Det Goda Livet

Gröna mackan!

2012-02-29T07:54:00.000-08:00

Jag är dunderförkyld ...orkar inte laga mat. Men en go'macka kan duga bra istället. Ägg-tomat-majo och rödlök är en av mina favoriter. Ägg har vi i överflöd nu när hönsen kommit igång efter vinter, och de är så underbart goda med alldeles guldgula gulor.

Vi har kommit igång ordentligt med vårsådderna på fönsterbrädan och fär att stilla vårt tålamod bland alla långsamma plantor har jag och lillskrutten också satt smörgåskrasse, solrosskott och ärtskott som alla fick vara med på min macka. Mmmmm...smakar vår!

Här tillverkas prinsessvagnen!

2012-02-29T03:58:00.001-08:00

en stuga i småland?? Nej inte riktigt.

Kära Victoria, för att göra det helt glasklart redan från början: för mig får du köpa vilken barnvagn du vill...precis som alla andra. Men genom media har jag kommit att förstå att ditt val ändå kanske inte är så fritt alla gånger. Att förväntingarna och pressen på dig har varit stor att "välja svenskt".

I så fall, kära Victoria, kan du känna dig grundlurad.

Brio Happy är en trevlig vagn med skönt skump, jag har själv haft en lagom begagnat tomatfärgad variant som gjorde sitt jobb aldeles utmärkt. Men särskilt "svensk" var den inte.

Julle kör Brio-Tomaten

Din vagn, liksom min, är inte tillverkad i Svergie. Den är tillverkad av fattiga fabriksarbetare i Kina som kan få jobba över 70 timmar i veckan för att få ihop en lön som går att leva på. Arbetare som saknar fackliga rättigheter och ordentlig skyddsutrustning.

Genom utflyttningen från Sverige har företagets tillverkningkostnader sjunkit till en bråkdel, men vi konsumenter betalar fortfarande samma pris (fast du kanske fick din gratis Victoria...som kompensation för den levande reklampelare du nu utgör för företaget).

Laredos fabrik i Kina, här tillverkas enlig uppgift Brio barnvagnar tillsammans med flera andra stora märken.

Just pengar är en avgörande faktor här, för det kostar just pengar att tillverka etiskt. Vartenda år kommer Swedwatch och andra organisationer med varningar och rapporter som visar på undermåliga arbetsvilkor i de kinesiska fabrikerna. Varje år svarar företagen att de är besvikna på sina leverantörer och tänker införa hårdare kontroller och strängare uppförandekoder...år efter år utan att något verkligen förändras.

För regler och uppförandekoder kan inte lösa ett problem som handlar om att de svenska företagen i grunden inte är beredda att betala för etiken. I ett land där minimilönen inte går att leva på kan man inte hjälpa arbetarna genom att förbjuda övertid på sin fabrik om man inte samtidigt är beredd att betala ut en skälig levnadslön, vem har då råd att jobba där?

Det må hända att verkligheten ser ut såhär. Att tillverkningen av det som tidigare var svenska kvalitetsvaror måste läggas ut i extrema låglöneländer för att företagen ska överleva. Å andra sidan, det må hända att det är såhär att det fårtal stora jättekoncerner som numera äger de flesta av våra små svenska föredetta familjeföretag inte längre nöjer sig med en småskalig tillverkning av kvalitetsprodukter med gott rykte och en stadig men liten vinst. Allt ska maximeras, till vilket pris som helst!

Oavsett vilket du tror på, Victoria så kvarstår ju detta obevekliga faktum: Om den svenska varan inte längre representerar svenska värden (exempelvis vad vi anser vara rimliga arbetsvilkor och levnadsförhållanden i vårt land) då kan du lika gärna släppa all press om nationalistiska måsten som pådyvlas dig. Du kan i framtiden välja precis vilket utländskt barnvagnsmärke du vill. De är i alla fall tillverkade i samma fabrik.

(Lite mer om kritiken mot brios kinesiska leverantörer finner du här)

http://www.radron.se/Granskningar/Leksakstillverkning-granskning/

Snåla Familjen semestrar igen!

2012-02-24T08:17:00.000-08:00

Här har vi haft sportlov! Det måste väl ändå vara årets med krävande lov både ekonomiskt och aktivitetsmässigt? Plötsligt förväntas man överaktivera barnen en vecka utan vare sig extra semesterdagar eller lönepåslag. I tidningen har det kallats "de ekonomiska klyftornas lov" och efter att ha jobbat i skolvärlden är jag benägen att hålla med. Skulle gärna se att det avskaffades i utbyte mot ett par röda dagar istället.

Här i Välbärgade Villaområdet är inte frågan som ställs om man ska åka på fjällsemester, utan vart. En godkänd orsak att slippa kan vara att istället resa till Thailand (det är visst också en sport?).

Själva hamnar vi alltid i någon slags kompromiss. Semester -men inte till vilket pris som helst. Vi kickstartade sportlovet på fredageftermiddagen med en långtur på längdskidor till lekparken med efterföljande pulkaåkning. På kvällen var det sportlovsdisco i skolmatsalen.

Vår sportlovsresa blev sedan en tvådagarstur till Borlänge (Romme Alpin) där vi kan bo gratis på Scandic för hotellpoäng genom sambons jobb. Med medhavd matsäck och loppad skidutrustning förståss. Nu kan de stora åka i gröna och blå backar själva, vilken frihet! Lillgrisen börjar bemästra knapplisten men när han blir för bekväm väljer han ändå varubandet!

På tisdagen for vi till nöjesbadet Gustavsvik för friskvårdskuponger som jag fått genom jobbet. Sedan fick ungarna åka till famor och farfar och pimpla på onsdagen då vi började jobba igen.

En komprimerad budgetsemester värdig en loppfamilj!

Leka Docka!

2012-02-22T11:29:00.003-08:00

Jag vet att det är ytligt...men visst kan jag tillstå att det ska bli kul att återigen ha ett litet barn att klä. Att få välja och matcha utan inblandning av en egensinnig liten vilja som alltid vill precis tvärtemot.

De stora grabbarna vill helst ha samma kläder jämt. Spelar ingen roll vad. Den yngsta är ett modelejon av rang och KAN SJÄLV. Helst ska det vara väst till allt, eller hatt! Hans färgkombinationer kan framkalla migränanfall och mina försök till matchningsförlag ratas genomgående.

Här ovan och under synes dagens outfit inför tisdagens badhusbesök. Med och utan ytterkläder. Piratlappen fick vi i alla fall av (den kändes inte så praktisk i sammanhanget) genom att locka med att ta med de snygga knallrosa Hello Kitty-armpuffarna till badet. Det gäller att hålla stilen i både vått och torrt!

Dålig mobilbild... i verkligheten var det ännu grällare.

Plötsligt händer det!

2012-02-16T23:28:00.001-08:00

Vi var på teater igår. Jag och sambon. Själva. Utan barnvakt.

Ja... utan barnvakt. Barnen såg efter sig själva. Elvaåringen nattade femåringen och åttaåringen nattade sig själv. När vi kom hem låg alla tre och sov.

Det är första gången det händer och det känns stort. Efter alla år av vaggande och vägledande är det plötsligt stora. Klarar sig själva. I alla fall en stund då och då.

Vi har alltid haft ett stort kontaktnät som ställer upp och barnvaktar och skjutsar och följer med barn till simskolan och allt annat som behövs. Men det är ändå en särskild frihet när de klarar sig själva.

Nu nollar vi ju kontraproduktivt nog vår nyvunna frihet igen genom en ny liten knodd. Men det känns ok. Om inte allt för länge är nog Störste stor nog att passa även Minste en stund om det skulle knipa.

Det är bra att ha en flock!

Bytardagar i Örebro vt 2012

2012-02-16T06:45:00.000-08:00

Nu kommer jag vara lite lokal här dårå...det börjar bli tradition.

Bytardagar (och barnloppisar mm) i Örebro våren 2012:

*tipsa gärna om ni har platser/datum att lägga till*

25/2 Barnloppis med inriktning mot design/märkeskläder i Täby kyrkas församlingshem (nära Marieberg köpcentrum fast man svänger andra hållet efter motorvägsavfarten typ) 10.00-12.00

3/3 Mikaelkyrkans bordsloppis/barnloppis 10.00-13.00

3/3 Sörbykyrkans bytardag 10.00-13.00

3/3 Barnloppis i Lanna (vet ej detaljerna)

10/3 Elimkyrkans bytardag 10.00-13.00

11/3 Bordsloppis/barnloppis i Glanshammars församlingshem

24/3 Götlunda bytardag 10.00-13.00

24/3 Brickebackens dag med bla. bytardag i Brickebacken centrum 10.00-13.00

24/3 Östers bytardag (sturegatan 9) 10.00-13.00
OBS ta EJ med barn till denna bytardag, kan vara extremt fullt i lokalen trängsel/panikkänsla. De som ordnar "önskar att de vore en liten bytardag precis som förr för det är roligare för de som jobbar" och vägrar låna en större lokal trots att tillgängliga skollokaler finns i samma kvarter. Jag blir mållös över resonemanget. Jag önskar också att jag vore lika liten som förr men inte fan blir det bättre av att jag sätter på mig en för liten tröja???

24/3 Korskyrkans (adolfsberg) bordsloppis/barnloppis + café 10.00-13.00

24/3 Nikolai bordsloppis/barnloppis 10.00-13.00

24/3 Bordsloppis/barnloppis i Fylstakyrkan, Kumla 10.00-13.00

24/3 Bytardag i Saronkyrkan Hallsberg 10.00-13.00

24/3 Loppis i OP (se kommentarsfältet) samt loppis i Längbro församligshem (vet ej om det är barngejjer eller blandat).

31/3 Noras bytardag i Karlsängskolan, även vuxenkläder/saker 10.00-13.00

...efter detta brukar det komma ett gäng kvartersloppisar som jag också kommer att tipsa om allteftersom. Kvartersloppis är perfekt om man tex. har bebis i barnvagn och vill kunna promenera runt. På loppis/bytardag rekommenderas bärsele om ni måste ha barn med.

I år ska jag ha en rolig hatt eller nåt' så ni ser vilken av alla galna loppare som är jag.

Fast i blöjdjungeln!

2012-02-15T07:37:00.000-08:00

lånad bild

Jag är inte ens halvvägs genom graviditeten och redan fast i blöjdjungeln. Herregud... man drabbas ju snart av valfrihetsutmattning av allting i det här sammhället.

Med senaste barnet hade vi engångsbjöjor. Det var svindyrt och alldeles för mycket sopor. Man räknar med typ 4000 kronor per år för ett blöjbarn, visste ni det? Jag får rysningar genom hela min snåla kropp vid bara tanken på hur mycket pengar jag lagt på skit, rent ut sagt.

I vilket fall som helst, det alternativet känns inte så realistiskt nu. Då skulle vi behöva gå upp en storlek på sopkärlet också..och det blir ju ännu dyrare. Dessutom har vi löst det elproblem som begränsade vår tvättförmåga förut. Det "problemet" består för övrigt min sambo som tror att han är elektriker och kopplar in precis allt på samma fas, till exempel tvättmarkinen och torktumlaren så att de slår ut varandra. Ibland funderar jag på att sälja honom på blocket.

Inna dess använde jag gamla hederliga vikblöjor i rutvävd bomull. Det var väl ungefär det som fanns för tio år sedan. De var ärvda dessutom. Svinbilligt. Och man slapp valfriheten.

Så enkelt är det inte nu för tiden. Det finns artonhundra färger av sjuttontusen modeller som alla ska plockas ihop på sina respektive konstiga sätt. Man måste ha en längre högskoleutbildning i Tygblöjor för att klara en unge nu för tiden. Jag läser och läser...och fattar precis ingenting. Det jag insett är i alla fall att om man inte aktar sig kan man bli en rabiat tygblöjesamlare som samlar på ovanliga hampainlägg och specialimporterade zebrarutiga bambubyxor och inte sparar några som helst pengar alls för den delen. Det träsket vill man ju inte hamna i... bevare mig!

Nu är det VÅR!

2012-02-15T04:06:00.000-08:00

Ja...det är faktiskt det. Våren kommer tidigt för oss självhushållare.

Tror ni mig inte? Då ska jag berätta att:

*Det droppar från taket
*Hönsen har lagt sina första ägg efter vintervilan
*Hela fönsterbrädan spirar av små kronärskocka, chili, paprika och aubergneplantor som glatt tittat upp ur jorden.

Tror ni mig nu då?

Nätverka begagnat!

2012-02-14T00:38:00.000-08:00

Ni vet det redan: Jag älskar begagnat!

Om man skulle slå upp "begagnat" i en ordbok skulle det möjligen kunna finnas en bild på mig där. Jag är nog bland de loppigaste människor som världen skådat och det blir bara värre för vart år. Jag har ett kök köpt på Blocket, och min ofödda bebis är redan dömd till ett liv i begagnade blöjor, det stackars arma barnet.

Jag älskar begagnat och jag mörkar det inte, jag svarar gärna med "tackar, den har jag köpt på Noras bytardagar" när någon ger en komplimang för kjolen. Det är ett ställningstagande förståss, att vilja uppvärdera det återbrukade och visa på det som ett fullgott val även för oss som har råd att välja annat.

Men det är också en praktisk strategi. Ju fler som vet att man gillar begagnat desto fler ingår i det nätverk genom vilket man kan få tips, råd och hjälp. Jag går på ett massivt antal loppisar och bytardagar per år, och många av dem får jag tips om just genom halvbekanta, arbetskamrater eller andra som vet att jag är en loppistok.

vagn från jobbarkompis dotter

Att gå på ett massivt antal loppisar tar sin tid, och det verkar vara det som mest skrämmer de som inte inte riktigt har tagit steget ut och gått loppisgalna. Det är sant. Det TAR tid att handla begagnat. I en vanlig affär kan man gå fram till rätt hylla och välja precis rätt storlek i rätt färg av den overall man läst ska vara bäst-i-test. Så funkar det inte när man handlar begagnat.

Man får sänka sina krav litegrann... det behöver inte vara så jävla perfekt alltid. I jakten på den perfekta overallen kan man alltid fundera på vad det var för "vattenpelare" på det man själv hade på sig ute som liten, till exempel...

Men framför allt sammarbeta! DU kanske inte hinner gå på 15 loppisar men du kanske går på fem...och din kompis, faster, kollega, eller föredetta pojkväns lumparkompis hund kanske går på ett par andra. Eller också har de redan precis vad du behöver i källaren bara du vågar fråga runt lite. Byt information med dina vänner om vilken längd på slalomskidor du jagar till dina barn eller vilken storlek på overallen ni behäver till i vinter. Gå på bytardagar ihop och dela upp er mellan storlekarna så att ni kan plocka på er till varandra. Säg till alla du känner om du jagar en viss typ av porslin, vill bli tipsad om gamla kakburkar eller vad det nu är du trånar efter. Framför allt: Basunera ut att du gillar begagnat. Då blir det mycket lättare.

köksvåg från pappas vind

När loppisförsäljarna vill hjälpa mig i mitt klädrotande genom att vänligt fråga "vilken storlek söker du" brukar svaret vara "50-152 centilong!" Hittar jag något bra så köper jag det, oavsett storlek. Sedan kollar jag runt i bekantskapskretsen om någon söker just detta. Vill ingen ha det kan man alltid sälja på Facebook eller tradera. Jag har de senaste åren försett mig, vänner, jobbarkompisar, småkusiner med kläder, jag har fyllt förskolans leksaksförråd och kånkat hem möbler till föräldrarna. Givetvis får jag lika mycket själv igen.

stringhylla från kompis garage

I mitt hus har jag bland annat

*En fin stringhylla från en kompis garage, bytt mot några spel till hennes ungars Wii.

* En rar hushållsvåg som jag rotade upp på min fars vind efter att ha fått nån slags inspirationskick att inreda köket i lantlig stil

*En fräsch everestoverall som min jobbarkompis köpt på kvartersloppis för 40 spänn

*En vräkig och störtskön soffa som någon bekant till min sambo ville slänga ut

*Flera kassar babykläder som jag själv köpt på loppis till min systerns barn och sedan ärvt tillbaka.

*Ett par Grön Anna tallrikar som sambon hade med sig hem från jobbet en dag, hans kollega hade två enstaka hemma och visste att vi samlade på dem.

*En solgul galonlift till min gröna barnvagn, som jag lånbytt mot en sittkärra i brun plysch

*En Bruno Mathsson fåtölj som en kompis till min mor inte orkade ta med sig i flytten

.....och mycket annat.

återärvda loppiskläder från syrran

Det finns massor av sådant jag fått eller fått tag på med hjälp av andra. Och det finns massor av saker andra fått tag på med hjälp av mig. Det kan förståss gälla även tjänster och inte minst att man lånar och lånar ut till varandra. Åker man bara slalom en gång om året kanske man inte behöver en egen utrustning men kan låna av nån idiot som priompt ska äga ett par pjäxor i precis varje storlek trots att de bara åker max en vecka per år (=det är jag det).

loppad slalomutrusning som gärna utlånas

I det moderna konsumtionssamhället förväntas vi konsumera det vi behöver nytt och vi förväntas konsumera det var man för sig själv. Både ägande och köpandet är processer som innefattar status. Det är förståss inte hållbart vare sig för miljön eller plånboken. Jag skulle vilja se ett samhälle där vi hjälper varandra ännu mer. Där inte varje liten gräsmatta på rad framför radhuskvarteret måste ha sin aldeles egna åkgräsklippare. Om vi sammarbetar kring de saker vi har kanske vi kan jobba lite mindre, stressa lite mindre och få bo kvar på den här planeten en liten aning längre.

Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

2012-02-11T08:34:00.000-08:00

tyvärr inte min bil

En av de största förberedelserna inför fjärde barnet är nu ordnad! Vi har köpt ny bil!
Eller ja...vi har köpt en snart tio år gammal bil men allt efter åttitalet är nytt för min del!

I mina ögon är det ett riktigt vrålåk i alla fall... med tanke på den genomsnittliga Tove-bilens status genom historien. Den har har nu är helt OK. I alla fall jämfört med den jag hade innan: den fick man starta med skiftnyckel och på vintern var man tvungen att spänna fast framdörren med en spännrem tvärs över framsätet så att den inte skulle åka upp. Men jag tycker de var bra den med! Man normaliseras ju in i det här med bilar, eller i det här med konsumtionsnivå över huvud taget.

En väninna skulle för en tid sedan låna min bil för att ta sig hem efter en gemensam resa. Hon undrade om det var något särskilt hon behövde veta med den. Konversationen gick ungefär dåhär: (mina repliker i fetstil):

"Nä då, det är inget särskilt att tänka på, den går som en klocka"
"....Tja alltså...du ser ju kanske att vindrutan är spräckt rätt över men det är ingen fara att köra med det, det har de sagt på verkstan"

-Ok, inget annat?, sa väninnan.

"Nää då det är bara att köra.............eller...förresten vi misstänker att det är lite pyspunka höger bak men om det skulle vara något ligger det en sådan där pumpflaska i bagaget".

-Eh...jaha..... men det ska jag väl fixa, men då kör jag nu då.

"Ja det är bara att köra. Fast du, om den inte startar, det händer ibland - eller ja, då och då liksom, då är det bara att öppna motorhuven och pilla lite på pluspolen på batteriet så startar den. Det är lite glapp där"

- "Hrmmm...ja det kan ju vara bra att veta". ...vänninan går runt bilen för att packa in något i bakluckan:

-"Men DU förresten...en sista grej jag kom på nu bara! Om du stänger bakluckan hårt nu så kommer baklyktan sluta funka, men då är det bara att öppna igen och stänga en gång till så lyser den! Den är lite pajj förstår du".

-"Jaha, är det den där, den med hålet?"

-"Näää...den andra, det där hålet är nån pinne jag backat på bara men det är ingen fara, man får ha det så".

-"OK inget mer då?"

"Nejdå, det är inget särskilt, den går som en klocka".

När hon körde iväg stod jag och min andra väninna kvar och garvade åt hela situationen. Det lät ju plötsligt som värsta rosthögen när man beskrev det så. Men jag tänker liksom inte på de där sakerna, jag är ju van vid dem. Och kärran är rymlig och krocksäker i övrigt så varför klaga? Den har en lätt inbackad bakdörr också och lite annat smått och gott. Men i valet mellan ett billån och en buckla tar jag bucklan alla gånger.

Men ni måste ju fatta vilket UNDER av lyx den här "nya" bilen är... den är inte ens bucklig någonstans. Den ser helt civilicerad ut! Men framför allt får vi plats i den och det är ju det viktigaste. Nytt behöver det inte vara för att passa mig. Jag skulle gärna ha en gammal folkabuss med dragdörrar
om det inte vore för soppan och krocksäkerheten.

Toyota avensis verso på väg till dagis

Med anledning av förskoledebatten...

2012-01-31T09:56:00.000-08:00

...som pågått här och här.

Låt mig berätta om MIN dag idag!

Idag har jag varit på jobbet tio timmar i sträck, eftersom vi hade möte på eftermiddagen. Jag känner mig helt slut!

Mitt jobb är roligt och stimulerande, och själva mötet var faktiskt så intressant att jag nästan hade haft svårt att slita mig om sambon hade ringt och velat få hem mig tidigare. Men det har egentligen inte med saken att göra, det gjorde inte tio timmars arbetsdag ett endaste dugg lättare att bemästra.

Tio timmar i den ljudnivå, den röriga miljö och den ständiga sociala interaktion som det innebär att vara på arbetet tar musten ur mig. Hemma kan jag vara i mitt eget tempo, växla mellan högt och lågt, anpassa mig efter min egen takt och vad jag känner att jag behöver. Det kan jag inte på jobbet och därför är tio timmar för mycket. Till och med åtta timmar känns för mycket tycker jag.

Efter tio timmar på jobbet har jag varken tid eller ork till någon kvalitativ samvaro med min familj. Jag vill mest få i mig något något att äta, glo på tv lite och sedan sova. Jag har inte plats för mer intryck nu.

Jag tror faktiskt inte att någon har svårt att sätta sig in i det jag skriver här...eller att själva relatera till den ibland nästan urlakade känslan efter en orimligt lång arbetsdag.

Men varför ska det då vara så inihelvete svårt att fatta att detsamma gäller för en treåring????

Jag har full förståelse att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Att man i perioder, eller kanske till och med för det mesta, måste göra val som man egentligen skulle vilja undvika.

Jag har däremot förbannat svårt att förstå hur man frivilligt kan VÄLJA för sina barn, den situation som andra utan val skulle ge sin högra arm för att slippa.

Jag har dessutom dubbelt-förbannat-svårt för när man försöker motivera sina dåliga val med hänvisning till sin spännande karriär, till att ens barn automatiskt blir lyckligast av det som gör föräldrarna glada, att ungarna ändå inte alltid vill gå hem när man hämtar eftersom de är inne i en rolig lek just då, eller ...det dummaste av allt.... att förskolan ju är så rolig och stimulerande och att barnen"tycker det är roligt på förskolan".

Kom igen nu... Mina barn tycker det är roligt på Liseberg, det innebär inte att de skulle må bra av att spendera tio timmar om dagen där. Jag tänker mig att det kanske vore rimligt att barn tillbringar lite tid med de allra viktigaste vuxna i sina liv också, inte bara emd sådana som får betalt.

Det är bara att inse att ibland tänker man olika...och ibland tänker man förbannat olika.

Jag skulle personligen inte skaffa ens en HUND om jag inte hade mer än två timmar om dagen att tillbringa med den.

Jag har haft ett uppdrag inom förskola sedan ett par år tillbaka och har sett lite för mycket för att bry mig om att vara feminist i den här frågan. Jag SKITER faktiskt i vem som hämtar tidigare så längen NÅGON gör det!

Säsongen goda!

2012-01-26T09:25:00.000-08:00

Ligga i badkaret och läsa Nancy Bubels förkultiveringsbibel "starta från frö" börjar bli en januaritradition med anor.

Man får passa på att njuta!

Odlingssäsongen blir sedan aldrig mer så avslappnad och så fri från motgångar, skit under naglarna och tidspress som när den bara hunnit starta i fantasin.

Här bor det tomtar!

2012-01-23T11:05:00.000-08:00

Mitt liv i ett nötskal! En enda röra av odling, barn och loppisfynd!

Jag har tillfälligt inrett ytterhallen till sårum. Diskat pluggboxar till förbannelse! Städat ur allt skräp och diverse... men det tog inte lång tid innan nästa skrymmande pryl åkte in förståss. Vem kan ha för många barnvagnar liksom? Helst loppiga från typ 70-talet.

Otroligt opitoresk såhörna!

Roottrainers, pluggboxar, minidrivhus i oändlighet...ändå tar de alltid slut halvvägs och jag får så i gamla tårtaskar. Det går bra det med.

Livets nödvändigheter samlas här...plantkuvöser med undervärme till exempel.

(ch så retrobarnvagnar dårå)

Är man trädgårdstomte så är man!

...You Say Tomato!

2012-01-21T11:58:00.000-08:00

Jag har sagt att jag ska hålla igen med odlandet lite i år ....*mooohaha* vem tror på allvar att det kommer att hålla? Lite mindre av udda-växter-som-inge-äter kanske, men vem kan begränsa sitt tomatodlande? Det vore ju i klass med att sluta röka, eller hur? Jag kanske till och med BÖRJAR röka om jag försöker, summan av lasterna är ju konstant eller vad de säger.

Förra året tänkte jag odla de här ...men sedan blev det en handfull sorter till. Bland annat Cour di Bue, Roma VF, Green Grape och Golden Sunrise.

green sausage

I år har vi intagit en lite mer funktionell approach: fler stora bamsiga tomater och pastasorter (tomater med tjockare kött som blir bra i såser och konserver). Färre pyttiga körsbärstomater som ser skojjiga ut men mest passar i sallader. Fast i realiteten blev det nog mer av allt.

pineapple

*Moneymaker: Pålitlig röd"vanlig tomat" som alltid ger bra skörd. Finns som ekofrö.
*Brandywine: Godaste bifftomaten...kulturarvssort med "potatisplad" och stora rosa frukter. En av mina årliga must-have sorter.
*Tigerella: Randig halvstor, tidig sort som ser rolig ut men ändå är riktigt god.
*San Marzano: Kallas "kungen av pastatomater". Avlång med köttigt innehåll. Finns som ekofrö.
*Roma VF: En lite mindre plommontomat med avlång form. Samma egenskaper som "san marzano" men också en god picnic- eller "plockmatstomat".
*Alaskan early: En plommontomat som beskrivs som "extremt tidig". Köpte den fär att prova extratidig sådd. Ingen tidigare erfarenhet av denna.
*Golden sunrise: En normalstor gul tomat com är lättodlad och god. En av barnens favoriter.
*Oxheart: En hjärtformad ganska stor tomat som också har mycket innehåll. Släkt med "cour di bue" som vi provade förra året men testar en annan variant då vi fick sjukdomar på den.
*Green sausage: Gröngulstrimmig avlång plommontomat som vi inte provat förut. En sort vald efter utseende men att den också verkar ha lite tjockare kött än förra årets valda grönsort "green grape".
*Great White: En stor vit tomat som ska vara giod och sjukdomsfri. Kulturarvssort.
*Golden Roma: Ska vara en gul variant av romatomaten som är en av mina favoriter. Värt att prova!
*Sub Arctic Plenty: En tomat som går bra när det är kallt. Bra at tha som dålig-sommar-backup tänkte jag.
*Black Krim: En svart sort måste man alltid ha...denna ska vara ganska stor, köttig och ganska tidig. Black Cherry körde vi som svart sort förra året, de kändes ganska menlösa. Provar denna istället.
*Golden Jubilee: En stor gul sort med låg syrahalt som ska vara extra bra till juice eller såser där man vill ha en mild smak. Har ej provat tidigare.
*Big Rainbow: En stor flerfärgad tomat som bara är vald på roligt-utseende basis.
*Pineapple: Samma som ovan. Jag hade Ananas Noir förra året men tyckte inte de blev så fina som på bild. Testar nu andra liknande sorter.
*Silvery Fir Tree: Tidig busktomet. Den odlar jag för den snygga blasten...det är väl också en anledning?

*Banana legs. Fröna var billiga och namnet låter kul. Ungefär så mycket skäl behöver jag för att odla den.

banana legs

Nu tänker jag att det är nog. Men får jag fler soter i fröbyte/plantbyte/frökedja så blir det möjligen ännu fler.

Såhär ska det se ut i min korg i sommar!

Frihet! En hyllning till villaförorten!

2012-01-18T13:00:00.000-08:00

grannar: ...en inkomstkälla

Alltså... jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag diggar faktiskt villaförorten! Jag njuter varje dag (eller ok ni vet ju hur jag är...inte varje dag ibland är jag tvärförbannat på skiten) av mitt boende, mitt drömboende-i-praktiken.

Mitt drömboende-i-teorin är däremot något annat. I teorin brukar jag tänka att jag skulle vilja bo på landet. Helst i en jävligt stor linoljefärgsmålad bergsmansgård men massa hektar land omkring...lite kringströvandes får sådär och inte en kotte i sikte.

Jag vete 17 vad jag har fått den bilden ifrån egentligen...för den stämmer inte alls överens med mina praktiska krav på ett stressfritt och lustfyllt vardagsliv.

Om jag skulle räkna ut någon slags topp-prioriteringslista i praktiken så är charmig utsikt knappast i realiteten det som hamnar först (fast fanimej...vi har ju det med än så länge).

utsikt från tomtgränsen

Några saker som känns viktiga är istället följande:

*Man ska kunna ha höns.
*Man ska kunna cykla till jobbet.
*Man ska ha plats att odla nog för att bli helt självförsörjande på grönsaker
*Man ska ha en jordkällare att förvara dem i
*Man ska kunna släppa iväg barnen till kompisar och aktiviteter utan att skjutsa dem jämt
*Man ska kunna sola naken i trädgården
*Man ska kunna handla en liter mjölk på tio minuter om man upptäcker att man glömt det
*Man ska kunna ta en långpromenad i naturen direkt utanför knuten
*Man ska kunna göra onödiga ärenden till staden utan att känna att det är ett slöseri med bensinpengar
*Man ska ha nära till släkt och vänner
*Man ska inte behöva lägga allt för mycket tid på skötsel och renovering
*Man ska inte behöva lägga allt för mycket pengar på boendet

Vi har allt det!

ankor i trädgården sommaren 2011

För mig är det inte frihet att pendla. Jag har gjort det under ett års tid (fast åt "fel håll") och jag HATADE det. Jag avskyr att åka bil överlag. Dels tär det på mitt miljösamvete och dels är det förjävla trist helt enkelt. Kanske om man inte hade barn...men jag satt liksom varenda minut i den där bilen och tänkte att "nu lägger jag 45 minuter obetald tid på att glo på nån jävla väg...istället hade jag kunnt hämta på dagis för länge sen fan fan fan". Dessutom fick jag betala för omaket! Snacka om dubbelfel!

barn i trädgården, sommaren 2008

Jag vill kunna bo lantligt för att jag gillar att vara i naturen och för att jag inte vill känna mig inträngd bland hus och folk. Men jag är nog beredd att byta nackdelen med att ha grannar med fördelarna: att kunna släppa ut ungarna i kvarteret att leta på nån kompis att leka med istället för att planera, ringa, bestämma och sjutsa-skjutsa-skjutsa.

grannar: ....en inkomstkälla

Odla egna grönsaker och ha egna höns och ankor...det vill jag ju förståss gärna och det GÖR jag med. Det går faktiskt utmärkt bra i villaförorten bara man har stor nog tomt, och faktiskt går det utmärkt även i lägenhet. Några av de mest självförsörjande människor jag vet är nysvenskar som bor i hyreshusområden men har stora kollonilotter ...i ett koloniområde här finns även höns på så gott som varenda plätt.

Men även om jag spar en del pengar på att odla min egen mat så spar jag faktiskt i reda pengar MER på närheten till stadens utbud. Jag har en gigantisk bordsloppis på behagligt cykelavstånd och tillbingar vår och höst så gott som varenda helg på alla olika bytardagar och kvartersloppisar som de olika bostadsområdena anordnar. Allt man vill ha eller behöver kan fyndas begagnat för nästan-inget-alls och när jag velat ha extrapengar har jag ibland också köpt på mig och sålt vidare diverse fynd på nätet. Det ger faktiskt så pass bra pengar att jag skulle kunna leva på det om jag av någon förunderlig anledning blev arbetslös. Jag är inte ens med i a-kassan eftersom jag vet att jag inte är beredd att leva upp till de krav som akasseersättning ställer (praktik, söka jobb överallt, söka vilket jobb som helst, flytta osv). Det är en frihet att inte behöva anpassa sig till dessa vilkor, att veta att man kan klara sig på trädgårdens skörd och stadens överflöd... en oslagbar kombination helt enkelt!

loppisfynd...

auktionsfynd+loppisfynd+loppisfynd...

...its aaaall loppisfynd! (ok köket är ett blocketfynd men begagnat som begagnat...)

Ja som sagt... Jag vet att alla är olika, har olika önskemål och olika förutsättning ...och olika definition av vad som ger frihet. För mig representerar livet i villaförorten en frihet och enkelhet som övervinner alla mina gamla fördomar av svennekvarter-med-likadana-brevlådor.

...och en hel lada att stoppa alla loppisfynden i!

Drömboendet-i-teorin-drömmen finns fortfarande kvar och någon dag när livspusslet har färre bitar (färre barn att skjutsa, helt enkelt) kanske flyttlasset går mot något ställe lite längre ut där man kan ha får. Men det får ändå gärna ligga rätt så nära stan...kanske till och med i villaförorten!

(Och jag veeeeet att ni är många som bor på landet och älskar det...jag är all in på det..det är underbart - älska på! Men allt tjat om det underbara lantlivet får redan så mycket utymme i bloggar och tidningar...det behövs lite motvalls här. Vill gärna att ungdomarna där ute ska veta att man inte måste flytta ut på vischan för att leva alternativt eller förverkliga sina livsdrömmar. Gräv där du står säger jag!).

BONDJÄNTAN anropas!

2012-01-15T11:20:00.000-08:00

Jag har just nu problem att komma in på bondjäntans eminenta och beroendeskapande blogg på http://bondjantan.blogspot.com/

Sidan fastnar och hänger sig. Det står något om ett skript. Kan förståss inte beklaga mig i kommentarsfältet heller då jag inte kommer så långt... Har du agt in något skript med blinkande text eller whatever så ta bort det snälla... Annars är det väl fel på min dator men någon som kan tipsa om vad jag ska göra då??? Jag missar en massa action här sörrni.

Jepp, här har ni en jääävlig trendig familj alltså!

2012-01-14T09:28:00.000-08:00

Är man bara sur och bakåtsträvande tillräckligt länge så kommer visst trenderna förr eller senare ikapp en.

Fick senaste numret av "Allt om trädgård" idag... Det handlade mycket om vad som förespås bli 2012 års trender.

Där står bland annat:

"Grönsakstrenden förflyttar sig lite bort från den tjusiga franska potager-stilen mot mer bonnigt och rakt på sak. Det ska synas att här odlas det mat. Vi vill åtminstone leka med tanken på att vara självförsörjande. Grönsaker är på allvar"

På nästa sidas trendspaning av Svenska Moderådets vd sägs det: " -Djurhållning i trädgården blir vanligare, allt från sommarkaniner till biodling och höns. Villaträdgårdarna börjar se ut som bondgårdar".

Det var som sjäva faen... låter ju som om det varit på min bakgård och trendspanat minsann. Jag har inte sett några flådiga stockholmare smyga omkring på tomten på sistone men vem vet...de kanske kom förklädda. Jag såg en slamtömmargubbe som såg klart suspekt ut häromveckan.

Jag tror jag ska ta och köpa en modetidning också...då kanske det står att det är 2012 års nya trend att gå runt i världens fulaste oversizade loppkofta så fort man kommer åt och skita i att kamma sig.

Den loppigaste bebin i mannaminne!

2012-01-13T12:03:00.000-08:00

Jodå...jag lever fortfarande. Mår lite bättre till och med. Tröttheten är inte lika bedövande och illamåendet är lättare. Jag har börjat jobba igen och jobbar nu heltid (!!!) för första gången i mitt liv, för att höja min föräldrapenning. Men varken den extra lönen eller höjda FP:n komme resultera i någon lyxpimpad accessoarbebis. Vartenda korvöre sparas undan till en mycket låååååååång föräldraledighet.

Detta kommer utan tvekan bli den loppigaste bebin i mannaminne. Ni vet ju hur jag är.

Barnvagn har jag redan köpt.. galet tidigt jag vet, men om något skulle hända är det knappast mina förorade 600 kronor jag kommer att grina över.

Imorgon ska jag städa ur "arbetsrumet" för att göra plats för alla så-grejjer. Det kliar i fingrarna nu men än får jag hålla mig lite!

Nytt år - Nya vanor!

2012-01-05T09:59:00.000-08:00

Det är så inspirerande att läsa i alla bloggar om alla som kickstartar det nya året med nya goda matvanor!

Själv har vi också nya vanor minsann!

Iställer för vår vanliga meny med färsk pasta, hemrullade köttbullar och fantastiska såser och grytor på hemodlad skörd kör vi numera med hastigt uppvärmd falukorv och snabbmakaroner - på en bra dag. Annars gröt, hundra gånger i veckan, blodpudding eller snabbmat. Idag åt barnen mackor och Risifrutti till lunch (såndär sockerstin gegga man köper i plastbytta!!!). Det räknas visst också som en rätt numera! Emellanåt har jag en bättre dag och gör något storkok, sedan äter vi det ut och in varje dag till det tar slut.

Eller vi och vi...själv har jag gått på en helt fantastisk jul-och-nyårsdiet baserad på vitt rostat bröd med smör, halvsmält glass och eventuellt lite fil.

Det är jävligt hälsobefrämjande att vara gravid serni! Kanske ska börja på sån där trendig mammayoga också så kan jag spy och stå på huvudet samtidigt!

2011-2012

2012-01-02T11:38:00.000-08:00

2011 var ett bra år. Kanske det bästa hittills?

En redig blogg kräver sin årskrönika men jag ska hålla det kort:

2011 var året då vi gjorde spännande resor till Jordanien och Sicilien...men njöt lika mycket av sommarens hemester med tältning i trädgården!

2011 blev vi färdiga med utbyggnaden av huset även invändigt, och jag lade minst tusen slavtimmar på att renovera ett pärlsponttak ~~från helvetet~~... nej från 1800-talet, menar jag.

2011 var året då jag gick ner ytterligare 10% i arbetstid och förlängde mitt sommarlov med obetald semester, men då vi ändå har haft bättre ekonomi än någonsin (det är de små utgifterna...ni vet).

2011 fick vi fyra nya familjemedlemmar som förgyller vårt liv varje dag: Tuppen Emil och hans fyra fina fruar av sorten Brahma (guld/svartblandad). I ankhuset fick vi vara med om en fantastisk kläckning av elva små dunisar!

2011 var det maffigaste odlingsåret nånsin...vi odlade allt vi gillade och allt möjligt vi inte gillade också (bärmålla, någon?). Första hela säsongen i nya växthuset gav många lärdomar och ännu fler tomater!

2011 var året då min älskade mormor gick bort vid aktningsvärda 93 års ålder, jag är glad att ha fått ha henne i mitt liv så länge!

2011 (ja ni gissade rätt) var året då vi bestämde oss för att fem-i-familjen trots allt inte är tillräckligt många och började planera för en till.... Det är ack så tidigt ännu men det påverkar våra livsplaner så mycket att jag knappast kan hålla det hemligt här.

2012 blir förhoppningsvis ett lika givande år men ack så arbetsamt...Med tillfällig heltidstjänst pga. SGI:n (högre föräldrapenning) och ett livspussel som får filas lite i kanterna för att gå ihop. Förhoppningsvis hinner jag blogga lite också!

Gott Nytt År på er!

Downshifting i grönsakslandet!

2011-12-30T03:19:00.000-08:00

Ni får ursäkta min frånvaro i bloggen... mitt liv är just nu som en ständigt pågpående magsjuka.
Vi har förhoppningsvis ett spännande projekt inplanerat under 2012 men ett tidskrävande sådant.

På grund av ovanstående blir det ett "basår" i grönsakslandet den här säsongen. Det viktigaste prioriteras och alla roliga-men-konstiga grödor får stå tillbaka. Dem får vi prova någon annan gång.

Listan över 2012 års sådder ser just nu ut som följer:

Potatis
Morötter
Palsternacka
Rotpersilja
Rödbeta/gulbeta (fåtal)
Fänkål
Rotselleri
Stjälkselleri
Kålrabbi
Kålrot
Vitkål
Broccoli
ev. blomkål
ev.kinesisk broccoli
Jordärtskocka
Kronärtskocka
Sparris
Squash (zebra, gul, vit tefat & butternut)
Halloweenpumpa
Sallader (fåtal sorter)
Spenat
Sockerärt
Vanliga ärter
Kokbönor (borlotti)
Majs
Lök/rödlök/scharlottenlök
Vitlök
Purjo
Dill
Persilja
Tagetes
ev. asisatiska bladgrönsaker höst
max 1 sorts friandsgurka

Växthus
Paprika (2-3 sorter)
Tomat (endast 7-8 sorter i år)
ev. chili (endast enstaka)
Basilika (mer men endast genovese)
Aubergine (max 2 sorter men mycket)
Gurka
Melon (endast 1 sort)
Vindruvor
Fikon
Pepino (om den överlever vintern)
Citron
Stevia
ev. bladgrönsaker under lågsäsong

Jordgubbslandet ska flyttas och ny hallonhäck sättas. Annars blir det få nya projekt i år.
Jag hoppas kunna sälja tomatplantor som tidigare men vi får väl se.

Börjar jag nu framemot mars dilla om tomatillo eller andra helt onödiga sådder så ge mig en spark därbak så jag håller mig på mattan!

Jullov!

2011-12-17T07:20:00.001-08:00

Nu tar jag jullov från bloggandet ett litet tag. Det är så mycket annat som ska hinnas med!

Tack för tipset!

2011-12-11T12:31:00.000-08:00

Idag var jag med lilleman på julmarknaden i Wadköping som någon tipsade mig om i kommentarsfältet.

Det var en hit! Vi började med barnteater på utomhusscenen, sedan pyssel hos tomtemor. Det fanns många försäljare men jag saknade någon som sålde mat. Kålsoppa med frikadeller eller stekt strömming på knäcke till exempel som de brukar ha på stormarknaderna i stan. Det blev korv och bröd och festis istället från en lucka i väggen. Festisen förvarade jag i min ficka då det ej fanns bord.

Sedan köptes lite delikatesser till jul från några små lokala producenter och bröd från bageriet. Vi tog en avstickare till en lekplats och sedan hem. Lagom vid bilen började jag se ut som om jag hade kissat på mig litegrann på ena sidan av benet. En lyckad dag med ett mindre värdigt avslut!

Två lärdomar av dagen som jag härmed vill förmedla vidare:

1. Gå gärna på julmarknad i Wadköping (missa inte barnteatern!).
2. Förvara ej öpnad festis med sugrör i fickan (särskilt inte om du tänkt klättra i lekpark).

Tack för mig!

Ibland är det bästa redan sagt!

2011-12-11T10:01:00.000-08:00

Man vill bli älskad,

i brist därpå beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill inge människorna någon slags känsla,

själen ryser inför tomrummet

och vill kontakt till vad pris som helst.

(=Hjalmar Söderberg diktar om Katrin Zytomierska)

Dyrare mat NU! ....eller kanske ändå inte?

2011-12-09T09:04:00.000-08:00

Jag gjorde ett snabbt stopp på Willys för att köpa Yoghurt, och blev vardagsprovocerad på kuppen.

Lägg mindre pengar på mat! Skrek reklambladen ut.

Jag fick lust att ställa mig och skrika tilbaka: Nej, lägg MER pengar på mat!

Varför är det alltid ett sådant tjat om att maten ska vara billig? Som om det vore det viktigaste krav vi kunde komma på att ställa på de varor som berör vårt liv och vår hälsa allra mest.

Jag vill inte att de livsmedel jag köper ska vara billigare. Jag vill att de ska vara bättre. Producerade av bättre kvalitet, med bättre etik, med mindre gift, och med lägre miljöpåverkan som ger mina barn en bättre framtid.

Vi lägger allt mindre av vår disponibla inkomst på mat, och inte fan har vi väl blivit lyckligare för det? 1971 använde hushållen 27% av sin inkomst på mat - nu är det ca 17%. Om det samtidigt har skett någon markant ökning av genomsnittsvenskens upplevda livskvalitet på grund av detta så har den i alla fall gått mig obemärkt förbi. Jag tycker att folk verkar lika stressade som vanligt.

Inte har de mer pengar över heller för den delen. Det som sparas in på maten läggs i regel på annan onödig konsumtion. Svenskarna lägger nu nästan lika mycket pengar på heminredning som på mat. Man skulle ju kunna tro att svensken flyttar hemifrån en gång i månaden? Vad alla dessa engångsprylar...förlåt inredningsprylar menar jag, ska få plats någonstans kan jag inte riktigt föreställa mig. Jag antar att det ingår i spelet att de blir omoderna och ska kastas ut lika snabbt igen när vi får cravings efter nya? Och där snurrar vi vidare i ekorrhjulet....

Vad de positiva effekterna av billigare mat skulle vara har jag alltså lite svårt att få ihop. De negativa är däremot många. Både hälsomässigt, etisk och miljömässigt. De som inte känner sig upplysta nog kan läsa mer exempelvis här, här och här. Många vet nog men väljer att blunda, eller orkar inte riktitg ta i den här frågan. Eller också tror man faktiskt trots allt att man inte har råd. Men undantag för familjer i ekonomisk knipa, skulle jag säga att det i de flesta fall är fel.

Jag strävar själv ständigt efter att sänka mina kostnader för att kunna arbeta mindre och leva ett rikare liv. Då kanske det framstår som tvetydigt att skrika efter dyrare mat?

Men det är inte maten som helhet som måste bli dyrare. Det är den summa som vi faktiskt betalar för själva livsmedlen som måste vara tillräckligt hög för att det ska räcka till en etisk, miljövänlig och högkvalitativ produktion.

Den totala matkostnaden är något annat. Den påverkas av så många andra saker än livmedlens pris och är möjlig att hålla inom vettiga gränser även med förbättrade val. Vi i vår familj köper själva minst 80% av all mat ekologiskt och väljer inte produkt efter prislappen. Ändå har vi inte en högre matkostnad än vad konsumentverket beräknar som "normalt" för vår familjs storlek.

För dig som vill köpa dyrare mat utan att tömma plånboken vill jag ge några handfasta spartips:

*Laga mat från grunden (varför betala extra för att någon blandat vaniljsocker i din fil?)
*Handla efter säsong. Anpassa menyn efter vad som är billigt just nu.
*Ät mindre kött (köttfärssås kan lika gärna innehålla hälften morötter, squash eller röda linser)
*Bunkra basvaror när det är bra erbjudanden
*Blanda dyra och billiga rätter på menyn
*Ta vara på överskott från naturen (eller vännernas trädgårdar)
*Odla själv!

Har ni fler förslag så fyll GÄRNA på med mer tips!

Ankor i Bolibompastudion!

2011-12-08T05:52:00.000-08:00

I sommras var Anki i lokalpressen med sina ankebäbisar. Nu är det Yanko och mister Biankos tur att leka kändisar!

Imorgon fredag, ca 07.44 visar Bolibompa en bild på våra ankor, som min son Julius skickat in.

På ett ankliv räknatr borde det väl räcka med 15 seconds of fame, eller hur?

Odla mat!

2011-12-06T13:33:00.000-08:00

Det finns en slags urkraft i att odla sin egen mat (eller dra upp den ur sjön, jaga den eller hämta den i skogen om du så vill). En genomgripande känsla av oberoende och makt över sitt eget liv. Kalla det överlevnadskompetens om du så vill. Jag VET att det låter flummigt för dig som inte vandrat i hemmaodlarens mossiga mockasiner. Men släpp det, du får tro mig helt enkelt!

I vårt moderna samhälle är det väl visserligen i realiteten andra saker som utgör framgångsfaktorer. Att kunna lura av andra pengar till exempel. Men försök säga det till mina gener. Dem går inte att resonera med, de blir lika grottmänniskostolta varje gång jag drar upp en fet palsternacka och dänger den i grytan i alla fall.

Det finns något demokratiskt i odlandet också. Som du sår får du skörda (om det inte kommer något jävla rådjur och käkar opp alltihop...låt mig lägga in en reservation för det). Många saker kan man köpa sig till, den med fetast plånbok vinner. Men hemodlat är hemodlat. Att servera gästerna en middag som du inte bara tillrett utan odlat ända från frö är ett hantverk som inte kan köpas för pengar.

Man behöver inte bo på landet för att odla, det går lika bra i villa eller på någon odlingslott man ockuperat någonstans. Man behöver inga särskilda pengar och ingen särskild kunskap heller, annat än den som kan hittas på biblioteket. Tro mig. Jag är uppvuxen inne i centrum och har aldrig lyckats hålla liv i en krukväxt i hela mitt liv. Ändå har jag på tre år bivit halvårsförsörjande på grönsaker. Till skillnad från grottmänniskan har du heller inget att förlora. Skiter det sig finns det morötter på ICA. Fast inte lika goda.

Är du genuint intresserad av mat? Jag då MÅSTE du fanimej odla! En sötmajskolv tappar i smak från sekunden den skördas. Den ska bäras direkt från landet till kokande kastrull. Inga råvaror blir så bra som de verkligt färska, det är oslagbart hundra gånger om.

Är du däremot genuint ointresserad av mat kommer du snabbt att inse att det inte är något hinder för din spirande odlarmani att du faktiskt vare sig hört talats om eller ätit hälften av de saker du stoppar i landet. Stenåldershjärnan följer inte alls någon sådan logik. Jag har lärt mig äta både kålrabbi och tomatillo genom att först odla dem och sedan upptäcka hur det smakar. Den vägen går den med. Man blir liksom lite rikare på kuppen.

Vill du odla i vår är det läge att börja planera nu. Samla pallkragar, gör en skiss, kolla vart du kan få tag på billig jord. Har du planen färdig sätter du upp en köksträdgård på en helg eller två. Jag lovar dig att det är värt det!

Nougatkakor med saffran

2011-12-06T10:24:00.000-08:00

Bild och recept tagna från kokaihop

Jag gillar att fixa och trixa lite med recept. Idag har jag bakat nougatkakor med sonen, fast i en lite juligare tappning. Originalreceptet har piffats till med saffran och en ökad mängd sirap så att konsistensen blev lite knäckig. De blev himmelskt goda men man ska nog vara en riktigt sockergris för att gilla dem. Väldigt söta blev de!

Här kommer receptet i jultappning:

250 gram smör
1 g (2 paket) saffran.
1 dl sirap
1,5 dl socker
4 msk vetemjöl
3 tsk bakpulver

1. Smält smöret till nästan rinnande, rör i saffranet.

2. Rör ihop alla ingredienser

3. Bred ut massan i smord och bröad långpanna.

4. Grädda 175 grader ca 15 min.

5. Hyvla 2 hg nougat och bred ut medan kakan är varm. Kyl och skär i bitar.

"Sweatshop-Free" hjälp mig lyfta och lista!

2011-12-04T13:23:00.000-08:00

På engelska är "Sweatshop-free" ett etablerat begrepp när tittar på, åtminstone ekologiska, kläder på nätet.

I Sverige tycks inte ekotrenden ännu ha följts av samma etiska medvetenhet. Låt oss ändra på det.

Visst får kläder gärna vara ekologiska. Fast ännu hellre begagnade. Och i alla avseenden INTE producerade av människor som lever som om de vore dansk burgris.

Så vart kan man hitta kläder som INTE är sydda under ursusla vilkor i diktatoriska låglöneländer?
Vet du något märke att tipsa om? Eller ännu hellre, känner DU någon privatperson eller småföretagare som syr upp egna kläder själv eller i liten skala? Passa på att länka i bloggen och få gratisreklam på köpet.

(Om materialet är ekologiskt eller inte ser jag faktiskt som underordnat i sammanhanget även om det är en bonus såklart)

Jul på Liseberg

2011-12-03T22:56:00.000-08:00

(mobilfotat + mobilbloggat)

Skriver det här från en tidig frukostbuffe i regnruskiga Göteborg. Vi har precis klarat av en dag på Liseberg med jazzande kaniner och snurriga karuseller. Regnet höll upp och barnen höll sams. Kan det bli bättre? Själv gillar jag den lilla julmarknaden med alla småproducenter.

Vi åker alltid hit, lite som ett sätt att försöka knyta julen till upplevelser snarare än bara prylar. Att vi har släkt i Göteborg gör det mer väl värt. Idag ska vi fira bästa lillkusinen på hennes första födelsedag!

Vem tillverkar dina kläder?

2011-12-02T19:58:00.001-08:00

Det sitter en kvinna böjd bakom den stora symaskinen. Hon jobbar snabbt och effektiv. Vågar inte titta upp. Hon vet att minsta felsteg kan innebära avdrag på lönen, eller värre - att hon utan omsvep förlorar sitt jobb.

Hon har suttit här sedan kvart över åtta och arbetar till kvart över fem. Det låter inte så konstigt. Men redan halv sju kommer hon att vara tillbaka vid sin symaskin igen. Då börjar kvällspasset. Först vid halv elva är det dags att gå "hem" för dagen.
Hem...till den enkla barack och det rum som hon delar med ett tiotal andra kvinnor. De är sk "migrant workers". Fattiga arbetare från den kinesiska landsbygden som på särskilt vilkorat visum arbetar i storstäderna i sitt eget land. Många har familjer kvar därhemma att försörja, eller obetalda skulder som jagar dem. Men den futtiga lönen på några kronor i timman räcker inte mycket till. Inte nog för att spara undan och starta ett nytt bättre liv.

Varannan söndag får hon fyra timmar ledigt. Det är hennes helg. Träffa familjen hinner hon bara en gång per år, på årets enda semester ett par veckor kring det kinesiska nyåret. Då hinner hon kanske, om pengarna räcker till, resa hem och träffa de barn som finns kvar där hemma. Hon drömmer om en bättre framtid för dem. Att de pengar hon skickar hem kanske kan ge dem en bättre start i livet. För sin egen del har hon inga drömmar kvar. Hon är en maskin som arbetar, äter, arbetar, sover, arbetar...

Den här historien är löst baserad på ett nyhetsreportage om kinesisk konfektionsindrustri som jag såg för en tid sedan, och bilden bekräftas av många olika källor. Visst är den inte lika illa som de värsta historier vi hört... den uppmärksammade dokumentären China Blue (finns i sin helhet på youtube) från 2005 till exempel. Men ska de människor som tillverkar våra kläder behöva ha det såhär?

Vad kvinnan i min berättelse tillverkar är oklart. Det skulle kunna vara en billig topp från HM, eller en dyr piketskjortas från Burberry. Kanske är det en ursvensk trikåtröja med sametryck från Polarn och Pyret eller en ekologisk toppluva från Villervalla?

Det finns nämligen ingen som hest ekonomkisk logik i vilka som använder slavarbetskraften. Hur mycket du som kund än betalar är det aldrig en garant för att den som tillverkat kläderna fått ens ett öre mer.

Jag frågade svenska Polarn och Pyret varför de lägger sin tillverkning i huvudsakligen Kina trots de dåliga arbetsvilkoren, och hur det går ihop med deras miljöprofil att frakta kläder tvärs över jorden för en i huvudsak nordisk marknad.

Något vettigt svar fick jag förståss inte. Bara några fina ord om att de deltog i ett företagssamarbete för förbättrade arbetsvilkor i Kina (men att namnge vilka fabriker de använder sig av så att någon svensk journalist kan åka dit och kolla vill de absolut inte göra) . Och så den väldigt märklga motiveringen att Kina gör bra kläder, och är experter på exempelvis ytterplagg.

Jaha...? Vad jag hört är småbarn experter på att handknyta äkta mattor. Sedan när blev det ett argument som överskuggade etiken?

Och förresten, låt oss granska detta märkliga påstående, att man måste lägga tillverkningen i Kina för att få riktigt bra ytterkläder. Ska jag alltså fås att tro att en fattig outbildad kines från landsbygden är just det som krävs för att sy en riktigt bra overall? Att inte en svensk, eller låt säga en åtminstone jämförelsevis välmående portugisisk fabriksarbetare, kan göra samma arbete? De låter ju närmast som rasbiologi...finns det något åtråvärt i just de Kinesiska generna? Eller i ärlighetens namn, är det inte helt enkelt så att den som helt saknar arbetstrygghet tvingas jobba extra snabbt och effektivt för att inte få kicken?

För det andra: Det låter ju oerhört behjärtansvärt att Polarn och Pyret bryr sig så mycket om etiska frårgor. Att de kämpar för att de stackars kineserna ska få bättre arbetsvilkor och inte behöva jobba längre än 11 timmar om dagen 6 dagar i veckan som lagen egentligen kräver och att man åtminstone inte ska anställa barn. Så godhjärtat av dem.
Eller..vänta nu... Vi glömde visst en liten detalj här. Vi talar ju om ett företag som flyttat produktionen från länder som redan hade precis de goda arbetsvilkor man så innerligt säger sig eftersträva. Det är inte ett kinesiskt klädmärke vi talar om här. Om man nu visste att Kinas konfektionsindustri helt bygger på ett slavliknande utnyttjande av en fattig lansbygdsbefolkning utan grundläggande mänskliga rättigheter, varför la man då produktionen där från början?

Det finns för övrigt massor av länder med stor konfektionsindrustri inom europas gränser som är betydligt bättre både när det kommer till arbetsvilkor och miljölagstiftning så vad är problemet? Tycker ni att läget är kasst så flytta på er!

Problemet är förståss pengar. Det är billigt att producera i Kina. Men det som gör det billigt är ju just de absolut undermåliga arbetsvilkoren och de minimala lönenivåerna. Kan man pressa ut 15 timmars arbetstid per dygn ur en enda människa utan ett öre i övertidsersättning och med några få futtiga kronor i lön...tacka fan att det blir billigt!

Och hur mycket våra företag än säger att de värnar om förbättrade arbetsvilkor kan ni vara fullt säkra på en sak: Den dag de kinesiska arbetarna faktiskt får en lön att räkna med, en lön som gör att de kan arbeta normala arbetstider och ha en fritid och ett dagligt umgänge med sin familj utanför jobbet. Den dagen kommer du inte längre hitta Polarn och Pyret, Villervalla eller Odd Molly på fabrikernas kundlista. Då har de flyttat sin produktion till något annat land med usla arbetsvilkor och obefintlig miljölagstiftning. Något billigare land.

Vad ska man då göra, som konsument? Om man inte gillar läget menar jag?
Ja som vanligt: att hålla käften löser då i alla fall ingenting.

En tyst bojkott tror jag inte heller är svaret. Men kanske att vi börjar säga vad vi tycker, väljer aktivt och låter tillverkningsland spela med som en av de aspekter vi efterfrågar och värderar innan vi gör vårt köp. Särskilt när det gäller de saker och märken vi betalar lite extra för, och som gärna framställer sig som extra bra. Då ska våra krav också vara extra höga! Det har vi faktiskt betalat för!

Livstid

2011-12-02T08:54:00.000-08:00

Igår tog jag med storkillarna och några av deras kompisar på Bowling efter jobbet. Vi bowlade en och en halv timma, sedan följde några av kamraterna med hem och lekte kurragömma i mörkret utomhus på vår stora går. Därefter utbröt ett vilt Cowboykrig på ovanvåningen medan jag lagade mat, länge och med många tillbehör. Middagen var klar klockan sex.

Jag uppskattar verkligen den livskvalitet som min deltistjänst ger. Efter nyår kommer jag antagligen att behöva jobba heltid i sex månader på grund av våra lite mer långsiktiga livsplaner. Jag har lätt ångest över det, särskilt för femåringens skull. Men också för min egen. Livet är så mycket mer än att bara vara på jobbet.

Den perfekta julskinkan!

2011-11-30T12:46:00.000-08:00

Jag har lyckats kamma hem den mest perfekta julskinkan i år! Bara två kilo och precis sådär lagom avlång och jämntjock rakt över. Perfekt skinkmackestorlek!

Jag avskyr stora bollformade skinkor som blir aldeles omöjliga att skära när man kommer till mitten...och jag avskyr när man är för sent ute i butiken och det bara finns de där gigantiska femkilosklumparna kvar och man liksom inser att det kommer bli senapsfadd pytipanna och skinklåda på matsedeln hela januari ut.

En sorglig nyhet jag läste på Äkta Varas site tidigare i år är att det kan bli brist på svenska julskinkor eftersom många grisbönder lagt ner. Folk är inte beredda att betala för det svenska köttet (ens från den konventionella produktionen där grisarna ändå har det i bästa fall måttligt ok). Istället köper svenskarna allt mer av det billiga importerade köttet (från länder där grisarnas livsvilkor är långt ifrån acceptabla). Till jul vill de flesta ha svenskt men sedan när plånboken tryter i januari efter alla överdådiga paketinköp börjar nog den danska fläskfilén slinka ner i shoppingkassarna igen?

Dansk burgris - snart i en stekpanna nära dig!

När sopor får bestämma!

2011-11-29T11:32:00.000-08:00

Jag tycker att Linköping är en rätt så trevlig stad, men jag åker inte dit särskilt ofta. Det är liksom lite för långt att åka, i alla fall med bil.

Men nästa gång jag vill dit kan jag kanske gömma mig i soptunnan? Från årsskiftet kommer nämligen alla Örebros hushållssopor fraktas till Linköping för förbränning. De gav ett bättre bud än den lokala sopanläggningen och vann kommunens upphandling. Att det kommer att innebära 100 mil extra lastbilstransporter varje dag spelar liksom ingen roll. Klimatfrågan är ju ändå död (ja alltså...vi är lika mycket på väg åt helvete som vanligt men det har liksom blivit lite omodernt att prata om).

Någonstans här önskar jag att jag kunde skriva att det hela bara var ett ovanligt sjukt aprilskämt...men tyvärr verkar det inte så. Vilka sopor till beslutsfattare är det som bestämmer något sånt här? Är ni helt och hållet från vettet eller vad är det frågan om?

Säg mig vem som beslutat detta så jag vet vart jag hädanefter ska posta mina sopor!

Nu kan vi bli grannar!

2011-11-29T11:03:00.000-08:00

http://w4.objektdata.se/pregen/329/OBJ11337_1146106329/wp.htm?SID=4hftspisvgep4j55u0tgwc55

Visst har ni alltid drömt om att bo i svindyrt ruckel?

Förlåt mig, huset har faktiskt potential. Men 1,8 miljoner..??? Tillåt mig asgarva!

Det måste vara närheten till de OERHÖRT trevliga grannarna som drar upp priset!

Mordet i garderoben!

2011-11-28T09:43:00.000-08:00

Frivilligt husdjur

Det är så mysigt och charmigt att bo såhär lantligt,...på sommaren!

Vi bor granne med en åker och invaderas vid den här tiden alltid av diverse inkräktare till smådjur som kommer springandes och prompt ska flytta in. Jag anser mig vara invandringsvänlig men någon måtta får det väl ändå vara! Bygg er ett eget hus säger jag!

Natten mot lördagen vaknade jag klockan fem på natten av en råtta som satt och gnagde på ett kexpaket. Att det var just en råtta som gnagde på ett kexpaket viste jag förståss inte just då...men något jäkla djur som hade ljud för sig fattade jag i mitt sömndruckna tillstånd att det var.

I alla fall...jag vimsade halvvaken ut i hallen och skrek åt råttan att hålla käft. Det fungerade ungefär en kvart, sedan var den igång igen (vad har hänt med respekten för vuxna människor nu för tiden???) Jag försökte lokalisera vart råtthelvetet höll hus någonstans men varje gång jag började gå runt så var han förståss tyst. Ställde ut några fällor och försökte somna om.

Vid sextiden var den förpestade gnagaren igång igen och det var bara att pallra sig upp. Vi ägnade sedan förmiddagen åt att leta efter hans gömställe. I garderobsutrymmet under trappen upp till ovanvångingen har vi haft in möss förr, så där började vi riva ut allt junk som olämpligtvis förvaras där. Under alltihop hittade vi tydliga spår av råttan (vi insåg nu på lortstorleken att det inte var en liten skpogsmus vi hade att göra med) samt ett halvätet paket kex. Det måste ha legat där sedan i sommras då jag handlade en hel kasse kex på en kexoutlet inför barnens fördelsedagskalas som gömdes undan där några dar.

Ofrivilligt husdjur

När min käre, men lite mesige, sambo skulle fortsätta rensa ut det sista insåg han att han inte var ensam där inne under trappen. Han hade gott sällskap av Herr Råtta som helt tycktes sakna känsla för att fly brottsplatsen. Sambon flydde däremot fältet illa kvickt kan jag säga!

Vad göra? Råttfällan tycktes orimligt liten inför den skådade besten. De två så kallat vuxna människorna tycktes orimligt mesiga. Vi kapitulerade och hämtade hjälp från tredje part: Katten!

Katten kånkades motvilligt in (skygg hittekatt som föredrar att vara ute) och slängdes in i garderoben. Ett första förbyllat jamande byttes sedan mot ljud av vilda strider, ett dödstjut från gnagardjuret och sedan ett förnöjt tuggande. Familjens enda kompetenta råttjägare hade gjort sitt jobb.

Ja ni hör...hur charmigt och mysigt vi har det här i vårt lantliga hem. Är det någon som är intresserad av ett halvårsbyte så kan jag tänka mig en central lägenhet med jacuzzi och snöskottande vaktmästare över vintern! I utbyte finnes ett stycken dragigt torp med rykande vedspis, iskallt köksgolv och garderob med blodfläck efter död råtta. Halvätet kexpaket kan medfölja som bonus!

Matkassen dag 4: Fiskgryta med Saffranscreme.

2011-11-27T13:30:00.000-08:00

Sista receptet från matkassen var en fiskgryta med färsk lax. Massor av färsk lax! Däremot ganska lite grönsaker som vanligt. Det här receptet är nog det som mest liknar den mat som jag vanligtvis brukar göra. Fiskgryta är en av mina personliga favoriter men resten av familjen är väl inte lika förtjust.

Jag gillar att ha i flera olika sorters fisk/skaljdur. Någon näve räkor så att man kan använda skalen till att fräsa upp en snabb buljong...ett nät blåmusslor och så någon bit fisk och massor av grönt. Nu kan man ju se det här som en enkel vardagsvariant...men det blir ändå ett väldigt dyrt vardagsalternativ då ekologisk färsk lax brukar ligga på runt 200 kronor kilot och upp.

Jag kunde som vanligt inte hejda mig utan slängde i både en rotselleri och en knubbig fänkål...och en purjo...och ´några sugarsnaps. däremot lite mindre potatis. I övrigt följde jag faktiskt receptet!

FISKGRYTA MED SAFFRANSCREME

4 Portioner
• 1 msk olivolja
• 500 g potatis, tunt skivad
• 200 g morot, tunt skivad
• 1 st gul lök, hackad
• 1 förp krossade tomater
med örter
• 2 dl vitt matlagningsvin
• 2 dl vatten
• 1 tsk salt
• 1 tsk svartpeppar
• 500 g laxfilé
• 2 dl crème fraiche
• 0,5 påse saffran
• 1 st vitlöksklyfta, pressad
• 4 st baguetter

Hetta upp olivolja i en rymlig kastrull och bryn potatis,
morot och lök 5 minuter. Slå på krossade tomater, vitt
vin och vatten. Salta och peppra. Koka tills potatisen
mjuknat, cirka 20 minuter. Lägg i fisken och koka
upp. Stäng av värmen, lägg på ett lock och låt stå
ytterligare 5 minuter. Värm bröden enligt anvisningen
på förpackningen. Blanda crème fraiche med saffran
och vitlök. Servera en klick till grytan.

Våra betyg blev som följer:

Herr'n i huset: 6 poäng, gott men ingen favorit

Frun i huset: 9 poäng. Fiskgryta är min favorit och saffran är min drog!

5-åringen: NOLL poäng (mer humöret än laxen tror jag)

...storpojkarna var inte hemma.

På all brocolli som blev över gjorde jag en god trattkantarellpaj med brocolli och stark ost som vi hade till lunch idag ihop med överbiven supersallad från gårdagen. Yummie!

Matkassen dag 3: Bönsalladen som blev en Wok!

2011-11-27T08:38:00.000-08:00

Det bidde ingen bönsallad, trots att matkassen så påbjöd. Resten av familjen verkade -milt sagt- mycket skeptiska och själv är jag inte heller någon stor salladsfanatiker vintertid. I ett dragigt torp som vårt behöver man all varm mat man kan få.

Bönsalladen skulle ha varit såhär:

4 Portioner
• 380 g kidneybönor
• 400 g sojabönor
• 160 g broccoli, små
buketter
• 100 g haricots verts
• 100 g sugar snaps
• 10 cm purjolök, strimlad
• 1 st paprika, finskuren
• 150 g fetaost, tärnad
• 0,5 dl olivolja
• 2 msk vit balsamvinäger
• 2 st vitlöksklyftor, pressade
• 0,5 tsk salt
• 0,5 tsk svartpeppar
• 1 tsk olivolja
• 4 st chorizo

Skölj bönorna i kallt vatten och låt dem rinna av.
Koka broccoli, haricots verts och sugar snaps i saltat
vatten, ca 1 min. Blanda grönsaker, bönor och fetaost
i en bunke. Tillsätt olja, balsamvinäger, vitlök och
smaka av med salt och peppar. Blanda ordentligt.
Snitta korvarna och stek dem i olja i en panna cirka 5
minuter.

Men "bönsalladen" blev istället till en wok med paprika, sugarsnaps, haricot vert, morötter och sojabönor. Broccolin fick vara med på två sätt: dels som små buketter och dels som "falska bambuskott" som jag skar ut ur brocollistammen. Jag hade också i den kyckling som blivit över från det senare matkassereceptet men den hade fungerat jättebra som vegetarisk wok annars. Att ha sojabönor i woken var riktigt gott och blir en idé som kommer att återanvändas.

Jag stekte upp alla grönsaker lite snabbt i en het panna, stjälpte över en burk panaeng curry (går utmärkt med kokosmjölk + currybas eller någon egen kryddning annars).

Vi kokade riset som vi också fått från matkassen och hade mycket över av, så förutom grytbasen blev det en nästan helt "matkassebaserad" wok. Vi åt detta i fredags men bloggen släpar efter lite.

Lördagsmat på rester från kassen...grädde till rödvinssåsen, råstekt potatis och en supersallad.

Fetaosten har jag istället använt i en sallad som vi ätit nu i helgen som tillbehör både lördag och söndag. Vi hade över av både crispsallad, sugarsnaps och selleri...och dessutom ett helt paket körsbärstomater som jag trodde skulle vara i bönsalladen men som verkar ha varit ett felskick? Vi gjorde en supersallad med allt detta + avocado och granatäpple. Mumsmums!

Ett paket chorizo och en burk kidneybönor har vi fortfarande kvar.

Bagarskolan: Saftiga Saffransbröd!

2011-11-27T05:05:00.000-08:00

Idag bakar vi lussekatter här hemma. Några "katter" blir det dock inte då ingen orkar rulla dem. Särskilt inte jag. Dessutom är bullformade lussekatter med mandelmassefyllning och vit choklad mycket godare. Så då gör vi det.

Jag har under åren samlat på mig massor av knep för att få perfekt jäsning och bullar som håller sig saftiga länge. Många sådana tips kan man hitta här och där på nätet. Men här har jag sammanställt de jag brukar använda i en superenkel steg-för-steg lista. Bara att skriva ut och följa!

Saffranssnäckor med mandelmassa och vit choklad.

DU BEHÖVER:

Ett par msk vodka eller annan alkohol
1 sockerbit
3 paket safftan (1,5g)

125 g smör -absolut INTE margarin!!!!
5 dl gammeldags mjölk
1 burk kesella
några nypor stött kardemumma

50 g jäst
1 tsk bakpulver
2 dl vit sirap
1/2 tsk salt
ca 15-17 dl vetemjöl special
uppblötta russin (MÅSTE vara ekologiska!)

Till jäsning:50 g smält smör, måste vara nysmält så att det är varmt.

-------------------------------------
MANDELFYLLNING:
1 dl mandelmjöl
1dl socker
en äggvita
Ca 75 g smält smör (jag höftar lite..känn efter att det blir bra konsistens att kunna bre ut)
+ev. lite vaniljsocker
-----------------------------------------

Till pensling: Äggulan som blev över efter mandelsmeten, + ev ett ägg till

Till garnering: pärlsocker eller vit choklad.

GÖR SÅ HÄR:

(Steg 1+2 kan du göra redan på morgonen eller kvällen innan du bakar.)

1. Häll saffranet i en liten skål och gnugga runt med en sockerbit så att det finfördelas ytterligare. Häll på en sup vodka (sägs hjäpa till att lösa ut de gula färgämnena i saffranet + ev smak beroende på vem du frågar). Låt stå

2. Lägg russinen i blöt. De torkade russinen kommer annars att suga ut degvätska ur bullen när de gräddas.

3.Smält smör på spisen, häv i saffransvodkan...låt det koka upp så alkoholen försvinner (du kanske har barn som ska äta av degen). Häll sedan i mjölken, kesellan och ev. kardemumma och låt det värmas till 37 grader.

4. Smula jästen i en bunke. Häll på 1 tsk bakpuver så jäser degen bättre.

5. Häll över degspadet och rör runt. Tillsätt den vita sirapen och saltet.

6. Häll i mjölet lite i taget. Mängden mjöl i receptet är bara en uppskattning. Arbeta med degmaskin eller degkrokar på elvispen. Så fort degen börjar släppa i kanterna så sluta ha i mjöl. Degen ska vara MYCKET lösare än du tror. Så lös som det bara går att få den om den ska vara hanterbar. För mycket mjöl är vanligaste orsaken till torra bullar.

7. Smält 50 g smör och ös över degen. Det ger jäsningen en skjuts. Lägg över en bakduk och låt jäsa.

8. Jäs i ca 40 minuter under bakduk.

9. Medans degen jäser gör du mandelmassesmeten. Har du färdig mandelmassa så kan du riva den och blanda med smör, det är samma sak. Men det är smidigare att ha mandelmjöl hemma för att kunna göra precis den mängd mandelmassa man behöver till ett recept. City Gross brukar ha det. även vissa Lidl. Annars kan man köra med mandelkvarn.

10. Sätt nu på ugnen! 200-225 grader ska det vara, beroende på din ugn. Jag kör varmluftsläget, 200 grader.

11. Ta fram degen och arbeta eventuellt i lite mer mjöl för hand om den fortfarande är för lös. Du ska kunna ta i den försiktigt utan att den smetar fast i händerna men annars vara så lös som det går. Använd helst en bakduk i silicon för att kunna baka med kletig deg utan att det klibbar fast i underlaget.

12. Dela degen i två delar. Kavla ut degen en del i taget, bre ut mandelmassesmeten med en slickepott eller låt någon glad bagare i förskoleåldern göra det.

13. Rulla ihop den en korv och skär i lika stora bitar. Låt den glade bagaren äta snuttarna (eller ät dem själv vet ja')

14. Använd BAKFORMAR till bullarna. Är du miljövänlig tar du återanvändningsbara i silicon. Något jag själv önskar mig i julklapp. Engångsformar är inte miljövänligt men det är inte massor av torra bullar som slängs heller, så här gör vi ett undantag. Saftiga bullar kräver formar!

15. Ställ dina bullar på en plåt och låt jäsa i tio minuter. Jag brukar låta en plåt stå ovanpå spisen och en på en stol framför spisen, då mår de gott i värmen.

16. STÄLL IN EN BUNKE MED VATTEN UNDERST I UGNEN (om du inte är en lyxlirare som har ångugn). Ångan ger saftigare bullar.

17. Grädda bullarna i 8-10 minuter. Jag kör halva tiden med varmluftsöläget och slår sedan av det, annars blir de för mörka ovantill tycker jag. Det beror säkert på min ugn...men ett tips är att du skriver av den här instruktionen och uppdaterar med exakta tider och nycker för din egen ugn!

18. Ta ut bullarna och låt dem svalna.

19. Smält vit choklad i micron, i en såssnipa eller gräddkanna. Den måste bli ganska varm för att få rinnig konsistens. Ringla över bullarna, putta på med en liten sked om det behövs. Sedan kan du välja att ha snygga "kickar", ringlade serpentiner eller låta en liten bagare i förskoleåldern bre ut chokladen med kniv.

20. ÄT!

Kejsarens nya kläder. - en krönika om konsumtion

2011-11-25T23:12:00.000-08:00

Visst har ni hört berättelsen om Kejsarens nya kläder? Sagan om den sluge skräddaren som sydde en dräkt av luft, och fick ett helt folk att tro på illussionen?

Skräddaren lyckades skapa en känsla av samförstånd mellan alla de som höll med. Han fick de som tvivlade att tro att det var dem det var fel på, som inte kunde förstå vad det var som alla andra såg.
Kejsarens skräddare måste väl kunna sägas ha varit den första riktigt stora varumärkesbyggaren och idag skulle han bi headhuntad direkt av vilket multinationellt företag som helst! Men mer om det senare:

Först vill jag berätta om tre "insikter" om konsumtion jag fått de senaste åren, och återknyta till tre konsumtionsteman som jag tidigare bloggat om.

Den första: Lantlivet.

Några år efter att vi köpt vårt gamla hus i lantligt läge, började jag söka i tidningar och bloggar efter inspiration från andra som levde som vi. Jag ville läsa om människor som hade höns till husbehov och odlade lite grönsaker, och om renovering och inredning som passar i gamla hus.

Snabbt kom jag att inse att begreppet "lantliv" kan betyda väldigt många olika saker. Jag hittade till slut vad jag sökte men passerade på vägen mängder av tidningar, bloggar och sidor som alla ville sälja in budskapet att lantlivet är någonting som kretsar kring "rätt prylar". Att leva lantliv är att inreda med en viss färg, att bära en viss typ av svindyra tunikor, att ha rätt sorts logga på gummistövlarna och -oavsett man använder den eller ej - kunna stoltsera med en viss typ av pastellfärgad bakmaskin.

Det gav mig min första "insikt": den om konsumtionen som identitetsskapare! Visst har jag förstått det innan...men här fick jag ett så glasklart exempel! De flesta saker vi människor köper har inte som syfte att fylla något reellt praktiskt behov. Vi shoppar för att skapa mening och identitet, för att få status, för att känna samhörighet, för att känna oss som en viss typ av människor. Det innebär också att vår konsumtion är omättbar. Vi kommer aldrig att sluta handla bara för att vi redan har de saker vi behöver. Samtidigt riskerar just all denna konsumtion att ta oss mycket längre från de livsdrömmar vi faktiskt vill uppnå eftersom de dränerar oss på tid, energi och resurser.

Jag har skrivit med om lantliv och konsumtion här

...och om konsumtion och samhörighet/bekräftelse här

Det andra: Barnen

När jag blev förälder överöstes jag med reklam. Det finns ingen gång i livet jag känt mig så mycket som en utpekad mågrupp för reklam och prylar. Det var den ena vansinniga grejjen efter den andra...(en maskin som portionsförpackade varje använd blöja i ett lager av väldoftande plast...ska man skratta eller gråta?), och de mesta var dyrt. Men det var inte bara reklamen som överöste mig som förälder, utan även omgivningarnas förväntningar på min konsumtion. Inget annat område i livet har fört med sig så mycket diskussioner kring prylar som just föräldraskapet.

Den devis som företagen vill pracka på oss, och som vi sedan så gärna delar med varandra, är att "bara det bästa är gott nog åt mitt barn". Det är en känslobaserad argumentation som är oerhört svår att värja sig mot. Det ska mycket till för en förälder att ställa sig upp och säga: "Nej, inte bara det bästa är gott nog åt mitt barn, mitt barn får gärna ha en omodern barnvagn med nallemönster bara den är funktionell".

Ändå är priset för att vi hela tiden ska köpa oss till det perfekta föräldraskapet faktiskt den sorgliga konsekvensen att vi lämnar efter oss en planet full med skit till våra barn. Är det verkligen att ge dem de allra bästa?

Min insikt: Konsumtion innefattar ett socialt tryck och djupt känslomässiga föreställningar som vi delar med varandra. Det är en mycket större och svårare fråga än individens fria val att köpa eller inte köpa.

Jag har bloggat mer om barn och konsumtion här!

Det tredje: Miljörörelsen

Jag tänker mycket på det här med miljön och framtiden. Det har förståss blivit ännu mer påtagligt sedan jag själv blev förälder. Det känns ibland som att det arv vi lämnar efter oss är som ett bankkonto vi redan har länsat själva. Som att vi hade en summa att lämna i arv, men på vägen har vi hela tiden nallat på de pengarna, investerat dem i kortsiktiga affärer och lånat ut dem till suspekta typer så att våra barn kommer att få kämpa med näbbar och klor för att det ska finnas något kvar.

Eftersom jag tänker på miljön vill jag också gärna läsa om miljöfrågor...och jag hade nog på något sätt utgått från att miljöprofilierade medier skulle vara mer befriade från det ständigt hetsande köpbudskapet. Men jag har förstått att så inte alltid är fallet. Även i många tidningar och på bloggar som profilierar sig som ekologiska ägnas mycket stort utrymme åt exponering åt varor utan någon vidare reflektion. Produkter som visserligen är miljömärkta och producerade med en något mindre klimatpåverkan - men som ändå lockar oss till köp vi hellre kunnat avstå. Det huvudsakliga problemet med vårt utarmande av naturresurser är ju inte VAD vi konsumerar, utan ATT vi konsumerar -även när vi inte behöver.

Det leder mig till min tredje insikt: Att vi måste lära oss krypa innan vi kan gå. För ett långsiktitg miljötänk krävs att vi först lyfter konsumtionsfrågan som en företeelse i sig och reflekterar över den.

Jag har boggat mer om miljö och konsumtion här!

Om vi vill utmana konsumtionssamhället måste vi våga prata om det. Vi måste våga diskutera och utmana varandras föreställningar om konsumtion. Vi måste helt enkelt, som det lilla barnet våga öppna käften och ropa att "Kejsaren är naken".

För -liksom i Kejsarens nya kläder- kan de falska ilussioner som föder vårt konsumtionssamhälle och utarmar vår planet: illussionen att vi kan shoppa oss till en viss typ av liv, illussionen att vi kan shoppa oss till att bli en viss typ av människa, illussionen om att vi kan shoppa oss till att bli bättre föräldrar, illussionen att vi kan shoppa oss till en bättre miljö, bara fortleva så länge vi är beredda att bära dem emellan oss. Dessa illussioner kan inte existera utan vårt samförstånd, för de är -liksom kejsarens nya kläder - byggda av ingenting annat än luft.

Välkommen till Dårhuset!

2011-11-25T08:18:00.000-08:00

Om man vill ha sig ett riktigt asgarv på någon annans bekostnad (varsågod jag bjuder på det), kan man ta sig en kvällspromenad i den idylliska villaförorten Lillån, strax norr om Örebro.

Tittar man då riktitg noga in i dunklet på de lummiga bakgårdarna kan man då få beskåda något högst besynnerligt:

En ruffsig tant i morgonrock och gumistövar som liksom gungar och skumpar upp och ner med hela kroppen medans hon viftar ivrigt med en plastbytta och med uppslupen röst ropar: Anki-Yanko-Mister Bianco...koooomsikomsikom ...i ungefär stadiga tjugo minuter!

Det är förståss ankorna som bestämt sig för att sova på hönshustaket IGEN!

Myskankor är ett husdjur jag varmt rekommenderar till alla som är beredda att ge upp den sista droppen av mänsklig värdighet.

Vi testar matkasse. Dag2: Grillad apa!

2011-11-24T08:52:00.000-08:00

Den här gången får ni hålla tillgodo med taskiga mobilbilder. Livet tar sin tid.

Igår testade vi den andra rätten i Coops ekologiska matkasse "Vår Middag". Nämligen "chicken a la King Kong".Ursäkta, för det första, men vilken Göteborgare är det som kommit på det knäppa namnet? Det låter ninte direkt delikat i mina öron, det får mig att tänka på grillad apa!

Smakade som grillad apa gjorde det i alla fall inte, men vi upplevde det inte heller som någon större smaksucce. Det smakade milt av morot och seleri, med en lite starkare eftermak av chili. Men det fanns liksom inget som bröt av eller skapade en riktigt mustig bas. Det var absolut inte otäckt men ganska slätstruket helt enkelt.

Chicken a la King Kong

4 Portioner

• 4 dl ris

• 4 st blekselleristjälkar

• 1 st morot

• 1 st röd paprika

• 2 dl vatten

• 1 dl grädde

• 1 msk vit balsamvinäger

• 2 st vitlöksklyftor,

pressade

• 1 st röd chilifrukt

• 1 st hönsbuljongtärning

• 0,5 tsk salt

• 0,5 tsk svartpeppar

• 900 g kyckling

drumsticks

Ugnstemperatur 200 º. Koka riset enligt anvisningen på
förpackningen. Skär blekselleri och morot i stavar. Dela paprikan i
mindre bitar.
Koka upp vatten, grädde, vinäger, vitlök, chili och buljongtärning i
en kastrull. Salta och peppra. Fördela kycklingen och grönsakerna i
en ugnsfast form. Slå på den kokande buljongen och sätt in i ugnen
cirka 40 minuter.

På tal om apa har vi förresten insett att det här är en matkasse för köttälskare som vill behöva äta ganska lite grönt. Eller äter folk såhär lite grönsaker? EN morot var det beräknat till fyra portioner och så en paprika och några selleristjälkar på det. Jag hävde i massor av motor och extra paprika + lite av det stora broccolihuvudet. Men jag hade ändå önskat en sallad eller något mer grönt vid sidan om. Dietisterna på Vår Middag har nog inte hört talas om den helt exotiska wild-and-crazy Tallriksmodellen!

Såhär såg min ugnsform ut när jag stoppade in den. Ändå blev det för lite grönt.

Våra betyg:

Herr'n i huset: 6 poäng . "gott men smakade inte så mycket"

Frun i huset: 5 poäng (om det ahde varit med ekologisk kyckling...annars DISVKVALIFICERAD!)

5-åringen: Hundra poäng (han är inte så nyanserad av sig den mannen)'

De andra två gossarna var inte hemma då jag tänkt fel på tiden med deras friidrottsträning. Så nu har vi massor av kycklin över. Den tänker jag göra "snabbmat" på genom attsteka upp med wokgrönsaker och Panaeng Curry (en tillsatsfri thaigrytbas som man brukar hitta på samma hylla som kokosmjölken i mataffären)

Begagnat i julklapp?

2011-11-24T06:51:00.000-08:00

Den knallrosa dockvagnen i plysch ska bli årets julklapp till systerdottern (men lugn alla genusivrare, hon ska få en låda bilar med).

Brukar ni ge (eller få) loppisfynd i julklapp?

Jag vet att det i vissas ögon anses lite fult att ge bort begagnade saker. Den spärren har vi inte i vår familj. Jag ger gärna bort begagnat och tycker själv att loppisfynd är bland de absolut bästa presenterna att få. Saker som bara är att gå och köpa i affären...ja, de kan jag ju liksom själv bara gå och köpa i affären.

Jag uppskattar väldigt mycket att få hemgjorda saker med, en god sylt eller ett hembakt bröd eller något. Men de är inte så pyssliga med sådant i min familj.

Annars skulle jag gärna önska mig en massage eller klippning om jag hade någon i släkten som behärskade det. Prylar behöver jag definitivt inte fler av, men för ett schysst loppisfynd gör jag gärna ett undantag.

Vasen med blomranka är ett litet loppfynd från en blandad auktionslåda som också blev en present (Annalisa Thomson, Upsala Ekeby, 40-tal)

Smörig

2011-11-24T02:08:00.000-08:00

Ni tycker kanske att jag är lite smörig mot Coop som ger så mycket tips från just den butiken. Men det är en naturlig konsekvens av att det är min närmaste affär och det är där jag handlar (de har störst ekosortiment av butikerna i närområdet). Alltså är det deras rabatter jag oftast ser och kan tipsa om.

Men skriv gärna en rad om ni ser rabatter på ekologiska vardagsvaror i någon annan butik så lyfter jag det med.

Den här veckan vill jag tipsa om extrapris på ekologiskt smör (jag tror att det gäller på alla coop forum /coop extra men inte helt säker). Läge att bunkra upp inför julbaket alltså!
Att bunkra basvaror när det är erbjudanden är en av de strategier jag använder för att hålla nere matkostnaden trots att vi äter ekologiskt. Smör håller länge och går dessutom att frysa, så det är bara att bunkra upp.

Bregottmamman simmar igen!

2011-11-23T01:32:00.000-08:00

Om devisen "du är vad du äter" vore sann så skulle jag vara ett Bregott. Fet men naturlig, liksom. Eller ja...lite tjock i alla fall om jag får säga vad jag tycker. Det tyckte jag å andra sidan precis lika mycket när jag vägde 20 kilo mindre än nu. Det verkar liksom ingå för oss kvinnor att man ska vara missnöjd med sin kropp. Är det inte sorgligt?

Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka vara nöjd med den jag är, och att inte låta eventuella föreställningar om vad andra kan tycka begränsa mitt livsutrymme.

Igår var det terminsavslutning på simskolan där min 5-åring går. I god tid innan hade vi alla fått veta att på avslutningen skulle vi göra något riktigt roligt. Då skulle föräldrarna också få följa med ner i vattnet så att barnen fick visa vad de kunde och titta om föräldrarna också kunde samma sak. Det skulle bli vattenlekar och sammarbetsövningar mellan föräldrar och barn. Superkul tyckte barnen. Min son har pratat inlevelsefullt om detta i flera veckor.

Jag badar ju en del på jobbet och är van att springa omrking i simhall - med eller utan baddräkt - för att jaga rätt på autistiska elever som flippat ur vid åsynen av en brandvarnare eller liknande. Så jag är väl kanske lite härdad. Men visst kan jag tillstå att det kanske inte är det mest bekväma momentet i livet att visa upp sig i badkläder. Att avstå skulle däremot inte falla mig in, det skulle klännas som att förstöra det roliga för barnen, och min son skulle bli jättebesviken. Det skulle dessutom, för min egen självkänsla, innebära att jag diskvalificerade mig själv till ett objekt med syfte att visas eller gömas för andras ögon. Alltså åkte badkläderna på.

Den allmänna obekvämheten blev väl kanske inte direkt bättre av att de andra sju mammorna i omklädningsrummet inte visade några som helst tendenser till att byta om. Hade jag missuppfattat alltihop och skulle knalla ut där som den vrickade nudistmorsan? Men nej, det var föräldrabad. Och till bassängkanten kom alla tre medföljande pappor, i badbyxor. Alla sju medföljande mammor...i heltäckande kläder...och så jag - som ensam badande kvinna -i rosa baddräkt med prickar. Den unga duktiga simlärarinnan som hittat på och ordnat med denna specialdag sa ingenting. Men hennes ögon sa något och det gjorde barnens också. Som tur var räckte det i alla fall till så att det kunde vara en vuxen i varje lag till hinderbanan.

"-Vad faaaen är det med er, tror ni att vi bor i Saudiarabien - vad är det för bild ni förmedlar ungarna nu". ...sa jag INTE eftesom jag är en belevad människa i det riktiga livet åtminstone.
Dessutom inser jag att problemet inte ligger på individnivå. Det är väl inte dessa kvinnors fel att de känner sig så obekväma med sina kroppar att de inte kan visa sig på bassängkanten...medans papporna med ölmagar och hår på ryggen och hela baletten glatt hoppar i. Men kanske vi kunde anstränga oss en liiiiten gnutta för att inte överföra dessa föreställningar - att bara en kvinna med perfekt kropp har rätt att visa sig avklädd - till våra barn?

Vi testar matkasse! Dag1: Potatisomeletten

2011-11-22T11:46:00.000-08:00

Igår lagade vi det första receptet från Coops ekologiska matkasse. Det var en omelett med stekt potatis i, serverad med tomatsallad.

POTATISOMELETT

4 Portioner
• 300 g potatis, i stavar
• 1 msk olivolja
• 6 st ägg
• 1 dl vatten
• 150 g lagrad ost, riven
• 0,5 tsk salt
• 0,5 tsk svartpeppar
• 2 tsk torkad oregano
• 1,5 msk olivolja

Ugnstemperatur 200 º. Bryn potatisen 3 minuter i olivolja.
Vispa ihop ägg, vatten, ost, salt och peppar. Slå blandningen
över potatisen i stekpannan. Använd en stekpanna som tål
ugnsvärme, gärna med hög kant. Häll alternativt över hela
omelettsmeten i en ugnsfast form. Ställ in stekpannan eller
formen i ugnen tills omeletten stannat och fått fin färg, cirka
15 minuter. Strössla med oregano vid servering.

Jag har inget emot vegetariskt men då får det gärna vara något annat som sticker ut i smaken lite..en starkare ost eller oliver eller vad som helst (trattkantareller hade funkat bra...vad 17 ska man göra med alla dessa trattkantareller?). Vi fuskade därför och hade i ett av de två paket ekologisk chorizo som kommit i matkassen. Dem skulle man visst ha till en bönsallad senare i veckan, men den kommer vi servera med varma mackor som en eftergift för barnen.

Det blev alltså en bondomelett med chorizo...och tomatsallad. Fast vi fuskade lite med de med...hade i en del av våra egna tomater så att det blev fler roliga nyanser i salladen. Och så gjorde jag en barnsallad med morot, vitkå och äpple. Eller en vintersallad kanske jag ska säga...vi vuxna kommer inte heller att käka tomater till vardags när säsongen är slut.

Omeletten blev riktigt bra. Vi brukar inte äta omelett till middag då jag fått för mig att det inte är tilräckligt mättande. Men med potatis blev det en helt annan rätt. Att göra klart omeletten i ugnen var också ett smart drag, i stekpannan blir den lätt lite rå ovantill men för hårt gräddad i botten. Jag behöver definitivt inget recept för att laga en omelett...men jag behöver visst att någon annan kommer med idén. Det är ju egentligen en perfekt rätt för oss som stora delar av året har jättestort äggöverskott. Det var precis det här nytänket jag var ute efter med att prova matkasse.

Testpanelen gav föjande betyg på en skala från 1-10

Herr'n i huset: 8 poäng! En klar vardagsfavorit!

Frun i huset: 7,5 kanske... den kommer helt klart bli lagad fler gånger.

11-åringen: 7 poäng, men det borde ha varit ännu mer korv!

8-åringen: 6 poäng, det var gott. Men inte utan korv.

5-åringen: HUNDRA poäng (vägrade acceptera poängskalan, vägrade även äta upp sin potatis, ska inom kort annonseras ut på Blocket till billig penning!)

Tycker ni att det blev allt för positivt så återkom när vi provar bönsaladen. Jag får onda ögat här hemma bara jag nämner den!

Skåpet!

2011-11-22T09:22:00.000-08:00

Nu har vi fått upp det gamla skåpet som fyndades för 40 kronor på en laduloppis i sommras. Luckorna målades med en överbliven färgskvätt. De fick bli nån slags grön. Under ska vi sätta ankarkrokar som ungarna kan hänga saker på.

De ursprungliga skåpägarna måste ha haft betyyyydligt högre takhöjd än vi, vilket ju i och för sig inte är så svårt.

Att låta det bästa bli det godas fiende

2011-11-22T00:54:00.000-08:00

Bara för att vara tydlig:
Jag tycker det är bättre att driva en ekologisk shoppingblogg än en vanlig shoppingblogg.

Jag tycker det är bättre att sälja (och köpa) ekologiska matkassar med en del dåliga produkter än en vanlig matkasse med bara dåligheter.

Jag tycker det är bättre att handla "frigående ägg" som inte är krav, än burhönsägg...OCH SÅ VIDARE

Man ska inte låta det bästa bli det godas fiende. Ett litet steg är alltid bättre än inget alls.

Jag kan bli rätt förbannad över folk som säger "Jag hörde en gång talas om en ekobonde som fuskade med djurhållningen...så nu har jag slutat köpa Krav". Som om alternativet att köpa dansk fläskfilé då plötsligt vore rättfärdigat...

Men att något är "bättre än inget"det friskriver ju inte de här produkterna, siterna, tjänsterna från en kritisk granskning. Och tyvärr: ibland kan nog det där lila steget -om än omedvetet - riskera att bli en ursäkt för att inte ta det stora. Det är viktigt att våga fundera och problematisera kring det. Att våga tänka i helheter.

Jag vet ju att jag själv många gånger stått med en burk ekologisk honung från Nya Zeeland eller något annat galet i näven, och varit så nära att stoppa på mig den med den lilla Krav-etiketten som någon slags dålig ursäkt. Jag vet att jag alltid har dåligt samvete över att jag kör för mycket bil...Men de gånger jag lånar min mammas biogasbil sitter jag av en helt ogrundad anledning tycker att jag sysslar med något riktigt bra, istället för att reflektera över att jag kanske borde ha tagit cykeln.

Min grundinställning brukar vara att man ska vara nöjd med det man gör istället för att ha dåligt samvete över det man inte gör. Men man ska aldrig låta det man gör, hindra en från att tänka efter.

Familjen Goda-Livet testar ekologisk matkasse "Vår Middag"

2011-11-21T11:04:00.000-08:00

Den här veckan testar vi den ekologiska middagskassen från Coop: "Vår middag".

Jag har alltså INTE blivit sponsrad av Coop att göra detta. Vi bestämde oss för att testa alla ekologiska matkassar för att få nya matidéer, och för att det är kul att blogga om. Tyvärr visade det sig bara finnas en enda ekokasse här i Örebro och det var Coops. Så, nu testar vi den,

Bilden ovanför visar vad vi fick i kasssen. På högra sidan strecket ser ni de varor som var ekologiska i kassen, till vänster ligger de icke-ekologiska.

Jag kommer att skriva om de olika maträtterna under veckan men till att börja med ska jag berätta lite mer övergripande om vårt första intryck av kassen:

Mängden:
Den ekologiska matkassen innehåller mat och recept för fyra middagar. Vi valde mellanstorleken som ska räcka till fyra personer (vi är 3-5 beroende på vecka). Min uppskattning är att maten i kassen räcker som bas till minst ett par middagar till. Vi fick bland annat ett broccolihuvud på 700 gram till ett recept med 160 gram broccoli, 5 dl grädde fast det bara är 1 dl i veckans recept och ett kilo ris som förståss inte går åt till en middag. Jag har redan planer för en paj med broccoli och trattkantareller!

Priset:
Här ligger den verkliga styrkan, åtminstone om den här veckan är representativ för totalen. Mellanstorleken (4 personer) som vi tog till vår familj på två vuxna och tre barn kostar 699 kronor (599 med prova-på-rabatt). Det är bara 100 kronor mer än den icke-ekologiska varianten, och så liten är inte prisskillnaden mellan vanligt och ekologisk mat . Min gissning är att Coop subventionerar den ekologiska kassen något eftersom det är bra för deras varumärke att erbjuda en ekologisk variant.
Om man skulle handla exakt samma varor på Coops webb-butik skulle man få betala 697 kronor för detta. Coop Forums priser ligger kanske något lägre men inte jättemycket skillnad, låt säga 10%?
Kostnaden för själva tjänsten, att få receport och mat ihopplockad, är (åtminstone vår provvecka) i det närmaste obefintlig.

Inte för att jag tror Coop är ute efter att idka välgörenhet, de tjänar nog bra på att folk väljer att handla just på Coop i samband med att de hämtar ut sin kasse. Men deras vinstmarginalen är nog större på den konventionela kassen.

Kyckling som aldrig sett sol, gröna bönor och sugarsnaps som åkt jetplan och en slags industri-snabb-bakat grunk som påstår sig vara ett bröd. Allt i min ekologiska matkasse.

Ekotänket:
Mnjaaaa...här har vi den svaga punkten för denna kasse. Coop har som ambition att erbjuda exakt samma recept i den vanliga och den ekologiska kassen. Det är förståss inte en särskilt strategi. Att äta klimatsmart mat är, liksom att handla miljövänliga prylar, mer än en fråga om att välja varan med rätt klistermärke. När man äter ekologiskt planerar man ju sina recept efter vad som finns att tillgå. Ekologiska grönsaker finns i huvudsak bara när det är säsong för dem eftersom det krävs extremt miljöförstörane tekniker och mycket besprutning för att driva upp frukt och grönt under ogynnsamma förhållanden. Så tänker inte Coop, och planerar in recept med sparris i november - eller som i vår kasse: sugarsnaps från Peru och haricot verts från Kenya (!!!). Det skulle förstås inte hamnat i min vanliga matkasse, även om de varit ekologiska vilket de nu heller inte är.

Kycklingen är ett kapitel för sig, vilket jag klagat på redan i förhand till Coop. Man anser inte att ekologisk kyckling finns i rätt storlek och tillräcklig mängd (vilket är mycket möjligt) och friskriver sig från ekokyckling redan i det finstilta. Men skippa kycklingrecepten finns inte på kartan. Man SKA visst äta kyckling varje vecka helt oavsett om det är möjligt att driva upp så mycket kyckling under etiskt rimliga förhållanden eller ej. Herregud släng då hellre med en påse Quorn eller något...de må kanske inte vara ekologiskt men det har i alla fall inte suttit på någon som sopats upp levande med sopmaskin.

Ett annat extremt exempel på ekokassens inflexibla lillebrorskomplex är att man stoppat med en burk vanliga krossade tomater, med basilikasmak. I originalkassens recept är det nämligen just krossade tomater med basilikasmak och då kan man ju inte, gud förbjude, ta en okryddad burk i ekokassen. Så det blir en konventionell tomatburk, trots att det finns säkert tre olika märken av krossade ekotomater i coops varulager.

Slutligen är det ju bara att inse att jag är en adeles för självförsörjande människa för den här typen av kasse. På bilden ovan ser ni allt i kassen som vi inte hade behövt köpa.

Skojjigast var väl att den kom med en liten röd chili...jag har typ 50 stycken redan som jag omöjigen vet vad jag ska göra av!

Förutom då att vi har en frys med säkert hundra kilo helt icke-kenyanska haricot verts.

Kan man shoppa sig till en bättre miljö?

2011-11-20T08:29:00.000-08:00

Miljövänlig mössa since 1970

Jag har tidigare listat tre saker jag nästan alltid köper ekogiskt. Nu ska jag lista tre saker som jag nästan aldrig (eller i alla fall ganska sällan) köper ekologiskt:

1. Barnkläder

2. Möbler och heminredning

3. Leksaker och sportartiklar.

Jag köper dem nämligen nästan alltid på det mest miljövänliga sättet: Begagnat.

Självklart är jag inte emot ekologisk produktion av kläder och varor. Tvärtom tycker jag att allt det vi behöver köpa nytt borde vara så miljövändligt som möjligt. Men om vi inte är beredda att omvärdera våra konsumtionmönster är vi fortfarande inte miljövänliga. Att handla ekologiskt kommer inte lösa problemet med vår massiva överkonsumtion, och jag är ibland rädd att vi låter ekomärkningen blir den samvetströst som hindrar oss från att avstå ett onödigt köp.

Miljövänliga möbler, använda sedan... typ 50-talet..?

I våras började jag prenumerera på den ekologiska hemtidningen Kloka Hem, för att få boken "Stefans Lilla Gröna" som kostnadsfri bonus. Boken var verkligen skitbra, men tidningen är ett riktigt bottennapp. Den handlar huvudsakligen om välbärgade par i 50-årsåldern som förverkligar sin livsdröm om att bygga ett energisnålt lerhus på Österlen. Jag hade trott att det skulle vara ett mycket större fokus på att handla begagnat, bygga med återbruk och göra om saker för att de ska få nytt liv. Hyresgäster som startar ett återbruksrum eller odlar grönsaker brevid sandlådan... de är liksom helt perifera i det här sammanhanget. Exponering av svindyra miljövänligt producerade designprylar är det däremot gott om. Jag får tyvärr ingen ekokänsla alls av den här tidningen.

Likadant är det med en"ekoblogg", som inte finns på min läslista men som jag dyker in på lite sporadiskt ibland. Jag tänker inte namnge den här, för jag ser det ändå som bättre att driva en ekologisk shoppingblogg än vilken annan shoppingblogg som helt. Men det centrala temat i bloggen är ändå orefekterad konsumtion och exponering av ekologiska produkter. Är det verkligen vad en ekologisk livsstil handlar om?

Jag förstår att det i båda dessa fall är fråga om att säkra reklamintäkter. Ingen betalar en för att säga åt folk att sluta shoppa så jävla mycket! Men det är ju just det vi behöver göra.

Jag är ledsen. Jag önskar att det vore så enkelt att vi kunde lösa klimatfrågan, miljöproblemen och säkra planetens framtida fortlevnad åt våra barn genom att helt enkelt leta efter rätt etikett på det vi köper. Men sanningen är att vi svenskar skulle behöva tre jordklot för att det skulle täcka vår konsumtion av naturresurser och även om ekologisk produktion skulle kunna pruta ner det ett jordklot så är det fortfarande en hel planet för mycket. Ska vi minska vårt ekologiska fotavtryck och leva hållbart så måste vi minska vår konsumtion och försöka använda de saker som redan finns så många gånger det bara är möjligt.

Miljövänlig påskhare

Jag skule vilja vidga begreppet "att handla ekologiskt" en aning: Visst är det miljövänligt att köpa en ekologisk vinteroverall. Men det är ännu mer miljövänligt att köpa en begagnad -även om den tillverkats på vanligt sätt. Produkters hållbarhet, såväl praktiskt som designmässsigt, är en annan miljöaspekt man ofta glömmer bort att räkna med. Är det egentligen så mycket mer miljövänligt med ekologisk "playmais" som slängs efter användning än en legobyggsats från 80-talet som säkert kan användas minst 30 år till utan att kännas det minsta daterad? Inte så att jag vill få er maisälskare att sluta köpa dem...men jag tycker inte svaret är helt givet.

Jag vet att jag själv handlar aldeles för mycket, men jag vill ändå ha det sagt:

Det allra mest ekologiska köpbeslut du kan fatta är att avstå.

Om man vill tänka ekologiskt (och ekonomiskt) när man handlar är det här en tankekedja att följa:

*Behöver jag verkigen det här?
*Kan jag göra det själv?
*Kan jag låna det av någon?
*Kan jag byta till mig det?
*Kan jag köpa det begagnat

...om inte: vart kan jag hitta en produkt som producerats på ett etiskt och miljömässigt hållbart sätt?

Vad fasen är så nyttigt med modifierad stärkelse?

2011-11-20T00:48:00.000-08:00

Jag försökte se en film igår, men höll på att få psykbryt av en fånig reklam som rullade minst en gång vaje avbrott. Den handlade Danonino, om en barnyoghurt med natuuuuurliga ingredienser och så nyttig att man skulle kunna tro att det var nässelsoppa!

Eller ja,..en yoghurt är det ju inte, utan kvarg. Dvs detsamma som även säljs rent under namnet Kesella. Kvarg är, låt mig citera: "en typ av färskost som ofta används i matlagning på kontinenten.Den görs av skummjölk som ystas med mjölksyrakultur och löpe till en slät ostmassa som smaksätts med grädde". En riktig kvarg innehåller alltså mjölk, grädde, syrningskultur och löpe. Inget annat.

Danonino marknadsför sig som fruktkvarg och det borde man kunna utgå från att det är frukt blandat med kvarg, eller hur? Varför skulle det behöva vara något annat? I en produkt för barn vill vi ju inte ha fler tillsatser än nödvändigt - en rimlig gissning borde allts vara att Danoninos innehållsförteckning borde bestå av "mjölk, grädde, syrningskultur, löpe, fruktberedning (fruktmos och ev. socker)".

Och jo... det gör den. Men innehållsförteckningen slutar inte där: Kvarg (skummjölk, grädde, löpe, färska ostkulturer), socker, fruktpuré (6%) (jordgubb, banan, aprikos), modifierad stärkelse, surhetsreglerande medel (kalciumcitrat, citronsyra, natriumcitrat), koncentrerad rödbetssaft, aromer, förtjockningsmedel (guarkärnmjöl, karragenan), vitamin D.

På vilken planet är det här nyttigt? För det första innehåller den lika mycket socker som godis, närmare bestämt 12,5%. I en enda enda portionsbägare är det motsvarande 4 sockerbitar (sockermängden i en normalstor kanelbulle motsvarar 3 sockerbitar).

Därtill kommer flera stabiliseringsmedel som inte alls ska behövas i en kvarg, inklusive modifierad stärkelse (dvs snabba kolhydrater med söt smak, inga näringsämnen och en för kroppen onaturlig sammansättning).

Trots det fina talet om naturlig smak kommer smaken uppenbarligen inte från fruktpurén eftersom man hittar aromer längre bak i innehållsförteckningen. Aromer är extremt koncentrerade smakämnen som tillsätts i produkter då de riktigta råvarorna inte smakar tillräckligt mycket eller inte finns i tillräckligt stor mängd. Aromerna kan visserligen vara utvunna ur naturliga råvaror och därmed få kallas naturliga aromer... men man behöver inte ha apelsinarom i apelsinjuice såvida det inte är för att man använt jäkligt äckliga apelsiner..om ni förstår hur jag menar. I Danoninos fall handlar det förståss om att det är billigare att snåla på frukten och tillsätta arom, men en arom innehäller ingen av de nyttiga ämnen som finns i mosad frukt.

Det är mycket möjligt att dessa aromer och förtjockningsmedel inte är farliga att äta. men det är å andra sidan inte farligt att äta vaxkritor heller. Jag äter det inte ändå och serverar det definitivt inte till min barn som mellanmål.

"Inte bevisat skadligt" är inte good enough när det gäller mina barns mat. Att det ingår ämnen i maten som inte fyller någon som helst funktion och inte behöver vara där, är ju inget som gagnar mig som konsument. Så varför skulle jag köpa skiten? Jag kan som så ofta inte heller se vad den här produkten ska fylla för funktion. Hur jättesvårt är det att blanda kesella med sylt, om man nu skulle vilja ge sina barn det?

Sedan kanske det inte är hela världen att äta lie godis...eller till och med en onyttig fruktyoghurt ibland. Men företagets approach: att marknadsföra sig som ett ovanligt nyttigt mellanmålsalterativ...den känns ärligt talat lite märklig?
Att framställa det här som en naturlig produkt i klass med nässelsoppa är så fånigt att det nästan, men bara nästan, blir kul.

Stora badardagen!

2011-11-19T10:51:00.000-08:00

Idag har vi nog banne mig badat nästan hela familjen.

Vissa av oss föredrar att bada i vatten... andra föredrar att bada i sand. Barnen badar nog helst i gegamojja med kläderna på.

Barn!

2011-11-19T09:28:00.000-08:00

Idag har trädgården varit invaderad av riddare, cowboys och pirater i en otidsenlig blandning. Till kreatur hade de höns.

Alla tre gossarna hade varsin kompis över och det gick oväntat bra trots den stora åldersspridningen. En av piraterna råkade i sitt överspelta sinnestillstånd bita en riddare i benet, annars var det fritt från missöden.

Nu har de före detta kämparna däckat i soffan själv ska jag ta ett varmt bad. Sitter och funderar över vilken halva jag ska prioritera. I detta hus har vid någon tidpunkt bott ett par badrumsrenoverande pygmeér.

Hoppas att ni också har det gott där ute i stugorna!

Tove Tipsar: Kycklingrea!

2011-11-18T04:35:00.000-08:00

Bosarpskyckling 29 kr/kg Coop Forum, Lillån Örebro. Vilket klipp! Det är för sådana här tillfällen man har en frysbox.

Om ni bor någon annanstans får ni väl ringa och kolla om det finns på er butik med.

En hundring kilot brukar de ta i vanliga fall.

Fröer!

2011-11-17T23:35:00.000-08:00

Jag har haft lite odlinströtthet ett tag efter den intensiva säsongen. Men nu börjar jag längta efter att planera nästa års frösådder. Jag köpte på mig flera stooora fröpåsar när vi var i Italien, bland annat min favorittomat "Roma VF". Det är en liten fast tomat som passar lika bra i pastasåser som i sallader.

I övrigt ska jag vara lite mer funktionell nästa år. I våras sådde jag allt jag såg. Inklusive massa konstigheter som jag aldrig brukar äta. Jag hade också aldeles för stor övervikt av små färgglada coctailtomater och för få stora rejäla tomater som ger mer substans till inläggningar och matlagning.

Jag köpte över huvud taget på mig så sjukt mycket frön förra året att jag borde ha köpstopp på frön. Däremot byter jag gärna, precis som förra året.

Lyx för mig!

2011-11-17T03:02:00.000-08:00

*Att få äta frukost ifred! Jag brukar försöka smyga upp en stund före familjen för att få mumsa i lugn och ro! Oftast slutar det ändå med att nån liten yrvaken herre i femårsåldern sitter och tjyvknaprar på min macka, kräver service och berättar osamanhängande men inlevelsefulla haranger om hur man gör pappersmassa. Idag jobbar jag hemifrån med planering och kunde äta en andra frukost efter att ha lämnat på dagis. Vilken lyx!

*Space! I alla bemärkelser! Jag är en tidskrävande och utrymmeskrävande person...jag behöver mycket livsutrymme. Till exempel en jättestor trädgård där man kan hålla på med massor av olika projekt och aktiviteter utan att gå och nöta på varandra medans grannarna tjuvlyssnar över staketet. En trädgård där man kan få plats med ett tält och en tupp...och en tältande tupp... ? ...utan att det är ivägen. Ibland känner jag att våra 4000 kvadrat är på gränsen till för litet...men oftast passar jag bara på att njuta av den lyx detta livsutrymme ger.

Ett arbetsrum vore höjden av lyx för mig. Ett eget rum för bara mig och mina grejjer. Den lyxen har vi tyvärr inte möjlighet att unna oss här och jag avundas alla som har den! Njuuut alla ni som har ett eget vrå...och skaffa för fan inte hundra ungar för då blir ni av med det. Hälsar en som vet.

*Resa utan barn. Förlåt, barnen. Ni är det bästa jag har men ni är också min vardag och då kvalar ni per definition inte in som lyx...det är liksom så det funkar. Man längtar väl mest efter de sakerna som är svåra att få (är det därför företagen kan slinka igenom med att sätta jättehöga prislappar på skitbilliga kinaproducerade grejjer och sälja dem som lyxvaror, att de liksom blir mer svåråtkomliga när man nästan inte har råd?).

Jag är uppvuxen i en familj som reser mycket och har någonstans med mig i bakhuvudet att man ska resa med barn och låta ungarna uppleva främmande kulturer. Annars blir de underutvecklade varelser som bara vill åka till Thailand på charter hela sitt vuxenliv. Så vi reser. Och vi grälar. Och vi sliter ut oss med vulkanklättringar och det ena med det tredje. Inte fan kan vi bara boka in oss i nåt Bamseklubbenparadis heller för så gör man inte om man är en präktig akademiker med föräldrahybris.

Det kanske ÄR bra för barnen men va fanken... för mig är det i alla fall långt från semester. Om jag vågar rådfråga mitt innre tror jag förresten ungarna hade precis lika kul när de tältade i trädgården med en tupp som försökte flytta in.

Resa utan barn däremot...uuuuunderbar lyx! Spelar ingen roll om det är att slappa på lyxhotell i Jordanien eller åka pendeltåg genom Berlins förorter för att besöka den lokala nattloppmarknaden.

* Fil med hallon från trädgården i Oktober. Egenodlade tomater i i mitten på november. Hemodlat är alltid lyx för mig, men lyxigast blir det när man inte hade föräntat det...när man inte trodde det skulle bli något eller att det inte var möjligt.

Ja...det var något av min lyx. Ganska lite av detta går att köpa i affären. Tvärtom måste man snarare försöka handla lite mindre lyxprylar för att det ska vara möjligt.

Jag läste era kommentarer under rubriken "Vad är lyx" och det var bara idel klokheter där. Jag predikar väl för de redan frälsta eller hur man säger. Men det är inspirerande att läsa era tankar!

Att sälja sig billigt!

2011-11-16T09:31:00.000-08:00

Nu är den igång igen. Smygreklamen.

Jag har tidigare uppmärksammat bland annat Flora och Daimbulle som marknadsförs på liknande sätt. Nu är det plötsligt arlas Thaipanna som alla bloggar om.

Som vanligt handlar det om ett riktigt sunkigt livsmedel: Denna gång en grädde som man preparerat med stabiliseringsmedel, modifierad stärkelse och ospecificerade aromer för att få den att likna och smaka som kokosmjölk + en lika suspekt kryddblandning i locket.

Till halvfabrikatens fördel anförs ibland att de är en räddare i nöden för de som verkligen behöver. "Tänk på den stackars ensamstående mamman som stressar hem från jobbet...ska inte hon kunna få möjlighet att i ett kick laga en thaigryta till sina stackars utsvultna barn". Jo...det kan tyckas...men då finns det ju en uppfinning som heter just kokosmjölk och som -hör och häpna- smakar som kokosmjölk helt utan kemisk påverkan. Och därtill en hel mängd tillsatsfria thaikryddpastor att röra i. Vill man inte ens göra sig besväret att blanda två produkter (vilket ju är fallet även med arlapanan) så FINNS det redan färdiga thaigrytbaser helt UTAN tillsatser i de allra flesta vanliga mataffärer och har gjort det i flera år. Bland annat Mr Chengs Panaeng Curry och Thai Satay som båda är "äkta vara"-märkta.

Vad Arlas produkt skulle kunna fylla för behov på marknaden är höljt i dunkel för mig. Är den skapat för alla de som vill anstränga sig att äta MER tillsatser trots att de inte behöver? Finns det en sådan målgrupp? Ja uppenbarligen finns den i bloggosfären i alla fall.

"Var särskilt noggrann

och kritisk i samband med varurecensioner".

Givetvis är det inte en slump att alla bloggare plötsligt käkar Arla Thai Panna och fulkomligen ääääälskar det! De stora livsmedelsföretagen har upptäckt att här finns mycket att tjäna. Man ger bort smakprover, erbjuder färdiga banners och lockar med tävlingar eller möjliheten för bloggaren att få ge bort gratis saker. Och bloggarna sväljer betet, känner sig tacksamma över den gratis tjugokronorskupongen och svarar med att ge positiv exponering och reklamutrymme som i ett traditionellt medium skulle kostat tusentals kronor. Ni kan ju gissa vilken av parterna som skrattar hela vägen till banken.

"Avvisa gåvor och andra förmåner."

Samtidigt kringår företagen de etiska regler som styr reklamen i vanlig press: Där måste man nämligen noggrant ange att reklamen är just reklam, och tydligt skilja den från den redaktionella texten. På nätet finns ingen sådan etik. Där säljer sig bloggerskorna billigt och surar sedan över att inte bli betraktade som "riktiga" journalister...? Jamen vad faan...UPPFÖR er som det då! I lilamarkerade citat här och där i det här inlägget har jag saxat in lite från "Etiska regler för press, radio och TV". De känns väldigt långt från den verklighet som råder i bloggosfären.

"Utforma materialet enbart enligt journalistiska och/eller programmässiga bedömningar, aldrig i avsikt

att ge varor och tjänster reklam. Publicera inte materialet

i form som kan förväxlas med reklam."

Några etiska regler för bloggar finns förståss inte. Det är upp till var och en att rådfråga sin egen moral...och fundera över hur man vill "slå vakt om förtroendet" för sin blogg. Vill man upplåta gratis reklamutrymme för produkter som är fulla av skit, utan att få ordentligt betalt för det, och låta storfötretagen göra pengar på ens bekostnad. Ja gör det då...men skriv åtminstone vad ni verkligen tycker om sakerna ni testar. Och låt läsarna veta vad som finns däri!

"Slå vakt om förtroendet för press, radio och TV och

värna om mediernas integritet.

Låt inga misstankar uppstå hos allmänheten att utomstående

otillbörligt kan påverka innehåll i program.

Publicera eller presentera därför inte material på

redaktionell plats om det inte är journalistiskt motiverat.

Det innebär att materialet inte ska kunna uppfattas

som reklambudskap, utan ha nyhets- eller informationsvärde

eller är motiverat ur underhållande eller

konstnärlig synpunkt."

...alla citat hämtade ur "etiska regler för press, radio och tv"

Om du fick köpa bara TRE saker ekologiskt..

2011-11-15T11:12:00.000-08:00

...vad skulle det då vara? (ni märker att jag har någon slags list hang-up just nu *ASG*).

1. Vindruvor.
Man ska inte lägga sig i hur andra väljer att leva sina liv. Men jag kan inte låta bli att sätta kaffet i vrångstrupen när jag ser föräldrar på offentliga fik mata sina bebisar med ekologisk burkmat...och sedan till efterrätt slänga upp en klase vindruvor (!!!). På familjeforum lyfts vidruvorna ofta upp som ett hälsosamt alternativ till godis för de små, antingen färska eller i form av russin.

Hälsosamt?.....eeh...?? Där tog vi just begreppet "naiv" till helt nya nivåer! Varför inte lika gärna doppa hela bebisen in kemtunnan while we're at it? Jag skulle hellre ge min bebis gelehallon om valet nu stod om det.

Vindruvor hör till de absolut mest besprutade livsmedlen vi har, och till skillnad från bananen (som det också ligger ruskigt illa till med på den fronten) har vindruvan inget skyddande skal som tas bort. Bekämpningsmedelsrester finns nästan alltid i vindruvor och många av dessa går inte att skölja bort (då de tas upp av växten och inte ligger på ytan). Vid tester av vindruvor har man ibland hittat mängder som anses akut giftiga för vuxna, och nu talar vi spädbarn! Alltså...jag är inte präktig förälder när det gäller mycket...men mata barnen med gift? Nej tack det hoppar jag. Är det inte säsong för ekodruvor ja då får man äta något annat. Läs mer om vindruvor här och här!

"frigående" kycklingar...vart i all världen de ska lyckas "gå" i denna trängsel förtäljer inte historien.

2. Kyckling.
Köttindrustrin jobbar på att få oss att tro att kycklingar inte har något emot att leva hela sitt liv på utrymmet av en a4-sidas storlek. Att de trivs rätt bra med att trängas ihop med tiotusentals andra kycklingar i baracker där solen aldrig skiner och inget finna att göra, och där de måste stödmatas med antibiotika för att den undermåliga miljön annars oundvikligen skulle leda till sjukdomar.

kycklingar sopas upp av en sopmaskin inför slakt

Nu har ju jag höns, och är därmed oförmögen att klamra mig fast vid dessa skygglappar hur gärna än min plånbok skulle vilja. Nötkreatur i konventionell uppfördningar det jämförelsevis ganska bra, grisar...nja...kycklingar.. nej, där går fanimej min gräns. Förutom den rent etiska aspekten vill jag inte äta onödiga tillsatser, och då vill jag givetvis inte heller äta djur som ätit onödiga tillsatser (eller än värre onödiga mediciner).

hemodlad gurka sommaren 2011

3. Gurka
Jag hade lite svårt att välja en trea. Det finns många som är värdiga platsen och min lista över vad jag handlar ekologiskt är betydligt längre än tre punkter. Kaffe skulle kunna platsa här, inte minst pga de usla arbetsvilkoren för de plantagearbetare som utsätts för alla gifter. Bananer är också en kandidat av samma orsak..därtill adderat att stora vattniga konventionella bananer oftast är rätt så smaklösa (kaffet känner jag däremot ingen skillnad på). Men till sist valde jag gurkan, för att alla de tre punter jag har på min lista ska få representera varsitt skäl till att välja ekomat.

Konventionellt odlad slangurka må vara billig. Men den SMAKAR ju över huvud taget ingenting. Den smakar vatten med en krispig konsistens, och vatten är ju gratis så tja...då blev det väl inte så billigt i alla fall? Jag hade inte förstått att gurka hade en smak innan jag provade en ekologisk. Nu odlar jag ju dem själv och då blir det ännu godare...men om jag inte har hemodlad eller ekologisk ser jag ingen vits med att äta dem alls?

Jag väljer inte alltid ekologiskt. Ibland köper jag hellre närproducerat än något som fraktats långt, och ibland köper jag hellre något från en småskalig producent än superjättarnas ekoalternativ. Ibland finns det ett annat alternativ med färre tillsatser och ibland tycker jag helt enkelt att ekovalet blir för dyrt. Men de tre saker som finns på den här listan äter jag hellre inte alls än köper från konventionell produktion.

Vilka skulle bli dina tre val?

Pepparkakshus mall

2011-11-15T01:16:00.000-08:00

Den här formen hittade jag på Överskottsbolaget. Det blir årets pepparkakshusmall *3.
Nu slipper jag ett giv-mig-styrka-moment med tre barn som grälar om vems tur det är att trycka fast klibbiga nonstop på den skeva skorstenen. Det får bli tre små hus istället.
Att det blir fler delar att sammanfoga gör mig inget. Jag kör hårt med limpistolen.

Ostkakans dag!

2011-11-14T09:24:00.000-08:00

Jag gör ostkaka med pistagemandel...men jag har ingen aning om ifall det blir bra för det ta så förbövelsens lång tid! Jag komme rinte hinna äte efterrätten innan min kurs *surar*.

Mn det är roligt att göra ostkaka själv. Jag hoppas fler vågar pröva och att jag inte avskräcker! Ta det på en helg bara... Eller nån väldigt låååång och ledig kväll.

Uppdaterar inlägget: Den BLEV bra. Jag har dille på pistage just nu så jag passar på att klämma in det i alla recept som innehåller mandel. Som ni vet är jag ingen receptmänniska men här finns ett bra grundrecept på ostkaka som jag gillar. Jag gjorde min ungefär så fast med en stor näve (en dl?) grovhackad pistagemandel utöver den vanliga mandeln (jag använder förresten mandelmjöl där, orka ta fram mandelkvarnen...det räcker väl med att man ska koka ostmassa och ha sig).

I riktig hemlagad ostkaka gör man "keson" själv

Det finns en snabbvariant på färdig keso som jag gjort några gånger också. Men den är egentligen inte enklare att göra, enda fördelen är att man slipper väntetiderna för ostmassan. Ekologisk keso är väldigt dyrt och jag tycker inte den hemgjorda kesovarianten blir jättemycket annorlunda än köpeostkakan. Man tappar rättmycket av göra-själv-feelingen också... ni kommer förstå vad jag menar när ni silar osten (eller också kommer ni förbanna min uppenbarelse när den inte stelnar som den ska...men jaja det får jag väl ta).

Det goda livet får Tji!

2011-11-14T07:01:00.000-08:00

Testa matkasse - tji fick jag! Det var visst först nästa vecka jag skulle få den. Jag vet inte om det beror på att jag markerat fel datum vid beställning eller om man helt enkelt inte kunde ha så kort framförhållning som jag? Som tur var upptäckte jag det innan jag gick för att hämta ut den i alla fall.

Men det nfick bli lite snabb hjärnverksamhet för att få ihop en vettig veckomatsedel nu när jag liksom skjutit det momentet helt ur tankarna.

Såhär har jag tänkt att vi ska äta den här veckan:

Måndag: Jordärtskockssoppa med parmachips, hemlagad ostkaka.

Tisdag: Kycklinggryta....det blir något kryddigt med mycket paprika i för vi har fortfarande överskott på dem. Serveras med ris.

Onsdag: Falaffelrulle...tror jag, eller något annat vegetariskt. Det ska vara något som funkar att äta i två omgångar då några barn äter först efter träning.

Torsdag: Falukorv med dillstuvad potatis, inlagd gurka och mjölksytrade grönsaker.

Fredag: Räckmackor och grönsaksplockfat med dipp. Det kommer bli äggvitor över efter majonäsen så kanske maränger också?

Lördag: Låta barnen vara med och göra pasta. Någon enkel tomatsås till. Kanske med överbliven falukorv till de i familjen som promt måste äta kött hela tiden.

Resten av helgen får vi se...vet inte hur mycket vi är hemma och vad vi gör. Kanske en lammstek (om man får säga så om det gamla sega fåret jag har i frysen) på söndag om jag orkar.

Seså, nu har vi en bra jämförelsevecka inför nästa veckas matkasseprovning. Kommer vi att äta bättre, spara massor med tid och bli lyckligare människor? Det återstår att se.

Det Goda Livet testar ekologiska matkassar!

2011-11-13T07:50:00.000-08:00

Jag har länge tänkt tanken att prova så kallade "matkassar" för att få praktisk inspiration till nya maträtter. Idén har stupat på att vi vill handla ekologiskt vilket få matkasseföretag erbjuder.

Nu har jag i alla fall tänkt göra slag i saken och testa mig igenom alla företag som ebjuder ekologisk matkasse i vårt område.

Det vill säga... alla en. Hittills verkar det bara vara Coop som har detta alternativ i Örebro. Stockholmarna har det lite mer förspännt med ett par olika alternativ.

Kanske ploppar det upp fler under kommande året och då tänker jag testa dem också. Som vanligt är jag inte sponsrad så ni kan förvänta er en totalt genomärlig recension från min sida. Jag kommer bland annat ta reda på vad produkterna i kassen hade kostat att köpa själv, om man verkligen valt ekologiska alternativ så långt det går och inte minst - vad den kritiska smakpanelen (även känd som de tre barnen) har att säga om recepten.

Härliga helg!

2011-11-13T02:47:00.002-08:00

Jag försöker lära mig mobilblogga...för att det ska kunna bli lite fler men kortare inlägg emellanåt.

Vi befinner oss i sommarstugan just nu och har haft en härlig helg med autkionsbesök, fika, svampplockning och promenader.

På auktion köpte jag dessa fina desertskålar från Eda glasbruk. Jag har redan massor men det är roligt att ha många så att man kan använda dem även till stora kalas. 25 kronor för 4 fick jag ge.

Sedan var vi i Norberg och fikade gigantiska räkmackor på Elsa Anderssons konditori.

På Röda Korset hittade jag en söt Lingon och Blåbär klänning för 35 kronor. Synd att jag inte har någon dotter att stoppa den på. Men det finns nog någon annan som vill ha.

Sedan gick vi i dimmhöljd skog och plockade trattkantareller som klirrade av kylan. Några stackars överlevande gulingar hittade vi också. Idag blir det svampoomelett till lunch. Mums!

Den oundvikliga vinnaren!

2011-11-10T12:05:00.000-08:00

Tadaaaa!! En vinnare är utsedd, det blir Regina med bloggen Vitt hus med svarta knutar som kammar hem chokladen. Stort Grattis till dig!

Jag rådfrågade ett gäng referenspersoner om de förslag jag fått in, och det var inte ett lätt val. Särskilt inte med helt otippade produkter som kalkonbacon och torkade bär i konkurrensen ("va, innehåller det tillsatser", var den spontana reaktionen från min panel).

Men till slut segrade ändå Guacamolen och bland två nominerade varianter enades vi om Eldorados - för att de helt utan förbehåll väljer att kalla sin äckeldipp Guacamole och för det extremt minimala mängden avocado.

Innehållsförteckningen var alltså följande:

Vatten, rapsolja, paprika, äppeljuice från koncentrat, lök, kryddor (maltodexin, jästextrakt, lökpulver, svamppulver, lagerblad, brännässleextrakt, gurkmejeextrakt, potatisstärkelse, vitlök, jalapeñopeppar), modifierad stärkelse (E1422, E1442), stabiliseringsmedel (E472e, E415, E412), salt, socker, skummjölkspulver, ostpulver, citronjuice från koncentrat, avocado 0,4%, surhetsreglerande medel (E270, E330), aromer, färgämne (E141, E160a, E160c)

Det jag tycker är så fantastiskt humoristiskt med den här produkten är inte att den innehåller så lite avocado. Det som liksom gör det hela till ett riktigt vridet skämt är ju att den faktiskt innehåller avocadpo alls. Jag menar... 0,4%??? Det är väl max en tesked avocado i hela burken det. Vad kan den möjligtvis fylla för funktion i sammanhanget? Konsistensgivande...*hrrmm*..tror knappast det va? Smakgivande? Nää..alltså det är ju inte chilifrukt vi talar om här. Jag skulle inte märka om nån mosade ner 0,4% avocado i min filmjölk ens.

Jag antar att avocadon finns där som nån slags samvetsgrej? Man kan se hur den stackars burken står där och liksom desperat ropar "jag är en dipp med avocado, jag äääär faktiskt en dipp med avocado". Fast sedan har de kontraproduktivt nog tryckt dit ett fult jävla konylle mitt på burken vilket kanske inte direkt understryker den redan obefintliga grönsakskänslan.

Det är nästan så man tycker syn om den stackars dippen! Men äta den? Nä det hoppar jag nog.

Onsdagsmys!

2011-11-09T12:08:00.000-08:00

Fredagsmys är överskattat. På fredagar behöver i alla fall inte jag muntras upp! Vardagsmys är det nya svarta! Eller kanske både och?

Idag moffar jag upp med rödbets- och plasternackschips direkt från grönsakslandet, knapriga parmachips och en chevredipp (favorit-i-repris från tjejkvällen, annars går det lika bra med fetaost om man gillar det). Fast den snygga bilden här ovan har jag snott.

I brist på Gosa korkade jag upp ett amaronevin som vi har kvar från nån ostkorg...jag kom på att det kanske inte var vardagsvin och smyger lite med det för sambon. Det var hans presentkorg. Men hrrmm... det är ju vi kvinnor som verkligen behöver rödvin. Av nån hormonell orsak tror jag bestämt!

Vad är lyx?

2011-11-08T12:20:00.000-08:00

Vad är lyx? Den frågan funderar jag en del över just nu, vilket kanske också märks i en del av inläggen.
Är lyx detsamma som "Dyra saker som rika människor äger", eller vad är det som gör en vara eller en upplevelse till lyx? Jag är nyfiken på vad NI tycker? Vad förknippar ni med att unna er något lyxigt?

I mode- och inredningstidningarna finns ofta klippsidor där man letat upp liknande produkter och delat upp dem i jämförande spalter med överskriften "lyx" och "budget". Det som gör att en vara kvalar in i lyx-spalten tycks inte baserat på kvalitet, exlusivitet eller mervärde - istället är det prislappen som avgör. Men är det verkligen så enkelt att endast en dyr prislapp är nog för att klassa något som lyx, även om varan tillverkats på samma löpande band till samma låga tillverkningskostnad och av samma material som den snarlika billigare budget-produkten i spalten intill?

Eller om man jämför med mat: Är en restaurang som serverar dyr mat per automatik en "lyxkrog" eller måste maten vara ovanligt god också?

Hur definierar DU ordet lyx? Vad är lyxigt för dig?

Förortsjägare 2.0

2011-11-07T10:12:00.000-08:00

Den manliga delen av familjen jobbar vidare på vår image som villaområdets bohemer. Nu är vi inte bara förortsbönder, vi är förotsjägare också!

Herrn i huset satsar på jaktlicens (han ska sjuta aaaalt vårt kött själv säger han, vi får väl se hur det går med den biten). Han går på kvällskurs hos Ulla-Bella och lär sig teorin. Praktiken går ännu mest ut på att vandra omkring i trädgården och panga med luftgevär.

Nästa gång på kursen ska de lära sig om fågeljakt. Kanske dags att låsa in fjäderfäna?

Hemligheten bakom Helkassa Hypade Hunter!

2011-11-04T12:54:00.000-07:00

Jag har tidigare berättat om min besvikelse över den låga kvaliten på mina gummistövlar av det sk "kvalitetsmärket" Hunter. Ett märke, som från att ha varit handtillverkade i Skottland, nu sedan några år tillbaka massprodueras i kina tillsammans med ungefär alla andra gummistövlar på marknaden - från lyx till budget.

Men är det verkligen hela svaret? Kina må ha låga löner, men nog kan man gräva fram skickliga hantverkare även där om man bara är ute efter att flytta en hantverksmässig process från land till land.
Det tycks inte bara vara jag som upplever kvalitetsbrister på dessa stövlar. Även de som är beredda till vilka uppoffringar som helst för att hålla stilen gnäller över att behöva putsa stövlarna med specialmedel för att de inte ska bli grå och trista. Så vad är det som har hänt? Även om märket idag främst är uppmärksammade för kopplingen till kändisar och mode, och i pricnip helt lever på hypen kring sitt varumärke, så är ursprunget till dess kändisskap faktiskt att de en gång i tiden representerade en gummistövel av särskilt god kvalitet.

Det som framför allt gjorde Hunter kända var att de utvecklade en unik process där stöveln, efter att den var sammanfogad, doppades i latex så att den blev inbäddad i en film helt utan skarvar. Det gav extra slittålighet, minskade risken för sprickor och skyddade materialets yta. Fortfarande lever man på detta gamla renommé, och flera webshoppar (både engelska, amerikanska och svenska..efter vad jag med mina torftiga språkkunskaper googlat mig till) hänvisar till den här latexprocessen i sin marknadsföring.

Men...guess what... de ÄR inte latexdoppade. Det är därför mitt blommönster ramlar av och det är därför du måste rota fram din lilla specialköpta hunterspray och putsa detta bruksföremål som om vore det en pokal.

"Latexdoppandet" slutade man med i samband med flytten till Kina. Inte för att det kommit en bättre teknisk lösning utan helt enkelt för att det blev för dyrt. Stöveln är tillverkad på samma sätt och av samma material som tidigare, minus latex-coatingen. Det vill säga..den är numera tillverkad enligt samma princip som de allra flesta andra stövlar på marknaden. Den unika konstruktion som en gång gjorde dessa stövlar kända finns inte längte kvar.

Visst...de är fortfarande lika moderna. Men sticker det inte lite i ögonen (och plånboken) att
vi som kunder fortfarande betalar lika mycket, om än inte mer, för en produkt som blivit både simplare och billigare att tillverka?

Nån "hemlighet" är det förresten knappast, kundtjänsten på Hunter Boots gav rakt svar på tal när jag mailade och frågade. Men allmänt känt verkare det däremot inte vara, då svenska återförsäljare felaktigt fortsätter använda denna information i sin marknadsföring utan att någon reagerar.

Än är det liv i landen

2011-11-03T06:51:00.000-07:00

Fast det är mest för att jag är lat och inte orkat ta upp det sista. Det gör nog inget så varmt som det är. Rotfrukter och purjo klarar att så rätt länge.

Idag hinner jag inte heller, ska gå på bio med min äldste son som varit i Frankrike med mormor och kom till oss idag. De små är utlånade till farmor. Det är livskvalitet att ha släkt. Och purjolök!

TÄVLING! Nominera äckligaste hel/halvfabrikatet, vinn godaste chokladen!

2011-11-02T08:30:00.000-07:00

Jag tycker ni hade så många bra förslag på onödiga halvfabrikat. Därför tänkte jag utlysa en tävling med ett halvt kilo handgjorda chokladpraliner i prispotten. Jag har köpt dem för mina egna surt förvärvade pengar kan tilläggas, om jag någon gång skulle bli utsatt för någon typ av sponsring skulle ni få veta det. Jag hatar smygreklam.

Pralinerna är en blandning av sorterna ekologisk vit, ekologisk milk, ekologisk dark, ekologisk milk orange, ekologisk mint, jordgubb-chili, äpple-kanel, kardemumma, irish cofee, ganache, vit och mörk chokladdippers och nån mer sort jag glömt namnet på.

Nu måste jag SKYNDA mig att tävla ut detta innan jag råkar äta opp alltihop.

Vinsten är alltså ett halvkilo fina handdjorda chokladpraliner (sådana som säljs över disk i chokladbutik för runt 8 kr styck) ...möjligen en aning ojämna i formen då jag är en snål människa och köpt dem på andrasortering men wtf..

Tävlingen går ut på att nominera hel/halvfabrikatet med den längsta och/eller sunkigaste innehållsförteckningen. Skriv en kommentar med varan du nominerar i kommentarsfältet till DET HÄR inlägget, innehållsförtecningen i sin helhet (om du har tillgång till den), vart/när du hittade livsmedlet ...och förståss hur man når dig!

Ni som har bloggar får GÄRNA tipsa och länka till tävlingen om ni vill men det är inte ett tvång för att delta.

Tävlingen pågår i en vecka, dvs fram till onsdagen den vad-det-nu-blir november!

Må äckligaste hel/halvfabrikat vinna!

Nya stövlar!

2011-11-01T12:28:00.000-07:00

Nu har jag köpat nya stövlar. Det blev ytterligare en av alla dessa kinatillverkade s.k. "kvalitetsprodukter" men jaja, de får väl hålla så länge de håller. Jag går i gummistövlar jämt jämt, till jobbet, på föräldramöte, på stan... Så utseendet spelar viss roll också.

I år har jag även köpt ny vinterjacka, lite mer sådär för privat bruk eller hur man ska säga. Jag köpte en täckjacka förra året med tanke på jobbet och skidbacken. Dem hoppas jag kunna dras med några år, det gäller väl att hålla storleken bara. Kläder har ju någon VÄLDIGT konstig benägenhet att liksom krympa med åren!

Topp Tre: tidernas onödigaste hel/halvfabrikat!

2011-10-31T13:55:00.000-07:00

Ja...vilka skulle ni vilja sätta på den listan?

Jag har några givna favoriter..men den här gången handlar det inte om tillsatser utan själva behovet. Ni vet, sådana där saker som man bara tänker...men hallå...vad är det egentligen man betalar för här?

Min topp-tre lista blir:

1. Fruktyoghurt/smaksatt fil
Alltså...jag förstår om man inte orkar ställa sig och göra själva yoghurten själv (även om det är ganska enkelt faktiskt). Men sedan när blev det en oöverstiglig arbetsinsats för den genomsnittlige svensken att blanda ner en tesked vaniljsocker i frukostyoghurten? Till och med min femåring är fullt kompetent i den svåra uppgiften att blanda sylt i fil. Det enda problemet är väl att man då påminns om att slutreslutatet faktiskt innehåller socker.

2. Stekfärdiga hamburgare i kyldisken.
Man blir ju glad när man läser innehållsföteckningen: 100% nötkött. Det betyder fritt från tillsatser. Det betyder även att det du betalar 50 kronor extra per kilo för, helt enkelt är att en annan person format färsen till fyra rundlar. Alla är inte husmödrar men vad f*n...forma köttfärsen? Hur fel kan det bli?

4.Våffelsmet.
Det här måste ha något med svensk mattradition att göra, för jag vet inte en enda människa som köper sin pannkakssmet i pulverform. När det kommer till våffelsmet finns det däremot en hel hyllsektion. Samam smet...fast med lite extra vatten och bakpulver. Logik, någon?

Det är ganska skojjigt att kolla in den här typen av halv/helfabrikat i butiken - många av dem är ju väldigt populära. Jag tror de spelar på någon slags osäkerhet inom oss eller så...för någon direkt tidsvinst handlar det ju inte om.

Och när man ser hur mycket det säljs av dem..samtidigt som många hävdar att de inte har råd att äta ekologiskt/småskaligt/närproducerat...då blir man ju lite konfunderad. Jag har råd att äta ekologiskt, men jag har inte råd att betala för att någon ska rulla min köttfärs eller blanda sylt i min fil. I varje fall inte om jag ska ha pengar över att handla ekologiskt för.

Så...vad är era nomineringar till listan?

Men ska det va' så jävla svårt att få ha sina grejjer IFRED!

2011-10-30T22:17:00.000-07:00

Det bor en liten mus i mitt cornflakespaket = hösten är definitivt här!

*morr*

Tjejkväll med snabbmakaroner!

2011-10-30T04:33:00.000-07:00

Nähä...jag lagar faktiskt inte ALL mat från grunden. Ibland vill till och med jag att det ska gå snabbt. Bakar gör jag till exempel inte alls ofta. Vi har ett småskaligt ekologiskt bageri i kvarteret som sköter den saken. Lite längre bort finns dessutom en vansinnigt billig choklad-outlet där man kan bulla upp med handgjorda chokladpraliner och annat skojjsigt för en spottstyver. Som dessa tjusiga makaroner till exempel...

Eller macarooooons menar jag ju! Dem hade jag med mig på tjejkväll till en väninna igår tillsammans med helt underbara choklad-dippers som man kan stoppa i kaffet.

Sen tryckte vi in oss i varsin trendig vintageklänning och dansade gatorna fram, liksom i sepiafärger fast med knallröda läppar, och kedjeröjkte heeela tiden....

Eller nä..ursäkta, nu drogs jag visst med lite. Vi satt i soffan med varsitt par matchande pyjamasbyxor från Ullared (det är visst det nya svarta i Paris har jag hört...jag lovar!). Och vi enades om att makaronerna var den mest överskattade småkakan nånsin, eller också fick just vi en rätt kass variant.

Istället bakade vi parmesankex och gjorde parmachips med chevredipp. Sen drack vi rödvin och skrattade hela kvällen i våra sorgligt otrendiga mysbyxor.

På det hela taget en storartad kväll!

Frågor och Svar!

2011-10-29T04:39:00.000-07:00

Först lite snabbuppdatering för er som kanske inte alls har koll på vad jag är för ett troll:

Namn: Tove

Ålder: 31

Familj: En stycken man i vilken jag är vansinnigt förälskad. Tre underbara pojkar på 11, 8 och 5 år.

En hittekatt, 4 ankor, 4 hönor och en tupp.

Bor:

I ett rätt vanligt villaområde norr om Örebro
(huset i mitten längst upp på bild är vårt paradis)

Jobbar med: Autism (pedagog)

Intressen: Loppis, matlagning, odling, teckenspråk... och att blogga, uppenbarligen.

Laster i livet: Allt med socker.

Och här kommer läsarnas frågor med svar:

Ida sa...

Hej! Jag undrar vad era grannar säger om att ni har ankor? Är lite sugen själv (som du vet) men tänker att det kanske inte funkar när man bor som vi, fast jag vet ju att det funkar för er.

Tove svarar: Jag tror de flesta tycker det är rätt mysigt, närmasta grannen har vi frågat och de är positiva. De är de enda som fåglarna skrotar över till regelbundet, annars håller de sig inom tomten. Jag tror inte man behöver ha så stort som vi för att det ska funka, de verkar inte ha behov av så jättestort revir. En vanlig villatomt...1500 kvadrat eller så borde väl funka. Risken om man har för litet är kanske att man störs av bajs på gräsmattan eller så, vi märker inte av det då det blir så utspritt.

elsamarianne sa...

Hur mår Irusen? Sköter den sig?
Hälsningar från en trist höstlandskap och en fortfarande morgontrött...

Tove svarar: Irusen vi köpte av dig har sktt sig prima, startar varje gång. EN underbar monstertraktor som bland annat hjälpte oss frakta bort ett nedfallet träd i sommras. Men jag tror att vi kommer ha ännu större nytta av den när vinter kommer. Jag lovar att filma "Irus in action" och lägga upp på bloggen!

Josephine sa...

Skulle man kunna få receptet på din vitlöksphiladephia :)?

Tove svarar: Apselut! Jag gör den superenkla varianten där man värmer fil till ca kroppstemperatur och sedan häller den i ett kaffefilter. När all vätska runnit av blandar jag det som är kvar med vitlök och hackad persilja - eller något annat jag har hemma. Pepparrot är också gott. !

Osten blir tjockare och grynigare i konsistensen ju högre temp man värmt den till innan silningen, och olika sorters fil ger olika smak. Den enklaste är att testa sig fram, det är ju billiga ingredienser att experimentera med.

MrsUniversum sa...

Hur mycket tid i veckan ägnar du åt inköp av mat?
Av kläder?
Brukar du förbereda dig före inköpen genom att skriva listor?

Alltså - tycker du det tar tid att hålla sig uppdaterad var du kan få fatt i billiga produkter av bra kvalitet?

Tove svarar: Bra fråga! Men jag vet faktiskt inte själv. Kläder handlar vi framför allt under en omgång på våren och en omgång på hösten då det är "bytardagssäsong". Då brukar jag göra listor över vad barnen behöver, framför allt gällande ytterkläder och skor. Sedan finns det ett par butiker här i stan som jag har koll på när de har sin slutrea (dvs halva reapriset eller så).

Under bytardagssäsongen blir det kanske 4-5 timmar i veckan på loppisar/bytardagar minst. Då köper vi även sportartiklar (skidor/skridskor osv) böcker och en del leksaker. Men vi springer inte run i köpcentrum varenda heög resten av året, så det jämnar väl ut sig.

När det gäller mat så har vi ju ha krav på att det ska vara närodlat/ekologiskt osv. och det är viktigare än priset. Men vi handlar på ett par olika butiker för att det ska bli billigare och för att vi ska hitta så många varor som möjligt ekologiskt till så bra pris som möjligt. Vi har flera olika butikskedjor nära hemmet + nära jobbet så det handlar inte om långa sträckor.

Det vi lägger mest tid på för att få ner matkostnaderna är att laga mycket från grunden. Jag brukar laga middag en timma om dan ungefär + göra inläggningar/såser/baka/torka och annat på kvällarna några gånger i veckan. Ihop med odlingen är det ju ännu mer tid det handlar om... flera timmar om dagen.

Å andra sidan tittar genomsnittsvensken 3, 5 timmar om dagen på TV och det gör ju inte jag.

Periodvis går jag ganska mycket i affärer på arbetstid också, både mataffärer och annat. Då blir det lättare att ha koll på erbjudanden och att veta prisnivåerna i olika affärer trots att jag sällan är på stan eller på köpcentrum på fritiden.

Anonym sa...

Är du hemmafru/hemmamamma, eller vill vara det?

Tove svarar: Nej jag jobbar deltid, slutar oftast kvart över två ungefär och barnens skola slutar två så jag känner inget stort behov att jobba ännu mindre för deras skull. Men får jag fler barn kan jag tänka mig vara hemma ett par år med dem eller så. Jag gillar mitt jobb men min identitet är inte upphängd på min yrkesroll om man säger då. Det skulle, ur det perspektivet, räcka med några timmars jobb om dagen för att få tillräcklig stimulans.

Undrar ni nåt mer så får ni väl fråga på!

Made in Sweden

2011-10-28T09:06:00.000-07:00

Vi har blivit med ny servis! Eller...ny och ny, ni vet ju hur jag är. Den här gången är det dock inte ett loppisfynd, utan arvegods.

Jag är en sucker för svenskt porslin så vi har redan ett antal olika serviser: Grön Anna och Marianne till vardags och Mårbacka till fint. Men man kan väl aldrig ha för mycket porslin;)

Den nya servisen kommer från Karlskrona porslin, de har gjort många serviser med liknande stil och de är inte vare sig särskilt dyra eller svåra att få tag på, men den här får ju ett extra värde för mig eftersom den kommer från min älskade mormor.

Dessutom börjar Svenskt porlsin bli något ganska unikt. Vad jag vet är det numera endast Gustavsberg som tillverkar svenskt porslin. Välkända Rörstrand flyttade för några år sedan sin tillverkning till låglöneländer med usla arbetsvilkor, men har av något för mig totalt obegriplig anledning lyckats behålla sin status och popularitet, tillsammans med de höga priserna.

Jag är inte naiv, visst ver jag att de flesta saker nu för tiden tillverkas i låglöneländer som Indien och Kina. Inte bara alla billiga plastprylar vi överumplas med så fort vi går in i en affär, utan ungefär allt annat därtill. Kanske inget fel i det så länge arbetsförhållandena är bra, Kineser måste ju också leva, och när lågprisprodukter tillverkas utomlands för att kunna vara billiga så fyller det ju ett syfte för mig som konsument = varan blir billigare. (sen finns det ju en miljöaspekt att ta hänsyn till, men jag försöker liksom presentera någon slags köparens logik här)

Men när det gäller de här lite lyxigare premiumprodukterna, där vi som konsumenter faktiskt betalar ganska många gånger mer... där kan jag inte låta bli att tycka att det känns som lurendrejeri.

Om killen som tillverkar röstrandsporslinet tjänar 16 kronor per dag... vart går då alla de där pengarna som vi konsumenter betalar för en enda sketen liten tallrik? Det har ju inte blivit billigare sedan de flyttade, och inte bättre heller mig veterligen.

Jag kan inte riktigt se behovet av att pressa lönekostnaderna om konsumenterna änså är beredda att punga ut? Jag menar, köper jag en vinteroverall på Polarn o Pyret för 1500 spänn, nog 17 borde det räcka till att finansiera en vanlig svennebananlön? Jag kan ju få skräddaren nere på hörnet att sy mig en overall för det priset. Skräddaren betalar dessutom hälften av sin intänkt från mig i skatt vilket återinvesteras i den skola och omsorg jag och min familj drar nytta. Nu är det istället en låglönearbetare i Kina som syr Polarn o Pyrets overall för några futtiga kronor stycket samtidigt som nån mellanhand skrattar hela vägen till banken. Ursäkta, men vilket mervärde ger det mig som konsument?

Jag har inget emot att betala extra för lyx. Men att mitt dyra "svenska" porslin ska tillverkas av en kille som bor i en hydda och äter direkt på golvet...jag liksom så himla svårt att frammana den lyxiga känslan i det?

Vill du ha en gratis bulle med E471, E481, E20, E415 E500, E450 palmolja, modifierad stärkelse och syntetisk arom INSIDE!

2011-10-27T01:53:00.000-07:00

Den här "mumsiga" bullen figurerar just nu i bloggvärlden som nån slags gratis giveaway (eller ett billigt reklamtrick, beroende på hur man ser det). Gratis är ju gott...och i det här fallet är det dessutom ganska mycket man får gratis! En 50-60 ingredienser eller så!

Alltså...alla är ju inte lika petiga som jag med tillsatser... men nån jävla måtta får det väl ändå va´? Konstiga innehållsförteckningar har jag sett i mina dar, men här skulle man ju kunna tro att Lantmännen unibake har tagit sig ann projektet att skriva en roman. Den liksom bara pågår och pågår...

Hur många av sakerna på den här listan brukar DU behöva när du slänger ihop ett kaffebröd?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vetemjöl, vatten, sirap, dragérad mandelkrokant (socker, vegetabiliskt fett, kakaosmör,
kakaomassa, smör, smörfett, vasslepulver, skummjölkspulver, mandel, vassleprodukt, sockrad kondenserad
skummjölk, salt, emulgeringsmedel (sojalecitin), ytbehandlingsmedel (gummi arabicum, maltodextrin), arom),
vegetabilisk olja från raps, bakpulver (E500,E450), vetestärkelse, emulgeringsmedel E 471 och E 481,
mjölbehandlingsmedel, askorbinsyra, jäst, vetegluten, salt, Kardemumma Fyllning: Socker, vatten,
vegetabiliskt fett, modifierad vetestärkelse (E1414), mjölk (kondenserad och sötad mjölk, vasslepulver,
skummjölkspulver, smör), glukossirap, mandel, mjöl, salt, majsstärkelse, kakaosmör, kakaomassa,
konserveringsmedel (E202), förtjockningsmedel (E415 ), arom, lecitin (soja), vanilin. Topping: Pärlsockar
(socker, fullhärdad rapsolja), mandelkrokant (Socker, vegetabiliskt fett, smör, mandel, sockrad kondenserad
skummjölk, salt, kakaosmör, kakaomassa*, smörfett, vasslepulver, skummjölkspulver, vassleprodukt,
emulgeringsmedel (sojalecitin), arom).
-------------------------------------------------------------

För den oinsatte så brukar "vegetabiliskt fett" utan närmare specifikation för övrigt betyda palmolja. "Modifierad stärkelse" är en hälsomässigt tveksam tillsats vars funktion är att göra produkten fastare så att man kan pumpa in mer vatten utan att den tappar formen (=blir lönsammare) och "arom" utan vidare specifikation innebär helt enkelt att produkten pga sin låga kvalitet inte smakar tillräckligt mycket utan själva smaken tillsätts istället på konstgjord väg. Jag kan också tillägga att en arom dessutom inte behöver vara en kopia av en enskild smak så som man kanske tänker sig (tex "vaniljarom"). Det kan lika gärna vara den labratorieframställda essensen "kolgrillat", eller i det här fallet antagligen "nygräddat bröd".

Alltså...jag har inget emot att köpa färdigt fikabröd, eller färdiga produkter över huvud taget. Bara de innehåller ungefär samma saker som jag själv skulle haft i. Men vem i hela fridens namn behöver 50 ingredienser för att baka en bulle?

Att dessa tillsatser månne inte är farliga räcker inte för mig. Det är inte farligt att äta vaxkritor heller. Men vad säger det om kvaliten på den här varan? Är det sådan här mat vi vill ha?

Jag tycker det är jättensnällt av sveriges samlade bloggare att plötsligt vilja bjuda på fikabröd. Men en liten reflektion kring innehållet vore kanske på sin plats åtminstone när man ger den här produkten gratis reklamutrymme i en seriös matblogg?

Vardagsmat!

2011-10-26T14:02:00.000-07:00

Vi äter så präktigt bra mat just nu... Hösten är den perfekta matlagningstiden, då skörden är bärgad, vädret börjar bli för ruggigt för uteprojekt och man har all tid i världen att röra i grytorna.

Annat är det på våren, då kan det bli lite ihopraffsat vad-som-helst till middag bara för att man ska få tid över att peta fröna i jorden och allt annat man pysslar med.

Idag har jag lagat till en kopia av en helt fantastisk potatissallad som jag åt när vi var i Sicilien. I originalvarianten var det inte fetaost, det har jag lagt till för att det skulle bli mer matigt eftersom vi åt den utan tillbehör.

Salladen innehåller:

Kokt potatis i stora bitar

(jag använde sparrispotatis och rödskalig "little gypsy"...bara för att jag kan)

Tomater

Fänkål

Blekselleri

Rödlök

Oliver

Fetaost om man så vill

...och så olivolja, balsamvinäger och vad man vill ha för kryddor.

Muuums gott!

Men, jag har faktiskt inte odlat alltihopa själv, vår fänkål har vi redan ätit opp så den fick jag köpa. Tur att det finns mataffärer ändå!

Som nattamat tänker jag nu trycka i mig den här:

Veckans tidigare meny har varit

Måndag:

Torsk panerad i ströbröd och mandelmjöl

Potatismos med parmesan och persilja

Mjölksyrade grönsaker

Riven morot/äppelsallad

Alla potäter och grönsaker och örtkryddor är våra egna förståss.

Barnen vägrar dock äta de mjölksyrade grönsakerna och mannen likaså, det piggade INTE upp att förklara att de jäst i gammal fil!

Tisdag:

Hemgjord pasta med hemgjord pesto

Rostade grönsaker (paprika, aubergine, lök, squash, vitlök, oregano)

Japps, basilikan i peston + grönsakerna hemodlade...och äggen i pastan hemvärpta...hur präktigt kan det bli?

Onsdag:

Ja det var ju idag det... och idag har vi ätit två mål hemma för lillkillen är sjuk.

Till lunch blev det riskgrynsgröt (INTE hemgjord faktiskt, änglamarks på tub) med hemlagad äppelsylt

+dinelknäcke med leverpastej och pressgurka (DEN var hemgjord däremot).

Imorgon har jag tänkt göra kålsoppa med frikadeller.

Har gjort säkert hundra köttbullar nu ikväll.

Sen måste det bli något mer med paprika...vi har hinkavis.

Jag gillar att fylla dem med chevre-röra men vi får se vad det blir.

Skrytstö!vlarna

2011-10-25T12:00:00.000-07:00

När jag var i London förra våren köpte jag ett par blommönstrade gummistövlar av märket Hunter. Jag föll pladask för det vacka växtmönstret, och tycker fortfarande att det är de finaste tyck jag sett på ett par stövlar. De kostade runt femhundringen och att bra på foten, så det blev ett tillslag, eller vad det heter.

Visst hade jag hört talas om Hunter, helt tappad bakom vagnen är jag inte. Men att jag skulle få så många kommentarer om dessa stövlar hade jag inte räknat med. Både glatt retsamma av vänner som tycker att jag trednat till mig, helt vanliga "har du sånadär" eller kommentarer om det fina mönstret. Men också den där sorten lite internt menande blickar från helt främmande Hunter-bärare, som man kan få om man möter någon som råkat klä sig i precis likadana kläder. Lite bekräftande liksom, som om vi vore del av nån slags tyst gemenskap.

Jag kan inte låta bli att fundera lite över det. Alltså... inte över att man nickar lite åt någon som råkat komma till nyårsfesten i en likadan långklänning - det är ju en noterbar lustighet och en påtaglig manifestation av likartad smak. Men när den upplevda gemenskapen sker över en logotype... på vilket sätt är det kopplat till någon som helst logik?

Vad är det över huvud taget som gör att vi i så mycket större utsträckning är beredda att betala för, och kommentera om, exempelvis ett par helt vanliga svarta massproducerade-i-kina gummistävlar som det står "hunter" på, än ett par helt vanliga svarta massproducerade-i-kina gummistövlar som det inte står "hunter" på?

Och vad är det som logiskt skulle föranleda någon som helst mer samstämmiga blickar mellan en människa i omnämnda svarta hunter-stövlar och en annan lite mer ruffsig varelse i en blommig variant? Borde jag i enlighet med största-gemensamma-nämnares lag inte ha mer gemensamt med någon i blommönstrade stövlar från Rusta?

Varför har just varumärket en så oerhört stor betydelse för oss? Att vi liksom köper den här idén att vilka gummistävlar vi bär skulle säga något som helst om vem vi är som person. Det är intressant att reflektera över tycker jag.

Det vackra mönstret på mina Hunterstövlar kan jag tyvärr inte njuta av längre, det är till stora delar bortnött nu. Dessutom har de fått en spricka någonstans vid tån så att vattnet sipprar in. 1,5 år höll dessa stortartade kina-stövlar. De var nog mer till för att gå på café med tror jag

Jag ska beställa ett nytt par stövlar imorgon. Det blir nog inte Hunter.

Höst hemma hos oss!

2011-10-24T13:06:00.000-07:00

Orkar inte skriva nåt idag. Ses imorgon!

Frågestund!

2011-10-23T10:45:00.000-07:00

Finns det något du alltid undrat om mig? Eller om mina djur? Eller om livet i allmänhet?

Fråga på!

När snåla mamman köper nytt.

2011-10-23T07:51:00.000-07:00

Tro't eller ej...jag handlar faktiskt inte BARA på loppis. Något nytt plagg här och där brukar det bli emellanåt.

Den här reimaoverallen hittade jag på rea på höstkanten i en butik som sålde Reima tec och Reima tec + overaller för 495 kronor (ord. pris bortåt 1500). Min köpstrategi när jag hittar fynd som ligger ganska långt under vad man brukar betala är att köpa på mig några extra, så att det jag behåller själv blir "gratis". Jag köpter alltså inte en overall, utan tre. Två sålde jag för 800 kronor styck på Blocket och en behöll jag själv. Overallrean kan jag inte tipsa om, för den är redan slut. Men köpstrategin får ni gärna låna.

Vinterjacka Didriksons 60 kr (borsloppis) lurvfleece från Gneis 20 kr (bytardag)

I år fick ni tyvärr inte se så mycket av alla mina loppisfynd, eftersom min bloggpaus inföll mitt i värsta loppsäsongen. Men jag passar på att visa några av lillkillens vinterplagg här. Jag har varit på sex bytardagar/barnloppisar och fyra kvartersloppisar plus en del andra blandade loppisar så det är väl inte såå konstigt att vi lyckats hitta alla vinterkläder så billigt.

Extraoverall från Everest 40 kr (kvartersloppis). En snäll arbetskamrat hjälpte mig att hitta denna. I utmärkt skick, den rackiga bilden till trots.

Superfit goretex-stövlar i nysckick 55 kr (bytardag)

Chokladbiskvier med pistagebotten

2011-10-23T06:59:00.000-07:00

Jag har inget bildredigeringsprogram i den här datorn så ni får vrida på nacken jättemycket!

Jag och lillfis hittade på ett eget recept igår (eller...jag hittade på, han åt smet). Vi gjorde helt vanliga chokladbiskvier fast med större delen riven pistage i botten istället för mandel.

Till fyllningen använde vi det här receptet, fast med lite mindre smält choklad (fyllningen ska vara ljusbrun och rätt svag tycker jag, annars blir det för mastigt om man har riktig mörk choklad uppepå). Akta er för recept där det ska vara marsansåspulver i smörkrämen! Marsanpulver hör hemma i soptunnan!

Bottnar brukar jag göra av mandelmjöl, florsocker och äggvita men nu hade jag pistagemjöl istället (finriven pistage, det köpte jag på sicilien så det blir nog till att ta fram mandelkvarnen). Jag hade nog ungeföär 2/3 pistage och 1/3 mandel.

Pistagemandelmassan blev för övrigt supersmarrig så jag ska nog göra någon slags julgodis med det i år. I chokladbiskvierna gav det en diskret men tydlig pistagesmak som inte tog över för mycket. Tycker det blev riktigt bra tycker jag *rekommenderas*.

Äventyr i träslöjdssalen!

2011-10-21T02:34:00.000-07:00

En gång hade jag ett rent och prylfritt kök... då tog jag kort på det. Det har jag levat på ever since!

Igår har jag storstädat köket. Det tog inte en kvart kan jag säga...fy fabian alltså! Ni vet det finns en anledning till att jag inte hostar upp mysiga köksbilder på vårt softade köksbordshäng var eviga dag (eller typ aldrig). Vårt kök är lite som en träslöjdssal kan man säga. En verkstad där det alltid ligger lite sågspån i hörnen även när det är nystädat.

Min kompis Jenny, den lyllosen, har TVÅ kök. Det skulle jag också behöva. Ett för att äta frukost och värma gröt och sånt - och ett för att kunna släpa in och slakta en knotig rotselleri med blast och allt utan att jorden pudrar sig över hela den frukostätande befolkningen. Två kaffebryggare skulle jag också ha... en för kaffe och en till att göra ost och mjölksyrevassle utan att sambon får kaffebristbaserade morgonhumörsutbrott för att kaffebryggaren befolkas av filmjölk.

Men åh andra sidan, då skulle jag få två kök att städa och vem orkar det?

Idag ska jag i alla fall göra pesto, och fiskbuljong (jag gjorde grönsaksbuljong igår, den blev skitbra), och lite torkade äppelringar tror jag. Då lär det väl bli lika rörigt igen men låt gå. Jag bor hellre i skräp än äter det.

Vad kostar en Italienresa?

2011-10-20T06:27:00.000-07:00

En vecka på Sicilien för 5 personer (resan + boendet) kostar lika mycket som man sparar in på att köpa barnens vinterkläder på loppis, bytardagar och utförsäljning istället för nytt och dyrt.

Inte för att alla gillar att resa...men visst är det ett bra exempel på vilken skillnad det kan vara i hur mycket eller lite som kan rymmas i samma peng.

Jag förstår att man vill betala för kvalitet, eller för miljö. Men är det verkligen värt att betala så mycket för ynnesten att få vara den som äger något först?

Kolla in mina fasta meloner!

2011-10-19T01:21:00.000-07:00

Ja det trodde ni inte om en gammal sliten trebarnsmamma va? Ett piffigt utvik såhär till onsdagsfrukosten - kan det bli mycket hetare?

Jo...min vitlökphiadelphia är nog hetare. Jag äter världens godaste macka just nu, surdegsbröd med krukost gjord av avrunnen filmjölk, vitlök och förvuxen persilja från växthuset. Mums!

Lagen som blev över ska jag använda till mjölksyrning av grönsaker.

Men åter till melonerna.. det blev bara de här två att skörda men jag är rackarns nöjd ändå. Skörda egna meloner, i Sverge, i oktober! Det här med växthus är verkligen fantastiskt. Jag har skördat en hel hink full med paprikor häromdagen också, och en gurka som jag tror blir säsongens sista (nu kom jag på en annan rolig bild jag hade kunnat göra med gurkan och melonerna ihop..men jag har redan käkat opp ena melonen nu så det går inte).

Första gurkan tog vi i början på juni och nu är det slutet på oktober. Det innebär 5 månaders självförörjande! Kanske behöver man inte äta gurka längre period än så? Kanske ska vi skola om oss till att äta gurka i inlagd form resten av året?. Min plan är att vi ska bli i stort sett självförsörjande på grönsaker året om såsmåningom men det kräver en viss säsongsvana som vi moderna människor inte riktigt har. Och en mindre renovering av jordkällaren!

Umami-receptet: "Taste no Femåenhalv!"

2011-10-18T11:43:00.000-07:00

Nu har jag provat att göra egen "umami-paste", ett plagiat på den hypade "Taste no 5". Jag tror det blev rätt bra faktiskt. Inte för att jag har något att jämföra med, då jag är för snål för att köpa originalet.

Jag kokade helt enkelt ihop de angivna ingrediensrna: tomatpuré, vitlök, ansjovis, svarta oliver, balsamvinäger, Karl-Johansvamp, parmesan, olivolja, vinäger, socker och salt. Dessutom la jag till soja libbsticka, oregano, muskotnöt, och kanel som kryddning bara för att det passade in. Några torkade tomater fick slinka med också.

Hur mcket det ska vara av varje sak är ju omöjlitg att veta, så jag smakade mig fram. Det blev ungefär lika delar tomatpuré, svamp, ansjovis och oliver, och lite mindre av parmesan, olja och vinäger. Först stekte jag svampen med salt, peppar, olja, socker och vitlök tills det geggade ihop. Sedan tillsatte jag de övriga ingredienserna och körde med en stavmixer. Sist av allt smetade jag runt geggan i pannan på svag värme så att den ångade av och blev riktigt tjock.

Sen fick den svalna och mosas ner i en glasburk.

Det blev verkligen en kraftig "umami-smak" även om den tubiserade varianten säkert är ännu mer koncentrerad. Jag åt lite av röran på en brödbit och det smakade väldigt bra, men nu känne rjag mig som en vandrande umami hela jag. Summa sumarum: det blev för kraftfullt i smaken för att äta som typ tapenade, men säkert en suverän smakhöäjare i liten dos.

Eller stor om man vill...det blev ju billigt!

Umami -Den femte smaken

2011-10-18T04:21:00.000-07:00

Det senaste året har jag läst flera tidningsklipp och bloggkommentarer om den fantastiska nya uppfinningen umami-på-tub.

Umami sägs ju vara den femte smaken, men är också uppmärksammad genom att den i konventionell matlagning ofta lyfts fram med hjälp av natriumglutamat som misstänkt vara cancerframkallande.

Smaksättingspastan "Taste no 5" innehåller däremot bara naturliga ingredienser. Den är helt enkelt ett vätskereducerat ihopkok på råvaror med naturligt hög halt av glutamat. Genom att klicka i en skvätt Taste no 5 kan man lyfta fram umamismaken på ett naturligt sätt, är tanken.

Jag var lite tudelad i början när jag hörde talas om den här lilla tuben. Å ena sidan är jag en umami-junkie av stora mått, å andra sidan tycker jag om tanken att låta bra råvaror komma till sin rätt utan att gömmas bakom smakförstärkare, hur naturliga de än må vara.

När jag till slut bestämde mig för att testa satte istället snålheten käpparna i hjulet. Kilopriset på denna om än möjligen så eminenta produkt är nämligen glada 2000 kronor (50 kr för 25 g). I koncentrerad form visserligen...men så jävla svårt kan det väl inte vara att göra själv? Om dessa "naturliga ingredienser" visar sig vara typ enzym utvunnet ur konjure så är jag väl körd på DIY-fronten. Men vad jag förstår är det helt vanliga grejjer som går att köpa i mataffären, fast typ ihopmixat. Låter värt att prova, eller hur?

Köttbullarna förjänar ett eget inlägg!

2011-10-18T00:34:00.000-07:00

Jag vill ju inte bli orsak till att någon slutar göra egna köttbullar för att ha tid att baka pastan!
För bövelen, köp då hellre pasta säger jag!

Bara du sedan inte använder dina köttbullebedrifter till att sitta på Fejjan eller Familjeliv och slå dig på bröstet för att du minsann inte köper några halvfabrikat...det är liksom same same ur den synvinkeln. Ost är för övrigt ett helfabrikat, mig stör det inte så länge ingen mucklat den full med konstigheter.

I alla fall..full med konstigheter...då snackar vi köpeköttbullar. Det är ungefär lika svårt att hitta stekta köttbullar i mataffären som det är att hitta rökt skinka.

Jag kan inte säga mig ha överdrivna krav på mina köttbullar. De ska helst vara gjorda av kött. Men vill de mala ner några potäter är jag inte den som är den. Senor, skrapet från insidan av skallbenet på en ko och andra rätt suspekta delar som ryktesvis brukar finnas däri... inget problem säger jag. Det är väl bättre att det bli mat än att vi slänger bort det? Jag vet att folk helst bara vill äta fläskfilén men det finns likosm lite fler delar på en gris, hur man än vrider och vänder på det. Jag är inte naiv i det avseendet.

Men... mina låga krav till trots så har jag nån slags idé om att den där halvrackiga massan som blir i alla fall ska stekas. Så att det liksom smakar stekt. Köttbullar som man köper färdiga är i de flesta fal inte stekta. De är friterade. Endera i kotalg eller i den miljöfarliga palmoljan som jag skrivit om tidigare. Denna fritering är orsaken till hur de kan vara så runda. Man kan för övrigt fuska fram samma form själv genom att snabbkoka sin hemgjorda köttbullar innan man fryser dem. Att få dem att studsa mot en vägg ungefär som en studsboll är lite svårare att fixa själv. Jag tror det är oljefriteringen som fixar fram den effekten också, inte undra på att de är populära hos barn. Mat och leksak i ett!

Så ja... min pastaiver till trots, så vill jag inte lägga den i händerna på köttbulleindustrin. Det fina med hemgjord äggpasta är ändå att den känns och smakar mer som en komplett rätt även om man äter den med bara en enkel tomatsås eller lite avvocadoröra till exempel (pastan blir till skillnad mot den vanligaste köpepastan väldigt proteinrik och mättande i sig själv). Så orkar du inte rulla köttbullarna? Skippa dem!

och därmed pasta!

2011-10-17T23:12:00.000-07:00

Pasta är lite som gurka. Jag har gått ganska stora delar av mitt liv i illusionen att det är liksom är meningen att detta livsmedel inte har någon som helst antydan till egen smak. Att det bara är till för att fylla ut.

Sedan lärde jag mig odla gurka, och göra pasta själv.

Pasta måste vara bland det enklast man kan göra själv, ändå är det de hemrullade köttbullarna man oftast förknippar med att "skippa halvfabrikaten". Som om pastan vore en råvara direkt från pastaträdet...

Jag tror det beror på att vi inte har någon lång pastatradition i Sverige. De flesta av oss har fortfarande smaken av mormors köttbullar att referera till och inser att de kotalgsfriterade mammascanbullarna inte riktigt lever upp till The Real Thing. Men mormor kavlade aldrig pasta.

Det är den mjöliga näringsfattiga industrivarianten som fått fylla pastaluckan i vårt smakminne och vi reflekterar kanske inte ens över pasta som ett halvfabrikat? Men även om den torkade varianten är praktisk att ta till när tiden är knapp så är verkligen pasta en produkt som tjänar välditg mycket på att göras själv. Våga prova, tycker jag! Det är förjävligt att kavla men har du tur kanske du som jag kan loppfynda en liten pastakavlare. Då går den hemlagade varianten faktiskt snabbare att göra än koktiden på köpespaghettin.

Höstens tema: Mat på riktigt!

2011-10-12T08:30:00.000-07:00

Förutom de helt absurda trafikvanorna är det en sak som verkligen fastnade i mitt sinne efter Sicilienresan: Maten!

Jag har nog aldrig ätit så bra mat som när jag varit i Italien. Riktigt mat, -utan inblandning av halvfabrikat, onödiga tillsatser eller onödigt tillkrånglade överkryddade krumbukter. Och den finns överallt!

På resande fot är det ofta svårt och dyrt att äta vettigt. Man degraderar snabbt sina krav när man fort ska få i sig något på väg mellan två destinationer med tre griniga ungar i hasorna. Man hoppar in på första bästa ställe och tänker att vad som helst blir bra bara det går att tugga, och då kan det ibland verkligen bli lite vad som helst...som man helst inte skulle äta.

Men, inte i Italien. Där har jag ätit den bästa fiskgryta jag någonsin smakat på ett järnvägsrestaurang med plaststolar och vaxduk mitt ute i bushen. Jag har ätit vällagad kyckling med potatis i örtsky för 40 kronor på ett arbetarhak på en lortig bakgata i storstad vars namn jag glömt, och den var stor nog att dela på två. En vid första blicken avskräckande turistig hamnrestaurang levererade den godaste pizza jag ätit, med krispig stenugnsbakad botten och efter gräddningen toppad med ett tjockt lager lufttorkad skinka och grovriven parmesanost. En annan fantastisk pizzeria gömde sig innanför den mest anskrämliga svartvita skylt jag sett i ett söndervittrat betonghus dit jag aldrig skulle gått in om vi inte varit vilsekörda och halvt desperata.

Till och med på bensinmacken längst med motorvägen kunde man få en fullständigt fantatisk grillad macka med mozarella, marinerad aubergine och färsk basilika om hungern satte in. Bra mat fanns överallt.

Jag är nu inspirerad. Inte till att genast fara tillbaka till Italien, men till att göra det här till en riktigt bra mathöst. Jag tänker att det egentligen är vi i vårt klimat som verkligen borde häcka över spisen när det sköna utomhusvädret försvinner!

Ciao på er...nu ska jag göra pasta!

"Please attend to your own mask first"

2011-10-11T08:41:00.000-07:00

Nu är jag hemma från en varm vecka på Sicilien. Redan på flyget sammanfattades alla funderingar om jobbet och framtiden i en enda koncis mening:

"Passengers travelling with children, please attend to your own mask first". Man måste se till att vara hyffsat syresatt själv om man ska kunna vara till hjälp för andra, annars håller det inte i längden.

Ja det var i sanning en inspirationsrik resa, jag ska nog försöka bli lite mer som en Italienare överlag...de verkar inte fundera så mycket över saker och ting...Kiosken hålls öppen från att ägaren känner för att öppna tills han anser att det räcker för dagen, varken mer eller mindre. Tycker man det blir lite trångt i rusningstrafiken så gör man femfiligt över de tre streckade vägbanorna eller också tar man ambulansfilen. Whatever floats your boat...eller vad det nu heter på italienska. Fast ambulansfilen låter jag nog bli. Nån jävla måtta får det ändå vara.

Det Stressiga Livet

2011-10-02T08:19:00.000-07:00

Nej jag har inte slutat blogga. Jag har bara inte så mycket att tillföra just nu.

Det har inte varit så mycket "det goda livet" på sistone, mer "det stressiga livet" eller i alla fall "det stressiga jobbet". Massor av sjukskrivningar, folk som ska sluta, folk som borde sluta...ja det har varit full snurr helt enkelt och jag har plötslitg funnit mig ta alla möjliga roller utöver min vanliga. Det spelar ingen roll att jag har korta dagar om energin i alla fall är slut när jag kommer hem...och när jag inte kan låta bli att ta med mig jobbet hem mentalt.

Jag brukar säga att jag har världens mest stressfria jobb, att jag alltid känner att jag räcker till och klarar av att göra det jag vill göra ...att jag aldrig tänker en sekund på jobb efter det att jag lämnar arbetsplatsen. Det är en förutsättning för att leva så som jag gör, att ha massor av olika engagemang och projekt igång med loppisliv, försäljning, djur, odlingar och självhushållning. Att ha ett liv som inte handlar om att bränna ut all energi på heltidsjobb för att sedan gå hem och titta tv, sova och så är det nästa dag igen...

När jobbet inte funkar som det ska funkar inte de andra bitarna så bra heller. Det finns dåligt med energi över till pressgurka, linoljefärg och andra viktigheter, och när jag gör färre andra saker på dagarna känns det som om jobbet fyller en ännu större del av det mentala landskapet eftersom det inte finns så mycket annat att konkurera med...och så går det runt. Jag vet att många människor är fullt nöjda med ekorrhjulet eller i alla fall finner sig i det, men nu hör ju inte jag dit.

Nu stundar en veckas semester och efter det ska det förhoppningsvid bli lite mindre jobb och lite med av Det Goda Livet.

Min gooooode vän EMIL!

2011-09-21T13:43:00.000-07:00

Visst har han blivit en stilig herre, min gode vän Emil? Tänk att när han kom till oss i våras var han en ängslig liten skapptuss till kyckling bara. Vilken skillnad!

emil som barn

Han har växt både i storlek och personlighet, nu är han en social och godmodig herre som vänligt men bestämt vägrar sig avvisas från kökstrappen, som gärna tar en promenad på tu man hand med katten när han tröttnar på damerna och som med gott mod finner sig i att bli runtkånkad, kliad i nacken och matad med diverse godbitar. Snygg är han okså, kolla in häcken bara!

Ja...hennes är inte så illa den heller. Tuppen är dock något särskilt med sin stora personlighet. Bland annat är han morgontrött och vill sitta kvar på pinnen mycket längre än de andra vilket gör att han alltid missar frukost. Som tur är passar han alltid på att morgongala där inne innan han går opp, så inga grannar har klagat ännu. Ryktet om Brahmans dova och oförargliga galande är förresten sant, han galer dessutom i princip inte alls utom på morgonen.

Däremot gillar han att jogga, på ett aldeles makalöst hjulbent sätt. När man kör in på gårdplanen efter något ärende kommer han joggandes i full fart, ibland med sitt entourage av fluffhönor på efterkälken. Då vill han ha en godbit förståss. Han tänker mest på mat, fast hm..ibland på något annat också, han är ju trots allt man.