Sidor

söndagen den 29:e juli 2012

Downshifting för Dummies!



Downshifting...det är ett intresant begrepp tycker jag. Om man slår upp ordet på nätet så definieras "downshifting" som när en människa hoppar av ekorrhjulet med karriärhets och jakt efter det materiella för att minska sin stress och få bättre balans mellan arbete och fritid.

Äh...skitsnack... Det räcker ju med att läsa vilket livsstilsreportage om downshifting som helst för att inse att det inte är så det fungerar. Downshifting är när en vit priviligierad medelklassperson, företrädesvis en MAN, först slösar bort större delen av sitt vuxna liv på att jaga status och försumma sin familj...för att sedan i ca femtioårsåldern vakna upp och inse missen, varpå han hoppas av sitt jobb som framgångsrik företagsledare och bygger ett präktigt lerhus i en ekoby på Österlen och börjar åka runt och hålla föredrag om Innre Frid mot betalning.   

Downshifting är jäkligt kreddigt. I alla fall om du är en man som säljer din Porsche och blir zen-buddhistmunk eller något liknande. Då är det status!

Att downshifta som kvinna är däremot lite svårare. Särskilt om du liksom inte sett till att felprioritera rejält redan från start. När jag sommarjobbade i vården som ung student lärde jag känna en mycket intelligent tjej som valt att arbeta vårdbiträde nattetid för att det arbetssättet optimerade hennes möjlighet att på fritiden utöva sin stora passion för hästar. Jag ifrågasatte om hon inte ville något mer med sitt liv. Hon tittade frågande på mig och sa att hon levde sin dröm, den cirklade bara inte just kring jobbet. Den kvinnan kommer du definitivt aldrig att få se i något glassigt livsstilsreportage om lyckade downshiftare.

En kvinna som väljer ett mindre krävande yrke för att få mer tid till sina hobbies, en småbarsmor som väljer att jobba halvtid för att få mer tid med familjen eller en mamma som plockar ut vårdnadsbidrag för att förälänga sin föräldraledighet... lägre än så på statusstegen hamnar man nog inte. När kvinnor gör livsval som prioriterar tid och familj framför karriär och konsumtion är det bara jäkligt bakåtsträvande.

Den kreddige Downshiftaren är en man...en rätt så korkad man som tar en drös år på sig att inse värdet av de livsval som många kvinnor gör på ren intuition (eller om vi socialiseras in i lite bättre värden som en del av vår inlärda könsidentitet vad vet jag).  Om vi kvinnor lärde oss att bli lite mer som han då skulle vi också kunna vara sådär lyckade! Och jämställda, inte minst!

Kanke borde jag alltså stryka ett T ur mitt förnamn och odla en rad skäggstubb, försumma mina ungar ett par år medans jag gör succe i affärsvärlden och SEDAN komma tillbaka till precis det liv jag väljer att leva idag? Då skulle jag kanske till och med hamna i tidningen?

8 kommentarer:

  1. Där slog du huvudet på spiken!

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! Precis så är det!

    SvaraRadera
  3. Haha, du har helt rätt. Hälsningar/ fyrbarnsmamma helt utan ambition och mål i livet som jobbar 52% som uska i vården endast kvällar.

    SvaraRadera
  4. Du har så rätt, precis så är det!

    Har ofta tänkt det, att om min man gjorde det jag gör nu, dvs ta ut vårdnadsbidrag, fokusera på barn och familj, laga all mat från grunden, baka allt bröd mm mm mm, så skulle han bemötas på ett helt annat sätt: Folk skulle bli imponerade och höja honom till skyarna: "Tänk! Vilken fantastisk pappa! Vilken man!" Jag, i gengäld, möts mest av sura muttranden "Kvinnofälla!!"

    SvaraRadera
  5. Fantastiskt formulerat! / Cecilia

    SvaraRadera