Gröna mackan!

Jag är dunderförkyld ...orkar inte laga mat. Men en go'macka kan duga bra istället. Ägg-tomat-majo och rödlök är en av mina favoriter. Ägg har vi i överflöd nu när hönsen kommit igång efter vinter, och de är så underbart goda med alldeles guldgula gulor.

Vi har kommit igång ordentligt med vårsådderna på fönsterbrädan och fär att stilla vårt tålamod bland alla långsamma plantor har jag och lillskrutten också satt smörgåskrasse, solrosskott och ärtskott som alla fick vara med på min macka. Mmmmm...smakar vår!

Här tillverkas prinsessvagnen!

en stuga i småland?? Nej inte riktigt.

Kära Victoria, för att göra det helt glasklart redan från början: för mig får du köpa vilken barnvagn du vill...precis som alla andra. Men genom media har jag kommit att förstå att ditt val ändå kanske inte är så fritt alla gånger. Att förväntingarna och pressen på dig har varit stor att "välja svenskt".

I så fall, kära Victoria, kan du känna dig grundlurad.

Brio Happy är en trevlig vagn med skönt skump, jag har själv haft en lagom begagnat tomatfärgad variant som gjorde sitt jobb aldeles utmärkt. Men särskilt "svensk" var den inte.

Julle kör Brio-Tomaten

Din vagn, liksom min, är inte tillverkad i Svergie. Den är tillverkad av fattiga fabriksarbetare i Kina som kan få jobba över 70 timmar i veckan för att få ihop en lön som går att leva på. Arbetare som saknar fackliga rättigheter och ordentlig skyddsutrustning. 

Genom utflyttningen från Sverige har företagets tillverkningkostnader sjunkit till en bråkdel, men vi konsumenter betalar fortfarande samma pris (fast du kanske fick din gratis Victoria...som kompensation för den levande reklampelare du nu utgör för företaget).

Laredos fabrik i Kina, här tillverkas enlig uppgift Brio barnvagnar tillsammans med flera andra stora märken.

Just pengar är en avgörande faktor här, för det kostar just pengar att tillverka etiskt. Vartenda år kommer Swedwatch och andra organisationer med varningar och rapporter som visar på undermåliga arbetsvilkor i de kinesiska fabrikerna. Varje år svarar företagen att de är besvikna på sina leverantörer och tänker införa hårdare kontroller och strängare uppförandekoder...år efter år utan att något verkligen förändras. 

För regler och uppförandekoder kan inte lösa ett problem som handlar om att de svenska företagen i grunden inte är beredda att betala för etiken. I ett land där minimilönen inte går att leva på kan man inte hjälpa arbetarna genom att förbjuda övertid på sin fabrik om man inte samtidigt är beredd att betala ut en skälig levnadslön, vem har då råd att jobba där? 

Det må hända att verkligheten ser ut såhär. Att tillverkningen av det som tidigare var svenska kvalitetsvaror måste läggas ut i extrema låglöneländer för att företagen ska överleva. Å andra sidan, det må hända att det är såhär att det fårtal stora jättekoncerner som numera äger de flesta av våra små svenska föredetta familjeföretag inte längre nöjer sig med en småskalig tillverkning av kvalitetsprodukter med gott rykte och en stadig men liten vinst. Allt ska maximeras, till vilket pris som helst!

Oavsett vilket du tror på, Victoria så kvarstår ju detta obevekliga faktum: Om den svenska varan inte längre representerar svenska värden (exempelvis vad vi anser vara rimliga arbetsvilkor och levnadsförhållanden i vårt land)  då kan du lika gärna släppa all press om nationalistiska måsten som pådyvlas dig. Du kan i framtiden välja precis vilket utländskt barnvagnsmärke du vill. De är i alla fall tillverkade i samma fabrik. 

(Lite mer om kritiken mot brios kinesiska leverantörer finner du här)

http://www.radron.se/Granskningar/Leksakstillverkning-granskning/

Snåla Familjen semestrar igen!

Här har vi haft sportlov! Det måste väl ändå vara årets med krävande lov både ekonomiskt och aktivitetsmässigt? Plötsligt förväntas man överaktivera barnen en vecka utan vare sig extra semesterdagar eller lönepåslag. I tidningen har det kallats "de ekonomiska klyftornas lov" och efter att ha jobbat i skolvärlden är  jag benägen att hålla med. Skulle gärna se att det avskaffades i utbyte mot ett par röda dagar istället.

Här i Välbärgade Villaområdet är inte frågan som ställs om man ska åka på fjällsemester, utan vart. En godkänd orsak att slippa kan vara att istället resa till Thailand (det är visst också en sport?).

Själva hamnar vi alltid i någon slags kompromiss. Semester -men inte till vilket pris som helst. Vi kickstartade sportlovet på fredageftermiddagen med en långtur på längdskidor till lekparken med efterföljande pulkaåkning. På kvällen var det sportlovsdisco i skolmatsalen.

Vår sportlovsresa blev sedan en tvådagarstur till Borlänge (Romme Alpin) där vi kan bo gratis på Scandic för hotellpoäng genom sambons jobb. Med medhavd matsäck och loppad skidutrustning förståss. Nu kan de stora åka i gröna och blå backar själva, vilken frihet! Lillgrisen börjar bemästra knapplisten men när han blir för bekväm väljer han ändå varubandet!

På tisdagen for vi till nöjesbadet Gustavsvik för friskvårdskuponger som jag fått genom jobbet. Sedan fick ungarna åka till famor och farfar och pimpla på onsdagen då vi började jobba igen.

En komprimerad budgetsemester värdig en loppfamilj!

Leka Docka!

Jag vet att det är ytligt...men visst kan jag tillstå att det ska bli kul att återigen ha ett litet barn att klä. Att få välja och matcha utan inblandning av en egensinnig liten vilja som alltid vill precis tvärtemot. 

De stora grabbarna vill helst ha samma kläder jämt. Spelar ingen roll vad. Den yngsta är ett modelejon av rang och KAN SJÄLV. Helst ska det vara väst till allt, eller hatt! Hans färgkombinationer kan framkalla migränanfall och mina försök till matchningsförlag ratas genomgående. 

Här ovan och under synes dagens outfit inför tisdagens badhusbesök. Med och utan ytterkläder. Piratlappen fick vi i alla fall av (den kändes inte så praktisk i sammanhanget) genom att locka med att ta med de snygga knallrosa Hello Kitty-armpuffarna till badet. Det gäller att hålla stilen i både vått och torrt!

Dålig mobilbild... i verkligheten var det ännu grällare.

Plötsligt händer det!

Vi var på teater igår. Jag och sambon. Själva. Utan barnvakt.

Ja... utan barnvakt. Barnen såg efter sig själva. Elvaåringen nattade femåringen och åttaåringen nattade sig själv. När vi kom hem låg alla tre och sov.

Det är första gången det händer och det känns stort. Efter alla år av vaggande och vägledande är det plötsligt stora. Klarar sig själva. I alla fall en stund då och då.

Vi har alltid haft ett stort kontaktnät som ställer upp och barnvaktar och skjutsar och följer med barn till simskolan och allt annat som behövs. Men det är ändå en särskild frihet när de klarar sig själva.

Nu nollar vi ju kontraproduktivt nog vår nyvunna frihet igen genom en ny liten knodd. Men det känns ok. Om inte allt för länge är nog Störste stor nog att passa även Minste en stund om det skulle knipa.

Det är bra att ha en flock!

Bytardagar i Örebro vt 2012

Nu kommer jag vara lite lokal här dårå...det börjar bli tradition.

Bytardagar (och barnloppisar mm) i Örebro våren 2012:

*tipsa gärna om ni har platser/datum att lägga till*

25/2 Barnloppis med inriktning mot design/märkeskläder i Täby kyrkas församlingshem (nära Marieberg köpcentrum fast man svänger andra hållet efter motorvägsavfarten typ) 10.00-12.00

3/3 Mikaelkyrkans bordsloppis/barnloppis 10.00-13.00

3/3 Sörbykyrkans bytardag 10.00-13.00

3/3 Barnloppis i Lanna (vet ej detaljerna)

10/3 Elimkyrkans bytardag 10.00-13.00

11/3 Bordsloppis/barnloppis i Glanshammars församlingshem

24/3 Götlunda bytardag 10.00-13.00

24/3 Brickebackens dag med bla. bytardag i Brickebacken centrum 10.00-13.00

24/3 Östers bytardag (sturegatan 9)  10.00-13.00
OBS ta EJ med barn till denna bytardag, kan vara extremt fullt i lokalen trängsel/panikkänsla. De som ordnar "önskar att de vore en liten bytardag precis som förr för det är roligare för de som jobbar" och vägrar låna en större lokal trots att tillgängliga skollokaler finns i samma kvarter. Jag blir mållös över resonemanget. Jag önskar också att jag vore lika liten som förr men inte fan blir det bättre av att jag sätter på mig en för liten tröja???

24/3 Korskyrkans (adolfsberg) bordsloppis/barnloppis + café 10.00-13.00

24/3 Nikolai bordsloppis/barnloppis 10.00-13.00

24/3 Bordsloppis/barnloppis i Fylstakyrkan, Kumla 10.00-13.00

24/3 Bytardag i Saronkyrkan Hallsberg 10.00-13.00

24/3 Loppis i OP (se kommentarsfältet) samt loppis i Längbro församligshem (vet ej om det är barngejjer eller blandat).

31/3 Noras bytardag i Karlsängskolan, även vuxenkläder/saker 10.00-13.00

...efter detta brukar det komma ett gäng kvartersloppisar som jag också kommer att tipsa om allteftersom. Kvartersloppis är perfekt om man tex. har bebis i barnvagn och vill kunna promenera runt. På loppis/bytardag rekommenderas bärsele om ni måste ha barn med.

I år ska jag ha en rolig hatt eller nåt' så ni ser vilken av alla galna loppare som är jag.

Fast i blöjdjungeln!

lånad bild

Jag är inte ens halvvägs genom graviditeten och redan fast i blöjdjungeln. Herregud... man drabbas ju snart av valfrihetsutmattning av allting i det här sammhället.

Med senaste barnet hade vi engångsbjöjor. Det var svindyrt och alldeles för mycket sopor. Man räknar med typ 4000 kronor per år för ett blöjbarn, visste ni det? Jag får rysningar genom hela min snåla kropp vid bara tanken på hur mycket pengar jag lagt på skit, rent ut sagt.

I vilket fall som helst, det alternativet känns inte så realistiskt nu. Då skulle vi behöva gå upp en storlek på sopkärlet också..och det blir ju ännu dyrare. Dessutom har vi löst det elproblem som begränsade vår tvättförmåga förut. Det "problemet" består för övrigt min sambo som tror att han är elektriker och kopplar in precis allt på samma fas, till exempel tvättmarkinen och torktumlaren så att de slår ut varandra. Ibland funderar jag på att sälja honom på blocket.

Inna dess använde jag gamla hederliga vikblöjor i rutvävd bomull. Det var väl ungefär det som fanns för tio år sedan. De var ärvda dessutom. Svinbilligt. Och man slapp valfriheten.

Så enkelt är det inte nu för tiden. Det finns artonhundra färger av sjuttontusen modeller som alla ska plockas ihop på sina respektive konstiga sätt. Man måste ha en längre högskoleutbildning i Tygblöjor för att klara en unge nu för tiden. Jag läser och läser...och fattar precis ingenting. Det jag insett är i alla fall att om man inte aktar sig kan man bli en rabiat tygblöjesamlare som samlar på ovanliga hampainlägg och specialimporterade zebrarutiga bambubyxor och inte sparar några som helst pengar alls för den delen. Det träsket vill man ju inte hamna i... bevare mig!

Nu är det VÅR!

Ja...det är faktiskt det. Våren kommer tidigt för oss självhushållare.

Tror ni mig inte? Då ska jag berätta att:

*Det droppar från taket
*Hönsen har lagt sina första ägg efter vintervilan
*Hela fönsterbrädan spirar av små kronärskocka, chili, paprika och aubergneplantor som glatt tittat upp ur jorden.

Tror ni mig nu då?

Nätverka begagnat!

Ni vet det redan: Jag älskar begagnat!

Om man skulle slå upp "begagnat" i en ordbok skulle det möjligen kunna finnas en bild på mig där. Jag är nog bland de loppigaste människor som världen skådat och det blir bara värre för vart år. Jag har ett kök köpt på Blocket, och min ofödda bebis är redan dömd till ett liv i begagnade blöjor, det stackars arma barnet.

Jag älskar begagnat och jag mörkar det inte, jag svarar gärna med "tackar, den har jag köpt på Noras bytardagar" när någon ger en komplimang för kjolen. Det är ett ställningstagande förståss, att vilja uppvärdera det återbrukade och visa på det som ett fullgott val även för oss som har råd att välja annat.

Men det är också en praktisk strategi. Ju fler som vet att man gillar begagnat desto fler ingår i det nätverk genom vilket man kan få tips, råd och hjälp. Jag går på ett massivt antal loppisar och bytardagar per år, och många av dem får jag tips om just genom halvbekanta, arbetskamrater eller andra som vet att jag är en loppistok.

vagn från jobbarkompis dotter

Att gå på ett massivt antal loppisar tar sin tid, och det verkar vara det som mest skrämmer de som inte inte riktigt har tagit steget ut och gått loppisgalna. Det är sant. Det TAR tid att handla begagnat. I en vanlig affär kan man gå fram till rätt hylla och välja precis rätt storlek i rätt färg av den overall man läst ska vara bäst-i-test. Så funkar det inte när man handlar begagnat.

Man får sänka sina krav litegrann... det behöver inte vara så jävla perfekt alltid. I jakten på den perfekta overallen kan man alltid fundera på vad det var för "vattenpelare" på det man själv hade på sig ute som liten, till exempel...

Men framför allt sammarbeta! DU kanske inte hinner gå på 15 loppisar men du kanske går på fem...och din kompis, faster, kollega, eller föredetta pojkväns lumparkompis hund kanske går på ett par andra. Eller också har de redan precis vad du behöver i källaren bara du vågar fråga runt lite. Byt information med dina vänner om vilken längd på slalomskidor du jagar till dina barn eller vilken storlek på overallen ni behäver till i vinter. Gå på bytardagar ihop och dela upp er mellan storlekarna så att ni kan plocka på er till varandra. Säg till alla du känner om du jagar en viss typ av porslin, vill bli tipsad om gamla kakburkar eller vad det nu är du trånar efter. Framför allt: Basunera ut att du gillar begagnat. Då blir det mycket lättare.

köksvåg från pappas vind

När loppisförsäljarna vill hjälpa mig i mitt klädrotande genom att vänligt fråga "vilken storlek söker du" brukar svaret vara "50-152 centilong!" Hittar jag något bra så köper jag det, oavsett storlek. Sedan kollar jag runt i bekantskapskretsen om någon söker just detta. Vill ingen ha det kan man alltid sälja på Facebook eller tradera. Jag har de senaste åren försett mig, vänner, jobbarkompisar, småkusiner med kläder, jag har fyllt förskolans leksaksförråd och kånkat hem möbler till föräldrarna. Givetvis får jag lika mycket själv igen.

stringhylla från kompis garage

I mitt hus har jag bland annat

*En fin stringhylla från en kompis garage, bytt mot några spel till hennes ungars Wii.

* En rar hushållsvåg som jag rotade upp på min fars vind efter att ha fått nån slags inspirationskick att inreda köket i lantlig stil

*En fräsch everestoverall som min jobbarkompis köpt på kvartersloppis för 40 spänn

*En vräkig och störtskön soffa som någon bekant till min sambo ville slänga ut

*Flera kassar babykläder som jag själv köpt på loppis till min systerns barn och sedan ärvt tillbaka.

*Ett par Grön Anna tallrikar som sambon hade med sig hem från jobbet en dag, hans kollega hade två enstaka hemma och visste att vi samlade på dem.

*En solgul galonlift till min gröna barnvagn, som jag lånbytt mot en sittkärra i brun plysch

*En Bruno Mathsson fåtölj som en kompis till min mor inte orkade ta med sig i flytten

.....och mycket annat.

återärvda loppiskläder från syrran

Det finns massor av sådant jag fått eller fått tag på med hjälp av andra. Och det finns massor av saker andra fått tag på med hjälp av mig. Det kan förståss gälla även tjänster och inte minst att man lånar och lånar ut till varandra. Åker man bara slalom en gång om året kanske man inte behöver en egen utrustning men kan låna av nån idiot som priompt ska äga ett par pjäxor i precis varje storlek trots att de bara åker max en vecka per år (=det är jag det).

loppad slalomutrusning som gärna utlånas

I det moderna konsumtionssamhället förväntas vi konsumera det vi behöver nytt och vi förväntas konsumera det var man för sig själv. Både ägande och köpandet är processer som innefattar status. Det är förståss inte hållbart vare sig för miljön eller plånboken. Jag skulle vilja se ett samhälle där vi hjälper varandra ännu mer. Där inte varje liten gräsmatta på rad framför radhuskvarteret måste ha sin aldeles egna åkgräsklippare. Om vi sammarbetar kring de saker vi har kanske vi kan jobba lite mindre, stressa lite mindre och få bo kvar på den här planeten en liten aning längre.

Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

tyvärr inte min bil

En av de största förberedelserna inför fjärde barnet är nu ordnad! Vi har köpt ny bil!
Eller ja...vi har köpt en snart tio år gammal bil men allt efter åttitalet är nytt för min del!

I mina ögon är det ett riktigt vrålåk i alla fall... med tanke på den genomsnittliga Tove-bilens status genom historien. Den har har nu är helt OK. I alla fall jämfört med den jag hade innan: den fick man starta med skiftnyckel och på vintern var man tvungen att spänna fast framdörren med en spännrem tvärs över framsätet så att den inte skulle åka upp. Men jag tycker de var bra den med! Man normaliseras ju in i det här med bilar, eller i det här med konsumtionsnivå över huvud taget.

En väninna skulle för en tid sedan låna min bil för att ta sig hem efter en gemensam resa. Hon undrade om det var något särskilt hon behövde veta med den. Konversationen gick ungefär dåhär: (mina repliker i fetstil):

"Nä då, det är inget särskilt att tänka på, den går som en klocka"
"....Tja alltså...du ser ju kanske att vindrutan är spräckt rätt över men det är ingen fara att köra med det, det har de sagt på verkstan"

-Ok, inget annat?, sa väninnan.

"Nää då det är bara att köra.............eller...förresten vi misstänker att det är lite pyspunka höger bak men om det skulle vara något ligger det en sådan där pumpflaska i bagaget".

-Eh...jaha..... men det ska jag väl fixa, men då kör jag nu då.

"Ja det är bara att köra. Fast du, om den inte startar, det händer ibland - eller ja, då och då liksom, då är det bara att öppna motorhuven och pilla lite på pluspolen på batteriet så startar den. Det är lite glapp där"

- "Hrmmm...ja det kan ju vara bra att veta".  ...vänninan går runt  bilen för att packa in något i bakluckan:

-"Men DU förresten...en sista grej jag kom på nu bara! Om du stänger bakluckan hårt nu så kommer baklyktan sluta funka, men då är det bara att öppna igen och stänga en gång till så lyser den! Den är lite pajj förstår du".

-"Jaha, är det den där, den med hålet?"

-"Näää...den andra, det där hålet är nån pinne jag backat på bara men det är ingen fara, man får ha det så".

-"OK inget mer då?"

"Nejdå, det är inget särskilt, den går som en klocka".

När hon körde iväg stod jag och min andra väninna kvar och garvade åt hela situationen. Det lät ju plötsligt som värsta rosthögen när man beskrev det så. Men jag tänker liksom inte på de där sakerna, jag är ju van vid dem. Och kärran är rymlig och krocksäker i övrigt så varför klaga? Den har en lätt inbackad bakdörr också och lite annat smått och gott. Men i valet mellan ett billån och en buckla tar jag bucklan alla gånger.

Men ni måste ju fatta vilket UNDER av lyx den här "nya" bilen är... den är inte ens bucklig någonstans. Den ser helt civilicerad ut! Men framför allt får vi plats i den och det är ju det viktigaste. Nytt behöver det inte vara för att passa mig. Jag skulle gärna ha en gammal folkabuss med dragdörrar
om det inte vore för soppan och krocksäkerheten.

Toyota avensis verso på väg till dagis