...som pågått här och här.
Låt mig berätta om MIN dag idag!
Idag har jag varit på jobbet tio timmar i sträck, eftersom vi hade möte på eftermiddagen. Jag känner mig helt slut!
Mitt jobb är roligt och stimulerande, och själva mötet var faktiskt så intressant att jag nästan hade haft svårt att slita mig om sambon hade ringt och velat få hem mig tidigare. Men det har egentligen inte med saken att göra, det gjorde inte tio timmars arbetsdag ett endaste dugg lättare att bemästra.
Tio timmar i den ljudnivå, den röriga miljö och den ständiga sociala interaktion som det innebär att vara på arbetet tar musten ur mig. Hemma kan jag vara i mitt eget tempo, växla mellan högt och lågt, anpassa mig efter min egen takt och vad jag känner att jag behöver. Det kan jag inte på jobbet och därför är tio timmar för mycket. Till och med åtta timmar känns för mycket tycker jag.
Efter tio timmar på jobbet har jag varken tid eller ork till någon kvalitativ samvaro med min familj. Jag vill mest få i mig något något att äta, glo på tv lite och sedan sova. Jag har inte plats för mer intryck nu.
Jag tror faktiskt inte att någon har svårt att sätta sig in i det jag skriver här...eller att själva relatera till den ibland nästan urlakade känslan efter en orimligt lång arbetsdag.
Men varför ska det då vara så inihelvete svårt att fatta att detsamma gäller för en treåring????
Jag har full förståelse att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Att man i perioder, eller kanske till och med för det mesta, måste göra val som man egentligen skulle vilja undvika.
Jag har däremot förbannat svårt att förstå hur man frivilligt kan VÄLJA för sina barn, den situation som andra utan val skulle ge sin högra arm för att slippa.
Jag har dessutom dubbelt-förbannat-svårt för när man försöker motivera sina dåliga val med hänvisning till sin spännande karriär, till att ens barn automatiskt blir lyckligast av det som gör föräldrarna glada, att ungarna ändå inte alltid vill gå hem när man hämtar eftersom de är inne i en rolig lek just då, eller ...det dummaste av allt.... att förskolan ju är så rolig och stimulerande och att barnen"tycker det är roligt på förskolan".
Kom igen nu... Mina barn tycker det är roligt på Liseberg, det innebär inte att de skulle må bra av att spendera tio timmar om dagen där. Jag tänker mig att det kanske vore rimligt att barn tillbringar lite tid med de allra viktigaste vuxna i sina liv också, inte bara emd sådana som får betalt.
Det är bara att inse att ibland tänker man olika...och ibland tänker man förbannat olika.
Jag skulle personligen inte skaffa ens en HUND om jag inte hade mer än två timmar om dagen att tillbringa med den.
Jag har haft ett uppdrag inom förskola sedan ett par år tillbaka och har sett lite för mycket för att bry mig om att vara feminist i den här frågan. Jag SKITER faktiskt i vem som hämtar tidigare så längen NÅGON gör det!
