryl som bara en knapp fungerar på tillslut, man blir van : )

    SvaraRadera
  3. Ja man ska ju inte annat än att skjutsa ändan från A till B & för min del så behöver man inte ha nått vrålåk för det:) Jag lyxade till det & köpte en bil med Ac förra sommaren. Dock en bil med mer än 10 år på nacken...

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen mig i det där, men jag har lärt mig att det ofta är bättre att amortera än att reparera. Reparera kostar även massa tid. Och när man väl har lagat något går nästa sak sönder. Och bor man en bot utanför staden och inte har så många möjligheter när bilfan inte startar för femtielfte gången och man måste ta en taxi i panik. Då är man lycklig för att man amorterar och bilen går. Vi har haft våran "nya" nu i fem år, den har varit på verkstad en gång om året på service. Annars har vi inte behövt lagat något. :)

    SvaraRadera
  5. Jag tycker det är ett personligt val huruvida man vill låna till konsumtion (bilar, tv-apparater, resor, kläder). I vår familj gör vi inte det.

    Men ständiga reparationer tycker jag mer har varit en issue när jag ägt bilar i 6000-kronors-klassen. Vi har haft en aktut grej på tio år vad jag vill minnas (dvs en sådan reparation där bilen måste in på rep. direkt...det var vattenpumpen). Gamla bilar är billiga att laga, man låter-gubben-i-ladan (kvarterets halvpensionerade bilmek) skruva fast nån bättre begagnad del från skrote och så tullar det igen. Min far som äger en ny bil har betydligt högre kostnader för reparationer och service på sin nya bil. Den går sönder mer sällan men när det händer kostar det multum, ofta el och datagrejjer och sådant inblandat...och så ska det servas på märkesverkstad för att upprätthålla andrahandsvärdet osvosv. En sådan service kostar mer än bytet av vår vattenpump.

    Så nä... vi stannar nog vid gamla bilar. Jag har iofs inte något emot en ny men sparkontot är inte fett nog och att låna till konumtion ingår inte i vår livsstil. Har förståelse för att det kan vara annorlunda om man bor avigt eller har för skral kassa för att få en någorlunda vettig skrotbil kontant men vi bor så till att det är möjligt, om än bökigt, att åka stadsbussen.

    SvaraRadera
  6. Arcturas idyll: ja DET är lyx! Vår nya har också AC, och CD-spelare! Ja bhar fanimej gått och blivit fin i kanten och modern här serrni! Men viktigast av allt har den drag, det kan man inte leva utan. Jag har lagt ed på att aldrig köra hästbajs i bakluckan på den här. Jag ska ta det på kärra, jag lovar!

    SvaraRadera
  7. Ah... vi har en v ä l d i g t fin och tjusig bil som maken använder mest medan jag åker kommunalt. Vi köpte den för att han krockade med älg och det blev inget kvar av den krockskadade bilen, maken hade en enorm tur och klarade sig ganska bra även om bilen inte gjorde det. Den nya bilden, som vi har haft i drygt ett år är dyr och nu funderar vi på att sälja den och köpa en något mindre och billigare i drift. Fortfarande vill jag ha en så säker bil som möjligt men jag vill inte betala flera tusen i månaden... en utgift som skulle kunna gå till huset i stället!

    SvaraRadera
  8. Ja vi har en liiiiten bil, som vi köpte ny och den var så miljövänlig att staten betalade oss 10 tusen när vi haft den ett tag. Den går och går, och man skrattar när man tankar fullt för fyra hundra o lite till och kör åtti mil som längst på det...
    sen har vi gamla skraltiga jeepen som är diesel, trasig här o där, tungkörd och går och går och den tar vi när vi behöver åka till tippen o köra hundar o sånt. Man måste ha med startkablar, ibland startar den inte när den är för varm, går inte att ändra från varmt till kallt utan att klättra runt i bilen och dra i spakar på golvet mm, och bakluckan är ett under av konst gjord av silvertejp. Den ultimata kombinationen enl mig.
    Ska bli spännande att se ert nya vrålåk.

    SvaraRadera
  9. hahaha ja men det gick ju faktiskt att köra "gumman" utan problem :) lite spännande att behöva leta reda på hur man drog igång hellyset missinassen på motorvägen bara, för det glömde jag fråga om :P

    SvaraRadera
  10. Jag antar att jag fick svar på tal, =)

    jag är heller inte för att konsumera på kredit eller lånade pengar. jag och sambon äger exempelvis inga kreditkort.

    När vi bodde inne i stan så hade vi diverse bilar som funkade lite si och så, man fick åka till macken och tanka kylarvätska och fylla på lite bensin, en annan bil skojade vi om att vi var med i stadsbudgeten så fort vi vred om startnyckeln.

    Det var först när vi flyttade ut på landet som vi insåg att vi behövde en bra bil som faktiskt höll även i snöstorm eller -25, våra vägar är inte prioriterade så högt vad gäller plognig.

    En gyllene regel är väl att inte ha mer lån än vad bilen är värd, så vi betala över hälften kontant och mindre än hälften lånade vi till (utav andra orsaker med).
    Så skulle det bli så att bilen måste säljas så kan vi betala tillbaka de lån som finns med betalningen utav bilen. Den nya bilen var förtsåss 2 år gammal när vi köpte den, så den var inte sprillans ny. (bilens värde sjunker med 30 000 bara du kör ut den från bilhandlaren)

    Vi har både en 740 av 89:ans årsmodell och en honda av 05:ans årsmodell. Men vi lägger ut nästan lika mycket pengar på båda bilarna per år. (740 drar mycket mer bensin, dyrare skatt och fler reperationer)

    Vi har iochförsig inte längre än 4km till närmaste stadsbuss hållplats, men de vore säkrare att gå med barnen på motorvägen till hållplatsen än på våran väg som går dit. =)

    SvaraRadera